Ytterligare om enskild banks rätt, i delägares konkurs, till qvittning mellan hans delägarefordran och hans skuld till banken; förhållande i detta afseende mellan hanken och annan borgenär, hvilken fått aktiebrefven i pant. Se Schmidts juridiska

31 oktober 1870


Så kom texten hit

  • Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
  • Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1871, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
  • Textkvalitet: högst omkring 0,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
  • Tryckta sidor: s. 89–94 i årgången 1871. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
  • Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullförfattningar, nr 2 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 8 i bandet.
  • Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 594 för det här referatet, men referatet börjar på s. 89 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
  • Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullförfattningar, nr 2.
  • Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
  • Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Åttonde årgången, 1871 i litteraturen — s. 89–94 där är samma sidor som här.
  • Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 31 Oktober 1870»
  • Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.

Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.

Domstolens referat

Uti f. d. kaptenen J. A. Wijkanders vid Carlskoga häradsrätt den 11 April 1868 anhängiggjorda konkurs yrkade borgmästaren C. H. Nordenfelt, såsom ombudsman i Kristinehamns enskilda bank, i ingifven bevakningsinlaga att banken mätte berättigas att för åtskilliga bevakade belopp (tillhopa 51,192 rdr 12 öre) qvittningsvis godtgöra sig med Wijkanders fordran och anlott i bankbolaget och för sådant ändamål använda ej mindre den för Wijkanders fem aktier under n:o 124, 125, 126, 127 och 128 belöpande ränta eller vinstutdelning, än äfven hvad honom såsom delägare i banken i öfrigt kunde tillkomma.

Detta yrkande, såsom ej varande på lag grundadt, bestreds af ena sysslomannen i Wijkanders konkurs.

Efter inställelsedagen i samma konkurs bevakade grosshandelsbolaget A. Fröding & c:ni deri, på grund af en Wijkanders skuldsedel, 4,000 rdr rmt med ränta, under yrkande om förmånsrätt till betalning ur nyssnämnde, till säkerhet för skuldsedelns innehåll pantsatta fem aktier, hvardera å o

1,000 rdr rmt. Åberopade skuldsedeln var utfärdad den 27 November 1867 till Skandinaviska kreditaktiebolaget eller ordres å 5,000 rdr rmt med ränta, hvarjemte i skuldsedeln ytterligare förklarats, att till säkerhet derför lemnades förutnämnde, å skuldsedelns baksida uppräknade aktier, med rättighet för Skandinaviska kreditaktiebolaget, att, derest Wijkander skulle brista i betalningsskyldighetens fullgörande,

s. 90 Sida 90 i årgången börjar här

genast, utan förbindelse å dess sida till iakttagande af i lag föreskrifne formaliteter, låta genom offentlig auktion å Göteborgs börs sälja hypotheket samt deraf göra sig betald till kapital och ränta. Å skuldsedeln, hvilken ej var transporterad, fanns derjemte tecknadt bevis af grosshandlanden H. V. Montgomery, att den gällde för 4,000 rdr rmt.

Mot Frödings & c:ni yrkande om förmånsrätt gjordes den anmärkning, att då upplysning saknades, huru de fem aktier, hvilka af gäldenären blifvit hos Skandinaviska kreditaktiebolaget pantsatta, kommit i Frödings & c:ni hand, samt bemäkle aktiebolag ej ägt att nämnde aktier utan iakttagande af i lag föreskrifna formaliteter på annan person annorlunda öfverlåta, än ordalagen i skuldsedeln medgåfve eller efter offentlig auktion å Göteborgs börs, Frödings & c:ni anspråk på förmånsrätt ur berörde aktier borde underkännas; och borgmästaren Nordenfelt yrkade särskildt, att, om nämnde anmärkning ej kunde bifallas, Frödings & c:ni anspråk måtte förklaras ej utgöra hinder för enskilda banken att åtnjuta den qvittningsrätt, borgmästaren begärt.

Fröding & c:ni genmälde, att då ifrågavarande skuldsedel vore löpande, samt Fröding & c:ni genom dess inlösande, dervid jemväl erhållits den för skuldsedeln lemnade pant, blifvit innehafvare af skuldsedeln och panten, Fröding & c:ni ägde samma rätt som Skandinaviska kreditaktiebolaget förut haft, och att således Frödings & c:ni panträtt till aktierna vore uppenbar; men för att dock visa, att Fröding & c:ni med Wijkanders medgifvande bekommit panten, företedde Fröding & c:ni bestyrkte transsumter af två bref från Wijkander till Fröding & c:ni, det ena af den 24 Mars 1868, deri Wijkander, med förmälan, att han den 29 i samma månad hade att infria ett då förfallet lån i Skandinaviska kreditaktiebolaget å 4,000 rdr, till säkerhet hvarför vore lemnade fem aktier i Kristinehamns enskilda bank å tillhopa 5,000 rdr, tillika uttryckte den önskan att få placera dessa aktier på privat hand och att med lånets infriande på någon kort tid få biträde; samt det andra af den 28 Mars, deri Wijkander tackade för löftet om lånets infriande. Vi-

s. 91 Sida 91 i årgången börjar här

dare förevisade Fröding & c:ni intyg af H. V. Montgomery, dels att han, enligt ordres från Wijkander, den 30 Mars 1868 infunnit sig hos Fröding & c:ni och lyftat 4,000 rdr rmt, hvarmed Montgomery samma dag infriat ifrågavarande skuldsedel, samt att Montgomery jemväl samma dag till Fröding & c:ni öfverlemnat skuldsedeln jemte fem aktier i Kristinehamns -enskilda bank under n:r 124—128 såsom säkerhet för hvad Fröding & c:ni utbetalt; dels ock att vid sagde handlingar funnits ett af bruksägaren G. Wahlund, såsom dåvarande ordförande i Kristinehamns enskilda bank, undertecknadt, den 9 December 1867 utfärdadt skriftligt förklarande af innehåll, att Wahlund af förekommen anledning fästade uppmärksamheten derpå, att banken i sitt reglemente icke allenast icke förbehållit sig någon qvittningsrätt med aktier för fordringar hos aktieägare, utan uti 10 § 2 momentet af berörde reglemente tillagt annan person, till hvilken banklott öfverlåtits, motsvarande andel i alla bankens tillgångar och endast stadgat, att bankbolaget borde godkänna öfverlåtelsen, innan nye delägaren finge komma i åtnjutande af rösträtt inom bankbolaget. Ytterligare anförde Fröding & c:ni, att uti 52 § 2 momentet och 53 § 1 momentet af reglementet för banken föreskrefves, att vid försträckningar enskilda bankers eller filialbankers lottbref ej finge såsom säkerhet emottagas, hvilka föreskrifter naturligtvis måste afse jemväl bankens egna lottbref, emedan eljest, om banken för lån, lemnade till dess delägare, skulle äga qvittningsrätt uti samma ägares hos annan pantsatta lottbref, banken ju, emot reglementets lydelse, beredde sig säkerhet i samma lottbref. Den omständigheten, att lottbrefven vore ställda till viss man och ej till innehafvaren, afsåge endast att åt bankbolaget förvara den i 15 kap. 6 § Handelsbalken stadgade rätt att ej emot bolagsstämmas vilja låta någon annan än ursprunglige delägaren tränga sig in i bolaget, men kunde ej åt lottbrefven gifva egenskapen af skuldebref, ställda till viss man. På grund af hvad sålunda anfördt blifvit yrkades ogillande af enskilda bankens qvittningsanspråk och bifall till Frödings & c:ni förmånsrättsyrkande.

s. 92 Sida 92 i årgången börjar här

Borgmästaren Nordenfelt erinrade: att med de af Fröding & e:ni företedda handlingar icke vore styrkt, att Wijkander medgifvit, det aktierna finge öfverlemnas till Fröding & c:ni såsom säkerhet för af honom gjord försträckning ; och hvad anginge bankreglementets stadgande om banklott, som öfverginge i annan persons ägo, så inverkade detta ej på frågan om Frödings & c:ni panträtt eller bankens qvittningsrätt. Stadganderna i 15 kap. Handelsbalken, hvilka afsåge handelsbolag, kunde ej tillämpas på aktiebolag, för hvilka särskild lag vore gifven.

Till genmäle härå åberopade Fröding & c:ni livad förut anförts och inlemnade till häradsrätten i hufvudskrifter ifrågakomne fem aktiebref med tillhörande utdelningskuponger för räkenskapsåren 1868—1876, jemte särskilda utdelningskuponger ur reservfonden; och läto Fröding & c:ni inför rådstufvurätten i Göteborg såsom vittne afhöra H. V. Montgomery, hvilken såsom sitt vittnesmål åberopade innehållet af förutnämnde, utaf honom utfärdade intyg, med förklarande tillika, att de af Fröding & c:ni ingifne aktier vore desamma, som i hans intyg omförmäldes, och att Wijkander hade i bref till Montgomery anmodat honom att lemna aktierna till Fröding & c:ni.

Omförmälde, till Montgomery af Wijkander aflåtna bref företeddes jemväl och innehöllo, det ena af den 24 Mars 1868: att Wijkander då icke ännu kunde bestämma beträffande lånet, förfallet den 29 Mars, emedan Wijkander frågat Fröding & c:ni om de ville på någon tid taga aktierna och sålunda infria lånet; samt det andra af den 28 Mars: »Lånet den 29/3 infrias. Fröding & c:ni lemna penningar. Aktierna lemnas dem».

Häradsrätten yttrade medelst dom den 2 Oktober 1869: att enär genom hvad grosshandlanden H. V. Montgomery, hvilken blifvit såsom vittne hörd intygat samt af innehållet i de af Wijkander aflåtna bref, till Fröding & c:ni den 24 och till Montgomery den 28 Mars 1868, vore utredt och styrkt, att Fröding & c:ni, i och med infriandet för Wijkanders räkning af dennes den 27 November 1867 till Skandinaviska

s. 93 Sida 93 i årgången börjar här

kreditaktiebolaget eller ordres utfärdade skuldsedel å 5,000 rdr rmt med ränta, med Wijkanders begifvande fått emottaga ifrågavarande fem lottbref såsom fortfarande hypothek för nyssnämnde skuldsedel eller det för infriande deraf utlagda kapital 4,000 rdr rmt; och bolagsreglorna för enskilda banken i Kristinehamn icke innehölle någon bestämmelse, som förbjöde pantsättning af bankens lottbref, eller föreskrift, på hvilken banken kunde lagenligt grunda yrkad qvittningsrätt vid det förhållande att lottbrefven vore i tredje mans hand; men bolagsreglorna deremot i 10 § 2 momentet stadgade, att, om banklott genom köp eller annat laga aftal öfverginge till annans ägo, den nye ägaren finge, sedan han hos centralstyrelsen behörigen anmält och styrkt sin äganderätt, lyfta den utdelning, som lotten tillkomme, äfvensom hvad derå vid bankens utredning belöpte, samt för öfrigt ifrågavarande lottbref vore att betrakta väsendtligen såsom äganderättsbevis, men mindre egentligt såsom fordringsbevis ; alltså och med jemväl fästadt afseende å innehållet af det utaf bruksägaren Wahlund, såsom ordförande i Kristinehamns enskilda banks styrelse, den 9 December 1867 meddelade intyg, blef, med ogillande af enskilda bankens qvittningsanspråk, förklaradt, att handelshuset Fröding & c:ni, för sin bevakade fordran fyra tusen rdr rmt jemte sex procent ränta från den 30 Mars 1868 till den dag, som för utredning bestämdes, vore, enligt 17 kap. 3 § Handelsbalken, berättigad erhålla förmånsrätt till betalning ur ifrågavarande fem bankaktier.

Enskilda bankens ombudsman vädjade till Svea hofrstt, som i dom den 12 Maj 1870 ej fann skäl att i häradsrättens dom göra ändring.

. Underdånig talan fullföljdes.

Fröding & c:ni bestredo ändringssökandet och bifogade vid kontradeduktionen utdrag af protokollet, hållet vid bolagsstämma med delägarne i Kristinehamns enskilda bank den 27 Februari 1869 och den 26 Februari 1870, utvisande, att bankbolaget sistnämnde dag enhälligt beslutat ett tillägg till 10 § i reglementet af innehåll, att banken icke skulle

s. 94 Sida 94 i årgången börjar här

äga qvittningsrätt med aktier i banken för lottägares enskilda skuld till banken, hvilket tillägg borde tillämpas på de rättsförhållanden, som uppstode efter det tillägget blifvit faststäldt.

Nedre revisionen (revisionssekreterarne Svedelius och Nâhrœus, den sistnämnde föredragande, samt t. f. revisionssekreteraren Glimstedt) hemställde i underdånigt betänkande den 17 September 1870, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom.

Saken föredrogs den 5 derpåföljde Oktober inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Bolin, Dreijer, Lagerstråle och Strandberg) gillade det underdåniga betänkandet.

Justitieråden Qvensel, Naumann och von Hofsten förenade sig om följande yttrande: »Som ifrågavarande lottbref uti enskilda banken i Kristinehamn, hvilka äro utställda till kaptenen Wijkander, icke blifvit med bankbolagets samtycke på handelsbolaget Fröding & c:ni öfverlåtne, och Fröding & c:ni vid sådant förhållande icke kan innehafva samma lottbref med annan eller bättre rätt än Wijkander såsom lottbrefvens ägare tillkommit; alltså och då enskilda banken icke är pligtig att till Wijkander betala den å lottbrefven fallande utdelning och hvad å dem vid bankens utredning belöper, förrän den skuld, hvari Wijkander till banken häftat, blifvit gulden, pröfvade bemälde justitieråd, med ändring af domstolarnes beslut, rättvist förklara, att för de af bankens fordringar hos Wijkander, hvilka ej af tillgångarne i hans afträdda bo eller af de säkerhetshandlingar, banken för dessa fordringar innehar, kunna gäldas, banken äger innehålla och till sin godtgörelse använda ej mindre de å Wijkanders lottbref tillkommande utdelningar, än äfven hvad i öfrigt kan å samma lottbref belöpa, så att Fröding & c:ni endast uti hvad sedermera deraf kan återstå äger njuta betalning för sin bevakade fordran».

Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 31 Oktober 1870.