Naumanns tidskrift 1870 s. 500

Hemmanet n:o 1 Sehl 7%/s seland i Ramsele socken af Wester-Norrlands län undergick dels år 1814 storskifte â skogsmarken och dels år 1854 laga skifte å inägorna; hvilka begge förrättningar blifvit behörigen fastställda. Vid storskiftet utlades marken i två skiften, det ena under litt. A för 514 seland och det andra under litt. B för 25/6 seland. Vid laga skiftet deremot hade inägorna sammanlagts, utan någon fördelning de särskilda hemmanslotterna emellan.

Under den 3 Maj 1859 hade Nils Sehlin, såsom ägare af förutnämnda hemman, utfärdat ett köpebref, deri yttrades: »Genom detta köpe- och salubref göres veterligt, att jag, Nils Sehlin, upplåter och försäljer till drängen Nils Fredrik Edstedt i Sehl ett seland jord af mitt genom köp förvärfvade hemman under n:o 1 i berörde Sehls by och för hvilket skattetal köparen skall erhålla sina ägor till åker, äng och skog å det östra skogsskiftet, som tillhör samma af mig förvärfvade hemman, helt 25/8 seland, emot en öfverenskommen köpesumma — — — —; och äger köparen att nu genast tillträda den upplåtna fasta egendomen med andel efter skatt uti sågqvarnen och dess läge i Walasjöån, med den antydan tillika, att vid en skeende delning, eller så snart det på lifstid upplåtna torpet med dess ägor och åbyggnad, som af Jöns Gärds sterbhusdelägare innehafves, på ett eller annat sätt återfaller till hemmanet, skall köparen samma dess tillhörande ägor, åker och äng för sitt köpta ett seland få bekomma och lika med de öfriga ägor för sig och arfvingar sina äga och områda, som en annan välfången egendom». —

s. 501 Sida 501 i årgången börjar härKopiera citering

Sedan Per Persson af Nils Fredrik Edstedt inköpt berörde ett seland i n:o 1 Sehl och derå erhållit fastebref den 13 Maj 1868, utverkade han hösten samma år förordnande för kommissionslandtmätaren C. G. Colleen att emellan Per Persson och meddelägare förrätta hemmansklyfning inom hemmanet n:o 1 Sehl.

Vid förrättningens företagande, dervid Per Persson antecknats såsom ägare af 1 seland, och Sehlins sterbhusdelägare såsom ägare af återstående 67/8 seland, inställde sig för sterbhusdelägarne förre nämndemannen Elias Nilsson från Nyland, på grund af fullmakt från Sehlins enka Katarina Jansdotter, och yrkade, att Per Persson för sitt inköpta ett seland måtte, enligt ofvanberörde köpeafhandling, tilldelas de honom tillkommande ägor, såväl åker och äng som skog, af litt. B:s östra skogsskifte; men som inägorna å samma skifte ej motsvarade mer än 3/10 seland, och, efter hvad genom besigtning å marken blifvit utrönt, vidare odlingslägenhet å berörde skogsskifte, än livad vid laga skiftet blifvit till inägor intaget, icke vore att tillgå, begärde Elias Nilsson, att utbyte af inägor mot skogsmark måtte sålunda ske, att Per Persson tillades hela östra skogsskiftet såsom vederlag för bristande inägor; hvartill Per Persson vore genom 1859-års ofvanomförmälda köpeafhandling förbunden, och hvilken åtgärd skulle blifva delägarne å ömse-sidor till fördel, helst fyllnadsskiftet i inägorna genom dess aflägsenhet från Per Perssons bostad blefve honom otjenligt till brukande och begagnande.

Per Persson protesterade af anförda skäl emot ett sådant ägoutbyte; hvarefter skiftesmannen, sedan han härför redogjort i protokollet, antecknade deri, att »då öfverenskommelse i berörde hänseende icke kunde träffas emellan delägarne, så utstakades Per Persson tillkommande inägor, i förmågo af Skiftesstadgans 1 kap. 2 och 3 §§ samt 12 kap. 14 § och jemlikt delägarnes begäran, med bibehållande af den vid förrättade laga skiftet åsatta gradering», och bestämdes till grund för delningen 1814-års storskifteskarta och delningsbeskrifning.

s. 502 Sida 502 i årgången börjar härKopiera citering

Vidare innehöll protokollet, dels att för granskning af kartan undersökningslinier uppgåtts efter skogsmarkens längd och bredd, hvarvid befunnits, att skogens bredd öfversteg kartans visning, i norra ändan med 110 fot och i södra ändan med 18 fot, äfvensom att längden var 426 fot större än på kartan, »hvilken skilnad iakttogs till fördelning vid skiljoliniens uppgående mellan delägarne»; dels att vid besigtningen af ståndskogen icke befunnits någon sådan olikhet delägarne emellan, att ståndskogsersättning å ena eller andra sidan påfordrades. Slutligen meddelades yttrande angående odlings- och häfdeersättning samt ersättning för förlorad afkastning, äfvensom rörande tillträdet af lotterna, hvarefter förrättningen förklarades- afslutad. I fråga om rågångarne, om inrösnings- och afrösningsj ordens urskiljande eller om delningsgrunden innehöll protokollet intet, och någon särskild ägobeskrifning eller häfdeförteckning fanns ej heller upprättad.

Öfver denna förrättning anförde enkan Katarina Jansdotter besvär hos Ramsele tingslags ägodelningsrätt och påyrkade hela förrättningens upphäfvande. Såsom skäl härför åberopades, bland andra: att, ehuru såväl sterbhusdelägarnes ombud som Per Persson underrättat förrättningsmannen derom att rågången emot Ramnaby icke vore ostridig utan beroende af pågående rättegång, förrättningen icke, enligt 38 § Skiftesstadgan, uppskjutits till dess rågångens riktning blifvit genom laga kraftvunnet utslag bestämd; att, ehuru Colleen funnit kartan icke öfverensstämma med marken, han dock icke iakttagit föreskrifterne i 45 § Skiftesstadgan, utan blott sagt sig hafva iakttagit skilnaden till fördelning vid skiljoliniens uppgående emellan delägarne; att Colleen icke ens varit å, mycket mindre undersökt det ena i delningen ingående skogsskiftet, och således ej kunnat bedöma dess ståndskog; samt att då hennes man försålt 1 seland af sitt hemman, med uttryckligt förbehåll att ägorna dertill skulle tagas i östra skogsskiftet, och hon sjelf ej medgifvit att andra ägor finge dertill användas, Colleens åtgärd att tilldela Per Persson ägor på sätt som skett, vore

s. 503 Sida 503 i årgången börjar härKopiera citering

olaglig, helst dessutom Per Persson icke kunde äga bättre rätt än hans fångesman Edstedt.

Vid ägodelningsrättens sammanträde inom skifteslaget hade, på förekommen anledning, Katarina Jansdotter af ordföranden tillfrågats om hon sjelf författat besvärsskriften, hvarpå hon förklarat, att hon låtit uppsätta densamma och i allo godkände dess innehåll.

Colleen invände, att hvad i besvärsskriften anförts icke borde till pröfning upptagas, enär författaren af densamma icke derunder tecknat sitt namn, såsom 15 kap. 10 § Rättegångsbalken, Kongl. Brefvet den 24 Juli 1741 samt Kongl. Kungörelserna den 29 Juni 1773 och den 1 Oktober 1812 stadgade.

Sedan ägodelningsrätten, enär Katarina Jansdotter inför rätten godkänt skriftens innehåll och förklarat densamma vara med hennes vetskap och på hennes begäran så uppsatt • som den befunnes, ogillat berörde invändning; samt Colleen derefter afgifvit hufvudsakligt yttrande öfver besvären, meddelade ägodelningsrätten utslag den 17 Augusti 1869: Enär af protokollet öfver ifrågavarande klyfningsförrättning under § 2 syntes, att Katarina Jansdotters ombud vid förrättningens början, under åberopande af ett emellan Nils Sehlin och Nils Fredrik Edstedt den 3 maj 1859 upprättadt köpekontrakt, yrkat att Per Persson, såsom innehafvande Edstedts rätt enligt samma köpebref, skulle för sitt inköpta skattetal 1 seland erhålla ägor endast af stamhemmanets östra skogsmark, men öfverenskommelse delägarne emellan i denna punkt icke då kunde åstadkommas; samt utredt vore, att sådan öfverenskommelse icke heller derefter under förrättningen kunnat åvägabringas; alltså och då förrättningsmannen vid sådant förhållande och så länge oafgjord tvist förefunnes mellan delägarne angående den jord, som borde i klyfningen ingå, icke ägt att förrättningen fortsätta; samt härtill komme, att, efter hvad utredt blifvit, yppad tvist angående rågångsliniernas rätta sträckning emellan Sehls och Ramna byar icke vid ifrågavarande förrättnings början och afslutande hunnit biläggas eller afgöras, pröfvade ägo-

s. 504 Sida 504 i årgången börjar härKopiera citering

delningsrätten rättvist, med förrättningens undanrödjande, hänvisa delägarne att, der godvillig öfverenskommelse ej kunde åvägabringas, genom laga rättegång söka tydning af bestämmelserna uti omförmälda köpebrefvet af den 3 Maj 1859; och ålades Colleen icke allenast att återbära för förrättningen möjligen uppburet arvode och godtgöra delägarne för de till gode männen utgifna belopp, utan äfven att gälda kostnaden för ägodelningsrättssammanträdet.

Per Persson äfvensom Colleen sökte i underd. ändring, i

Nedre revisionen (revisionssekreterarne von Sydow och Lilienberg samt t. f. revisionssekreteraren Ryding, den sistnämnde föredragande) afgaf underd. betänkande den 4 December 1869 af innehåll: att Kongl. Maj:t måtte pröfva skäligt gilla ägodelningsrättens i invändningsfrågan meddelade beslut.

Beträffande sjelfva saken, så, enär Per Persson ostridigt vore ägare af 1 seland i hemmanet, samt den i köpebrefvet den 3 Maj 1859 förekommande bestämmelse om det blifvande läget för denna hemmansdel destomindre kunnat vara vid ifrågavarande hemmansklyfning bindande, som delägare i skifteslag ej ägde att i fråga om skiftesläggning besluta, torde Kongl. Maj:t väl finna, att ägodelningsrätten saknat laga skäl att hänvisa delägarne till särskild tvist om nämnda köpebrefs tydning uti berörda hänseende; men som af handlingarne inhemtades, att för handläggningen af frågorna angående skifteslagets omfång, in- och afrösningsjordens urskiljande samt delningsgrunden ej funnes i landtmätarens protokoll redogjordt; att frågorna angående ägomätningen, rågångarna, ägornas gradering och skiftesläggningen icke vore så behandlade, som i Skiftesstadgan föreskrefves, samt att hvarken ägobeskrifning eller häfdeförteckning blifvit i ärendet upprättade, täcktes Kongl. Maj:t pröfva rättvist på det sätt fastställa ägodelningsrättens öfverklagade utslag i denna del, att, med undanrödjande af förrättningsmännens åtgärder och beslut, ärendet visas åter till skiftesmannen och gode män, som må dermed laglikmätigt vidare förfara, utan annan ersättning till landtmätaren, än den han för

s. 505 Sida 505 i årgången börjar härKopiera citering

förrättningen i behörigt skick rätteligen bort åtnjuta; hvarjemte hemställdes om fastställelse af ägodelningsrättens beslut rörande gäldandet af kostnaden för dess sammanträde.

Vid ärendets föredragning inför Högsta Domstolen den 10 December 1869, i närvaro af justitieråden Cramér, Carleson, Wretman, Naumann och von Hofsten, bifölls nedre revisionens underd. betänkande.