Naumanns tidskrift 1872 s. 510

Sedan vid exsekutiv auktion den 2 December 1870 å 1 mantal kronoskatterusthåll Sätra i Eds socken, tillhörigt löjtnanten Edvard Alexis Ankarcronas konkursmassa, kaptenen Göran Schröderheim inropat detta hemman, framställde kaptenen Schröderheim, då inför Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län den 4 Januari 1871 förrättades liqvid af köpeskillingen för hemmanet, det yrkande, att enär vid auktionen, emot hvilken klagan icke blifvit förd, den bestämmelse meddelats, att alla af hemmanet från år 1870 utgående utskylder och onera skulle af konkursmassan gäldas, samt rustningshästen för Sätra redan i Juni 1870 blifvit kasserad, men remont ännu vid tiden för köpeskillingsliqvidens förrättande ej varit anskaffad, äfvensom reparation å egendomens dragontorp och anskaffande af nya munderingspersedlar, hvilket äfven bort vara fullgjordt under år 1870, likaledes blifvit försummadt, de för dessa ändamål erforderliga belopp måtte varda af köpeskillingen afsatta.

Genom resolution den 4 Januari 1871 förklarade Kongl. Maj:ts befallningshafvande, att för omförmälda ändamål skulle afsättas och tills vidare hos kon. befallningshafvande innestå sex hundra riksdaler för remonts anskaffande och ett hundra

s. 511 Sida 511 i årgången börjar härKopiera citering

riksdaler för reparation å torpet och anskaffande af munderingspersedlar, af hvilket belopp tillsamman sju hundra riksdaler vederbörande inteckningshafvare dock skulle fä uppbära hvad som visade sig för de erforderliga behofven icke erfordras.

Bruksägaren Theodor Ankarcrona, såsom innehafvare af en i Sätra intecknad skuldsedel, hvarför betalning till följd af kon:s befallningshafvandes omförmälda åtgärd ej kunnat ur köpeskillingen erhållas, sökte ändring i berörde resolution hos Svea hofrätt och yrkade att för sin inteckning utbekomma de af köpeskillingen afsatta sju hundra rdr rmt. Det gjorda afdraget å köpeskillingen vore icke grundadt på gällande lag och yrkande derom hade icke framstälts å Kongl. Maj:ts och kronans vägnar. Häst och munderingsp er sedlar för rusthåll vore icke adpertinentier till hemmanet utan lös egendom, hvartill kronan endast hade nyttjanderätt. Vid auktionen hade icke bestämts, att hästen skulle utan ersättning medfölja köpet eller att bristfälligheterna å torpet skulle gäldas af konkursmassan. Köparen borde antagas hafva före köpet gjort sig underrättad om hästens beskaffenhet likasom om egendomens beskaffenhet och förhållande i öfrigt och derefter rättat sin köpeskilling. Ryttaretorpets beskaffenhet hade tagits i beräkning vid saluvärderingen å hemmanet.

Kaptenen Schröderheim erinrade om bestämmelserna vid auktionen, och att hållande af häst och munderingspersedlar vore att anse såsom annan afgäld af fast egendom. Konkursboet hade dessutom uppburit augmentsräntan för år 1870, och denna vore ju bidrag till eller ersättning för rusthålls-onera. Om rustningen för år 1870 blifvit, såsom vederbort, af konkursboet fullgjord, hade naturligtvis kostnaden derför afdragits från köpeskillingen före inteckningen, alldeles på enahanda grund som andra utgifter för fastighetens förvaltning. Kaptenen Schröderheim bestred följaktligen afseende å ändringssökandet.

Hofrätten fann i utslag den 5 Juli 1871 ej skäl att i öfverklagade köpeskillingsliqviden göra ändring.

Om detta utslag förenade sig hofrättsrådet Uddenberg sam vice häradshöfdingarne Arvidson och Almgren, hvaremot assessoren Moberg var skiljaktig och yttrade: »Då den omständighet, att vid ifrågavarande rusthåll remont skolat uppsättas äfvensom att åtskilliga munderingspersedlar bort anskaffas åt dragonen och föreskrifna reparationer företagas vid dragontorpet, hvilket allt vid den exsekutiva försäljningen af rusthållet återstått för blifvande köpare att verkställa,

s. 512 Sida 512 i årgången börjar härKopiera citering

icke, enligt min tanke, föranleder dertill att kostnaderna derför bort gäldas af köpeskillingen för rusthållshemmanet till förfång för dem, som i hemmanet ägt inteckning; ty varder, med ändring af den utaf kon. befallninghafvande upprättade köpeskillingsliqviden, härmed förklaradt, att bruksägaren Ankarcrona i afräkning å sin i hemmanet ägande intecknade fordran, som icke till fullo utgått, äger uppbära de hos kon. befallningshafvande för förstberörde ändamål afsatta sju hundra riksdaler».

Bruksägaren Ankarcrona fullföljde underdånig talan.

Nedre revisionen (revisionssekreteraren Lilienberg, föredragande, och konstituerade revisionssekreteraren Lagergren) hemställde i underdånigt betänkande den 11 November 1871, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens utslag.

T. f. revisionssekreteraren Glimstedt yttrade sig i hufudsaklig öfverensstämmelse med den af assessoren Moberg uttalade åsigt.

Saken föredrogs den 27 November 1871 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Qvensel, friherre Leuhusen, von Hofsten, Dreijer och Lagerstråle) biföllo det underdåniga betänkandet.

Justitieråden Almqvist och Rabe förenade sig om följande yttrande: »Enär af det utaf sökanden åberopade förhållande, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande vid auktionen å ifrågavarande hemman tillkännagifvit, att 1870-års utskylder och onera för hemmanet komme att af löjtnanten Ankarcronas konkusmassa gäldas, icke följde, att svaranden ägt att, utan särskild godtgörelse, af konkursmassan bekomma mönstergild häst och mönstergilda munderingspersedlar för rusthållet, eller att undfå ersättning för försummadt underhåll af dragontorpet, samt svaranden icke heller eljest visat sig vara dertill lagligen berättigad, pröfvade justitieråden skäligt att, med ändring af Kongl. Maj:ts befallningshafvandes och hofrättens beslut, ogilla svarandens vid köpeskillingsliqviden framställda påstående och visa målet, i hvad det rörer sökandens anspråk att för intecknad fordran erhålla betalning ur det i anledning af svarandens yrkande afsatta belopp, åter till Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som skulle hafva att frågan derom uppå anmälan ånyo företaga och dermed vidare lagligen förfara».

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 10 Januari 1872.