Naumanns tidskrift 1872 s. 516

Vid Råneå tingslags häradsrätt yrkade grosshandlanden i Stockholm G. F. Trotzig, att bönderna Gabriel Jönsson, Erik Öström, Per Larsson, Lars Ersson, Johan Forsberg, Oskar Öqvist, samt Chr. Paulin i Högsön, jemte åtskilliga andra personer, om hvilka nu ej är fråga, måtte förpligtas

s. 517 Sida 517 i årgången börjar härKopiera citering

att på grund af borgen, soin de skulle den 17 Juni 1866 en för alla och alla för en ingått för betalning af varor, dem Trotzig samma månad och år med ångfartyget » Volontaire» försändt till landthandlanden Nils Erik Öström i Råneå, till Trotzig för berörda varor utgifva, enligt räkning, 3,719 rdr 86 öre, jemte ränta derå.

Den åberopade löftesskriften var så lydande: »För betalning af de varor, som herr grosshandlanden G. F. Trotzig i Stockholm afsändt med ångfartyget. »Volontaire» per Råneå för N. E. Öströms räkning, märkte N. E. Ö. enligt konnossement af den 7 Juni detta år, belöpande sig till en summa cirka 3,700 rdr rmt, gå undertecknade, en för alla och alla för en, i full borgen såsom för egen skuld, att summan varder erlagd, efter från herr G. F. Trotzig i Stockholm erfordrade, enligt räkning utsatta tider; som på det kraftigaste försäkras. Jenitön den 17 Juni 1866.

(Tolf namn, bland dem svarandernas, hvaraf fem med bomärken).

Vittnen Nils Grelsson (bomärke) L. F. Henriksson Böhle».

Gabriel Jönsson och hans medparter bestridde krafvet och anförde: De hade icke ifrågavarande dag ingått någon borgen till Trotzig för varor som skolat lemnas till Öström; men en dag på sommaren 1866 hade landthandlanden Fredrik Forsberg i Högsön vidtalat dem att för honom på kort tid borga för varor, som då befunnos i Strömsund och som han, oaktadt de voro försedda med Öströms märke, skulle emottaga, hvarvid dock varornas mängd eller värde icke uppgafs. I anledning af denna Forsbergs begäran och då han tillika uppgaf att tre andra personer förut undertecknat en sådan borgen, hade Gabriel Jönsson och hans medparter, hvilka ej vore skrifkunniga, förklarat, att de också kunde underteckna den skrift, Forsberg då hade i handen, hvilket ock skedde, utan att de fingo kännedom om att skriften innehöll något annat än hvad Forsberg uppgaf. Men till deras stora förvåning fingo de sedermera höra, att berörde borgensskrift skulle innehållit förbindelse för dem att till Trotzig ansvara för Öström tillhandakomna varor till ett värde af

s. 518 Sida 518 i årgången börjar härKopiera citering

3,700 rdr, af hvilka varor Fredrik Forsberg ock lärer uttagit större delen. Då de sålunda blifvit vilseledda vid undertecknandet af förbindelsen, ocb fyra af de derå varande namnen falskeligen tillkommit, ansågo de densamma icke vara bindande. Förbindelsen, som var i allo skrifven af Öström, hade således icke blifvit upprättad på sätt K. Förordningen den 28 Juni 1798 föreskrefve.

Vittnena på borgensskriften hördes på ed och berättade:

Nils Grelsson: Att vid ett tillfälle vintertiden 1866, då vittnet jemte andra vittnet var i Högsö hos svaranden Paulin, hade dennes måg landthandlanden Fredrik Forsberg framlagt en borgensförbindelse för att få den undertecknad och bevittnad, hvilken förbindelse skolat gifvas för varor, som skulle sändas af Trotzig; att vittnet ej erinrade sig, att borgensskriften innehållit uppgift för hvems räkning varorna skolat från Stockholm skickas; att den icke innehållit något penningebelopp eller värde, hvarför borgas skulle, åtminstone uttalades det icke af Forsberg, som två gånger uppläste borgensskriften, den vittnet, som ej var skrifkunnigt, således icke skrifvit; att då någon sport Forsberg huru stort belopp borgen skulle komma att gälla, hade han yttrat, att det för närvarande ej kunde uppgifvas; att sex af svaranderna derefter på Forsbergs begäran undertecknat förbindelsen; att den sjunde, Paulin, ock lofvade att ingå borgen, men vittnet mindes icke om han undertecknade borgensskriften; hvarjemte vittnet, då originalförbindelsen vid domstolen visades för vittnet, förklarade att det under vittnets namn ritade bomärke var dess bomärke; men om det uppvisade papperet var detsamma, hvarå vittnet tecknat sitt bomärke, gittade vittnet ej upplysa.

Henriksson: Han igenkände sin namnteckning under borgensförbindelsen, den han hvarken skrifvit eller ens sjelf läst. Angående förloppet vid ifrågavarande tillfälle, vårtiden 1866, öfverenstämde hans berättelse med Grelssons, utom det att han icke mindes hvarken hvad Forsberg svarat på frågan huru stort belopp borgen skulle gälla, eller att den af Forsberg upplästa borgensskriften innehållit till hvilket

s. 519 Sida 519 i årgången börjar härKopiera citering

belopp i penningar varorna skulle uppgå. Vittnet tillade, att Forsberg kort före underskrifvandet bestått dem, som undertecknat, en sup bränvin och dervid yttrat: »Den här är det, som skall narra er att borga för oss».

Sedan häradsrätten genom utslag den 28 November 1867 ogillat käromålet; men Svea hofrätt i dom den 4 Februari 1869 visat målet åter, hade häradsrätten medelst utslag den 9 Juli samma år ålagt svaranderna att med ed betyga: att de icke, då ifrågavarande borgensförbindelse af dem undertecknades, om densammas lydelse ägt kännedom. Efter det svaranderna å utsatt dag aflagt eden, yttrade häradsrätten i utslag den 4 påföljde November: Enär ifrågavarande borgensförbingelse icke blifvit upprättad på sätt 1 § i K. Förordningen den 28 Juni 1798 föreskrefve, samt ådagalagdt vore, att svaranderna vid förbindelsens undertecknande icke om densammas lydelse egt kännedom, ogillades Trotzigs i målet förda talan.

Trotzig vädjade till Svea hofrätt. K. Förordningen den 28 Juni 1798 gällde, enligt ingressen, blott lagsöknings- och utmätningsmål och borde så mycket mindre tillämpas i denna sak, som lagens grund, angifven i författningen, vore att förekomma den osäkerhet, hvartill missbruket af andras namn, genom lättheten att desamma efterapa, ofta föranledt.

Hofrätten meddelade dom den 8 Juni 1871 af följande innehåll: Som upplyst vore, att ifrågavarande borgensförbindelse icke blifvit skrifven af någondera af dem, som densamma undertecknat, eller af någon af de personer, hvilka derå tecknat sig som vittnen, och borgensförbindelsen sålunda icke vore så upprättad, som uti 1 § af K. Förordningen den 28 Juni 1798 föreskrefves; alltså och emedan till stöd för svarandernas uppgift, att vid det tillfälle, då borgensförbindelsen förelades dem till undertecknande, borgen af dem begärts för annan person än handlanden Öström, samt de i öfrigt erhållit vilseledande uppgifter om hvad borgensförbindelsen skulle innehålla, förekommit ej mindre hvad de personer, hvilka såsom vittnen undertecknat borgensförbindelsen, på ed i saken hörda, intygat om hvad vid till-

s. 520 Sida 520 i årgången börjar härKopiera citering

fället förefallit, än äfven att svaranderna med dem af häradsrätten förelagd och af dem gången ed betygat, att de icke, då borgensförbindelsen af dem undertecknades, om densammas lydelse egt kännedom; ty och då det således måste anses utredt, att svaranderna undertecknat borgensförbindelsen under öfvertygelse att densamma haft annat innehåll än som varit händelsen, och utan vetskap om dess rätta lydelse,, gillades det slut, hvari häradsrätten i saken stannat.

Denna dom uttryckte hofrättsrådet Schönings och adjungerade ledamoten Sellings åsigt.

Adjungerade ledamoten Böök var ense med desse i öfrigt, men ansåg 1798-års K. Förordning icke vara i tvistemål tillämplig.

Referenten, adjungerade ledamoten friherre Bennet, med hvilken assessoren Munthe instämde, afgaf följande yttrande: »Emedan genom i målet hörda vittnena Nils Grelssons och Lars Fredrik Henrikssons berättelser och hvad i öfrigt i saken förekommit är ådagalagdt, att Gabriel Jönsson, Erik Öström, Per Larsson, Lars Ersson, Johan Forsberg, Christoffer Paulin och Oskar Öqvist undertecknat ifrågavarande, den 17 Juni 1866 utfärdade borgensförbindelse, samt vid sådant förhållande densamma, ehuru icke tillkommen i den ordning, K. Förordningen den 28 Juni 1798 för löftesskrifters antagande i utsökningsmål föreskrifver, likväl bör, då fråga derom vid domstol yppats, anses bindande för dem, som densamma ingått; ty och som landthandlanden Öström lemnat obestridt, att han bekommit de af Trotzig i den till grund för fordringsanspråket ingifna räkning upptagna och med ångfartyget »Volontaire» den 7 Juni 1866 afsända varor, samt Trotzig dessutom företett en af honom å Öström utställd och af denne accepterad räkning, utvisande, att sistnämnda dag blifvit med ångfartyget Volontaire till Öström afsända varor till belopp af 3,622 rdr 64 öre riksmynt; men Gabriel Jönsson och hans medparter icke på grund af omförmälda borgen eller, så vidt visadt är, eljest äro ansvariga för gäldandet af de belopp, Trotzig i räkningen påfört landthandlanden Öström för åkare-, mätare-, bärare- och arbetspen-

s. 521 Sida 521 i årgången börjar härKopiera citering

gar samt provision, tillhopa 97 rdr 22 öre ; alltså pröfvar jag rättvist, med ändring af häradsrättens utslag, ålägga Gabriel Jönsson, Erik Öström, Per Larsson, Lars Ersson, Johan Forsberg, Christoffer Paulin och Oskar Öqvist, hvilken som gälda gitter, att genast vid tvång af utmätning till Trotzig utgifva 3,622 rdr 64 öre jemte fem procent ränta derå från lagsökningsdagen till dess betalning sker».

Trotzig fullföljde underdånigt ändringssökande, under bestridande, dels att några andra, med N. E. Öströms märke försedda varor vid den tid, hvarom fråga vore, eller sedermera under 1866-års sommar funnits i Strömsund, än ifrågavarande af Trotzig ditsända, dels ock att motparterna under nämnda år undertecknat någon annan borgen än den ifrågavarande och vidgångna.

Nedre revisionen (tillförordnade revisionssekreterarne Lagergren och Glimstedt) afgaf underdånigt betänkande den 25 November 1871: Enär genom hvad i saken förekommit torde anses ådagalagdt, att svaranderna frivilligt undertecknat ifrågavarande handling af den 17 Juni 1866, hvilken innefattar borgen af undertecknarne, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld, för de varor, sökanden i samma månad med ångfartyget ».Volontaire» afsändt till Nils Erik Öström i Råneå, belöpande sig till en summa af omkring 3,700 rdr, samt, ehuru svaranderna vid handlingens undertecknande saknat kännedom om dess innehåll, denna omständighet dock, vid det förhållande att svaranderna icke, så vidt ens föreburet vore, blifvit genom sökanden förledda att förbindelsen underteckna, icke torde freda svaranderna, i förhållande till sökanden, från den ansvarighet, samma handling innehölle; alltså och då, enligt hvad utredt vore, Nils Erik Öströms skuld till sökanden för omförmälda varor uppgått till 3,719 rdr 86 öre, hemställde nedre revisionen i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist, med upphäfvande af domstolarnes beslut, förpligta svaranderna, gemensamt eller hvilken af dem gälda gitte, att, emot återbekommande af löftesskriften, till sökanden genast utgifva

s. 522 Sida 522 i årgången börjar härKopiera citering

3,719 rdr 86 öre jemte fem procent ränta derå från lagsökningsdagen tills betalning komme att ske.

Föredraganden, revisionssekreteraren Poignant, hemställde för sin del, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom.

Sedan handlingarne i saken cirkulerat bland Högsta Domstolens ledamöter, förekom densamma till afgörande den 5 December 1871, hvarvid Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Cramér, Carleson, Strandberg och Huss) förenade sig om följande beslut; Som upplyst är, att svaranderna frivilligt undertecknat ifrågavarande, den 17 Juni 1866 utfärdade handling, innefattande förbindelse för dem att en för alla och alla för en ansvara för betalningen af de varor, belöpande sig i värde till omkring 3,700 rdr rmt, hvilka sökanden i nämnde månad med ångfartyget »Volontaire» afsändt till Råneå för N. E. Öströms räkning; samt svaranderna, ehuru de, jemlikt häradsrättens föreläggande, med ed betygat, att de icke, då berörda borgensförbindelse af dem undertecknades, om densammas lydelse ägt kännedom, likväl icke styrkt att de genom falska uppgifter om förbindelsens innehåll blifvit förledda att den underskrifva, vid hvilket förhållande den omständighet, att samma förbindelse icke tillkommit i den ordning, Förordningen den 28 Juni 1798 för löftesskrifters antagande i utsökningsmål föreskrifver, icke kan till svarandernas befriande från betalningsskyldighet föranleda; alltså och då landthandlanden Öström lemnat obestridt att han bekommit de af sökanden i den till grund för krafvet åberopade räkning upptagne, med ångfartyget »Volontaire» den 7 Juni 1866 afsända varor; samt sökanden derjemte företett en af Öström accepterad räkning å samma varor, i värde upptagna till 3,622 rdr 64 öre; men svaranderna icke äro på grund af omförmälda borgen ansvarige för gäldande af de belopp, som sökanden i räkningen påfört Öström för åkare-, mätare-, bärare- och arbetspenningar samt provision, tillsamman 97 rdr 22 öre, pröfvade nämnde ledamöter rättvist, att, med ändring af domstolarnes beslut, ålägga svaranderna att en för alla och alla för en, hvilken-

s. 523 Sida 523 i årgången börjar härKopiera citering

dera gälda gitter, emot återbekommande af borgensskriften, till sökanden genast utgifva 3,622 rdr 64 öre jemte fem procent ränta derå från lagsökningsdagen tills betalning sker.

Justitieråden Södergren, Naumann och Olivecrona biföllo revisionssekreteraren Poignants från betänkandet skiljaktiga mening.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 29 December 1871.