Om arrendator gör konkurs, äger konkursmassan rått att öfvertaga arreudet, eller har jordägaren rätt att uppsäga detsamma, oaktadt dera år af arrendetiden återstå !
17 december 1868
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1871, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,7 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 234–236 i årgången 1871. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullförfattningar, nr 6 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 30 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 6 för det här referatet, men referatet börjar på s. 234 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullförfattningar, nr 6.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Åttonde årgången, 1871 i litteraturen — s. 234–236 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 17 December 1868»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Kaptenen Axel Burenstam instämde till Kumla häradsrätt sysslomännen i f. inspektoren Alfred Lindströms konkurs, med påstående: att enär i ett den 20 Augusti 1858 upprättadt kontrakt, hvarigenom Burenstam till Lindström upplåtit V/2 mantal Lerbäcks gästgifvaregård på arrende under 25 år, räknade från den 14 Mars 1861, vore stadgadt, att samma kontrakt icke finge utan Burenstams samtycke öfverlåtas af Lindström på annan person, och arrendet således, hvilket varit allenast till Lindström personligen upplåtet, icke vidare, sedan denne till följd af iråkad konkurs blifvit urståndsatt att dermed fortfara, kunde anses såsom någon Lindströms tillhörighet eller rättighet, hvaröfver hans borgenärer ägde att förfoga, hvarföre Burenstam låtit den 18 December 1866 sysslomännen i Lindströms konkurs från hemmanet uppsäga, det måtte varda sysslomännen ålagdt
s. 235 Sida 235 i årgången börjar här
att från arrendet afstå och den 14 Mars 1868 till Burenstam afträda berörde 2 mantal Lerbäcks gästgifvaregård.
Sedan käromålet blifvit bestridt, yttrade häradsrätten genom utslag den 2 Mars 1867: att enär 16 kap. 6 § Jordabalken stadgade, att om man legde ut eller till lega toge gods och gårdar med vilkor, man å båda sidor skulle rätta sig efter det som aftaladt vore, samt förenämnda, emellan Burenstam och Lindström den 20 Augusti 1858 upprättade kontrakt innehölle, att samma kontrakt icke finge på annan öfverlåtas eller transporteras utan ägarens samtycke; ty och som Lindströms borgenärer uti ifrågakomna hänseende efter lag icke hade bättre rätt än någon annan, och Burenstam icke kunde, såsom åberopade lagrum vidare förutsatte, anses böra vara skäligen belåten att i stället för Lindström såsom arrendator få att skaffa med Lindströms borgenärer; alltså och då sysslomännen icke gittat förneka, att de blifvit den 18 December 1866 uppsagde att den 14 Mars 1868 afflytta från Lerbäcks gästgifvaregård, förpligtades Lindströms konkursbo att sistnämnde dag till Burenstam afträda berörde egendom. ,
Sysslomännen vädjade till Svea hofrätt, som i dom den 12 Juni 1868 ej fann skäl att i häradsrättens utslag göra ändring.
Sysslomännen fullföljde underdånig talan.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne von Segebaden och Svedelius samt t. f. revisionssekreteraren Lagergren, den sistnämnde föredragande) yttrade i underdånigt betänkande den 18 November 1868: »Enär den omständigheten, att inspektören Lindström nödgats afstå sin egendom till borgenärernas förnöjande och dessa i följd deraf trädt i utöfningen af den genom ifrågavarande kontrakt Lindström tillförsäkrade och vid konkursens början honom icke lagligen frånvunna arrenderätt, icke torde, såsom Burenstam förmenat, få anses innefatta en »öfverlåtelse» af arrendet, så att Burenstam på sådan grund kan, enligt åberopade bestämmelsen i kontraktet, vara lagligen berättigad att frånvinna konkursmassan arrenderätten, hemställde nedre revisionen i under-
s. 236 Sida 236 i årgången börjar här
dånighet, att Kongl. Maj:t måtte, med upphäfvande af domstolarnes beslut, ogilla Burenstams talan.
Saken föredrogs den 1 December 1868 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Iggeström, Södergren, Cramer, Carleson, Bolin, von Hofsten och Strandberg), dervid Högsta Domstolen fastställde hofrättens dom.
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 17 December 1868.