Naumanns tidskrift 1870 s. 567

På inställelsedagen uti aflidne andre landtmätaren F. Ellséns vid Falu rådstufvurätt anhängiga konkurs bevakade landtmäteriauskultanten J. Bågenholm 2,903 rdr 18 öre, enligt räkning; »och som denna min fordran — yttrade Bågenholm i bevakningsinlagan — grundar sig på arvode såsom

1) Denna 115 § lyder: «Äger hustru fordran för penningar eller lösören, som henne enskildt tillhört, men förvandlade äro, — —■ — — hafve ej för sådan fordran förmånsrätt«. Jfr. lydelsen af 8 § i 1862- års K. F. Se sid. 72, not. 2, i Weserska editionen af Konkurslagen m. dithörande förf:r.

s. 568 Sida 568 i årgången börjar härKopiera citering

Ellséns medhjelpare i tjensten, yrkar jag derför full betalning med förmånsrätt». Tillika innehöll bevakningsinlagan anmälan derom, att Bågenholm innehade såsom hypotek en i Ellsén tillhörig fastighet intecknad förbindelse.

Emot den af Bågenholm sålunda anmälda fordran hade något jäf ej blifvit gjordt, till följd hvaraf rådstufvurätten uti sin i konkursen den 3 Juni 1867 gifna dom icke meddelade yttrande i anledning af Bågenholms bevakning och den betalningsrätt, han påstått.

Vid sammanträde med borgenärerna den 17 April 1868 framlades upprättadt utdelningsförslag, enligt hvilket, efter afdrag af konkurskostnader och utdelning till åtskilliga förmånsrätt ägande borgenärer, hela återstående behållningen 1,835 riksdaler 4 öre tillagts Bågenholm för hans ofvanberörda, utan anmärkning lemnade. fordran.

Emot detta förslag, i hvad det angick det företräde till betalning, som gifvits Bågenholm, väcktes klander af handlanden E. S. Setterlund m. fl. Ellséns fordringsägare, hvilka, uti en den 4 Maj 1868 till rådstufvurätten ingifven skrift, anförde såsom skäl, att då Bågenholm för sitt förmånsrättsanspråk icke kunde åberopa något stadgande i 17 kap. Handelsbalken eller 1861-års Kongl. Förordning, så återstod för honom att förklara hvarför han, som sjelf varit en af sysslomännen, icke upptagit i anmärkningsskriften den anmärkning mot hans fordran, som fanns gjord uti den af rättens ombudsman i konkursen till sysslomännen aflemnade konceptanmärkningsskriften. Medsysslomannen Setterlund hade begått det felet, att han, utan vidare granskning, underskrifvit anmärkningsskriften, men detta minskade ej det tvetydiga i Bågenholms handlingssätt; och då han antagligen ej kunde förneka uppgifna förhållandet, borde väl hans förmånsrättsyrkande, som dessutom saknade stöd af lag, ogillas och, såsom följd deraf, behållningen i boet delas mellan de oprioriterade fordringsägarne.

Bågenholm yrkade ogillande af klandret, enär anmärkning ej blifvit gjord emot bevakningen.

s. 569 Sida 569 i årgången börjar härKopiera citering

Rådstufvurätten yttrade i dom den 15 Juni 1868: Som utdelningsförslag i konkurs borde, jemväl i afseende på det företräde till betalning, hvartill borgenärer, hvar framför annan, kunde vara berättigade, uppgöras på sätt och i den ordning, 17 kap. Handelsbalken, sådant detta lydde genom K. Förordningen den 8 Oktober 1861, utstakade och bestämde; men Bågenholms ifrågavarande fordran, hvilken icke vore af beskaffenhet att kunna hänföras under 4 §.i sagde kapitel, ej heller kunde gifvas annan högre eller lägre plats i en uti konkurs lagligen uppställd förmånsrättsordning ; alltså och då Bågenholm för sin ifrågakomna fordran 2,903 rdr 18 öre sålunda icke ägde annan eller bättre rätt än den, hvarom handlades i nämnde kapitels 16 §, förklarades, med gillande af det väckta klandret, det skulle utdelningsförslaget rättas i öfverensstämmelse med hvad ofvan blifvit bestämdt, eller så, att Bågenholm i mån af fordringsbeloppet njöte utdelning lika med dem, som till förmånsrätt icke berättigade voro.

Svea hofrätt, der Bågenholm efter vad fullföljde talan, meddelade dom den 18 Mars 1869: Som ostridigt vore, att den af Bågenholm för sin i konkursen bevakade fordran yrkade förmånsrätt blifvit lemnad utan anmärkning, vid hvilket , förhållande rådstufvurätten uti den af bemälde rätt den 3 Juni 1867 i konkursen gifna dom öfver Bågenholms berörda yrkande icke heller meddelat yttrande; samt följaktligen och enär, jemlikt 70 § i Konkurslagen, talan å nämnda förmånsrätt icke finge äga rum, den i det klandrade utdelningsförslagét Bågenholm tilldelade utdelning rätteligen honom tillkomme, blef, med ändring af motvädjade domen, den af Setterlund och hans medparter väckta klandertalan ogillad.

Setterlund och medparter sökte hos Kongl. Maj:t i underd. ändring. Enligt deras förmenande, ägde 70 § Konkurslagen ej tillämpning, enär' å inställelsedagen anstånd äskats, och tid jemväl blifvit utsatt för jäfs anmälande. Icke heller 71 § lade hinder i vägen för pröfning af jäf mot förmånsrättsanspråk på samma gång klander å utdelningsförslag pröfvades. Dessutom kunde Bågenholm icke anses hafva yrkat

s. 570 Sida 570 i årgången börjar härKopiera citering

annan förmånsrätt än laga förmånsrätt, det ville säga näst framför böter.

Nedre revisionen (t. f. revisionssekreterarne Ryding och Lagergren), afgaf underderdånigt betänkande den 30 Oktober 1869: Som Bågenholm vid bevakning af ifrågavarande fordran endast i allmänhet yrkat förmånsrätt, utan att, på sätt i 69 § Konkurslagen föreskrifves, uppgifva den rätt, han för sin fordran påstode; alltså och då Bågenholms fordran icke vore af beskaffenhet att kunna hänföras till någon klass af de i 17 kap. Handelsbalken, enligt dess lydelse i K. Förordningen den 8 Oktober 1861, uppräknade förmånsrätter, hemställde nedre revisionen i und., att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist, med upphäfvande af hofrättens dom, fastställa det slut, hvari rådtsufvurätten stannat.

Föredraganden, konstituerade revisionssekreteraren Poignant, hemställde för sin del, att Kongl. Maj:t måtte finna skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i hofrättens dom.

Vid sakens föredragning inför Högsta Domstolen den 4 påföljde November (i närvaro af justitieråden Iggeström, Södergren, Cramér, Carleson, von Hofsten, Olivecrona och Lagerstråle) biföll Högsta Domstolen föredragandens särskilda hemställan.

Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 23 November 1869.