Är jernvägsstyrelsen skyldig att utgifva ersättning, då djur, som genom bristfällig stängsel omkring jernvägs mark inkommit å jernväg, blifvit af jernvägståg dödadt eller skadadt!
9 februari 1870
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1870, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,1 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 490–493 i årgången 1870. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Jagtstadgan. Stadga om Skiftesverket i riket. Förordningar rörande bränvins tillverkning och försälj- ning, brandstod. Bergsordningar m. fl, nr 13 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 79 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Jagtstadgan. Stadga om Skiftesverket i riket. Förordningar rörande bränvins tillverkning och försälj- ning, brandstod. Bergsordningar m. fl, nr 13.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjunde årgången, 1870 i litteraturen — s. 490–493 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 9 Februari 1870»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Hemmansbrukaren Carl Axel Carlsson i Söra instämde till Daga häradsrätt styrelsen för statens jernvägstrafik med påstående, att enär en honom tillhörig, på bete utmed vestra stambanan utsläppt oxe den 3 November 1868 inkommit å jernbanan genom det omkring densamma uppförda, men bristfälliga stängsel och blifvit af uppgående tåget N:o 4 öfverkörd samt så illa skadad, att kreaturet genast måst nedslagtas, styrelsen måtte förpligtas att till Carlsson utgifva ersättning med 63 rdr för den honom härigenom tillskyndade förlust.
Styrelsen genmälde å stämningen, att, enligt infordrade upplysningar af vederbörande banbefäl, ifrågavarande stängsel, ehuru sju à åtta år gammal, hade vid det tillfälle, då oxen inkommit på jernbanan, varit i fullgodt skick och efter all sannolikhet nedbrutits af kreaturet, som syntes hafva saknat tillräckligt bete utanför stängseln och af det ymnigare gräset på jernbanans område frestats att dit intränga; men att äfven om stängseln varit i bristfälligt skick, styrelsen ' ändock icke vore skyldig utgifva den äskade ersättningen, enär gällande stadganden om stängselskyldighet, som syftade på ömsesidigt behof hos angränsande jordägare, om skydd mot skada af hemdjur, icke vore på förevarande fall tillämpliga. Likasom nemligen staten ej kunnat få till förmån för sig emot jordägare tillämpa nämnde stadganden, kunde ej heller jordägarne på samma stadganden grunda något anspråk mot staten, att den ensam skulle låta utmed jernbanan uppföra stängsel eller ansvara för dess vidmakthållande. Den stängsel, som vid jernvägarne uppfördes, hade ej annat
s. 491 Sida 491 i årgången börjar här
ändamål än att lemna skydd för trafiken. Pä grund häraf måste nu ifrågakomne skada anses hafva timat af rätt våda; och det vore särdeles vådligt om i detta fall billigheten skulle sättas högre än rätten, ty derigenom kunde lätt jordägare frestas att vara vårdslösa i fråga om vakthållningen för sina kreatur eller till och med söka så föranstalta, att kreatur, som vore behäftade med fel eller af annan anledning svårligen kunde afyttras, komme in på jernvägens område. Af dessa skäl bestreds stämningspåståendet i allo.
I målet hördes såsom vittnen två nämndemän, hvilka besigtigat ifrågavarande stängsel och — jemte det de uttalade den åsigten att, om stängseln varit ny, detta skulle hindrat äfven större kreatur, som ej varit okynnes, att på jernbanan inkomma — tillika yttrade, att stängseln utgjorts, såsom vanligt vore, af stolpar med å dem horizontelt fastspikade slanor; att stolparne varit vid jordytan så förruttnade, att de måst stöttas med alpåkar för att ej falla omkull och att jemväl slanorna omkring spikarne, som skulle fasthålla dem, varit förruttnade och färdiga att utan någon särskild påtryckning nedfalla; att således stängseln visserligen icke kumiat kallas fredgild; samt att den 'förlust, som genom oxens skadande tillskyndats Carlsson, uppginge till 63 rdr rmt.
Derjemte erinrade Carlsson, att, om staten icke ansett sig skyldig inhägna jernbanan, den ock bort helt och hållet underlåta att anbringa hägnad; men då staten en gång uppfört hägnad och derigenom förledt ägare af mark invid jernbanan att tro, det de icke behöfde eller vore skyldiga att hålla nödig vård om sina kreatur, för att hindra dem att intränga på jernbanan, ålåge det äfven staten att hålla hägnaden i fredgildt skick eller ersätta den skada, som af ett motsatt förfarande kunde uppkomma. Derföre yrkades bifall till käromålet.
Häradsrätten (Nämnden) utlät sig genom utslag den 5 Februari 1869: att som ådagalagdt blifvit, att Carlssons ifrågavarande oxe inkommit å jernbanan i följd deraf, att den utmed banan af jernvägsstyrelsen uppförda stängsel varit bristfällig,
s. 492 Sida 492 i årgången börjar här
samt derutaf, att nämnda stängsel blifvit uppsatt, följde, att den borde i fredgildt skick underhållas; alltså och då trafikstyrelsen, genom underlåtenhet att stängseln underhålla, varit vållande till den skada, Carlsson lidit derigenom, att oxen blifvit öfverkörd, och trafikstyrelsen utan invändning om andra eller flera parters instämmande, inlåtit sig i svaromål, samt icke anmärkt något emot beloppet af den fordrade skadeersättningen, förpligtades trafikstyrelsen att till Carlsson utgifva omstämde 63 rdr rmt.
Ordföranden i häradsrätten var af skiljaktig mening och förklarade, att då enligt hans åsigt trafikstyrelsen hvarken hade sig genom lag ålagd eller bevisligen åtagit sig skyldighet hålla fredgild hägnad utmed jernbanan till förhindrande af kreaturens inträdande derstädes, han ansåge trafikstyrelsen icke vara skyldig att ifrågakomne skada ersätta, hvarföre ock käromålet af honom ogillades.
Trafikstyrelsen vädjade till Svea hofrätt och yrkade, under åberopande af hvad förut anfördt blifvit, att, med upphäfvande af häradsrättens utslag, Carlssons käromål måtte ogillas.
, Hofrätten yttrade i dom den 20 Maj 1869: att som jernvägsstyrelsen icke enligt lag och ej heller, såvidt visadt blifvit, på grund af aftal hade skyldighet att omkring jernbanan hålla fredgild stängsel till förhindrande deraf, att annans hemdjur kunde på banan inkomma, och vid sådant förhållande styrelsen ej kunde anses vållande till omstämda skadan; alltså pröfvade hofrätten rättvist, med ändring af häradsrättens utslag, Carlssons i saken förda talan att ogilla.
Om denna dom förenade sig hofrättsrådet Livijn och assessoren Törnqyist samt fiskalerna Örbom och Boivie, hvaremot hofrättsrådet Montelius var skiljaktig och yttrade, att enär jernvägsstyrelsen underlåtit att i tillbörligt skick underhålla ifrågakomne stängsel och derigenom vållat öfverklagade olyckan, funne hofrättsrådet icke skäl att i häradsrättens utslag göra ändring.
s. 493 Sida 493 i årgången börjar här
Carlsson sökte i underdånighet ändring i hofrättens dom.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne Svedelius och' Wedberg samt konstituerade revisionssekreteraren Lilienberg, den sistnämnde föredragande) hemställde i underdånigt betänkande den 1 December 1869, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom.
Vid sakens föredragning den 17 December 1869 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Cramér, Wretman, Naumann, von Hofsten, Dreijer och Strandberg) pröfvade Högsta Domstolen, då i denna sak ej visadt vore, att svaranden haft laglig skyldighet att hålla stängsel mot den mark, derifrån ifrågavarande kreatur å jernbanan inkommit, rättvist gilla hofrättens dom.
Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 9 Februari 1870.