Angående verkan af personlig förbindelse, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld, men underskrifven å ett bolags vägnar.
9 februari 1870
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1871, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 95–99 i årgången 1871. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullförfattningar, nr 3 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 9 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullförfattningar, nr 3.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Åttonde årgången, 1871 i litteraturen — s. 95–99 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 9 Februari 1870»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Hos kon. befallningshafvande i Örebro lagsökte kommerskollegiets advokatfiskal de låntagare och löftesmän, som underskrifvit följande till grund för krafvet åberopade förbindelse.
»Som Kongl. Maj:t i bref till kommerskollegium den 12 Februari 1864 beviljat oss ett förlagslån af manufakturdiskonten stort 15,000 riksdaler för drifvande af vårt inom Örebro län belägna glasbruk; alltså förbinda vi oss härmed, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld, till kommerskollegium återbetala lånet på det sätt, att, sedan lånet innehafts i fyra år, det återbetales med en fjerdedel under de följande fyra åren, så att hela lånebeloppet varder inom åtta år från dess utassignering återguldet»-------; hvarjemte låntagarne förbundit sig erlägga fyra procent årlig ränta samt att ordentligen upprätthålla bruket, »allt vid äfventyr att om vi i något hänseende skulle underlåta att fullgöra hvad vi sålunda oss tillförbundit, hela förlagslånet eller hvad deraf återstår oguldet må anses genast till återbetalning förfallet, i hvilken händelse oss åligger .betala upplupen och löpande sex procent årlig öfverränta jemte expenser. Valuta erkänna vi oss hafva bekommit den 16 Augusti 1865, försäkras den December 1866.
A Hammars glasbruks-aktiebolags vägnar:
C. J. Björkegren. A. Bäckgren. Gustaf Gustafsson,
Svinnersta.
s. 96 Sida 96 i årgången börjar här
För ofvanstående skuldförbindelses behöriga fullgörande gå undertecknade en för alla och alla för en i full laga borgen såsom för egen skuld.
A. W. Knös, Anders Persson i Läggestad, J. G. Sundstedt, borgmästare. f. d. riksdagsfullmäktig. handlande.
J. E. Svensson, Johan Jansson, kronolänsman bruksägare». (Jemte två vittnens underskrift).
Kon. befallningshafvande, medelst utslag den 8 Juli 1868, ålade dem samtelige att, hvilken som gälda gitte, infria förbindelsen; öfver hvilket beslut Björkegren och Bäckgren dock klagade i Svea hofrätt, som, sedan advokatfiskalen upplyst, att löftesmannen Johan Jansson inbetalt manufakturdiskontens fordran, utgörande, jemlikt nämnde utslag, i kapital, ränta samt lagsöknings- och utmätningskostnad 15,906 rdr 33 öre, genom utslag den 19 Januari 1869, med anledning deraf fann frågan om klagandernas skyldighet att till manufakturdiskonten gälda omförmälda belopp hafva förfallit.
Derefter lagsökte Johan Jansson sina fyra medlöftesmän för 4/s af nyssnämnda belopp, och blefvo dessa, enligt kon. befallningshafvandes utslag den 23 November 1868, ålagda att betala, hvarefter de den 12 påföljde December till Johan Jansson emot qvitto erlade i kapital, ränta och expenser 12,923 rdr 48 öre.
Slutligen begärde Knös, Sundstedt, Anders Persson och Svensson handräckning att af Björkegren och Bäckgren, hvilka jemte från orten dåmera afvikne Gustaf Gustafsson iklädt sig ansvarighet för ifrågavarande lån, en för alla och alla för en såsom för egen skuld, samt enligt kon. befallningshafvandes utslag den 8 Juli 1868 blifvit »i första rummet» ålagda att godtgöra manufakturdiskonten dess fordran, utbekomma 12,923 rdr 48 öre jemte ränta derå från den 12 December 1868.
Björkegren och Bäckgren afgåfvo förklaring och företedde af Kongl. Maj:t den 19 Juli 1860 fastställd bolagsord-
s. 97 Sida 97 i årgången börjar här
ning för Hammars glasbruks-aktiebolag, på grund af hvars 10 och 11 §§ de bestridde krafvet, i hvad det dem personligen anginge; varande desse §§ af följande lydelse: »§ 10. Bolagets affärer förvaltas af tre bland delägarne valde direktörer. Direktionen är bolaget ansvarig för alla de åtgärder, som för bolagets räkning vidtagas». »§ 11. Direktionen äger ej utan bolages samtycke upptaga lån eller på annat sätt skuldsätta bolaget; och böra alla skriftliga afhandlingar, som direktionen för bolaget ingår, undertecknas: »å Hammars glasbruks-akriebolags vägnar», vid äfventyr att eljest direktionens ledamöter, som afhandlingen underskrifvit, skola för fullgörande af sådan förbindelse ansvara såsom för egen skuld en för alla och alla för en».
Björkegren och Bäckgren anförde derjemte: Då reversen vore undertecknad i enlighet med föreskriften i sistnämnda §, följde deraf, att betalningsskyldigheten ålåge bolaget, men ej direktörerna, hvilka endast handlat å bolagets vägnar och icke iklädt sig personligen betalningsansvarighet. Deras namn å skuldebrefvet representerade bolaget, men ej dem personligen. Orden »en för alla och alla för en såsom för egen skuld», inflickade af kommerskollegiet i formuläret till skuldebrefvet, kunde ej föranleda sådan personlig ansvarighet; — de stodo der såsom ett nonsens. Om man, i fall som förevarande, velat- tillförbinda direktörerna personligen, hade sådant bort ske derigenom, att man låtit dem, efter handlingens undertecknande å bolagets vägnar, särskildt derå teckna borgen. Sådan ansvarighet hade icke affordrats direktörerna, utan hade kommerskollegiet i stället tagit borgen af de fem omförmälde personerna. På sådan grund yrkades ogillande af ansökningen.
Knös och hans medparter anhöllo, att ansökningen måtte bifallas. Genom orden »en för alla och alla för en såsom för egen skuld» hade Björkegren och Bäckgren åtagit sig personlig ansvarighet, hvilken icke kunde anses omintetgjord derigenom, att de undertecknat jemväl å bolagets vägnar; och det var just i förlitande på direktionens personliga an- Tidskrift för Lagstiftn. etc. 8:de årg. 7
s. 98 Sida 98 i årgången börjar här
svårighet som Knös och hans medparter hade ingått ifrågavarande borgen.
Kon. befallningshafvande meddelade utslag den 8 Februari 1869: Enär Björkegren och Bäckgren genom omförmälda, af dem utfärdade skuldförbindelse, som vore klar, löpande, ovilkorlig och till betalning förfallen, jemte Gustaf Gustafsson förbundit sig, en för alla och alla för en såsom för egen skuld, att betala 15,000 rdr jemte ränta, och Knös och hans medparter på grund af sin å förbindelsen tecknade borgen nödgats till sin medlöftesman Jansson betala 12,923 rdr 48 öre, samt den af Björkegren och Bäckgren åberopade omständighet att de undertecknat förbindelsen å Hammars glasbruks-aktiebolags vägnar ej kunde befria dem från det personliga betalningsansvar, som de i förbindelsen sig åtagit; alltså förpligtades Björkegren och Bäckgren att hvilkendera gälda gitte, emot qvitto å förbindelsen, till Knös och hans medparter genast återbetala af dem utgifna 12,923 rdr 48 öre, jemte 6 procent ränta derå från den 12 December 1868 tills betalning komme att ske, äfvensom att ersätta lagsökningskostnaden med föreskrifvet belopp, allt vid äfventyr af utmätning, som vederbörande underexsekutor hade att i laga ordning verkställa.
Svea hofrätt. der besvär fullföljdes, fann, medelst utslag den 30 Juni 1869, ej skäl att göra ändring i kon. befallningshafvandes utslag.
Björkegren och Bäckgren sökte i underd. ändring. De yrkade befrielse från det emot dem personligen anställda krafvet. Gäldenär enligt ifrågavarande förbindelse vore bolaget, ej dess direktörer. Detta framginge af förbindelsens hela ordalydelse. Orden »vårt inom Örebro län belägna glasbruk», t. ex., kunde väl ej anses sagda af direktörerne personligen.
Nedre revisionen (revisionssekreteraren von Sydow samt t. f. revisionssekreterarne Lilienberg och Glimstedl, den sistnämnde föredragande) hemställde i underd. betänkande den 24 November 1869: att Kongl. Maj:t måtte, med afseende å hvad sökänderna emot krafvet invändt, finna frågan om skyl-
s. 99 Sida 99 i årgången börjar här
dighet för dem personligen att gälda utsökta beloppet vara af tvistig beskaffenhet samt förty, med upphäfvande af öfverklagade besluten, förklara svarandernas talan emot sökanderna icke kunna handräckningsvis bifallas.
Vid målets föredragning inför Högsta Domstolen den 17 Januari 1870 pröfvade dess flesta ledamöter (justitieråden Södergren, friherre Leuhusen, Naumann, von Hofsten och Dreijer) rättvist fastställa hofrättens utslag.
Justitieråden Wretman och Strandberg biföllo det underd. betänkandet.
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 9 Februari 1870.