Beträffande sysslomanna-arvode i konkurs.
18 december 1871
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1872, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 380–382 i årgången 1872. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Nionde årgången, 1872 i litteraturen — s. 380–382 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 18 December 1871»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Grosshandelsfirman N. M. Höglund, för egen del och såsom ägare af en fjerdedel i Nyhammars och Fredshammars bruk, äfvensom grosshandelsbolaget Godenius & comp., såsom ägare af återstående tre fjerdedelar i nämnde bruk, hade i stämning till Grangärdes tingslags häradsrätt å bruksägaren F. V. Åman och bruksförvaltaren F. V. Jakobsson, såsom sysslomän i aflidne bruksägaren L. Wetterdals konkurs, yrkat, att enär Åman och Jakobsson i den öfver konkursboets förvaltning afgifna redogörelseräkning uppfört bland influtne medel, de der upptagits till sammanlagdt 63,607 rdr 37 öre, för fyra inteckningar i Smedjebackens valsverk, hvarje å 10,000 rdr, hypoticerade hos grosshandlanden G. A. Behrling i Stockholm, jemte ränta derå, 40,038 rdr 67 öre, samt bland afgående poster sysslomanna-arvode sex procent å slutsumman 63,607 rdr 37 öre med 3,816 rdr 44 öre; men Åman och Jakobsson icke i sin egenskap af sysslo-
s. 381 Sida 381 i årgången börjar här
män i konkursboet haft omhänder berörda inteckningar i Smedjebackens valsverk, utan desamma blifvit af Nyhammars och Fredshammars bruksägare, hvilka jemväl vore delägare i valsverket, genom grosshandlanden Höglund hos Behrling inlösta, redogörelseräkningen alltså måtte varda på det sätt ändrad, att sysslomanna-arvodet icke beräknades högre, än för de 23,568 riksdaler 70 öre, som återstode sedan från slutsumman af influtna medel blifvit afdragna berörde 40,038 rdr 67 öre.
Åman och Jakobsson bestredo berörda yrkande och anförde derjemte följande: Nyhammars bruksägare hade inlöst ifrågavarande reverser på anmodan af Aman och Jakobsson, hvilka under de tre år, konkursutredningen pågått, haft mycket besvär och många vidlyftiga rättegångar utan särskild godtgörelse. I bouppteckningen efter Wetterdal hade tillgångarne upptagits till 124,452 rdr 65 öre, men dessa hade genom rättegångar sammansmält till det i redogörelsen uppgifna belopp. Sex procent vore i orten vanligt sysslomannaarvode, och om fordrade afdraget skulle ske, finge sysslomännen nästan intet för sitt besvär.
Häradsrätten yttrade i utslag den 25 Augusti 1870: att enär firman N. M. Höglund och grosshan delsbolaget Godenius & komp, icke haft något att anmärka emot den procent, Åman och Jakobsson sig tillgodoräknat i arvode för förvaltningen af ifrågavarande konkursbo, samt den omständighet att omförmälde 40,038 rdr 67 öre icke omhänderhafts af Aman och Jakobsson, utan af Nyhammars bruksägare utbetalts till fordringsägaren grosshandlanden Behrling, icke kunde betaga Aman och Jakobsson rättighet att beräkna sig arvode jemväl för förvaltningen af samma medel, blef käromålet lemnadt utan afseende.
Käranderna vädjade till Svea hofrätt och yrkade bifall till stämningspåståendet. Sysslomännen hade ej haft något bestyr med inteckningarnes inkasserande. Redogörelseräkningen visade ej att förvaltningen varit synnerligen besvärlig, och den upptog dessutom särskilda omkostnader för utförda rättegångar och arvoden till ombud, antagna af sysslomän-
s. 382 Sida 382 i årgången börjar här
nen. Häradsrättens antagande, att käranderna icke haft något att anmärka mot den procent, sysslomännen tillgodoräknat sig, vore oriktigt, enär käranderne bestridt och fortfarande bestredo, att så hög procent borde sysslomännen tillkomma. Dessutom hade innehafvaren af inteckningarne icke ens bevakat någon fordran i konkursen, men om arvode för hypoticerade inteckningarne skulle utgå, borde, enligt 67 § Konkurslagen, den kostnaden drabba Behrling, men ej käranderna, som vore oprioriterade fordringsägare.
Hofrätten meddelade dom den 27 April 1871: Som Åman och Jakobsson icke i denna sak ådagalagt något förhållande, på grund hvaraf antagas kunde, att arvode för deras befattning såsom syssloman i Wetterdals konkurs borde annorlunda beräknas än till det af käranderna i sådant afseende erbjudna belopp af sex procent å 23,568 rdr 70 öre eller 1,414 rdr 12 öre; alltså fann hofrätten skäligt, med ändring af häradsrättens utslag, förklara, att ifrågakomna arvode icke finge, för såvidt detsamma ägde inflytande på kärandernas rätt, af Åman och Jakobsson beräknas högre än sistberörda belopp, i följd hvaraf desse förpligtades att till öfverensstämmelse härmed rätta redogörelseräkningen.
Åman och Jakobssson sökte i underdånighet ändring. Då de, enligt 4 kap. Konkurslagen, såsom gode män och sysslomän haft åliggande att till förvaltning emottaga konkursboet, hvartill ifrågavarande skuldsedlar hört, följde deraf att de ock kunnat realisera dessa och såmedelst betala Behrlings fordran. De hade ock kunnat, i stället för att, såsom skett, anmoda förläggarne för Nyhammars bruk att inlösa reverserna, reqvirera penningarne och sedan sjelfva betala Behrling. Motparterna hade i denna liqvid handlat endast på sysslomännens uppdrag.
Medelst underdånigt betänkande den 4 November 1871 hemställde nedre revisionen (revisionssekreterarne Svedelius och Lilienberg samt konstituerade revisionssekreteraren Adlers, den sistnämnde föredragande) att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom; hvilket underdåniga betänkande vid sakens föredragning inför Högsta Domstolen den 15 i samma månad bifölls af Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Södergren, Cramér, Carleson, Naumann, Bolin och Huss).
Justitierådet Wretman pröfvade rättvist, med ändring af hofrättens dom, gilla häradsrättens utslag.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 18 December 1871.