Naumanns tidskrift 1870 s. 575

Bryggaren Bengt Edvard Sjöberg instämde till Stockholms rådstufvurätt styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader, med påstående: att som de i granskapet af Sjöbergs egendom n:o 2 i qvarteret Marsvinet, med adressnummer 56 vid Maria Högbergsgatan, i och för sammanbindningsbanan i Stockholm verkställda gräfningar jemte derstädes begagnad stormpump vållat, att en på gården uti Sjöbergs nämnde egendom befintlig brunn, hvilken före gräfningens början städse lemnat tillräcklig tillgång på vatten af den utmärktaste beskaffenhet icke allenast för Sjöbergs husbehof och för drifvande af en bryggerirörelse, som Sjöberg sedan många år tillbaka i nämnde egendom idkat, utan äfven till grannarnes behof, sedermera, i den mån gräfningarna och vattnets afledande genom pumpning fortskridit, upphört att hålla vatten och slutligen den 18 September 1865 alldeles utsinat och fortfarande vore tom, jernvägsstyrelsen således måtte åläggas att antingen vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom brunnen blefve försatt i lika godt skick, som före den 18 September 1865, och ersätta Sjöberg de kostnader, som till följd af den i brunnen uppkomna vattenbrist han måst vidkännas, eller ock godtgöra Sjöberg för ej mindre kostnaderna för vattenlednings anbringande i egendomen, än äfven de med vattenledningens begagnande förenade årliga utgifter, derest styrelsen icke hellre åstundade att på en gång betala det emot de årliga utgifterna svarande kapitalbelopp. Enligt företedda räkningar uppgick kostnaden för vattenledningens anbringande till 1,283 rdr 31 öre; och de årliga utgifterna beräknades af Sjöberg till 1,262 rdr 55 öre rmt.

s. 576 Sida 576 i årgången börjar härKopiera citering

Till en början åberopade jernvägsstyrelsen ett den 20 Januari 1866, efter hållna undersökningar, meddeladt intyg af civilingeniören A. Dahlqvist och löjtnanten vid väg- och vattenbyggnadskåren Fr. Engelblom af innehåll: att bottnen på ifrågavarande brunn låge högre än afloppet från de gropar, som uppkommit genom de för jernvägen gjorda gräfningar, hvilket aflopp vore gemensamt för hela den kringliggande trakten och varit oförändradt sedan år 1860; att nämnde gropar, hvilka voro belägna omkring 500 fot från brunnen, stått fyllda med vatten alltsedan medlet af November 1865, då all gräfning och pumpning upphört; och att vattenhöjden i brunnen den 20 Januari 1866 varit 1 fot 2 tum. Och då enligt detta intyg bottnen i brunnen vore högre än afloppet från groparne, samt dessa, belägna 500 fot från brunnen, alltsedan November 1865 varit fyllda med vatten och haft samma aflopp som den omgifvande trakten, utan att vattnet i brunnen uppstigit till dess vanliga höjd, förmenade jernvägsstyrelsen det vara uppenbart, att orsaken till brunnens utsinande den 18 September 1865 varit någon annan än jernvägsarbetet. För öfrigt, äfven om ett motsatt förhållande skulle kunna af Sjöberg ådagaläggas, bestredes ändock käromålet, då hvarken allmänna lagen eller den för Stockholms stad gällande byggnadsordning innehölle något förbud för tomtägare att verkställa gräfning å sin egen tomt eller ålade den, som gräfde en brunn och dervid tillgodogjorde sig en vattentillgång, hvilken förut underhållit en brunn i grannens gård, att gifva ersättning för den minskade tillgången på vatten i grannens brunn. Ej heller vore, enligt styrelsens åsigt, den allmänna rättsgrundsatsen, att den, som tillfogar en annan skada, borde derför utgifva ersättning, på förevarande fall tillämplig, emedan någon skada, i den betydelse, som i nämnde rättsgrundsats åsyftades, icke blifvit Sjöberg tillskyndad. Skada vore der nemligen detsamma som förnärmelse i ägande- och dispositionsrätten; men någon sådan rätt öfver den i gården befintliga vattentillgången, hvilken genom brunnsgräfningen uppsamlats, hade Sjöberg icke genom gräfningen förvärfvat eller annorledes

s. 577 Sida 577 i årgången börjar härKopiera citering

enligt lag kunnat förvärfva; utan hade hans rätt inskränkt sig dertill, att han ensam ägde hemta vatten ur brunnen, så länge han kunde tillgodogöra sig den der befintliga vattentillgången. För den händelse dock, att styrelsen emot förmodan skulle anses skyldig till utgifvande af någon ersättning till Sjöberg, yrkades det sådan ersättning åtminstone måtte inskränkas till betalning af hvad Sjöberg kunde styrka, att brunnens anläggning kostat.

Sjöberg ansåg Dahlqvists och Engelbloms intyg, i stället för att vederlägga hans påståenden, tvärtom innefatta ett kraftigt bevis för desammas befogenhet, emedan gräfningarne icke kunnat, åtminstone icke till den grad som ägt rum, förorsaka brunnens utsinande, om icke brunnens botten legat högre än afloppet för groparne, och emedan det vatten, som, efter gräfningarnas och pumpningens upphörande i medlet af November 1865, fyllt groparne, icke kunde hafva kommit annorstädes ifrån än från angränsande vattentillgångar, särdeles de högre belägna, och således naturligen äfven från brunnen.

Derjemte styrkte Sjöberg med beedigade attester: att vattnet i brunnen tillförene under en längre följd af år icke blott räckt till för bedrifvande af Sjöbergs bryggerirörelse, utan äfven för afhemtning från grannskapet, äfvensom till anlitande vid eldsvådor i närheten; och att de gropar, som uppkommit genom gräfningarne för sammanbindningsbanan, vore två, af hvilka den ena vid anställd undersökning befunnits vara omkring 50 fot bred, 20 fot djup och 40 fot lång, samt den andra omkring 50 fot bred, 16 fot djup och 112 fot lång.

Vidare intygade tre vittnen: att vattnet i brunnen, som den 20 Januari 1866, då all gräfning och pumpning hvilat sedan medlet af föregående November månad, stigit till 1 fot 2 tum, sedermera vid anställde besigtningar befunnits hafva ytterligare stigit, den 15 Februari till 2 fot 6 tum och den 14 April till 3 fot 1 tum, men att, sedan pumpningen sistnämnda dag ånyo börjat, vattnet i brunnen fallit,

Tidskrift för Lagstiftn. etc. 7:de årg. • 37

s. 578 Sida 578 i årgången börjar härKopiera citering

den 16 April till 2 fot 11 tum, den 23 April till 2 fot 5 tum, den 24 April till 2 fot 1 tum, den 30 April till 1 fot 4 tum och den 4 Maj till 4 tum, och att brunnen den 7 Maj varit alldeles tom. Dessa vittnen förklarade tillika, att de ansågo vattnets utsinande i brunnen icke kunna härledas frän annat än gräfningarne och pumpningen. Ett af dessa vittnen intygade derjemte, att en dag i Maj 1866 vittnet vid kanten- af en utaf groparne sett en källåder springa fram, hvilken till en början lemnat omkring en kanna vatten i minuten, två dagar derefter, då vattensamlingen i gropen varit minskad, äfven runnit fram med mindre vattentillgång, och slutligen, då vattenytan i gropen vid slutet af Maj varit ytterligare sänkt, alldeles upphört. Ett annat af samma vittnen berättade: att vid ett tillfälle, då vittnet betraktat groparne, vittnet sett en källåder med rik vattentillgång, kommande från den sida, deråt Sjöbergs brunn låge, flöda ut i ena gropen vid kanten af den höjd, vattnet derstädes då innehaft.

Genom livad sålunda förekommit ansåg Sjöberg sig hafva åstadkommit full bevisning derom, att orsaken till vattnets utsinande i brunnen allenast vore gräfningsarbetena. Hvad åter den ifrågasatta ersättningsskyldigheten anginge, så, äfven om allmänna lagen och byggnadsordningen för Stockholms stad ej upptoge något fall alldeles likartadt med det ifrågavarande, talade dock lagen på flera ställen om ersättningsskyldighet för den, som vidtoge en åtgärd annan till mehn; t. ex. i 2 kap. 2 § och 20 kap. 7 § Byggningabalken, likasom ock 73 § i byggnadsordningen för Stockholms stad stadgade, att den, som genom sina byggnadsåtgärder gjorde skada å grannens hus eller tomt, skulle det derigenom förorsakade lidande godtgöra, hvarjemte 54 § i byggnadsordningen innehölle, att brunnar skulle med all omsorg bibehållas.

Jernvägsstyrelsen yttrade derefter, att den numera väl ansåge det vara visadt, att vattnet i brunnen utsinat, i den mån det vatten undanpumpats, som samlats i de begge groparne, hvaremot styrelsen förmenade det icke vara lagligen

s. 579 Sida 579 i årgången börjar härKopiera citering

ådagalagdt, att jernvägsarbetet varit orsaken dertill att vatten icke ånyo samlats i brunnen, utan torde detta möjligen bero af andra anledningar. I groparne, der banan komme att framgå och hvilka endast vore omkring 25 fot djupa, sedan erforderlig grund för banan blifvit lagd, hade nemligen all pumpning upphört den 25 September 1866; men der funnes ändock icke någon vattensamling, ehuru något aflopp derifrån ännu icke vore beredt. Först omkring 1,000 fot derifrån vidtoge det genom banans tunnel ledda dike, men dess vatten syntes komma ifrån motsatt håll till den trakt, der brunnen låg.

Sjöberg genmälde slutligen, att orsaken, hvarföre icke vattnet återkommit till brunnen, låge deri att den för banan lagda grund bestode af sten och stenskärfvor och utgjorde således ett slags täckdike, hvarigenom vattnet utan synnerlig svårighet kunde rinna ut till ett beredt aflopp. Det vore dessutom en känd sak att, om en vattenåder rubbades eller leddes från sitt förra lopp, kastade den sig ofta åt ett annat håll.

Rådstufvurätten yttrade genom dom den 17 December 1866: att genom hvad i saken förekommit finge anses ådagalagdt, att, sedan den ifrågavarande brunnen uti Sjöberg tillhöriga egendomen n:o 56 vid Maria Högbergsgata under en längre följd af år intill September månad 1865, då, efter hvad ej bestridt vore, jernvägsstyrelsen börjat låta för arbeten, som funnits erforderliga för sammanbindningsbanan genom hufvudstaden, på omkring 500 fots afstånd från Sjöbergs tomt och i en lägre än tomten liggande mark anställa gräfningar, lemnat tillgång till ej allenast allt det vatten, som begagnats vid Sjöbergs i egendomen inrättade bryggeriverk, utan äfven till hemtning för i grannskapet boende personer, vattentillgången i brunnen förminskats och slutligen upphört i samma mån, som ofvannämnda arbete fortgått, till följd hvaraf och med särskildt fästadt afseende på åtskilliga dermed förenade omständigheter såsom fast antagas kunde, att de omförmälda gräfningarna jemte dermed förenade pumpningsarbeten orsakat brunnens, efter hvad icke blifvit emot-

s. 580 Sida 580 i årgången börjar härKopiera citering

sagdt, fortfarande brist på vatten, och att, emedan Sjöberg, såsom sedan längre tid och förr än ifrågavarande jernvägsarbeten börjades ägare af nyssnämnda tomt och grund, äfven måste hafva förvärfvat laglig äganderätt till den derstädes varande källa, som intill gräfningarnes början försett brunnen med deri befintligt vatten och hvaraf förutvarande ägare af samma egendom genom brunnens gräfning satt sig i besittning, för att sig tillegna och. till egna behof använda, samt jernvägsstyrelsen således icke varit berättigad att, på sätt förut blifvit nämndt, genom de i närheten företagna arbeten afleda vattnet från brunnen och derigenom utan motsvarande ersättning beröfva Sjöberg denna del af hans egendom, som dessutom varit för ett ostördt utöfvande af den utaf honom idkade bryggerirörelse oundgängligen nödvändig, förklarades jernvägsstyrelsen förty icke kunna undgå att i så måtto godtgöra Sjöberg för den honom åbragta skada, att, enär Sjöberg styrkt, att han betalt för vattenledningens införande i sin egendom 1,283 rdr 31 öre, jernvägsstyrelsen förpligtades till Sjöberg utgifva berörde belopp samt dessutom antingen vidtaga sådana åtgärder, att brunnen försattes i lika godt skick, som före anställande af ifrågavarande jernvägsarbeten, eller ock till Sjöberg, såsom ägare af oftanämnde egendom, betala ej mindre hvad han kunde visa sig hafva utgifvit för begagnande af vatten från stadens vattenledningsverk eller reparationen af den i egendomen införda vattenledning, än ock hvad han kunde komma att för samma ändamål framdeles utgifva, så länge behofvet af vattenledningens begagnande förefunnes, såvida icke jernvägsstyrelsen funne för godt att emot erläggande till Sjöberg af ett kapital, motsvarande, efter sex för hundra, sagde årliga kostnader, befria sig från fullgörande af sistberörda förbindelser.

Denna dom uttryckte aktuarien Fogelströms och civilnotarien Fallstedts åsigt, hvaremot rådmannen Jacobson yttrade: »Lika med öfrige ledamöterna anser jag det vara utredt, att vattenminskningen i brunnen och dess slutliga utsining hafva förorsakats af jernvägsarbetet, och härigenom skada hafva blifvit Sjöberg tillskyndad, väsendtligen till följd

s. 581 Sida 581 i årgången börjar härKopiera citering

deraf att â hans ifrågavarande tomt funnits ett bryggeri, för hvars drifvande erfordrats mycket vatten och hvartill emot afgift sådant numera måste anskaffas; men som beträffande frågan om och i hvad mån Sjöberg kan anses berättigad af vederparten åtnjuta ersättning för denna skada, — vid bedömande af hvars värde dock bör i betraktande tagas dels att, efter det vatten blifvit från vattenledningsinrättningen i Sjöbergs egendom inledt, för uppfordring af sådant från brunn kostnad ej mera äger rum, och dels fördelen af det bättre och för ändamålet tjenligare vatten, som genom vattenledningen erhållits — laglig grund saknas för det antagande, att den ägare till förberörde tomt, som brunnen anlagt, kunnat genom endast denna sin åtgärd förvärfva åt sig och blifvande ägare af tomten sådan rätt till det vatten, hvartill den omgifvande trakten lemnat tillgång, att å jord, belägen på närmare eller fjermare afstånd från sagde brunn, ägare ej längre finge, vid åtnjutande af den honom såsom sådan tillkommande rätt att jorden nyttja och begagna, företaga gräfning eller annat arbete, som kunde hafva till följd minskning eller utsining af brunnens vatten; och ej heller visadt är, att någon ägare till tomten annorledes en sådan rättighet förvärfvat; fördenskull och emedan rätt för Sjöberg till ersättning i omförmälda hänseende icke kan härledas från någotdera af de utaf honom åberopade lagrum och stadganden, enär af dessa icke någotdera är på förevarande fall tillämpligt, likasom ej heller rätt till ersättning kan grundas på endast den omständigheten, att skada inträffat, då skadan ej tillkommit genom någon jernvägsstyrelsens åtgärd, hvartill styrelsen ej varit berättigad, finner jag mig sakna stöd af lag och rättsgrund att käromålet till större eller mindre del bifalla».

Jernvägsstyrelsen vädjade till Svea hofrätt, som yttrade i dom den 31 Maj 1867: att hofrätten väl funne, lika med rådstufvurätten, vara utredt, att till följd af de gräfningar, jernvägsstyrelsen för byggande af sammanbindningsbanan låtit verkställa å dertill upplåten mark, vid pass 500 fot från Sjöbergs förenämnda jord, dennes ifrågavarande, derstädes

s. 582 Sida 582 i årgången börjar härKopiera citering

befintliga brunn upphört att lemna tillgång på vatten; men emedan berörde omständighet icke för jernvägsstyrelsen, hvilken, såvidt visadt vore, icke vid eller genom utförande af nämnde arbeten företagit något, hvartill den ej varit berättigad, lagligen medförde skyldighet att till Sjöberg i berörde hänseende utgifva ersättning, ty pröfvade hofrätten rättvist, med ändring af rådstufvurättens öfverklagade dom, Sjöbergs stämningspåstående att ogilla.

Sjöberg sökte i underdånighet, att, med upphäfvande af hofrättens dom, rådstufvurättens beslut måtte fastställas.

Nedre revisionen (t. f. revisions sekreterarne Welin och Glimstedt, den förstnämnde föredragande) hemställde i underdånigt betänkande den 19 Augusti 1868, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist hofrättens dom att gilla.

T. f. revisionssekreteraren Ryding hemställde, att Kongl. Maj:t måtte finna det icke vara med laglig visshet utredt, vare sig att omstämda skadan blifvit af omförmälde gräfningarne uteslutande förorsakad, eller i hvilken mån desamma till skadan bidragit, och till följd häraf pröfva rättvist att på denna grund fastställa det slut, hvari hofrätten stannat.

Sedan handlingarne emellan Högsta Domstolens ledamöter cirkulerat, företogs saken till afgörande den 21 December 1868, dervid justitierådet Olivecrona yttrade: »Genom hvad i målet förekommit finner jag vara utredt, att de gräfningar, som jernvägsstyrelsen, för anläggande af jernbana genom Södermalm i hufvudstaden, låtit verkställa på omkring 500 fots afstånd från Sjöbergs fastighet n:o 2 i qvarteret Marsvinet eller n:o 56 vid Maria Högbergsgata, haft till följd att den derstädes sedan flera år tillbaka befintliga brunn upphört att lemna vatten; men alldenstund vattentillgång eller vattenbrist i brunnar är beroende af grundvattnets stigande eller fallande, och den fastighetsägare, som genom en brunns anläggning på sin mark beredt sig utväg att draga fördel af det från omgifvande jordlager tillströmmande grundvatten, icke derigenom allena kan, enligt mitt omdöme, hafva förvärfvat åt sin fastighet en sådan på lag grundad uteslutande rätt till samma vattentillgång, att derigenom hinder

s. 583 Sida 583 i årgången börjar härKopiera citering

skulle läggas för jordägare i grannskapet att med sin fasta egendom företaga de åtgärder, hvartill han eljest såsom ägare vore lagligen berättigad, eller ådraga honom förpligtelse till skadestånd om genom någon sådan åtgärd grundvattnet skulle taga en annan riktning eller icke vidare uppstiga till samma höjd som förut i de på närmare eller fjärmare afstånd från hans jordegendom upptagna brunnar; fördenskull och då icke visadt är, att Sjöberg åt sin fastighet förvärfvat någon uteslutande rätt till det grundvatten, som, enligt hvad upplyst är, före tiden för jernvägsanläggningen lemnat vattentillgång åt Sjöbergs förberörde brunn, icke heller att jernvägsstyrelsen på den för jernbanans byggande åt honom upplåtna mark företagit sådana arbeten, emot hvilka hinder af lag förefunnes; ty pröfvar jag, meo voto, rättvist fastställa det slut, hvari hofrätten stannat».

Justitierådet Rabe biföll nedre revisionens und. betänkande.

Justitierådet von Hofsten förenade sig med justitierådet Rabe.

Justitie rådet Naumann instämde uti det af justitieråde Olivecrona afgifna yttrande.

Justitierådet Södergren biträdde den af justitierådet Rabe yttrade mening; och

Justitierådet Iggeström yttrade: »Då hvad i målet förekommit icke innefattar bevis, att jernvägsstyrelsen genom dess anmärkta åtgärder felat emot allmän lag eller särskild byggnadsordning, samt Sjöberg ej heller påstått att på grund af något enskildt aftal den ifrågasatta ersättningsskyldigheten eljest kan jernvägsstyrelsen åligga, gillar jag det slut, hvari hofrätten stannat».

Kongl. Maj:ts dom, som är affattad i öfverensstämmelse med justitieråden Rabes, von Hofstens och Södergrens mening utgafs den 20 Januari 1869.