Beträffande försummelse att å utskänkningslokal hafva tillgänglig K. Förordningen om bränvinsförsäljning.
28 november 1871
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1872, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 515–516 i årgången 1872. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Nionde årgången, 1872 i litteraturen — s. 515–516 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredragning inför Högsta Domstolen den 28 November 1871». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Vid rådstufvurätten i Helsingborg yrkade stadsfiskalen J. Rosenberg, â tjenstens vägnar, ansvar på värdshusidkerskan i nämnde stad enkan Berlet för det hon i sin utskänkningslokal icke haft tillgänglig K. Förordningen den 21 Maj 1869 angående vilkoren för bränvinsförsäljning.
Enkan Berlet svarade: Hon hade haft 1866-års K. Förordning om slik försäljning tillgänglig och hade ej afvetat att någon senare förordning i ämnet utkommit. Då hon i November månad 1870 af åklagaren gjordes uppmärksam på sin försummelse, hade hon genast anskaffat och uppspikat vederbörlig författning i sin utskänkningslokal. Hon bestred derföre all påföljd af åtalet.
Rådstufvurätten yttrade i utslag den 29 November 1870:
Enär åklagaren icke ifrågasatt riktigheten af enkan Berlets uppgift att hon haft K. Förordningen den 26 Oktober 1866 angående vilkoren för bränvinsförsäljning anslagen i försäljningsrummet å sitt utskänkningsställe, samt nu gällande K. Förordning i ämnet vore alldeles lika lydande med nyssnämnda Förordning af år 1866, utom i fråga om förvärfvande af försäljningsrättigheter och hvad dermed ägde gemenskap; alltså och då allt hvad för de besökande å försäljningsstället varit nödigt att veta således varit till deras kännedom anslaget, fann rådstufvurätten enkan Berlet, fastän hon orätt förfarit derutinnan, att hon icke förskaffat sig 1869-års författning förr än åklagaren nära ett år efter det densamma blef till efterrättelse gällande, gjort henne uppmärksam på hennes skyldighet, likväl icke kunna till ansvar i målet fällas.
s. 516 Sida 516 i årgången börjar här
Åklagaren anförde besvär i hofrätten öfver Skåne och Blekinge och yrkade bifall till sin talan under åberopande af 40 § i 1869-års berörda K. Förordning.
Hofrätten meddelade utslag den 17 Februari 1871 (ex incommunicato) och fann skäl ej hafva förekommit, ledande till ändring i öfverklagade utslaget.
Underdåniga besvär fullföljdes af åklagaren, och i afgifven underdånig förklaring androg enkan Berlet, att någon skada ej skett och allmän ordning ej blifvit störd, men att på sin höjd ett formfel vore begånget.
Vid målets föredragning inför Högsta Domstolen den 28 November 1871 (i närvaro af justitieråden Södergren, Cramér, Carleson, Naumann, Dreijer, Strandberg och Huss) pröfvade Högsta Domstolen rättvist, med ändring af domstolarnes beslut, jemlikt 40 och 47 §§ i Förordningen den 21 Maj 1869, angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker, döma enkan Berlet, att, för livad henne blifvit i målet till last lagdt, böta tio riksdaler, deraf två tredjedelar skulle tillfalla klaganden och en tredjedel Helsingborgs stads fattigkassa.