Får hofrätt till pröfning upptaga anmärkning mot af käranden ingifven borgen för kostnad och skada, då sådan anmärkning icke framställes inom den i 27 kap. 3 § Rättegångsbalken stadgade tid !
9 februari 1870
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1870, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,1 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 487–489 i årgången 1870. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan. Stämpelpappers-förord- ningen, nr 12 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 78 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan. Stämpelpappers-förord- ningen, nr 12.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjunde årgången, 1870 i litteraturen — s. 487–489 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 9 Februari 1870»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Uppå ansökning af förre soldaten Josef Magnusson Edberg förpligtade landshöfdingeembetet i Elfsborgs län genom utslag den 11 Mars 1868 åboerna Peter Svensson den äldre,
s. 488 Sida 488 i årgången börjar här
Anders Andersson och Peter Svensson den yngre i Kyrkeberg att till Edberg utgifva 110 rdr jemte ränta, med rätt dock för dem att, inom sex månader efter utslagets dag, till domstol stämma om återvinning; och sedan sådan stämning uttagits â Edberg till Åhs häradsrätt, ålade häradsrätten genom utslag den 24 Oktober 1868 Edberg att genast återbära berörde 110 rdr med ränta. .
Edberg vädjade till Göta hofrätt.
Föredraganden anmälde att, sedan Edberg vid fullföljd af sin talan i hofrätten företett en af f. d. korporalen M. Gill och Aug. Nilsson i Kråkhult ingången borgen för den kostnad och skada, hofrätten kunde döma Edberg skyldig i målet gälda; så hade vederparternas ombud, efter det den skriftliga berättelsen af föredraganden utfärdats, men innan densamma blifvit af ombudet underskrifven, ingifvit en skrift, hvaruti yrkats, att som bemälde löftesmäns vederhäftighet icke blifvit vederbörligen styrkt, helst skolläraren P. Norlander, hvilken i detta hänseende meddelat intyg å förbindelsen, dertill icke skulle varit behörig, samt Edberg således icke ställt sig till efterrättelse hvad uti meddelad vadehänvisning blifvit honom föreskrifvet, hans i hofrätten förda talan alltså ej måtte till pröfning upptagas.
Med anledning häraf kallades parternas ombud till förhör inför hofrätten den 9 Februari 1869; och yttrade dervid Edbergs ombud, att han bestrede vederparternas berörde yrkande desto hellre, som de ej ådagalagt, att löftesmännen saknade vederhäftighet för uppfyllande af den förbindelse, de sig iklädt; hvaremot å andra sidan åberopades ofvannämnde skrifts innehåll; och förständigade hofrätten Edbergs ombud, att Edberg ålåge inom tre veckor derefter med bevis från konungens befallningshafvande eller domaren i orten styrka, det ofvanbemälde löftesmän vore för sin ifrågavarande borgensförbindelse vederhäftige, såvida Edberg af en sådan förmån ville sig begagna.
Den 24 Februari 1869 lätt Edberg till hofrätten ingifva, jemte skrift, en af Sven Jacobsson i Odh och förutnämnde skolläraren Norlander utfärdad förbindelse, hvaruti de, en
s. 489 Sida 489 i årgången börjar här
för begge och begge för en, såsom för egen skuld borgade för fullgörandet af hvad Gill och August Nilsson genom ofvanberörde borgen sig åtagit, å hvilken förbindelse pastor i Odh J. M. Florén meddelat intyg, att 'såväl Gill och Aug. Nilsson som Sven Jacobsson och Norlander ansågos hvar för sig vederhäftige för uppfyllandet af sina ingångna ifrågavarande förbindelser.
Hofrätten utlät sig i utslag den 15 April 1869: att som Edberg underlåtit, på sätt hofrätten föreskrifvit, med bevis från konungens befallningshafvande eller domaren i orten styrka Gills och Aug. Nilssons vederhäftighet, funne hofrätten, med stöd af 26 kap. 1 och 8 §§ Rättegångsbalken, lagligt förklara Edberg hafva sitt vad och talan emot häradsrättens utslag förlorat.
Edberg fullföljde underdånig talan.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne Svedelius och Wedberg samt konstituerade revisionssekreteraren Lilienberg, den sistnämnde föredragande) hemställde i underdånigt betänkande den 1 December 1869: att enär den af svaranderna hos hofrätten gjorda anmärkning i afseende å den af Edberg företedda borgen för kostnad och skada icke blifvit framställd inom den i 27 kap. 3 § Rättegångsbalken stadgade tid och följaktligen icke bort komma under pröfning, Kongl. Maj:t måtte, med undanrödjande af hofrättens utslag, visa saken åter till hofrätten för vidare behandling; — hvilket betänkade, vid sakens föredragning den 17 December 1869 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Cramér, Wretman, Naumann, von Hofsten, Dreijer och Strandberg), blef bifallet.
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 9 Februari 1870.