Borgensförbindelse, ingången af son, som är i föräldrars bröd och af dem njuter underhåll. K. F, den 7 Juni 1749, fjcrde punkten.
15 november 1870
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1871, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,9 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 86–88 i årgången 1871. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullförfattningar, nr 1 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 7 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullförfattningar, nr 1.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Åttonde årgången, 1871 i litteraturen — s. 86–88 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 15 November 1870»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Mjölnaren Olof Sjögren utgaf den 28 Januari 1860 till Nils Olsson i Stiby en revers, deri Sjögren förband sig att
s. 87 Sida 87 i årgången börjar här
den 28 December hvarje af åren 1861—1866 till Nils Olsson betala 333 rdr 33 öre rmt jemte laga ränta från den 25 Mars 1860. A denna skuldsedel tecknade åboen Matts Svenssons i Löderup son Sven Mattsson en så lydande borgensförbindelse: »För ofvannämnde summas fullgörande går undertecknad i borgen såsom för egen skuld. Sven Mattsson n:o 45 Ingelstorp. Med alternativ».
Sedan Nils Olsson aflidit, instämde hans sterbhusdelägare till 1867-års hösteting med Ingelstads härad Sven Mattsson med påstående att utfå det belopp 333 rdr 33 öre, som den 28 December 1866 till betalning förfallit.
Sven Mattsson genmälde: att då han, som vid ingåendet af ifrågavarande borgen väl uppnått myndig ålder, deremot då ännu varit i sina föräldrars bröd och njutit deras underhåll, hvarföre ock Sven Mattsson under sin borgen tecknat orden »med alternativ», hvilka skulle betyda: »beroende af mina föräldrars samtycke», Sven Matsson, jemlikt 4 § i K. F. den 7 Juni 1749, icke borde anses vara skyldig att ifrågavarande borgen inlösa; och åberopade Sven Mattsson dels intyg af vederbörande häradsskrifvare, att Sven Mattsson för år 1860 och nästföregående år varit mantalsskrifven hos sin fader; dels en af två personer den 12 Juni 1860 utfärdad (och af dem sedermera bevittnad) attest, att Sven Mattsson alltid förut varit och ännu vore i sina föråldras bröd och njöte af dem underhåll.
Sterbhusdelägarne yrkade: att då Sven Mattsson vid borgens ingående varit myndig, honom, utan afseende å de gjorda invändningarne, måtte åläggas betala fordrade beloppet.
Medelst dom den 31 Augusti 1868 utlät sig häradsrätten: att som Sven Mattsson erkänt ej mindre, att han ingått ifrågavarande borgensförbindelse, än äfven att han vid densammas underskrifvande varit myndig; samt Sven Mattsson icke ens föreburit, att det förhållande, på grund hvaraf han undandragit sig betalningsskyldighet, varit af Nils Olsson vid förbindelsens emottagande kändt, förpligtades Sven Mattsson att emot qvitto och afskrifning å skuldebrefvet
s. 88 Sida 88 i årgången börjar här
till Nils Olssons sterbhusdelägare genast utgifva fodrade 333 rdr 33 öre rmt.
Sven Mattsson vädjade till hofrätten öfver Skåne och Blekinge, som i dom den 18 Mars 1870 fastställde häradsrättens utslag.
Underdånig talan fallföljdes af Sven Mattsson.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne von Sydow, föredragande, Wedberg och Lilienberg) hemställde i underdånigt betänkande den 6 Oktober 1870, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa domstolarnes beslut. , '
Saken föredrogs den 11 i nyssnämnde månad inför Högsta Domstolen; och enär sökanden vid borgensförbindelsens utfärdande varit myndig, och hans förmåga att då genom arbete, om ock vid fadrens jordbruk, sig försörja ej blifvit ifrågasatt, pröfvade Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Qvensel, Wretman, Bolin, von Hofsten och Lagerstråle) rättvist fastställa domstolarnes beslut.
. Justitieråden Naumann och Strandberg förenade sig om följande yttrande: »Emedan, äfven om ifrågakomne borgen antages äga erforderlig tydlighet, det likväl blifvit lagligen styrkt, att Sven Mattsson, då han ingick densamma, var i sina föräldrars bröd och njöt underhåll af dem, samt icke visadt är, att Sven Mattsson iklädt sig förbindelsen med föräldrarnas samtycke, pröfvade desse ledamöter, på grund af 4 momentet i K. F. den 7 Juni 1749, rättvist, med upphäfvande af domstolarnes beslut, ogilla den emot Sven Mattsson i denna sak förda talan».
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 15 November 1870.
Ann. Fjerde punkten i 1749-års åberopade K. F. innehåller: «Alla obligationer, reverser och förskrifningar, som äro utgifne af någon omyndig, eller uti Föräldrarnes lifstid, och utan deras samtycke, af sådane, hvilka njuta underhåll af föräldrar och anhörige, skola ej äga någon förbindelse till betalning och böra således icke inlösas«.