Från hemmansklyfning uteslutas såväl skogsmark, hvilken förut vid laga skifte blifvit delad, som ock lägenhet, hvilken blifvit afsöndrad med full äganderätt. Skiftesstadgans 78 §, 3 mom.
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1870, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,0 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 94–97 i årgången 1870. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Jagtstadgan. Stadga om Skiftesverket i riket. Förordningar rörande bränvins tillverkning och försälj- ning, brandstod. Bergsordningar m. fl, nr 4 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 12 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 97 för det här referatet, men referatet börjar på s. 94 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Jagtstadgan. Stadga om Skiftesverket i riket. Förordningar rörande bränvins tillverkning och försälj- ning, brandstod. Bergsordningar m. fl, nr 4.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjunde årgången, 1870 i litteraturen — s. 94–97 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Aren 1838—1843 förrättades laga skifte å den Häggums socken tillfallna andel af f. d. kronoparken Billingen. Genom nämnda skifte, som fastställdes den 31 Juli 1844, fördelades marken blott emellan de särskilde hemmanen, men ej emellan dessas särskilde delägare. Sålunda erhöll 1 mantal Lars Larsgården Häggum, hvarå då funnos sex åboer, sina ägor i ett skifte.
Vidare hade åren 1855 och 1856 förrättats och den 15 Augusti 1857 faststälts laga skifte å alla hemägorna till Häggums by. Skifteslagets andel i Billingen uteslöts från detta skifte, enär samtlige delägarne varit derom ense, och hade skiftesmännen dervid låtit bero, med åberopadt stöd af 12 kap. 1 § 3 mom. i 1827-års Skiftesstadga.
Komissionslandtmätaren J. P. Wetterlund hade, uppå ansökning af Anders Johansson och Johannes Skruf, såsom ägare till hälften hvar af 1/s mantal Lars Larsgården Häggum, som vid sistnämnda laga skifte blifvit utlagdt i två skiften, ett åker- och ett ängsskifte, blifvit vederbörligen förordnad att förrätta klyfning å nämnde hemmansdel.
Vid förrättningens företagande anmälde sig en innehafvare af två från hemmansdelen för alltid afsöndrade lägenheter och anhöll att dessa lägenheter måtte från förrättningen uteslutas; hvarjemte delägarne yrkade, att skogsskiftet i Billingen likaledes måtte undantagas från klyfning; i anledning af hvilka framställningar förrättningsmännen den 24 Maj 1867 meddelade det utlåtande: att som delägarne enhälligt önskat bibehållande af skogsmarken Billingen, hvilken icke blifvit delad vid samma laga skifte då åker-
s. 95 Sida 95 i årgången börjar här
och ängsskiftet utlades, utan, på sätt förut vore nämndt, år 1838 undergått skifte, som den 31 Juli 1844 fastställs, ansågo skiftesmännen, med stöd af hvad 78 § i nu gällande Skiftesstadga innehölle, att skogsmarken Billingen, å hvilken ingen inrösningsjord funnes, kunde och borde varda utesluten från ifrågavarande klyfning, hvilken sålunda endast komme att omfatta inrösningsjorden till 1/s mantal Lars Larsgården ; äfvensom, enär, hvad ena afsöndrade lägenheten beträffade, densamma icke låg till hinder för verkställande af skifte i öfrigt, nämnde afsöndring icke komme att i förevarande klyfning intagas, hvaremot den andra lägenheten skulle på af förrättningsmännen angifvet sätt i klyfningen ingå.
Sedan förrättningen den 16 Juli 1867 afslutats och, med begäran om fastställelse, af Wetterlund öfverlemnats till Walle härads ägodelningsrätts pröfning, meddelade ägodelningsrätten den 1 September 1868 det beslut: att då, i strid med föreskriften i 78 § af gällande Skiftesstadga, från skiftet uteslutits ej mindre hemmanet tillhörande skogsmarken Billingen, än ock från hemmanet under full äganderätt afsöndrad jord, ansåg ägodelningsrätten sig icke kunna meddela den sökta fastställelsen, i följd hvaraf skiftet visades åter till landtmätaren och gode männen för ny lagenlig behandling utan hinder af deras under förrättningen fattade beslut.
Kommissionslandtmätaren Wetterlund anförde i underd. besvär hos Kongl. Maj:t. Det vore visserligen sannt, att nya Skiftesstadgan i dess 7-8 § 3 mom., såsom laga skäl till uteslutande från skifte af skogsmark, blott uppgåfve föregånget faststäldt storskifte och icke nämnde något om dylikt laga skifte; men vid ifrågavarande. hemmansklyfning, som skolat behandlas enligt skiftesstadgans allmänna grunder, hade förrättningsmännen ansett skogsmarkens föregångna särskilda . tilldelning vid särskildt laga skifte, samt de omständigheter, dels att derå ej funnes någon inrösningsjord, dels ock att i hemägorna ej förekomme afrösningsjord, som i gemensam klyfning skolat ingå, utgöra fulla skäl till skogsmarkens uteslutande. Beträffande det andra anmärkta
s. 96 Sida 96 i årgången börjar här
hindret, hade förrättningsmännen till rättesnöre för sitt åtgörande haft Skiftesstadgans 83 §, som föreskref, att om en lagligen upplåten lägenhet läge till hinder för ordentlig och formlig skiftesläggning, skulle den i skiftet ingå. Af denna föreskrift vore en gifven följd, att, då sådan lägenhet icke hindrade formligt skifte, den både kunde och borde uteslutas. Dessutom vore ett intagande uti skiftet af en slik afskild och till intet hinder för det öfrigas formliga planläggning varande lägenhet, hvars förändring ej af någon ifrågasattes, helt och hållet utan nytta; det vore en åtgärd till fromma för ingen, utom möjligen för landtmätaren, som derigenom kunde göra sig Htet större arvode. Väl hade icke i ägodelningsrättens beslut influtit någon för klaganden omedelbarligen skadlig föreskrift, eller åläggande att på egen bekostnad omgöra förrättningen; men då en slik fråga kunde uppkomma efteråt, ansåg klaganden sig, äfven vid det förhållandet hafva skäl påyrka beslutets upphäfvande, så att, utan hinder deraf, förrättningen kunde varda till fastställelsepröfning åter upptagen.
Uti afgifven förklaring instämde hemmansägarne och lägenhetsinnchafvaren uti klagandens yrkande.
Nedre revisionen (t. f. revisionssekreterarne Adlers, Ryding, föredragande, och Lagergren) afgaf den 3 April 1869 underd. betänkande af följande innehåll: Emedan af handlingarne inhemtades, att Häggums sockens andel af förra kronoparken Billingen blifvit genom ett åren 1838—1843 förrättadt, den 31 Juli 1844 af ägodelningsrätten faststäldt laga skifte fördelad emellan de särskilde hemmanen, utan att någon åbodelning dervid ägt rum; att sedermera vid ett åren 1855 och 1856 inom Häggums by förrättadt, den 15 Augusti 1857 af ägodelningsrätten faststäldt laga skifte förstnämnda laga skifte lemnats orubbadt; samt att vid nu ifrågavarande hemmansklyfning samtliga delägarne hemställt, att hemmanets andel af Billingen, såsom innefattande endast afrösningsjord, måtte från klyfningen uteslutas; ty och som, vid ofvanupptagna förhållanden, förrättningsmännen torde, jemlikt grunderna för 78 § 3 mom. Skiftesstadgan, varit be-
s. 97 Sida 97 i årgången börjar här
rättigade att jemväl frän förevarande förrättning utesluta hemmansdelens skogsmark, samt förrättningsmannens åtgärd att icke i klyfningen intaga ene delägaren Anders Gårds genom köpebref af den 8 Febr. 1861 och den 23 Maj 1862 med full äganderätt förvärfvade lägenheter desto mindre torde varit stridande mot Skiftesstadgans föreskrifter, som berörde lägenhet icke hindrat ordentlig och formlig skiftesläggning för skifteslagets öfriga jord; alltså och då följaktligen de af ägodelningsrätten anmärkte omständigheter icke torde utgjort hinder för klyfningens fastställande, hemställde nedre revisionen i underd., att Kongl. Maj:t, med undanrödjande af öfverklagade beslutet, måtte visa ärendet åter till ägodelningsrätten, som skulle hafva att med detsamma laglikmätigt vidare förfara.
Detta betänkande gillades af Högsta Domstolen vid ärendets föredragning derstädes den 6 i nyssnämnde månad i närvaro af justitieråden Iggeström, Södergren, Cramér, Carleson, Naumann och Bolin.