Ytterligare angående testamentes giltighet. Blott ett testamentsvittne edeligen afhördt.
31 december 1870
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1871, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,9 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 409–411 i årgången 1871. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Åttonde årgången, 1871 i litteraturen — s. 409–411 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 31 December 1870»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
(Jfr. årg. 1865, sidd. 8 och 9 not 1; årg. 1869 n:o 93 sid. 633; n:o 94 sid. 641).
Förre traktören Matts Sjögren och hans hustru Maria Sjögren upprättade ett så lydande
»Testamente.
Vi äkta makar förklara härmedelst såsom vår yttersta vilja: att den af oss, som den andra öfverlefver, skall, utan något intrång af den andres arfvingar, under oinskränkt dispositionsrätt under sin lifstid behålla och besitta allt hvad i vårt bo vid någonderas vårt dödsfall finnes; skolande efter begges vår död af qvarlåtenskapen så i löst som fast, af hvad namn och beskaffenhet den vara må, en tredjedel tillfalla min son August Sjögren, en tredjedel mina dotterbarn Hilda, Walborg, Hildring och Walfrid, samt en tredjedel Juliana Rosenqvist, om hon oss öfverlefver, hvaremot i annat fall alltsamman tillfaller min mans förenämnde arfvingar. Datum den 17 Februari 1857.
Matts Sjögren. Maria Sjögren, född Rosenqvist.
Att Matts Sjögren och hans hustru Maria Rosenqvist med sundt förnuft och af fri vilja underskrifvit detta testamente, intyga undertecknade på en gång närvarande vittnen:
H. Nyberg, A. E. Lundqvist, organist. trädgårdsmästare».
. Detta testamente bevakades efter Maria Sjögrens död af Matts Sjögren den 14 September 1858, och efter Matts Sjögrens död af Juliana Rosenqvist den 6 November 1867.
Vice häradshöfdingen J. Kindgren och hans hustru Hilda Kindgren, den senare dotterdotter till Matts Sjögren, instämde
s. 410 Sida 410 i årgången börjar här
till Frösåkers häradsrätt Juliana Rosenqvist med påstående, att, derest icke styrkas kunde, att berörde testamentshandling i laga ordning tillkommit, densamma måtte ogillas och förklaras icke utgöra hinder för käranderna att af Matts Sjögrens qvarlåtenskap erhålla den Hilda Kindgren lagligen tillkommande arfslott, eller, om sådan bevisning kunde åstadkommas, testamentet förklaras icke utgöra hinder för Hilda Kindgren att af Matts Sjögrens qvarlåtenskap utbekomma sin laglott.
Sedan under rättegången upplyst blifvit, att ena testamentsvittnet H. Nyberg aflidit, men andra vittnet A. E. Lundqvist blifvit afhördt, yttrade häradsrätten i utslag den 16 Augusti 1869: att ehuru två personer underskrifvit den å ifrågavarande testamentshandling befintliga vittnesmening ; likväl och som endast en af dessa, trädgårdsmästaren A. E. Lundqvist, på vittnesed inför häradsrätten intygat testamentets lagliga tillkomst; samt vid sådant förhållande testamentet icke vore så bestyrkt, som lagen uti 16 kap. 1 § Ärfdabalken fordrade, funne häradsrätten, med ogillande af testa- 1 mentet, i hvad Hilda Kindgrens rätt rörde, rättvist förklara henne berättigad att, utan afseende å samma testamente, uti aflidne traktören Sjögrens bo åtnjuta den arfslott, som henne eljest kunde lagligen tillkomma.
Svea hofrätt, der Juliana Rosenqvist efter vad förde talan, gillade i dom den 12 Maj 1870 häradsrättens utslag.
Juliana Rosenqvist fullföljde underdånig talan.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne Svedelius och Lilienberg) hemställde i underdånigt betänkande den 23 November 1870 att Kongl. Maj:t måtte fastställa hofrättens dom.
Föredraganden t. f. revisionssekreteraren G-limstedt var skiljaktig och yttrade: »Enär ifrågakomne testamentshandling den 17 Februari 1857 är försedd med vittnesintyg af två personer, att Matts Sjögren och hans hustru Maria Rosenqvist i vittnenas närvaro med sundt förnuft och af fri vilja underskrifvit testamentet, samt ett af dessa vittnen på aflagd vittnesed i målet vitsordat berörda intyg, med tillägg
s. 411 Sida 411 i årgången börjar här
att testamentet blifvit vid samma tillfälle enligt bemälde makars lemnade föreskrifter uppsatt samt derefter för dem uppläst och af dem godkaùdt, innan detsamma af dem undertecknades; alltså och då, ehuru andra testamentsvittnet aflidit, utan att hafva vittnesmål inför rätta afgifvit, med afseende å omförmälda, till stöd för testamentet förebragta bevisning, hvartill ytterligare kommer, att, enligt hvad handlingarna utmärka, Matts Sjögren efter hustruns död bevakat testamentet och deraf i sin lifstid sig begagnat, testamentets lagliga tillkomst torde anses till fullo styrkt, hemställer jag i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist, med upphäfvande af domstolarnes beslut, förklara den af makarna Kindgren i målet instämda talan om ogillande af ifrågavarande testamente icke kunna bifallas; dock att samma testamente ej må utgöra hinder för hustru Kindgren att af Matts Sjögrens qvarlåtenskap utbekomma sin laglott».
Vid sakens föredragning den 1 derpåföljde December inför Högsta Domstolen gillade dess flesta ledamöter (justitieråden Almqvist, Bolin, Babe och Lagerstråle') den af föredraganden i nedre revisionen yttrade särskilda mening.
Justitieråden Qvensel, Olivecrona och Strandberg biföllo det underdåniga betänkandet.
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 31 December 1870.