Angående arrendators löftesmäns ansvarighet, hvilka borgat för fullgörande af arrendekontraktets bestämmelser under fem års tid.
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1871, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 392–398 i årgången 1871. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, C) Jordabalken. Bevillningsstadgan rörande fast egendom, nr 1 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 60 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 1 för det här referatet, men referatet börjar på s. 392 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Jordabalken. Bevillningsstadgan rörande fast egendom, nr 1.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Åttonde årgången, 1871 i litteraturen — s. 392–398 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Genom kontrakt den 19 November 1860 upplät kammarkollegiet på arrende under trettio år från den 14 Mars 1861 till Bengt Petter Nilsson indragna förste landtmätarebostället
s. 393 Sida 393 i årgången börjar här
% mantal n:o 3 Kärreberg i Hallands län mot en årlig afgift af 300 kubikfot afradsgild spanmål, hälften råg och hälften korn, som skulle efter stadgadt medelpris lösas med penningar. Kontraktet bestämde, bland annat, uti 11:te punkten: »Arrendatorn, som ställt godkänd borgen för alla de i detta kontrakt föreskrifna skyldigheters fullgörande under de fem första arrendeåren, skall, sex månader före berörde tids utgång, en lika beskaffad borgen anskaffa för derpå följande tio år, hvilken borgen sedermera för lika många år kommer att på enahanda sätt förnyas,----------äfvensom arrendatorn åligger, derest någon af löftesmännen af en eller annan orsak upphör att för sin ingångna borgen vara vederhäftig, att, inom tre månader efter derom af kon:s befallningshafvande erhållet föreläggande, anskaffa ny vederhäftig borgen, öfver verkställigheten hvaraf kon:s befallningshafvande skall hålla hand»; och uti 13:de punkten: »Brister arrendatorn uti fullgörande af detta kontrakt i ett eller annat afseende, har han detsamma förverkat och gjort sig af arrendet förlustig samt skyldig att icke allenast vid nästa flyttningstid derefter bostället afträda, utan ock ersätta den deraf för Kongl. Maj:t och kronan uppkommande skada».
Bengt Petter Nilssons arrendekontrakt blef derefter, uppå vederbörlig ansökning, af kollegiet genom resolution den 6 Mars 1865 öfverlåtet till Anders Nilsson med tillträdesrätt den 14 i samma månad och med skyldighet för honom att noggrant fullgöra vilkoren i kontraktet. Derförinnan hade Anders Nilsson aflemnat en af hans bröder Johannes Nilsson och Henrik Nilsson den 15 Oktober 1864 utfärdad borgensförbindelse af följande lydelse: »Såvida kongl. kammarkollegium skulle bifalla att Bengt Petter Nilsson får öfverlåta arrendet af bostället Kärreberg till Anders Nilsson, gå vi undertecknade, en för båda och båda för en, i full borgen såsom för egen skuld derför att icke allenast årliga arrendeafgiften varder på föreskrifvet sätt erlagd, utan ock att alla öfriga uti arrendekontraktet stadgade vilkor blifva noggrant fullgjorda och efterlefvade under fem ars tid, räknade från midfastan nästa år (1865) till samma tid år 1870,
s. 394 Sida 394 i årgången börjar här
och detta jemväl i den händelse, att Anders Nilsson under berörde arrendeår med döden afgår».
Sedan Anders Nilsson, af kon:s befallningshafvande den 17 Augusti 1866 förständigad att anskaffa annan löftesman i stället för Johannes Nilsson, som icke vidare var vederhäftig, i följd af uraktlåtenhet att sådant fullgöra, blifvit genom Faurås häradsrätts utslag den 26 April 1867 dömd förlustig arrenderätten och, efter det utslaget vunnit laga kraft, afhysts frän bostället, uppläts detsamma af kon:s befallningshafvande till länsmannen S. Bengtsson, medelst kontrakt den 1 Juli nämnde år, från och med samma dag till nästa fardag efter det bostället blifvit med ständig arrendator försedt, mot årligt arrende af 380 rdr rmt.
Till 1867-års hösteting med Faurås härad yrkades åläggande för Anders Nilsson och hans löftesmän Johannes Nilsson och Henrik Nilsson att ersätta Kongl. Maj:t och kronan dels skilnaden emellan det arrende, som under år 1867 för bostället erhållits, och det Anders Nilsson för samma år bort betala, jemte ränta derå, och dels den förlust, som under återstående arrendetiden kunde för kronan uppkomma genom Anders Nilssons skiljande från arrendet.
Å kärandesidan företeddes bevis från landskontoret derom, att kammarkollegiet den 26 Juni 1868 till arrendator å bostället, för de återstående 22 arrendeåren från midfastan 1869 till samma tid 1891, antagit Nils Andersson i Dahl emot årlig afgift af 218 kubikfot spannmål; hvarjemte anfördes, att då borgensförbindelsen omfattade alla vilkoren i arrendekontraktet, måste löftesmännen äfven hafva åtagit sig ansvara för att ny borgen blefve ställd inom föreskrifven tid.
Henrik Nilsson och Johannes Nilsson bestridde påståendet i hvad det dem rörde. De hade aldrig blifvit hörde i rättegången angående Anders Nilssons skiljande från arrendet, hvadan häradsrättens utslag i nämnde sak icke borde på deras rätt inverka. Dessutom hvarken hade det visats eller kunde det visas, att Anders Nilsson brustit i sin betalningsskyldighet i fråga
s. 395 Sida 395 i årgången börjar här
om arrendet, eller att löftesmännen vägrat eller varit urståndsatta att fullgöra sina förbindelser. Vid sådant förhållande hade kon:s befallningshafvandes åtgärd att förelägga Anders Nilsson anskaffande af ny borgen varit obefogad, och påståendet, att borgensförbindelsen skulle innefatta äfven skyldighet att anskaffa ny borgen, vore orimligt.
Häradsrätten meddelade utslag den 31 Augusti 1868 och — jemte det Anders Nilsson förpligtades betala Kongl. Maj:t och kronan dels genast 275 rdr 50 öre, utgörande det belopp, hvarmed det för år 1867 erhållna arrende för bostället understege hvad Anders Nilsson för samma år bort betala, jemte sex procent ränta derå från den 3 Februari 1868 tills betalning skedde, dels ock under återstående tjugotre arrendeår å den dag, arrendet borde gäldas, det belopp hvarmed efter vederbörligen skedd uträkning det af Anders Nilsson utfästa arrende öfverstege det, som Kongl. Maj:t och kronan af länsmannen Bengtsson för år 1868 och af Nils Andersson för öfriga tjugotvå år ägde uppbära, jemte enahanda ränta derå från de dagar arrendebeloppen borde erläggas — yttrade beträffande anspråket mot Johannes Nilsson och Henrik Nilsson: att emedan de, en för begge och begge för en såsom för egen skuld, ingått borgen ej mindre derför att årliga arrende af giften blefve på föreskrifvet sätt och å behörig tid och ställe erlagd, än ock derför att öfriga i arrendekontraktet stadgade vilkor blefve noggrant fullgjorda och efterlefda under fem år, från och med midfastan 1865, samt de således vore pligtige att godtgöra Kongl. Maj:t och kronan dess förlust i omförmälda hänseende för hvartdera af de tre åren från midfastan 1867 till samma tid 1870; men deras borgensansvarighet icke kunde sträckas derhän, att de, såsom å vederdelosidan yrkats, kunde anses skyldiga att för återstående arrendeåren anskaffa ny löftesman ; ty blef käromålet mot Johannes Nilsson och Henrik Nilsson sålunda bifallet, att de en för begge och begge för en förpligtades att till Kongl. Maj:t och kronan dels gälda ofvannämnde brist i 1867-års arrende med 275 rdr 50 öre jemte sex procent ränta derå från den 3 Februari 1868 tills betal-
s. 396 Sida 396 i årgången börjar här
ning skedde, dels ock för hvartdera af åren 1868 och 1869 på de dagar, då arrendet enligt kontraktet bort betalas, utgifva det belopp, med hvilket det af Anders Nilsson utfästa arrende öfverstege det som Kongl. Maj:t och kronan af Bengtsson för år 1868 och af Nils Andersson för år 1869 hade att uppbära.
Göta hofrätt, — hvarest å kronans vägnar yrkades den ändring i häradsrättens utslag, att Johannes Nilsson och Henrik Nilsson måtte på grund af deras ingångna borgen tillförbindas att, lika med Anders Nilsson, en för begge och begge för en, intill fardagen år 1891 årligen ersätta kronan det belopp, med hvilket, efter vederbörligen skedd uträkning, det af Anders Nilsson utfästa arrende öfverstege det kronan ägde att af Nils Andersson uppbära, — utlät sig i dom den 28 Januari 1870: att emedan Anders Nilsson, sedan kon:s befallningshafvande i Hallands län, enligt hvad handlingarne utmärkte, den 17 Augusti 1866 förelagt honom att ny löftesman i stället för Johannes Nilsson anskaffa, underlåtit att ställa sig berörda föreläggande till efterrättelse och sålunda brustit i fullgörande af ofvan anmärkta kontrakt den 19 November 1860 före utgången af de fem år, under hvilka Johannes Nilsson och Henrik Nilsson, begge för en och en för begge, ingått borgen såsom för egen skuld för såväl arrendeafgiftens erläggande som ock alla öfriga i kontraktet stadgade vilkors uppfyllande; ty och som vid sådant förhållande denna borgen måste medföra skyldighet för Johannes Nilsson och Henrik Nilsson att, efter det Anders Nilsson blifvit genom laga kraftvunnet utslag från arrendet af bostället skiljd, ersätta jemväl den förlust, Kongl. Maj:t och kronan härigenom kunde komma att efter midfastan år 1870 till arrendetidens slut tillskyndas, helst Johannes Nilsson och Henrik Nilsson, enligt Kongl. Maj:ts nådiga bref den 25 Juni 1811 och kammarkollegiets kungörelse den 14 Augusti samma år, ägt att framför andra bostället för återstående arrendetiden tillträda med enahanda vilkor, hvarunder Anders Nilsson detsamma innehaft; men den ersättning, som till godtgörande af sagde förlust borde utgå, icke
s. 397 Sida 397 i årgången börjar här
kunde på förhand till beloppet bestämmas; alltså funne hofrätten lagligt att, med ändring af motvädjade utslaget, förpligta Johannes Nilsson och Henrik Nilsson att, hvilkendera gälda förmådde, årligen godtgöra Kongl. Maj:t och kronan den förlust, Anders Nilssons skiljande från arrendet af bostället kunde komma att för tiden från och med midfastan 1870 till midfastan 1891 medföra.
Johannes Nilsson och Henrik Nilsson sökte i underdånighet ändring. Löftesmännens ansvarighet borde enligt lag mätas efter de vilkor, under hvilka borgen blifvit ingången. Sökandernes borgen vore uttryckligen inskränkt till fem år. Längre kunde således deras ansvarighet icke räcka. Vidkommande 1811-års, af hofrätten åberopade Kongl. bref, så vore detsamma här icke tillämpligt, enär detsamma anginge endast militieboställen, hvadan det ock blifvit aflåtet till och kungjordt af krigs- och kammarkollegierna. Dessutom hade hvarje tillfälle till begagnande af den förmån, som enligt hofrättens mening skulle betingat löftesmännens vidsträckta ansvarighet, blifvit dem betaget.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne von Sydow och Lilienberg) hemställde i underd. betänkande den 14 November 1870, att Kongl. Maj:t ej måtte finna skäl att i hofrättens dom göra ändring.
Referenten, t. f. revisionssekreteraren Welin hemställde för sin del i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte, med ändring af hofrättens dom, fastställa häradsrättens utslag i hvad det sökanderne rörde.
Vid sakens föredragning inför Högsta Domstolen den 15 i i nyssnämnde månad gillades Hofrättens dom af Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Södergren, von Hofsten, Rabe, Strandberg och Huss).
Justitierådet Wretman yttrade: »Som frågan om och i hvad mån skada genom Anders Nilssons underlåtenhet att inom förelagd tid år 1866 anskaffa ny borgen för ifrågavarande arrende komme att Kongl. Maj:t och kronan tillskyndas under tiden från den 14 Mars 1870 till arrendetidens slut icke är af beskaffenhet att densamma kunnat på
s. 398 Sida 398 i årgången börjar här
förhand bedömas, utan är beroende af vissa först efter nyssnämnda dag inträffande förhållanden, som för särskilda år kunna vara väsendtligen olika; alltså och då den ansvarighet, hvartill sökänderna genom ifrågavarande löftesskrift sig förbundit, endast afsett viss tid, som tilländagick den 14 Mars 1870, pröfvar jag rättvist, med ändring af hofrättens öfverklagade dom, gilla häradsrättens beslut, såvidt käromålet i nu fullföljda del af saken blifvit ogilladt».
Justitierådet Naumann biföll t. f. föredragandens frän betänkandet skiljaktiga mening.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 12 December 187'0.