Bruksägare äro skyldiga ansvara för förvaltning af och redovisning för hammarsmedskassas medel, fastän desamma omhändertagits af en utaf delägarne i bruket.
27 december 1869
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1870, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,7 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 570–574 i årgången 1870. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Jagtstadgan. Stadga om Skiftesverket i riket. Förordningar rörande bränvins tillverkning och försälj- ning, brandstod. Bergsordningar m. fl, nr 16 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 89 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Jagtstadgan. Stadga om Skiftesverket i riket. Förordningar rörande bränvins tillverkning och försälj- ning, brandstod. Bergsordningar m. fl, nr 16.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjunde årgången, 1870 i litteraturen — s. 570–574 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 27 December 1869»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Grosshandelsbolaget James Dickson & c:ni, såsom ägare af Matfors bruk, samt Sörfors bruksägare P. Reutersvärd,
s. 571 Sida 571 i årgången börjar här
G. F. Berndes, Hjalmar Petré och C. F. Nordenson instämde till Torps tingslags häradsrätt bruksägarne C. A. Axell och C. F. Huss med yrkande: att som, vid sammanträde med ägare och förvaltare af jernbruk inom Ångermanland och Medelpad den 7 Augusti 1867, Matfors och Sörfors bruksägare blifvit, med tillämpning af Hammarsmedsordningen den 26 Augusti 1823, utsedde till förvaltare af hammarsmedskassan inom Medelpad, med skyldighet att af företrädarne i förvaltningen af nämnde kassa, Torpshammars bruksägare, indrifva kassans medel, det måtte alltså, och då vid tiden för omförmälda sammanträde kassans behållning, enligt en af förre disponenten af Torpshammars bruk F. L. Gyllenhaal den 11 Juli 1866 till bergmästareembetet afgifven räkning, utgjorde i kapital 4,424 rdr, hvartill komme upplupen ränta derå för ett år efter fem och en half procent, 243 rdr 32 öre, eller tillsamman 4,667 rdr 32 öre, Axell och Huss, såsom ägare af Torpshammars bruk, varda ålagdt att till Matfors och Sörfors bemälde bruksägare utgifva sistnämnda belopp jemte ränta.
Axell och Huss bestridde käromålet, under förmälan att de för sin del hvarken uppburit ifrågavarande medel eller emottagit uppdrag att dem förvalta eller bemyndigat annan person att å deras vägnar medlen omhändertaga, samt att medlen icke heller funnes i brukets räkenskaper upptagna såsom komna bruket till godo.
Det ådagalades vid rätten, att bemälde Gyllenhaal, hvilken den 8 September 1857 köpte hälften af Torpshammars bruk, men afyttrade ena fjerdedelen någon tid derefter och försålde återstoden den 26 Oktober 1866, var nämnde bruks disponent under tiden från den 1 November 1858 till Mars månad år 1865; hvarjemte bergmästaren Wedholm, i målet hörd, upplyste, att han af de hos bergmästare-embetet i andra distriktet förvarade handlingar inhemtat, att vid ett sammanträde den 8 Juni 1858 hammarsmedskassans förvaltning då öfverlemnats, enligt ordalydelsen i sammanträdesprotokollet »till disponenten af Torpshammars bruk, brukspatronen L. F. Gyllenhaal, hvilken enligt den emellan bruken
s. 572 Sida 572 i årgången börjar här
uppgjorda delning nu öfvertog 'förvaltningen under två nästkommande räkenskapsår», och då Gyllenhaal sålunda i egenskap af disponent, men ej såsom enskild person,. emottagit nämnde kassa, samt brukets ägare måste svara, för disponentens åtaganden, ansåg bergmästaren Wedholm, att Axell och Huss borde betala omstämda beloppet.
Genom utslag den 30 Oktober 1868 utlät sig häradsrätten: att som, jemlikt 28 § i Kongl. Maj:ts förnyade Hammarsmeds-ordning den 26 Augusti 1823, hammarsmedskassan skulle förvaltas och redovisas af två hvarje år dertill utsedde hammarverksägare, och, efter bergstingsrätternas upphörande, bergmästaren i orten, i öfverensstämmelse med då varande bergskollegiets cirkulär den 11 Mars 1852, för behandling af åtskilliga ekonomiska ärenden kallat Medelpads bruksägare till sammankomst den 8 Juni 1858, vid. hvilket sammanträde kassans förvaltning i öfverensstämmelse med den emellan bruken förut uppgjorda ordning blifvit för påföljande två år till Torpshammars bruksägare öfverlemnad, dervid en af delägarne i bruket och sedermera disponent för detsamma, förre bruksägaren Gyllenhaal, jemväl fått emottaga kassans behållning 2,960 rdr 42 öre, samt Axell och Huss icke haft något att anmärka mot den af Gyllenhaal, i egenskap af brukets disponent, till bergmästaren afgifna, i saken åberopade räkning öfver kassans förvaltning, enligt hvilken kassans' kapitalbehållning den 11 Juli 1866 utgjorde 4,424 rdr; alltså och då Torpshammars bruksägare, i öfverensstämmelse med gällande föreskrifter, till förvaltning emottagit ifrågavarande kassa och sålunda vore för dess behöriga redovisning ansvarige, förpligtades Axell och Huss, såsom ägare af Torpshammars bruk, jemlikt 18 kap. 4 § Handelsbalken, att genast, vid äfventyr af utmätning, till Matfors och Sörfors ofvannämnde bruksägare, såsom utsedde kassaförvaltare, utgifva kassans behållning med 4,424 rdr jemte fem procent ränta derå från nämnde dag till dess betalning komme att ske, äfvensom godtgöra vederparterna deras rättegångskostnad med 140 rdr 75 öre.
s. 573 Sida 573 i årgången börjar här
Axell och Huss vädjade till Svea hofrätt och anförde: Gyllenhaal hade vid sammankomsten den 8 Juni 1858 icke varit disponent för Torpshammars bruk, och såsom delägare deri kunde han genom emottagandet af hammarsmedskassan icke ådraga öfrige delägare någon ansvarighet. Uppdraget var lemnadt åt Gyllenhaal personligen; men nu ville man, för sin försummelse att i rätt tid hålla efter honom, taga skadan igen hos Axell och Huss, hvilka aldrig haft med medlen att skaffa. Härjemte åberopade Axell och Huss ett af inspektoren J. F. Ringdahl och bokhållaren Carl Ringdahl vid Torpshammars _bruk den 22 December 1868 utgifvet, behörigen bevittnadt intyg, att de sista tio årens räkenskaper vid bruket icke upptoge några medel, tillhöriga Medelpads hammarsmedskassa, hvadan det syntes såsom om Gyllenhaal skulle användt denna för egen del.
Vederparterna bestridde ändringssökandet och företedde intyg af Gyllenhaal derom, att redan sommaren 1866 inspektoren Ringdahl vid Torpshammar för bruksägarnes räkning emottagit en Medelpads hammarsmedskassa tillhörig revers å 2,500 rdr med räntor, intecknad i lägenheten Högom i Selångers socken.
Hofrätten yttrade i dom den 17 Juni 1869: att som hvad i saken förekommit icke föranledde dertill att Axell och Huss, hvilka, efter livad ostridigt vore, icke emottagit ifrågavarande medel, kunde anses skyldige att för förvaltningen af samma medel ansvara, blefve, med upphäfvande af häradsrättens utslag, Axell och Huss från vederparternas talan befriade.
Matfors och Sörfors bruks ofvanbemälde ägare sökte i underd. ändring hos Kongl. Maj:t.
Uti underd. betänkande den 13 November 1869 hemställde nedre revisionen (revisionssekreteraren Svedelius samt t. f. revisionssekreterarne Ryding och Lagergren, den sistnämnde föredragande) att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom.
Saken föredrogs den 26 i nyssnämnde månad inför Högsta Domstolen; och som, på sätt häradsrätten yttrat,
s. 574 Sida 574 i årgången börjar här
enligt den emellan Medelpads bruksägare träffade öfverenskommelse. Torpshammars bruksägare ålegat att vid det ombyte af förvaltare för ifrågavarande kassa, hvilket år 1858 skulle ske, samma förvaltning öfvertaga; samt i öfverensstämmelse härmed å det af ortens bergmästare den 8 Juni 1858 med bruksägarne hållna sammanträde, hvarvid för Torpshammars bruk närvarit ene delägaren Gyllenhaal, kassans dåvarande behållning till honom öfverlemnats; alltså och emedan svaranderne Axell och Huss, hvilka vid nyssnämnda tid jemte Gyllenhaal områdde Torpshammars bruk samt ej ens ifrågasatt att ju berörda sammanträde varit behörigen kungjordt, således icke ägde att förebära okunnighet om hvad vid sammanträdet förefallit, och bruksägarne förty varit skyldige att från sagda tid ansvara för förvaltningen af kassans medel och att dem i behörig ordning redovisa, men sådan redovisning icke skett i annan måtto, än att den 11 Juli 1866 Gyllenhaal, såsom då ännu varande delägare i bruket, till bergmästaren afgifvit den i häradsrättens utslag omförmälda räkning; ty och då svaranderne, till hvilka Gyllenhaals del i bruket sedermera öfvergått, icke någon anmärkning mot denna räknings innehåll framställt, pröfvade Högsta Domstolen (justitieråden Södergren, friherre Leuhusen, Bolin, Babe, Dreijer och Olivecrona') rättvist att, med ändring af hofrättens dom, fastställa det slut, hvari häradsrätten så väl i sjelfva saken som angående rättegångskostnaden derstädes stannat.
Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 27 December 1869.