Naumanns tidskrift 1870 s. 557

Handlanden Jon Fr. Nyström hade den 16 Juli 1862 hos försäkringsbolaget London & Lancashire, genom dess dåvarande agent Adolf Meijer & c:ni i Göteborg, försäkrat mot eldskada ett å hemmanet Källeberg Storegården befintligt varulager för 18,000 riksdaler.

Handlanden Nyströms moder, enkan Johanna Beata Nyström, öfvertog sedermera dennes varulager och fick den 29 December samma år på sig öfverlåten brandförsäkringspolicen. Natten emellan den 16 och 17 Januari 1863 uppkom eldsvåda vid Källeberg, och en del af varulagret uppbrann. Enkan Nyström sökte då att hos Adolf Meijer & c:ni utbekomma ersättning för hvad genom branden förlorats, uppgående, enligt en företedd, under edlig förpligtelse underskrifven förteckning, till 14,046 riksdaler 22 öre ; men Adolf Meijer & c:ni vägrade utbetala något.

Till 1863-års sommarting med Marks härad hade länsmannen Johansson, på ordres af kon. befallningshafvande i Elfsborgs län, instämt enkan Nyström och hennes söner Jon Fredrik, Mauritz och Carl, med påstående om ansvar å dem för det de varit i mer eller mindre mån vållande till branden i Källeberg. Johansson uppträdde härvid äfven såsom

s. 558 Sida 558 i årgången börjar härKopiera citering

ombud för Adolf Meijer & c:ni och företedde i bestyrkt afskrift den for Jon Fredrik Nyström utfärdade försäkringspolicen â 18,000 rdr jemte enkan Nyströms förteckning â den förlorade egendomen.

Detta åtal afgjordes sålunda, att häradsrätten genom utslag den 15 April 1865 förklarade, det så besvärande omständigheter icke emot enkan Nyström och Mauritz Nyström förekommit, att anklagelsen, så vidt den afsåge vållande till eldskadan, kunde till någon ansvarspåföljd för dem föranleda; och blefvo J. F. och Carl Nyström i den delen frikända.

Enkan Nyström instämde derpå till rådstufvurätten i Göteborg icke blott firman Meijer & c:ni, som i egenskap af agenter för försäkringsbolaget London & Lancashire afslutat försäkringen, utan äfven bemälda firmas efterträdare i agenturen Aug. Ahrenberg & c:ni, med yrkande, att som Meijer & c:ni borde ansvara för de förbindelser, firman å försäkringsbolagets vägnar ingått, samt firman Aug. Ahrenberg & c:ni, såsom nuvarande agenter, hade enahanda ansvarighet, dessa firmor måtte förpligtas, att, gemensamt eller hvilkendera af dem som kunde anses skyldig, till enkan Nyström för försäkringsbolagets räkning genast utgifva värdet af den vid ifrågavarande eldsvåda förlorade egendom med 14,046 rdr 22 öre jemte ränta.

Å svarandesidan genmäldes, af Meijer & c:ni: ätt de för flera år sedan upphört att vara agenter för försäkringsbolaget och således ej ägde rätt att för detsamma svara, samt att, då de ej heller iklädt sig någon personlig ansvarighet, de för egen del bestridde käromålet, och af Ahrenberg & c:ni: att de ej hade uppdrag att föra försäkringsbolagets talan rörande sådana försäkringsaftal, som bolaget genom annat ombud ingått, äfvensom att de för egen del bestridde allt afseende å enkan Nyströms fordringsanspråk.

Sedan enkan Nyström, som uppgaf att hennes försäkringspolice förkommit, derefter vid rådstufvurätten med ed

s. 559 Sida 559 i årgången börjar härKopiera citering

bekräftat, att de vid ifrågavarande eldsvåda förlorade och hos London & Lancashire mot eldskada försäkrade lösören bestått i de persedlar, hennes till bolaget afgifna förteckning upptog, och äfven haft de i förteckningen upptagna värden, tillhopa 14,046 rdr 22 öre, meddelade rådstufvurätten den 21 December 1867 dom af följande lydelse: Emedan ostridigt vore icke allenast att handlanden J. F. Nyström hos bolaget London & Lancashire år 1862 mot eldskada försäkrat ett å hemmanet Stora Källeberg då befintligt varulager för 18,000 rdr rmt, utan ock att den å försäkringen utfärdade, dåmera förkomna police blifvit i behörig ordning på enkan Nyström transporterad, samt denna sistnämnda edeligen bestyrkt, att varor till värde af 14,046 rdr 22 öre vid den å Stora Källeberg natten emellan den 16 och 17 Januari 1863 timade eldsvåda gått förlorade; ty och som- Adolf Meijer & c:ni samt Aug. Ahrenberg & c:ni icke ens uppgifvit, än mindre visat, ringaste skäl hvarför enkan Nyström skulle anses förlustig af rättigheten till erhållande af ersättning för den förlorade egendomen, fann väl rådstufvurätten enkan Nyström vara till sådan ersättning lagligen berättigad; men då icke styrkt blifvit, att någon af hennes vederparter förbundit sig till godtgörelse af de förluster, hvilka kunde inträffa genom eldskada å egendom, som vore i ofvannämnda bolag försäkrad, kunde stämningspåståendet icke annorlunda bifallas, än att firman Aug. Alirenberg & c:ni, såsom varande agent i Göteborg för bolaget London & Lancashire, förpligtades att af de medel, som firman för samma bolag tilläfventyrs innehade eller kunde få sig anförtrodde, till enkan Nyström genast utgifva omstämda beloppet 14,046 rdr 22 öre jemte fem procent årlig ränta från stämningsdagen den 13 Juli 1867 till skeende liqvid.

Denna dom uttryckte referenten stadsnotarien Gabrielssons mening, hvilken af rådmannen Bratt biträddes, endast med den skiljaktighet, att Bratt ålade firman Aug. Ahrenberg & c:ni att för bolagets räkning till enkan Nyström utgifva ofvannämnda belopp med ränta.

s. 560 Sida 560 i årgången börjar härKopiera citering

Rådmannen Dickman yttrade hufvudsakligen följande: Den omständigheten att Meijer & c:ni, såsom agent å London & Lancashires vägnar, afslutat ifrågavarande på enkan Nyström öfverlåtna försäkring kunde i och för sig ej medföra någon förbindelse för Meijer & c:ni att fullgöra försäkringsbolagets på berörda aftal grundade skyldigheter; och någon sådan förbindelse kunde än mindre ovilkorligen åligga Aug. Ahrenberg & c:ni, derföre att denna firma sedermera, dock först efter branden, öfvertagit agenturen; hvadan ock då enkan Nyström icke heller ådagalagt någon annan omständighet, som lagligen medförde skyldighet för någondera agenten att ersätta den timade brandskadan, stämningspåståendet af demie ledamot ogillades.

Rådmannen Kennedy dömde begge firmorna att af medel, som någondera eller begge för London & Lancashire innehade eller finge sig anförtrodda, betala 14046 rdr 22 öre; men derest icke utrönas kunde att någon af firmorna innehade försäkringsbolaget tillhörige medel, skulle Meijer & c:ni, — som icke blott utfärdat policen utan äfven låtit, länsman Johansson vid Marks häradsrätt tilltala enkan Nyström m. fl. för vållande till eldsvådan, i hvilket mål ansvar icke kunnat någon af de tilltalade ådömas, — af egna medel godtgöra enkan Nyström hennes styrkta förlust med- 14,046 rdr 22 öre jemte ränta.

Med rådmannen Kennedy instämde häradshöfdingen Ingelman.

: Enkan Nyström och firman Ahrenberg & c:ni vädjade till Göta hofrätt. Den sistnämnde anförde: Om firman ägt föra bolagets talan i saken, hade det varit mycket lätt att styrka, det enkan Nyström icke ägde några lagliga anspråk; ty dels hade försäkringspolicen, om den verkligen funnits till, icke blifvit i rättegången företedd; och dels hade, äfven om så skett, bolaget på grund af vilkoren deri varit befriadt från sin förbindelse, enär nemligen hvarken öfverlåtelsen eller branden blifvit behörigen anmälda, samt ersättningsanspråket icke heller väckts eller fullföljts inom behörig tid.

s. 561 Sida 561 i årgången börjar härKopiera citering

Enkan Nyström yrkade, att begge firmorna, hvilkendera som förmådde, måtte, utan afseende på om de innehade bolaget tillhörige medel eller icke, för bolagets räkning betala hvad rådstufvurätten henne tilldömt. I annat fall skulle de vid exsekution alltid undskylla sig med att de icke innehade medel. Meijer & c:ni hade icke blott afslutat försäkringsaftalet och uppburit premierna, utan äfven låtit anställa åtal. Firman Aug. Ahrenberg & c:ni vore ju bolagets nuvarande agent och följaktligen både berättigad och pligtig att uppbära premier och föra bolagets talan samt betala dess skulder. Om policen uppbrunne eller eljest förkomme, så utgjorde detta icke något lagligt skäl för bolaget att undandraga sig betalningsskyldighet. Policen vore ej af löpande egenskap. Dessutom hade ju Meijer & c:ni vid Marks häradsrätt företett afskrift af sitt exemplar af policen; och om anmälan och kraf ej skett inom behörig tid, skulle ju åtalet varit obehöfligt. Emellertid hade hon ej försummat något med afseende å formaliteterna. Motsatsen borde vederparterna bevisa.

Hofrätten meddelade dom den 9 April 1869 och fann ej skäl att på enkan Nyströms vad göra ändring i rådstufvurättens dom; men alldenstund firman Aug. Ahrenberg & c:ni till stöd för sitt yrkande om stämningspåståendets ogillande anfört, att assuranspolicen, på hvilken enkan Nyström grundat sitt ersättningsanspråk, icke blifvit i målet' företedd, samt att, om så skett, bolaget London‘& Lancashire skulle befunnits vara fritt från sina deri åtagna förbindelser, enär hvarken anmälan om öfverlåtelsen och branden skett i enlighet med policens föreskrifter, eller ersättningsanspråket blifvit väckt och fullföljdt inom behörig tid; fördenskull och emedan enkan Nyström hvarken genom assuranspolicens företeende eller på annat sätt åstadkommit någon utredning om de vilkor, hvarunder försäkringsaftalet blifvit slutet; samt hofrätten i följd deraf saknade all grund för bedömande af enkan Nyströms rätt till brandskadeersättning, blef, med upphäfvande af rådstufvurättens dom i hvad den firman Aug. Ahrenberg & c:ni rörde, enkan Nyströms emot samma firma i målet förda talan ogillad.

Tidskrift för Lagstftn. etc. 7:de årg. 36

s. 562 Sida 562 i årgången börjar härKopiera citering

Enkan Nyström sökte i underd. ändring och yrkade bifall till sina i stämningen gjorda påståenden. Hon åberopade dels ett bref på engelska språket jemte öfversättning deraf, utvisande att Aug. Ahrenberg & c:ni skulle hafva erhållit uppdrag att föra försäkringsbolagets talan i saken; dels ett bevis af länsmannen Johansson, att han fått af firman Meijer & c:ni emottaga den af Johansson inför Marks häradsrätt företedda afskrift af policen äfvensom varuförteckningen samt återställt dessa handlingar till Meijer & c:ni, sedan utslag i åtalet fallit; dels ock ett tryckt formulär till bolagets försäkringspolicer, innehånllade, bland annat, i 13:de punkten: att policinnehafvare, som lidit förlust genom brand, borde genast derom underrätta bolaget eller agenten, genom hvilken policen blifvit utfärdad, och inom 14 dagar derefter inkomma med förteckning och värdering å förlusten etc.; — i 14:de punkten: att, om domstols mellankomst erfordrades, underkastade sig bolaget i alla hänseenden, som afsåge försäkringen, det lands lagar och bruk, der de försäkrade föremålen funnes, och i 15:de punkten: att bolaget skulle genast utbetala ersättningsbelopp, »sedan bevisning och värdering uppgjorts». Deremot fanns i formuläret icke omnämndt något rörande tiden för ersättningsanspråks fullföljd.

Nedre revisionen (t. f. revisionssekreterarne Lilienberg, Ryding och Lagergren, den sistnämnde föredragande) hemställde i underd. betänkande den 26 November 1869, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom.

Då saken den 30 i nyssnämnde månad föredrogs inför Högsta Domstolen förenade sig dess flesta ledamöter (justitieråden Qvensel, friherre Leuhusen, Bolin, Dreijer, Oliveerona och Lagerstråle) om följande yttrande: »Emedan ostridigt är, att handlanden J. F. Nyström, enligt det den 16 Juli 1862 emellan honom och försäkringsbolaget London & Lancashire genom dess dåvarande agent i Göteborg handelsfirman Adolf Meijer & c:ni uppgjorda aftal, hos bolaget försäkrat mot eldskada ett å hemmanet Stora Källeberg befintligt, Nyström tillhörigt varulager för 18,000 rdr, och att, vid den natten emellan den 16 och 17 Januari 1863 å hem-

s. 563 Sida 563 i årgången börjar härKopiera citering

manet timade eldsvåda, af nämnde lager, hvilket jemte den vunna försäkringsrätten handlanden Nyström den 29 December 1862 öfverlåtit på sökanden, uppbrunnit varor, efter hvad sökanden med ed bekräftat, till värde, af 14,046 rdr 22 öre, äfvensom att sökanden hos bolagets förenämnde agent gjort anmälan om berörde öfverlåtelse och den inträffade branden, med yrkande tillika om ersättning för hvad dervid gått förloradt; ty och som den omständighet, att den utfärdade, enligt uppgift sedermera förkomna försäkringspolicen ej blifvit af sökanden i målet företedd, destomindre kan föranleda till ogillande af sökandens anspråk på ersättning, som, under det emot henne och andra personer utförda åtal för vållande till den timade branden, en afskrift af nämnda police varit till rätten inlemnad från försäkringsbolaget, hvilket följaktligen under förevarande rättegång bort vara i tillfälle att om vilkoren vid försäkringsaftalet lemna fullständig upplysning, pröfvade bemälde ledamöter rättvist att, med ändring af domstolarnes beslut i afseende å sökandens talan emot handelsfirman Aug. Ahrenberg & c:ni, såsom nuvarande agent för försäkringsbolaget London & Lancashire, men gillande af hofrättens dom i hvad angår firman Adolf Meijer & c:ni, hvars ombudsmannabefattning för nämnda bolag upphört, förpligta förstbemälda firma Aug. Ahrenberg & c:ni att, för försäkringsbolagets London & Lancashire räkning, till sökanden emot qvitto genast utgifva omstämda beloppet 14,046 rdr 22 öre jemte fem procent årlig ränta derå ifrån stämningsdagen den 13 Juli 1867 till dess hqvid sker».

Justitierådet Iggeström yttrade: »Enär sökanden icke åstadkommit bevisning till utredande af de vilkor hvarunder försäkringsaftalet skett, och således grund saknas för bedömande huruvida sökanden må på grund deraf vara till utbekommande af den fordrade brandskadeersättningen lagligen berättigad, gillar jag betänkandet».

Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 27 December 1869.