Föreläggande af vite för uteblifven svarande part i brottmål att å viss dag iakttaga inställelse, utan att domstolen tillika stadgat skyldighet för åklagaren att dessförinnan kungöra svaranden detta beslut. Fiskaliskt åtal.

7 september 1870


Så kom texten hit

  • Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
  • Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1871, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
  • Textkvalitet: högst omkring 0,3 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
  • Tryckta sidor: s. 141–145 i årgången 1871. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
  • Avdelning: III. Lagskipning, H) Rättegångsbalken Inteckningsstadgan. Stämpelpappers- förordningen, nr 1 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 14 i bandet.
  • Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken Inteckningsstadgan. Stämpelpappers- förordningen, nr 1.
  • Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
  • Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Åttonde årgången, 1871 i litteraturen — s. 141–145 där är samma sidor som här.
  • Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 7 September 1870». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
  • Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.

Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.

Domstolens referat

Sedan i ett vid 1867-års hösteting med Säbrå tingslag af länsmannen C. W. Särenholm anhängiggjordt mål rörande åtal emot enkan Hedvig Åkerström i Gådeå för hysande af försvarslös person utan derom gjord vederbörlig anmälan, häradsrätten, efter det den tilltalade afgifvit svaromål, uppskjutit målet till första rättegångsdagen af nästa ting; så och då, vid återföretagande af målet berörda rättegångsdag den 17 Februari 1868, den tilltalade icke lät sig afhöra, fälldes hon till försutet vite, och målet uppskjöts till den 21 i samma månad, hvarjemte den tilltalade förelades att då iakttaga inställelse vid vite af 20 rdr rmt, dock utan att häradsrätten .tillika stadgade skyldighet för åklagaren att dessförinnan kungöra henne detta beslut; och enär den till-

s. 142 Sida 142 i årgången börjar här

talade äfven sistnämnde dag uteblef, uppskjöts målet till nästa ting, och den tilltalade fälldes att utgifva jemväl sistomförmälda vite.

Sedan Hedvig Åkerström öfver detta häradsrättens förfarande fört klagan hos justitiekanslern, anställde advokatfiskalen i Svea hofrätt Ture Arvid Billbergh, efter förordnande af justitiekanslersembetet, åtal emot vice häradshöfdingen Gustaf Holm, såsom ordförande i nämnde häradsrätt, och yttrade: att häradsrätten, hvars beslut den 17 Februari 1868 åsyftat att få målet skyndsamt bragt till slut, ålegat att meddela härmed öfverensstämmande förordnande, i hvilket afseende annan ändamålsenlig utväg icke förefunnits än att antingen låta till rätten hemta den tilltalade eller ock, om föreläggande af vite ansågs lämpligare, förständiga åklagaren, det han hade att om beslutet bevisligen underrätta den tilltalade så tidigt, att hon derefter kunnat å den bestämda 'dagen vid rätten tillstädeskomma; men att häradsrätten, utan att begagna någondera utvägen, den 17 Februari utsatt målet att förekomma allenast fyra dagar derefter, med föreläggande för den icke tillstädesvarande tilltalade att då efter upprop vid vite sig inställa, och sålunda meddelat ett beslut, som, långt ifrån att kunna leda till ofvan angifna ändamål, helst all anledning saknades att beslutet skulle blifva före inställelsedagen för den tilltalade kändt, påtagligen skulle endast medföra ytterligare tidsutdrägt och derigenom blottställa den tilltalade för ett äfventyr, som det icke stod i hennes makt att undvika, samt att beslutet af den 21 Februari, hvarigenom den frånvarande tilltalade fälldes till vitet, vore en följd af föregående beslutet och med detta lika felaktigt; i anseende hvartill advokatfiskalen yrkade, att vice häradshöfdingen Holm, under hvilkens ordförandeskap besluten den 17 och den 21 Februari fattats och som således vore för anmärkta besluten ansvarig, måtte för sitt förfarande, jemlikt 25 kapitlet 17, 21 och 22 §§ Strafflagen, dömas att böta 50 rdr och att derjemte, enligt samma lags 6 kapitel, till enkan Åkerström utgifva ersättning såväl för vites-

s. 143 Sida 143 i årgången börjar här

böterna 20 rdr som henne åbragte kostnader i öfrigt med af henne fordrade 35 rdr.

Efter det vice häradshöfdingen Holm förklarat sig, yttrade hofrätten, medelst utslag den 12 April 1870: att med afseende å stadgandet i 41 § af Kongl. Förordningen den 23 Mars 1807, samt enär icke, emot hvad vice häradshöfdingen Holm uppgifvit derom, att enkan Åkerström var boende på ringa afstånd från tingsstället, någon omständighet förekommit, på grund hvaraf antagas finge, det hinder för henne mött att om häradsrättens ifrågakomna den 17 Februari 1868 meddelade beslut, hvarigenom ofvanberörda mål uppskjutits till den 21 i samma månad, före sistnämnde dag skaffa sig underrättelse, hofrätten förklarade häradsrättens anmärkta förfarande icke vara af beskaffenhet att, i anledning deraf, ansvar eller ersättningsskyldighet kunde vice häradshöfdingen Holm ådömas.

Detta utslag uttryckte vice häradshöfdingarne Gripenskölds och Norbergs samt hofrättsrådet Montelii åsigt i målet; hvaremot referenten assessoren Törnqvist yttrade: »Som målet emot enkan Åkerström ostridigt blifvit i laga ordning anhängiggjordt, och i följd deraf hon måste antagas hafva ägt kännedom om de i målet lagligen afkunnade beslut eller, om hon genom uteblifvande eller annat eget förvållande råkat att af sådan kännedom komma i saknad, böra sjelf vidkännas följderna deraf; hvartill kommer att häradsrätten till och med saknat befogenhet att ålägga åklagaren att om uppskofsbeslutet underrätta den vid målets början till svaromål inkallade; alltså och då med nu antydda åsigter de grunder, å hvilka advokatfiskalens åtal sig stödjer, förfallit, varder meo voto åtalet ogilladt».

• Assessoren Örbom anförde: »Ehuru, efter min åsigt, häradsrättens den 17 Februari 1868 meddelade beslut varit i så måtto mindre lämpligt att, med afseende å dén korta tid af endast fyra dagar, hvarunder målet uppskjutits, ringa anledning varit för handen att beslutet skulle blifva för enkan Åkerström kändt och dymedelst kunna medföra den åsyftade verkan af målets hastigare afgörande; samt målets

s. 144 Sida 144 i årgången börjar här

beskaffenhet icke heller synes hafva med nödvändighet påkallat sådant häradsrättens förfarande, finner jag likväl, då samma förfarande icke kan anses såsom stridande mot lag, att hvad emot vice häradshöfdingen Holm, såsom ansvarig för ifrågavarande beslut, anmärkt blifvit, icke är af beskaffenhet att böra till ansvar eller ersättningsskyldighet föranleda». .

Advokatfiskalen fullföljde underdånig talan.

Målet föredrogs den 7 September 1870 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Södergren, friherre Leuhusen, Rabe, Dreijer, Lagerstråle och Huss) funno, att, om än i fall af förevarande beskaffenhet, der svarandepart från rätten uteblifvit, och domaren funnit nödigt att äska hans inställelse samt derföre, i enlighet med 24 kap. 1 § Rättegångsbalken, sätter svaranden viss dag före vid vite till hvad honom skulle åligga, det antages att sådan åtgärds grund och ändamål fordrat, att samma föreläggande borde svaranden kungöras, likväl, enär lag och författningar i detta ämne ej innefatta så bestämda föreskrifter, att vice häradshöfdingen Holm, då han följt den åsigt, som legat till grund för hans nu åtalade förfarande, må anses derigenom hafva i domareembetet begått fel, hvarför ansvar eller ersättningsskyldighet borde äga rum, advokatfiskalsembetets besvär icke föranleda ändring i det slut, hvaruti hofrätten stannat.

Justitierådet Almqvist var af skiljaktig mening och yttrade: »Om än stadgandena i lag kunde anses icke vara fullt tydliga deruti, huruvida i allmänhet domaren, då det anses nödigt förelägga en uteblifven svarande att iakttaga personlig inställelse, bör meddela föreskrift att beslutet härom skall honom kungöras, finner jag likväl det icke vara tvifvelaktigt att ett sådant förfarande ej bort underlåtas i det särskilda fall, hvarom i förevarande åtal är fråga, att nemligen det af häradsrätten under svarandens frånvaro afsagda beslutet, som ålade henne att personligen komma tillstädes, afsåg en följande rättegångsdag under samma ting. Ty då svaranden icke ägde fordra, och derföre ock saknade anledning begära,

s. 145 Sida 145 i årgången börjar här

att före tingets afslutande bekomma häradsrättens protokoll, hvarest allena hon torde varit lagligen skyldig att söka underrättelse om hvad under hennes frånvaro i målet förelupit, så torde hon också lagligen böra anses hafva varit okunnig om och, af sådan anledning, ur stånd att fullgöra häradsrättens föreläggande, enär detsamma icke heller eljest blef, till följd af något domstolens förordnande, henne behörigen delgifvet. Häradsrättens anmärkta underlåtenhet att i nu ifrågavarande fall meddela föreskrift om sådant delgifvande, hvarigenom vållats, att enkan Åkerström, i saknad af kännedom om det häradsrättens den 17 Februari 1868 afsagda beslut, som ålade henne vid vite af 20 rdr att den 21 i samma månad komma personligen inför rätten, icke kunnat iakttaga detta föreläggande, derför hon blifvit till vitet fälld, anser sig följaktligen böra läggas vice häradshöfdingen Holm till last såsom förseelse vid domareembetets utöfning och pröfvar jag alltså för min del skäligt att, med ändring af hofrättens utslag, döma Holm, enligt 25 kap. 17 § Strafflagen, att för berörda förseelse böta 25 rdr samt att ersätta enkan Åkerström det belopp af 20 rdr, hon, såsom nämndt är, måst i vitesbot utgifva.