Ägodelning inställd till dess lösningsanspråk blifvit genom laga kraftvunnet beslut afgjordt. Skiftesstadgans 5 §.
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1870, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 91–93 i årgången 1870. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Jagtstadgan. Stadga om Skiftesverket i riket. Förordningar rörande bränvins tillverkning och försälj- ning, brandstod. Bergsordningar m. fl, nr 3 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 11 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Jagtstadgan. Stadga om Skiftesverket i riket. Förordningar rörande bränvins tillverkning och försälj- ning, brandstod. Bergsordningar m. fl, nr 3.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjunde årgången, 1870 i litteraturen — s. 91–93 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Anders Andersson i Abyggeby hade utverkat förordnande för kommissionslandtmätaren C. W. Gross att verkställa delning af alla ägorna till hemmansdelen n:o sub 9 i Oppala by inom Hille socken af Gefleborgs län, hvilken hemmansdel innehölle 1 öres- 12 penningeland, deraf vid arfskifte den 11 December 1845 efter Per Perssons i Oppala hustru Magdalena Ersdotter 77/15 penningeland tillfallit Anders Andersons hustru Christina Persdotter. Vid förrättningens företagande den 19 Oktober 1868, bestred Per Persson, såsom ägare af återstående 1 öres- 48/15 penningeland i hemmanet, sökta delningen på den grund, att tvist vore vid domstol anhängig om rätta storleken af Anders Anderssons lott i hemmansdelen, och att å densamma en åbo icke vore besuten.
Anders Anderson, som medgaf, att han emot Per Persson vid domstol väckt talan om erhållande af ytterligare
s. 92 Sida 92 i årgången börjar här
513 penningeland uti ifrågavarande hemmansdel, påyrkade utbrytning af berörde andel, hvartill hans rätt vore ostridig.
Uti afgifvet utlåtande häröfver anförde förrättnings- , männen: att, enär ofvannämnda, af Anders Anderson anhängiggjorda tvist icke kunde förhindra honom frän att så skyndsamt som möjligt komma i besittning af hans hustrus ostridigt ägande 77/15 penningeland i hemmansdelen, och något anspråk på afträdande deraf mot lösen icke blifvit i laga ordning anhängiggjordt, samt utbrytande af en dylik arfslott, äfven om den icke skulle vara besuten, vore i gällande hemmansklyfningsförfattning medgifven, lemnades Per Perssons invändning mot den sökta delningen utan afseende.
Då Per Persson icke åtnöjdes med detta utlåtande, blef detsamma understäldt Hille och Wahlbo tingslags ägodelningsrätts pröfning. Inför ägodelningsrätten anförde Per Persson, att han låtit tillställa Anders Andersson stämning till då nästinstundande ting i tingslaget med yrkande om afträde emot lösen i penningar af hans andel i hemmanet.
Vitsordande denna uppgift, förklarade Anders Andersson, att han ej ville afstå hemmansdelen mot sådan lösen och att han fortsatte ' yrkandet om utbrytningen.
Ägodelningsrätten meddelade utslag den 19 December 1868: Som ostridigt vore, att Anders Anderssons hustru Christina Persdotter i arf efter sin moder Magdalena Ersdotter erhållit 7%15 penningeland af ifrågavarande hemman n:o sub 9 i Oppala, och Per Persson icke ens föreburit, att han före skiftessammanträdet genom stämning till vederbörlig domstol väckt påstående att af berörde hemmansdel blifva ägare, samt den omständighet, att Per Persson sedermera stämt Anders Andersson om hemmansdelens afträdande mot penningelösen, icke vore af beskaffenhet att på målets utgång äga inflytande; pröfvade ägodelningsrätten, jemlikt 2, 5 och 9 §§ i Skiftesstadgan den 9 November 1866, rättvist gilla det slut, hvartill förrättningsmännen i det underställda utlåtandet kommit.
Per Persson fullföljde underd. besvär. Det ifrågaställda skiftet skulle tjena till intet, för den händelse Anders Anders-
s. 93 Sida 93 i årgången börjar här
son uti den af Per Persson instämda rättegången komme att förklaras skyldig hemmansdelen emot lösen afträda; hvadan och under åberopande af 5 § Skiftesstadgan yrkades, att, med upphäfvande af ägodelningsrättens utslag, skiftesförrättningen måtte inställas till dess lösningsanspråket genom laga kraftvunnet beslut blifvit afgjordt.
Uti afgifven underd. förklaring bestred Anders Andersson berörda uppskof, enär det väckta lösningsanspråket uppenbarligen vore stridande mot 14 § i K. Förordn. om hemmansklyfning m. m. den 6 Augusti 1864, samt, äfven om stämningspåståendet bifölles, uppmätning, gradering och delning af ifrågavarande hemmansdels inägor och skogsmark i allt fall blefve nödig för noggrannt utrönande af den ärfda lottens värde.
Nedre revisionen (t. f. revisionssekreterarne Adlers, Ryding, föredragande, och Lagergren) hemställde i underd. betänkande den 3 April 1869, att Kongl. Maj:t måtte finna klaganden icke hafva anfört skäl till ändring i ägodelningsrättens utslag.
Ärendet föredrogs inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Iggeström, Södergren, Cramér, Carleson, Wretman, Naumann och Bolin) den 7 i nyssnämnde månad; och enär fråga om den Anders Anderssons hustru tillskiftade hemmansdels afträdande emot lösen blifvit af klaganden i laga ordning anhängiggjord, fann Högsta Domstolen, likmätigt 5 § i Skiftesstadgan, skäligt att, med upphäfvande af ägodelningsrättens öfverklagade utslag och förrättningsmännens utlåtande, förklara ifrågavarande delning inställd intill dess berörde lösningsanspråk blifvit genom laga kraftvunnet beslut afgjordt.