Naumanns tidskrift 1872 s. 397

I handlanden C. Niemanns vid rådstufvurätten i Malmö den 23 April 1867 anhängiggjorda konkurs bevakade kammarherren grefve K. Posse under anspråk på förmånsrätt:

a) ogulden arrendeafgift för fabrikslägenheten Örslid i Kronobergs län till belopp 1,847 rdr 83 öre jemte ränta;

b) femtio rdr såsom ersättning för husröta och brist- . fällen å byggnader, vattenverk, maskiner och inventarier vid samma fabrikslägenhet ;

c) fyra tusen sex hundra åttatiosju rdr 50 öre med ränta, utgörande arrendeafgift för den vid konkursens början ännu återstående arrendetiden;

d) ytterligare ersättning för husröta och andra bristfällen med hvad i vederbörlig ordning kunde derför bestämmas jemte ränta derå;

e) arrendeafgift för Örslid för året från den 1 Juli 1867 till samma dag 1868, i arrendekontraktet utsatt till draf och affall efter 5,000 tunnor potates och, der sådant icke lemnades, åtta procent af inköpspriset för berörda parti potates jemte ränta derå; samt

f) arrendeafgift af sistberörde slag för Örslid för tiden från den 1 Juli 1868 till samma dag 1875.

Berörde förmånsrättsanspråk godkändes genom hofrättens öfver Skåne och Blekinge laga kraftvunna domar af den 20 Mars 1868 och den 4 Juni 1869.

Niemann framställde i konkursen det ackordsförslag att han, emot afträdda tillgångarnas återfående, skulle såsom med full liqvid få godtgöra sina borgenärer fyratio procent af deras fordringar, att betalas på uppgifna tider, hvilket förslag, sedan det af borgenärerna antagits, fastställdes af rådstufvurätten medelst beslut den 16 September 1867.

s. 398 Sida 398 i årgången börjar härKopiera citering

Grefve Posse sökte i detta rådstufvurättens beslut ändring hos nämnde hofrätt och yrkade att: som icke Niemann ställt säkerhet för att de borgenärer, hvilka kunde tillerkännas förmånsrätt, finge betalning, och dessa, i händelse Niemann sjelf finge öfvertaga förvaltningen af sina tillgångar, äfventyrade att icke få sina fordringar ur tillgångarna guldne, rådstufvurättens beslut måtte upphäfvas; och i dom den 20 Mars 1868 yttrade hofrätten: att hofrätten, som genom dom samma dag i annan sak tillerkänt grefve Posse förmånsrätt för de af honom i konkursen med anspråk på förmånsrätt bevakade fordringar, samt i vissa delar visat konkurstvisten åter till rådstufvurätten, pröfvade, på grund af 109 § Konkurslagen, rättvist, med ändring af rådstufvurättens beslut, förklara, att ackordsaftalet icke finge förringa den rätt, grefve Posse, i den mån förmånsrätt kunde blifva genom laga kraftägande beslut honom tillerkänd, lagligen kunde äga att framför andre borgenärer njuta betalning utur Niemanns ifrågavarande tillgångar, äfvensom att hvad grefve Posse i öfrigt anfört icke föranledde annat yttrande än att, derest han tilltrodde sig visa, att omförmälde tillgångar blifvit honom till förfång obehörigen utlemnade och förskingrade, särskild talan derom finge af honom i laga ordning utföras.

Sedan grefve Posses fordringar blifvit, på sätt ofvan omförmälts, af hofrätten godkände att med förmånsrätt utgå, inlemnade grefve Posse till rättens ombudsman i konkursen en skrift af innehåll, att grefve Posse, då mer än 2% år från konkursens början förflutit, vore enligt 56 § Konkurslagen berättigad att för sina fordringar få lyfta betalning i mån af influtna tillgångar, hvilka måst vara fullt tillräckliga, enär Niemanns edfästade uppgift å konkursboets tillgång visade, att denna, oberäknadt livad ett fabriksarrende bort inbringa, utgjorde 27,351 rdr 60 öre, allt af beskaffenhet att inom kort tid kunna i penningar förvandlas; samt att då sysslomännen, på grund deraf att ackordsaftalet blifvit af rådstufvurätten faststäldt och Niemann enligt uppgift fått återtaga de afträdda tillgångarne, vägrat grefve Posse att få upplysning om boets tillstånd, grefve Posse, jemlikt 64 och

s. 399 Sida 399 i årgången börjar härKopiera citering

65 §§ Konkurslagen, ville anmäla detta förhållande hos rättens ombudsman, på det att han måtte förmå sysslomännen att fullgöra sina skyldigheter i berörda hänseende.

Rättens ombudsman resolverade den 10 Januari 1870: att då vid det förhållande, att ackordsförslag i konkursen blifvit af rådstufvurätten den 16 September 1867 faststäldt, konkurssaken dermed borde anses vara afslutad och till följd deraf rättens ombudsmans befattning med konkursen finge anses hafva upphört, berörde skrift icke föranledde någon åtgärd å hans sida.

Derefter instämde grefve Posse till rådstufvurätten i Malmö sysslomännen vice häradshöfdingen Fredrik Nilsson och juveleraren C. Lyxdorf med påstående om åläggande för dem att, utan afseende derå att ackordsaftalet blifvit i konkursen faststäldt och de i anledning deraf lemnat konkursboet utan omvårdnad eller låtit Niemann återtaga sina tillgångar, en för begge och begge för en genast till grefve Posse i penningar utgifva hvad af hans fordringar redan vore till beloppet bestämdt eller 6,585 rdr 33 öre jemte laga ränta derå, äfvensom att på enahanda sätt utgifva hvad han ytterligare bevakat, så snart detsamma blifvit till beloppet bestämdt, jemte ränta derå, hvarjemte grefve Posse förbehöll sig att på den uttagna stämningen få emot sysslomännens förvaltning af konkursboet framställa de anmärkningar, till hvilka fog kunde förefinnas.

Sysslomännen genmälde: Genom utslag den 16 September 1867 hade rådstufvurätten till efterrättelse faststält ofvan omförmälde ackordsförslag. Detta oaktadt hade sysslomännen vägrat att till Niemann på hans begäran återställa boet, så mycket hellre som dels vad erlagts emot berörde utslag dels ock kontanta medel saknats till godtgörande af sysslomännens tillgodohafvande för deras arvode och utlagde kostnader. Sedan Niemann med anledning deraf uttagit stämning å sysslomännen med yrkande om åläggande för dem att afgifva redovisning för hvad de under konkursen omhänderhaft, hade rådstufvurätten i utslag den 7 Oktober 1867 yttrat: att enär emot utslaget den 16 September 1867

s. 400 Sida 400 i årgången börjar härKopiera citering

vad icke erlagts af någon bland de borgenärer, som angående ackordet ägde talan, samt sysslomännens tillgodohafvande för arvode och kostnader, hvilket anspråk särskildt kunde göras gällande, om så erfordrades, icke finge hindra konkurssakens afslutande, förklarade, enligt grunderna för 112 § Konkurslagen, rådstufvurätten sysslomännen skyldiga att ofördröjligen till Niemann afgifva redovisning för konkursboet. Vidare hade rådstufvurätten, i ett af tapetfabrikören Lundberg emot sysslomännen och Niemann anhängiggjordt mål angående utbekommande ur konkursen af Lundberg tillhörigt gods, genom utslag den 25 November 1867, som företeddes, förklarat, vidkommande sysslomännens i detta mål framställda yrkande att blifva från målet skiljde, att, enär Niemanns konkurs dåmera vore afslutad, samt med föranledande deraf rådstufvurätten den 7 Oktober 1867 tillförbundit sysslomännen att »till Niemanns fria förfogande öfverlemna hans samteliga tillgångar», rådstufvurätten funne skäligt sysslomännens ifrågavarande yrkande att bifalla. Efter hvad sålunda förekommit hade sysslomännen icke ansett sig berättigade att inblanda sig i Niemanns eller hans konkursmassas affärer. Grefve Posse hade, ehuru dertill af vice häradshöfdingen Nilsson uppmanad, icke sjelf velat hålla sig till Niemann för att undfå betalning; och Nilsson hade redan år 1868 sökt qvarstad hos kon:s befallningshafvande i Malmö och Wexiö å Niemann tillhörig egendom för att såmedelst skaffa grefve Posse liqvid, hvilka qvarstadsansökningar bifallits; men hvilka qvarstader sedermera förfallit, då Nilsson icke ansetts berättigad att i detta hänseende föra talan. För öfrigt hade grefve Posse icke visat, att några Niemanns tillgångar blifvit grefve Posse till förfång till Niemann utlemnade eller af sysslomännen förskingrade; och visst vore, att Niemanns tillgångar, äfven om de kommit att af sysslomännen realiseras, på långt när ej förslagit till betäckande af grefve Posses bevakade fordringar. På grund af livad sålunda anfördt blifvit, bestreds käromålet i allo.

Grefve Posse ansåg hvad sysslomännen anfört till bemötande af käromålet ej lagligen förtjena afseende, helst

s. 401 Sida 401 i årgången börjar härKopiera citering

sysslomännen icke blifvit af domstol förpligtade att till Niemann utlemna hans tillgångar. Att redovisa för en konkursmassas förvaltning innefattade nemligen icke ovilkorlig skyldighet att i sammanhang med redovisningen lemna från sig hvad man till förvaltning emottagit. Och i allt fall vore uppenbart att sysslomännen, efter det ackordsaftalet blifvit faststäldt, icke bort af de afträdda tillgångarna till gäldenären utlemna mera än att sysslomännen med återstoden kunnat skaffa förmånsrättägande borgenärer liqvid för deras fordringar.

Rådstufvurätten yttrade i utslag den 27 Juni 1870: Enär af de i målet företedda handlingar inbemtades, att, sedan behörigen träffadt ackordsaftal emellan Niemann och hans borgenärer i hans konkurs blifvit af rådstufvurätten faststäldt, sysslomännen i konkursen, i anledning af Niemanns derom instämda yrkande, medelst utslag den 7 Oktober 1867 blifvit af rådstufvurätten förpligtade att till Niemann genast afgifva redovisning för konkursboets förvaltning; alltså och emedan detta förpligtande måste anses hafva inneburit jemväl åliggande för sysslomännen att afträdda tillgångarna till Niemann återställa, samt förty någon ytterligare redovisning derefter lagligen icke kunde sysslomännen af Niemanns borgenärer affordras, ogillades käromålet.

Grefve Posse vädjade till hofrätten öfver Skåne och Blekinge och yrkade på anförda skäl, att, med upphäfvande af rådstufvurättens utslag, hans påståenden måtte bifallas.

Hofrätten yttrade medelst dom den 14 Juli 1871: att som den rätt till Niemanns till konkurs afträdda egendom, grefve Posse tillkommit för de fordringar, han i konkursen under yrkande af förmånsrätt bevakat, och för hvilka han fått sådan tillgodonjuta, icke, jemlikt 109 § Konkurslagen, förändrats derigenom att Niemann erhållit ackord, och sysslomännen i hans konkurs förty icke genom ackordet fritagits från deras af sysslomannabefattningen härflytande skyldighet att tillhandahålla grefve Posse hvad af konkurstillgångarna bort honom för nämnde fordringar tillkomma, derest kon-

Tidskrift för lagstiftning etc. 9:de årg. 26

s. 402 Sida 402 i årgången börjar härKopiera citering

kursen i vanlig ordning fortgått; samt rådstufvurättens i utslag den 7 Oktober 1867 sysslomännen gifna föreläggande att till Niemann lemna redovisning för konkursboet icke heller kunde gifvas den tydning, att sysslomännen derigenom skulle fritagits från sin berörda skyldighet emot grefve Posse; alltså och då den omständighet, att sysslomännen på grund af rådstufvurättens nämnde föreläggande låtit Niemann omhändertaga de afträdda tillgångarna, icke på förevarande sak inverkade, funne hofrätten, vid det förhållande att, såvidt handlingarna i målet utmärkte, grefve Posse ägt tillgodonjuta förmånsrätt uti all konkursboets egendom, lagligt att, med upphäfvande af motvädjade utslaget, grefve Posses i saken förda talan på det sätt bifalla, att sysslomännen förpligtades, vid vite af 100 rdr rmt för hvardera, att inom en månad derefter tillställa grefve Posse skriftlig räkning öfver å ena sidan de afträdda tillgångarna och å den andra de konkurskostnader, som deraf bort utgå, samt likaledes skriftlig uträkning öfver hvad af den behållning, förenämnde räkning kunde utvisa, borde grefve Posse för hans förmånsrätt-ägande fordringar tillkomma, äfvensom att vid utmätningstvång till grefve Posse utgifva hvad sålunda blefve honom tillgodofördt ; och ägde grefve Posse att inom tre månader, efter det han af berörde räkningar erhållit del, särskildt i laga ordning deremot anställa den klandertalan, hvartill han kunde anse sig befogad.

Sysslomännen sökte i denna dom i underdånighet ändring.

Nedre revisionen (revisionssekreterarne von Segebaden, föredragande, samt konstituerade revisionssekreterarne Adlers och Lagergren) hemställde i underdånigt betänkande den 29 Februari 1872, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom; dock att tiden, inom hvilken sökanderna skulle till svaranden aflemna ofvannämnda räkningar, borde beräknas från Kongl. Maj:ts doms dag.

Saken föredrogs den 12 Mars 1872 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Södergren, Carleson, Wretman, Naumann, von Hofsten och Huss) gillade det underdåniga betänkandet.

s. 403 Sida 403 i årgången börjar härKopiera citering

Justitierådet friherre Leuhusen yttrade: »Då efter mitt omdöme den omständighet, att sökanderna, såsom syssloman i Niemanns genom ackord afslutade konkurs, låtit gäldenären tillträda boets egendom, icke föranleder den yrkade ansvarsskyldigheten för sökanderna, varder, med ändring af hofrättens dom, det slut, hvari rådstufvurätten i saken stannat, af mig gilladt».

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 17 April 1872.

Se anmärkningen i slutet af sidan 396.