Angående bötesförvandling och sammanläggning af straff.
17 oktober 1870
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1871, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,7 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 232–234 i årgången 1871. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, F) Strafflag och dit hörande förordningar, nr 4 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 29 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Strafflag och dit hörande förordningar, nr 4.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Åttonde årgången, 1871 i litteraturen — s. 232–234 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 17 Oktober 1870». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Skepparen Anders Gustaf Hellberg dömdes dels af Göta hofrätt den 20 Februari 1867 att för underlåtenhet att afgifva förklaring utgifva i vite tio rdr, och den 3 Maj 1867 att för försummelse att återställa kommunicerade handlingar utgifva försutet vite tjugo rdr; dels af magistraten i Arboga den 11 Februari 1867 att för uteblifvande från sprutmönstring, jemlikt den för Arboga gällande brandordning, i vitesbot erlägga sjutiofem öre; dels ock af Göta hofrätt den 29 November 1867 att, jemlikt 2 och 76 §§ Tullstadgan den 7 December 1860, böta femtio rdr.
Genom beslut den 9 April 1868 förordnade konungens befallningshafvande i Westerås län, sedan styrkt blifvit, att Hellberg saknade tillgång till gäldande af ofvanberörde vitesböter 30 rdr 75 öre, samt, under åberopande af 2 kap. 10 § Strafflagen och 8 § i K. F. den 16 Februari 1864, att Hallberg i stället skulle undergå 6 dagars fängelse vid vatten och bröd.
Innan detta beslut hann verkställas, ankom till verkställighet hofrättens ofvannämnde utslag af den 29 November 1867; och under åberopande jemväl af 2 kap. 10 § Strafflagen samt 8 § K. F. den 16 Februari 1864 förvandlade konungens befallningshafvande de Hellberg ådömda böter femtio rdr till tre veckors fängelse.
Då Hellberg icke anträffades i sin hemort, återsändes båda förvandlingsbesluten till konungens befallningshafvande, som derefter anhöll hos Svea hofrätt, att hofrätten ville förordna om sammanläggning af de Hellberg ådömda bestraffningar.
Hofrätten fann i beslut den 12 Maj 1870, jemlikt 2 kap. 10, 11 och 12 §§ Strafflagen samt 8, 9 och 11 §§ i K. F.
s. 233 Sida 233 i årgången börjar här
den 16 Februari 1864, jemförde med 193 § Tullstadgan den 7 December 1860, att Hellberg, derest ban fortfarande saknade tillgäng till gäldande af ofvannämnde viten och böter, tillhopa 80 rdr 75 öre, skulle i stället hållas i fängelse 1 månad 9 dagar. ,
Deröfver anförde Hellberg underdånige besvär och bifogade vid desamma intyg af direktören vid Nyköpings länscellfängelse, att Hellberg, som saknat tillgång att gälda honom af Göta hofrätt den 29 November 1867 ådömde böter 50 rdr för underlåtenhet att erlägga fyr- och båkafgift, blifvit i Juli 1868 afstraffad med 8 dagars fängelse vid vatten och bröd; och yrkade förty Hellberg, att som han således redan undergått bestraffning för berörde förseelser, Kongl. Maj:t måtte befria honom från att ännu en gång med fängelsestraff aftjena samma böter.
Målet föredrogs den 17 Oktober 1870 inför Högsta Domstolen; och som upplyst är, att, till följd af särskildt beslut, Hellberg i stället för de honom för brott emot Tullstadgan genom Göta hofrätts utslag den 29 November 1867 ådömde böter 50 rdr undergått 8 dagars fängelse vid vatten och bröd, och Hellberg, derest ej mindre nyssnämnde, än äfven ofvanomförmälde honom ådömde vitesböter 30 rdr 75 öre i ett sammanhang till fängelse vid vatten och bröd förvandlats, jemlikt 2 kap. 10 § Strafflagen, skolat för alla honom ådömde böter undergå sådant fängelse i 11 dagar, funno Högsta Domstolens fleste ledamöter (justitieråden Qvensel, Wretman, Bolin och Lagerstråle) skäligt, med ändring af hofrättens öfverklagade beslut, förklara, att Hellberg, jemlikt grunderna i 4 kap. 9 § Strafflagen, skall, i stället för ofvanberörde vitesböter 30 rdr 75 öre, hållas till fängelse vid vatten och bröd tre dagar.
Justitierådet Olivecrona var i så måtto skiljaktig, att han, med ändring af hofrättens öfverklagade beslut, fann skäligt förklara, att Hellberg, derest han saknade tillgång till ofvanberörde vitesböter 30 rdr 75 öre, skulle, jemlikt 2 kap. 11 § och grunderna i 4 kap. 9 § Strafflagen samt 11
s. 234 Sida 234 i årgången börjar här
§ 2 mom. i K. F. den 16 Februari 1864, i stället hällas till fängelse under 9 dagar.
Justitieråden von Hofsten och Strandberg förenade sig om följande yttrande: »Då upplyst är, att Hellberg redan år 1868 undergått förvandlingsstraff i stället för de böter 50 rdr, som enligt Göta hofrätts utslag den 29 November 1867 blifvit honom ådömde, och således all fråga om dessa böters vidare förvandling eller sammanläggning med de bestraffningar, till hvilka Hellberg i öfrigt gjort sig skyldig, förfallit, pröfvade dessa ledamöter skäligt hofrättens öfverklagade utslag att undanrödja».