Naumanns tidskrift 1872 s. 212

Nils Gustaf Nilsson instämde till Skellefteå häradsrätt styrelsen för Westerbottens enskilda bank, med påstående att utfå honom tillkommande undantagsförmåner från det banken tillhöriga hemmanet 4/4:dels mantal n:o 5 i Bäck för 2 år från den 14 Mars 1868 till den 14 Mars 1870, uppgående i värde, enligt gjord uträkning, till 202 rdr 4 öre jemte ränta derå.

s. 213 Sida 213 i årgången börjar härKopiera citering

Till stöd för detta påstående åberopades dels ett den 23 November 1852 upprättadt köpekontrakt, hvarigenom Nils Gustaf Nilsson till sin son Lars Olof Nilsson försålt nämnda hemman mot viss köpeskilling och åtnjutande af undantagsförmåner enhgt kontraktets bestämmelser, och till säkerhet för hvilka bestämmelser inteckning meddelats i hemmanet den 13 April 1853 och förnyats den 23 September 1862; dels ock en uträkning öfver de oguldna undantagsförmånerna och deras värden.

Under målets handläggning vid häradsrätten upplystes: att Lars Olof Nilsson år 1863 försålt nämnda hemman till Anton Nilsson, och att denne i Mars 1866 försålt af hemmanet V8:dels mantal till Carl Johan Abrahamnsson Lindgren samt i Maj samma år l/]6:dels mantal till Lars Anton Forsberg och 1/16:dels mantal till Anders Carlsson; att Westerbottens enskilda bank derefter å exsekutiva auktioner inköpt: den 1 Februari 1868 Forsbergs ’/16:dels mantal för 540 rdr; den 23 Maj samma år Carlssons 1/16:dels mantal för 340 rdr; och den 13 derpåföljande Juni Lindgrens 1/s:dels mantal för 10 rdr; att enligt köpeskillingsliqviderna för Forsbergs och Carlssons hemman hade, efter afdrag för åtskilliga omkostnader, återstoderna af köpeskillingarna, eller för det förra 517 rdr 33 öre och för det senare 323 rdr 33 öre, tillfallit banken i afräkning å dess intecknade fordringar; hvaremot i afsende å Lindgrens hemman banken måst för betäckande af omkostnaderna tillskjuta, utöfver köpeskillingen, ett belopp af 92 rdr 64 öre; att, enligt hvad protokollet öfver auktionen å Lindgrens hemman utvisade, före auktionen blifvit uppläst, bland andra handlingar, ofvanberörda kontrakt af den 23 November 1852, med tillkännagifvande, att undantagsförmånerna blifvit ”till hälften intecknade i detta hemman”. Och inhemtades derjemte af företedt, den 12 Juli 1870 utfärdadt gravationsbevis öfver hela ifrågavarande 1/4:dels mantal, att nyssberörda kontrakt intecknats i hela hemmanet, och att derefter meddelats åtskilliga inteckningar i de särskilda hemmansdelarne.

s. 214 Sida 214 i årgången börjar härKopiera citering

Banken meclgaf sig vara skyldig betala de undantagsförmåner, soin belöpte pâ de hemmansdelar, hvilka inköpts från Forsberg och Carlsson (således för 4/s:dels mantal); men då köpeskillingen för Lindgrens 1/s:dels mantal icke ens förslagit till betäckande af utmätnings- och auktionskostnaderna samt den inteckning, för hvilken den ena eller andra af de särskildt exsekutivt försålda fastigheterna häftade, icke lagligen borde gäldas ur köpeskillingarne för de andra hemmansdelarne, yrkade, under åberopande jemväl af 7 kap. 18 och 24 §§ Rättegångsbalken, banken att varda helt och hållet befriad från skyldighet att utgifva så stor del af omstämda undantagsförmåner, som belöpte på det från Lindgren inköpta 1/s:dels mantal.

Nils Gustaf Nilsson genmälde: att som förberörde kontrakt intecknats i hela hemmanet, innan delar deraf afyttrats till särskilda ägare, hela undantaget borde utgå, utan afseende derå att köpeskillingen för en del af hemmanet icke ens förslagit till betäckande af utmätnings- och auktionskostnaderna.

Häradsrätten yttrade genom utslag den 30 Juli 1870: att emedan köpekontraktet af den 23 November 1852, hvarigenom Nils Gustaf Nilsson till Lars Olof Nilsson försålt 1/4:dels mantal n:o 5 i Bäck, blifvit den 13 April 1853 och ånyo den 23 September 1862 till säkerhet för de i samma kontrakt betingade undantagsförmåner i hela fastigheten intecknadt, samt berörda kontrakt blifvit uppläst vid den exsekutiva auktion den 13 Juni 1868, å hvilken Westerbottens enskilda bank köpt 1/s:dels mantal af samma fastighet, för hvilket banken vägrat att derå belöpande andel af undantagsförmånerna utgifva; ty och som kännedomen om tillvaron af undantaget och om betryggandet af detsamma medelst inteckning måste hafva i väsendtlig mån nedsatt den vid auktionen erbjudna köpeskillingen, samt sammanlagda köpeskillingen för alla de intecknade fastighetslotterna i allt fall förslagit till gäldande af den ifrågavarande inteckningen, framför hvilken icke någon annan skolat ur samma köpeskilling utgå; alltså och då den af Nils Gustaf Nilsson afgifna

s. 215 Sida 215 i årgången börjar härKopiera citering

uträkning vore i öfverensstämmelse med kontraktets innehåll uppgjord, och någon anmärkning mot de penningebelopp, till hvilka undantagsförmånerna blifvit i uträkningen påförde, icke förekommit, förpligtades Westerbottens enskilda bank att genast emot qvitto till Nils Gustaf Nilsson utgifva fordrade beloppet 202 rdr 4 öre rmt med sex procent ränta å 86 rdr 42 öre från den 14 Mars 1869 och derifrån å återstående 115 rdr 62 öre till dess betalning följde.

Banken vädjade till Svea hofrätt, som i dom den 23 Mars 1871 utlät sig: att som vid det förhållande, att ifrågavarande undantags-afhandling vid omförmälda, den 13 Juni 1868 förrättade auktion blifvit före auktionen uppläst, det genom samma auktion försålda 1/s:dels mantal i Bäck måste antagas hafva dervid blifvit utbjudet under vilkor att nämnda hemmansdel fortfarande komme att häfta för den till säkerhet för ifrågavarande undantagsförmåner i hela det Nils Gustaf Nilsson förut tillhöriga hemman i Bäck beviljade inteckning; alltså funne hofrätten ej skäl att göra ändring i det slut, hvartill häradsrätten i saken kommit.

Banken fullföljde underdånig talan. Uppläsandet af berörde undantagskontrakt kunde icke i och för sig hafva medfört förbindelse for blifvande köparen att, utan afseende å köpeskillingens belopp, fortfarande ansvara för undantagsförmånerna, då något tillkännagifvande derom icke tillika ägt rum. Protokollet vid ifrågavarande auktion hade icke heller innehållit något sådant; och intyg företeddes af auktionsförrättaren t. f. länsmannen Larsson, hvaruti denne förklarade, att kontraktet väl jemte andra handlingar vid auktionen upplästs, men att Larsson icke ansett sig vara tillständigt att såsom vilkor för försäljningen föreskrifva, att hemmansdelen fortfarande komme att häfta för ifrågavarande undantagsförmåner eller för undantagskontraktet göra några särskilda förbindande förbehåll. Vidare yttrade banken, att vid köp om fast egendom skulle de vilkor, å hvilka köpet sig grundade, utsättas i de skriftliga handlingarne; och inteckning för undantagsförmåner medförde ej bättre rätt än för fordringsanspråk i allmänhet. En följdriktig tillämpning af hofrättens åsigt skulle kunna för-

s. 216 Sida 216 i årgången börjar härKopiera citering

anleda dertill, att banken mäst' gälda alla öfriga gravationer i hemmanet, då ju desamma genom gravationsbevisets uppläsande före auktionen blifvit tillkännagifna. På grund af hvad sålunda anfördt blifvit yrkades ogillande af käromålet, i hvad det afsåge de undantagsförmåner, som belöpte på ifrågakomne 1/s:dels mantal.

Nedre revisionen (revisionssekreteraren Lilienberg och t. f. revisionssekreteraren Widström, den sistnämnde föredragande) yttrade i underdånigt betänkande den 16 Aug. 1871: att emedan till säkerhet för samtliga, uti ifrågakomna kontrakt betingade undantagsförmåner inteckning blifvit fastställd och sedermera förnyad i hela hemmanet 1/4:dels mantal n:o 5 i Bäck, samt, äfven om sökanden icke till följd af köpet utaf det från Lindgren utmätta l/8:dels mantal af hemmanet, hvarvid köpeskillingen ej ens förslagit till betäckande af kostnaderna för utmätningen och auktionen, kunde anses förbunden att ansvara för omstämde undantagsförmåner, handlingarna likväl utmärkte, att köpeskillingarne för de återstående, af sökanden likaledes inköpta andelarne af hemmanet varit tillräckliga till gäldande af samma förmåner, de der skulle framför öfriga intecknade belopp utgått, och sökanden följaktligen såsom ägare af sistnämnda hemmansdelar syntes vara lagligen pligtig att förmånerna utgifva, hemställde nedre revisionen i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla det slut, hvaruti domstolarne i saken stannat.

Revisionssekreteraren Wedberg hemställde, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att gilla hofrättens dom.

Saken föredrogs den 29 Augusti 1871 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Södergren, Wretman, Naumann och Strandberg) biföllo det underdåniga betänkandet.

Justitieråden Qvensel, Rabe och Lagerstråle gillade den af revisionssekreteraren Wedberg yttrade mening.

Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 27 September 1871.