Naumanns tidskrift 1871 s. 236

K. P. den IS September 1862 huru gäll vid dödsfall betalas skall m. m.

Vid inköp af apotheket Enhörningen, med varulager, utfärdade Oskar L. Björkbom till apothekaren J. W. Pripp eller ordres den 12 Mars 1863 nio st. skuldsedlar, uti hvilka Björkbom utfäste sig att betala 4,000 rdr den 1 April hvarje af åren 1870—1872; fem tusen rdr den 1 April hvarje af åren 1873—75; sju tusen rdr den 1 April hvarje af åren 1876 och 1877; samt tio tusen rdr den 1 April 1878; eller tillsamman 51,000 rdr jemte sex procent ränta från den 1 April 1863.

För fullgörande af berörde förbindelser gingo landssekreteraren C. A. Holmberg och apothekaren Alfred Holmberg, en för begge och begge för en, i full borgen såsom för egen skuld.

Då den sistnämnde dog den 16 April 1867, begärde Pripp hos rådstufvurätten i Wexiö inteckning i landssekreteraren Holmbergs fastighet derstädes till säkerhet för skuldebrefvens innehåll, hvaraf dock den 1 April 1863 afbetalts

s. 237 Sida 237 i årgången börjar härKopiera citering

900 rdr på skuldsedeln å 10,000 rdr rmt. Denna ansökning bifölls den 11 Juni 1867.

Den 1 och den 8 derpåföljde Juli förrättades bouppteckning efter apothekaren Holmberg, hvilken såsom sterbhusdelägare efterlemnade enkan Emma Carolina Laurentia Holmberg samt två omyndiga barn. Vid denna bouppteckning anmäldes, att den aflidne gemensamt med landssekreteraren Holmberg tecknat borgen å Björkboms till Pripp utgifna skuldsedlar å 51,000 rdr.

Den 28 Januari 1868 anmälde Pripp skriftligen hos enkefru Holmberg och hennes barns förmyndare sin dåvarande fordran å 50,100 rdr jemte ränta från den 1 Oktober 1867 samt yrkade, att sterbhuset för betalningen af omförmälde skuldsedlar måtte inom laga tid ställa sådan säkerhet, som kunde af Pripp godkännas.

I Maj 1868 instämde Pripp till rådstufvurätten i Göteborg enkefru Holmberg och hennes barns förmyndare med påstående, att som någon säkerhet icke inom tre månader från det den äskats blifvit lemnad, sterbhuldelägarne, jemlikt 3 och 20 §§ i K. F. huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så ock angående undanskiftande af egendom i död makas bo, den 18 September 1862, måtte förpligtas att en för alla och alla för en till Pripp, såsom innehafvare af förenämnde löpande och sålunda till betalning förfallna skuldebref, genast betala 50,100 rdr med sex procent årlig ränta från den 1 April 1868.

Sterbhusdelägarne genmälde till en början, att nämnde • K. F. den 18 September 1862 icke vore på förevarande fall tillämplig, enär ordet »gäldenär» i samma förordning icke betydde löftesman, hvilket syntes af förordningens 3 §, som förutsatte det fall, att tillräcklig säkerhet förut kunde vara af gäldenären lemnad. Det vore nemligen orimligt att tänka, det en löftesman skulle under sin lifstid lemna mer eller mindre tillräcklig säkerhet för infriandet af borgen som han ingått för icke till betalning förfallen fordran. Och om löftesmans sterbhusdelägare, i anledning af en utaf honom jemte flera andra, en för alla och alla för en, ingången borgen för

s. 238 Sida 238 i årgången börjar härKopiera citering

icke förfallen gäld, skulle nödgas söka urarfvaförmån, samt afträde af löftesmäns egendom derpå följde, skulle samma egendom komma att användas till betalande af hela gälden, utan någon rättighet för sterbhusdelägarne att vända sig emot hufvudgäldenären eller medlöftesmännen. — Men om också nämnde förordning här vore tillämplig, vore dock att anmärka, att Björkbom, som skuldsedlarne utfärdat, redan lemnat tillräcklig säkerhet för gälden, enär Alfred Holmbergs medlöftesman landssekreteraren Holmberg vore fullt vederhäftig för mer än dubbla beloppet af ifrågavarande gäld, och Pripp dessutom redan erhållit till säkerhet för skuldsedlarne inteckning i landssekreteraren Holmbergs fasta egendom; enär Alfred Holmbergs sterbhusdelägare voro solidariskt ansvarige för hans förbindelser« uppfyllande och äfven derför vederhäftige; samt enär Björkbom, som till apothekaren E. A. Holmström sommaren 1867 försålt det från Pripp inköpta apotheket Enhörningen och nu vore ägare till ett annat och ojemförligt större apothek i Göteborg, sjelf vore fullt vederhäftig för ifrågavarande gälds betalning å tid, som vederborde, helst Björkbom vore innehafvare af skuldebref, hvilka, icke allenast motsvarande de af Pripp åberopade utan dem betydligt öfverskjutande, voro för köpet af apotheket Enhörningen uthändigade af Holmström, en förmögen man, och försedda med borgen af personer, hvilkas fulla vederhäftighet Pripp icke kunde jäfva. Till bestyrkande af landssekreteraren Holmbergs och Alfred Holmbergs sterbhusdelägares samt Björkboms vederhäftighet, företeddes dels ett af t. f. borgmästaren i Wexiö A. Koræn den 8 Juni 1868 meddeladt intyg, att landssekreteraren Holmberg vore vederhäftig för vida mer än 150,000 rdr rmt; dels bouppteckningen efter Alfred Holmberg, upptagande tillgångarna till 396,345 rdr 68 öre och skulderna till 360,903 rdr 82 öre rmt; dels tolf st. af E. A. Holmström till Björkbom eller ordres för inköpet af apotheket Enhörningen utfärdade skuldebref å tillhopa 70,100 rdr rmt, hvilka skuldebref voro försedda med borgen såsom för egen skuld af två personer. På grund af hvad sålunda anfördt och styrkt blifvit, bestreds käromålet i allo.

s. 239 Sida 239 i årgången börjar härKopiera citering

Pripp erinrade, att proprie borgen innefattade, att någon åtagit sig annans gäld såsom sin egen, hvaraf måste följa, att proprie löftesmän vore att anse såsom fordringsägarens »gäldenär», och att följaktligen jemväl 3 § i åberopade förordningen vore på förevarande fall tillämplig. Beträffande uppgiften att Björkbom lemnat Pripp tillräcklig säkerhet, vore att märka, det med sådan säkerhet icke kunde afses annan än realsäkerhet, hvars värde lätt kunde bedömas. Alfred Holmbergs sterbhusdelägares ansvarighet innebure tydligen icke ringaste säkerhet, helst en stor del af sterbhusets tillgångar redan voro realiserade. Icke heller inteckningen i landssekreteraren Holmbergs fastighet medförde någon säkerhet, emedan fastigheten vid inteckningens meddelande varit besvärad med inteckningar till betydligt belopp, och landssekreteraren, som sjelf bäst kunde bedöma inteckningens värde, i sin i anledning af inteckningsansökningen afgifna förklaring yttrat, att fastigheten vore till nästan hela värdet redan förut intecknad. Om än landssekreteraren Holmberg då vore att anse såsom vederhäftig, kunde dock förhållanden snart möjligen inträffa, som ådagalade hvilken ringa tillit kunde fästas vid det meddelade intyget om landssekreterarens vederhäftighet. Då sålunda det icke blifvit i ringaste måtto styrkt, att tillräcklig säkerhet för Pripps fordran blifvit inom föreskrifven tid lemnad eller erbjuden, och löftesmännens personliga ansvarighet för densamma ej innefattade någon säkerhet för betalningen intill de särskilda förfallotidernas utgång år 1878, yrkade Pripp, att hans käromål, utan afseende å hvad deremot invändts, måtte bifallas.

Rådstufvurätten meddelade dom den 9 Januari 1869: »Med afseende å stadgandet i 10 kapitlet 9 § Handelsbalken att, när löftesman åtagit sig annan mans gäld såsom sin egen, borgenär ägde söka hvilkendera han helst ville, vore det i 3 § af K. F. den 18 September 1862 förekommande stadgande om skyldighet för sterbhusdelägare att för fordran, som ej förfölle innan tid till egendoms afträdande ute vore, ställa säkerhet, der tillräcklig sådan ej förut blifvit af gäldenären lemnad, tillämpligt jemväl å löftesförbindelser af dylik

s. 240 Sida 240 i årgången börjar härKopiera citering

beskaffenhet som den för ifrågavarande skuldebref af apothekaren Holmberg ingångna; men emedan apothekaren Björkbom, utom den af apothekaren Holmberg i lifstiden ingångna, borgen, ställt ytterligare säkerhet för skuldebrefvet genom den borgen, som landssekreteraren Holmberg under lika ansvarighet med apothekaren Holmberg för skuldebrefven sig iklädt; samt . rådstufvurätten, med afseende å ett af t. f. borgmästaren A. Koræn den 8 Juni 1868 angående landssekreteraren Holmbergs vederhäftighet utfärdadt embetsbevis, som sterbhusdelägarne låtit förete, ansåge landssekreterarens borgen utgöra tillräcklig säkerhet för skuldebrefven; alltså och då följaktligen sterbhusdelägarne hvarken varit skyldiga att fullgöra apothekaren Pripps påfordran om ytterligare säkerhets ställande för betalningen af skuldebrefven eller, genom underlåtenhet deraf, gjort sig förlustige rättigheten att tillgodonjuta de i skuldebrefven stadgade förfallotider, ogillades käromålet.

Pripp vädjade till Göta hofrätt och yrkade, under åberopande af hvad han förut andragit, bifall till käromålet.

Hofrätten yttrade medelst dom den 11 Februari 1870: att enär ostridigt vore, att apothekaren Pripp, sedan bouppteckningen efter apothekaren Holmberg den 1 och den 8 Juli 1867 förrättats, af hans sterbhusdelägare den 28 Januari 1868 äskat säkerhet för sin fordran på grund af den borgen såsom för egen skuld, apothekaren Holmberg och landssekreteraren Holmberg, en för begge och begge för en, tecknat å ifrågavarande nio af apothekaren Björkbom till apothekaren Pripp eller ordres utfärdade skuldebref å tillhopa 51,000 rdr med ränta, af hvilket belopp 900 rdr guldits den 1 April 1863; men, enligt hvad handlingarna utmärkte, någon säkerhet för berörde fordran icke, inom den i 3 § af K. F. den 18 September 1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall m. m. stadgade tid, blifvit af sterbhusdelägarne ställd, samt sterbhusdelägarne, hvilka ej sig urarfva gjort, följaktligen voro, enligt nämnde lagrum, oberättigade att den i skuldebrefven stadgade förfallotid tillgodonjuta; alltså pröfvade hofrätten, i förmågo af 20 § i åberopade förordningen, lagligt

s. 241 Sida 241 i årgången börjar härKopiera citering

att, med upphäfvande af motvädjade utslaget, förpligta sterbhusdelägarne efter apothekaren Holmberg att, en för begge och begge för en, till apothekaren Pripp, emot erhållande af omförmälde skuldebref, genast utgifva fordrade 50,100 rdr tillika med sex procent årlig ränta derå från den 1 April 1868 tills betalning skedde.

Enkefru Holmberg, som dämera blifvit förmyndare för sina barn, sökte för dem och egen räkning i underdånighet ändring i hofrättens dom och yrkade: att, med densammas upphäfvande, rådstufvurättens beslut måtte fastställas.

Nedre revisionen (revisionssekreterarne Svedelius och Fåhrceus, den sistnämnde föredragande, samt t. f. revisionssekreteraren Glimstedt) hemställde i underdånigt betänkande den 21 September 1870, att Kongl. Maj:t måtte fastställa hofrättens dom.

Saken föredrogs den 5 derpåföljde Oktober inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Qvensel, Naumann, Bolin, von Hofsten, Dreijer och Lagerstråle) pröfvade rättvist att, med upphäfvande af hofrättens dom, fastställa rådstufvurättens beslut.

Justitierådet Strandberg anförde: »Emedan, på sätt rådstufvurätten yttrat, apothekaren Björkbom, förutom den af apothekaren Holmberg i lifstiden ingångna borgen för ifrågakomna skuldebref, ställt säkerhet derför jemväl genom den borgen, som landssekreteraren Holmberg under lika ansvarighet med apothekaren Holmberg för skuldebrefven sig iklädt, samt, med afseende å innehållet af det utaf t. f. borgmästaren i Wexiö utfärdade bevis, måste anses ådagalagdt att landssekreteraren Holmberg är för de i skuldebrefven förskrifna belopp fullt vederhäftig; ty pröfvar jag för min del, med upphäfvande af hofrättens dom, rättvist på det sätt fastställa rådstufvurättens domslut, att svarandens instämda påstående förklaras ej kunna i anledning af hans i denna sak förda talan bifallas».

Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 31 Oktober 1870.

Tidskrift för Lagstiftn. etc. 8:de årg.