Om rättighet för den till förmån för städernas i Skåne tjenstemäns enkor och barn stiftade pensionsinrättning att erhålla lönebesparingar, enligt reglemente af den 6 Mars 1863.
10 januari 1872
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1872, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,9 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 523–527 i årgången 1872. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Nionde årgången, 1872 i litteraturen — s. 523–527 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom, affattad enligt förstbemälde tre justitieråds åsigt, utgafs den 10 Januari 1872»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Direktionen för den till förmån för städernas i Skåne tjenstemäns enkor och barn stiftade pensionsinrättning stämde till rådstufvurätten i Malmö drätselkammaren i nämnde stad med påstående, att som, enligt 5 § i Kongl. Maj:ts förnyade reglemente för berörda pensionsinrättning den 6 Mars 1863, all penningelön, hvilken för städerna eller deras kassor besparades under ledighet vid något af de till inrättningen hörande embeten eller tjenster, skulle såsom en säker inkomst pensionsinrättningen tillfalla; men pensionsinrättningen, sedan stadsläkaren i Malmö medicine doktorn G. F. Bergh under Juni månad 1868 aflidit, icke fått uppbära den del af den med stadsläkarebefattningen förenade lön, som belöpte på tiden från slutet af nämnde månad till och med utgången af påföljde September, under hvilken månad den person, som blifvit utsedd till Berghs efterträdare, befattningen tillträdt, staden måtte förpligtas att till pensionsinrättningen utgifva omförmälda löneandel, uppgående till 250 rdr rmt, äfvensom att jemlikt 39 § i ofvannämnde reglemente gälda ränta å beloppet efter sex för hundra om året från slutet af Juni månad 1869 till dess betalning skedde.
s. 524 Sida 524 i årgången börjar här
Reglementets 5 § hade följande lydelse: »Utom de medel, som, efter hvad i detta reglemente bestämmes, delägarne skola tillskjuta, beräknar inrättningen såsom säker inkomst all den penningelön, som för städerna eller deras kassor besparas under ledighet vid något af de embeten och tjenster, hvilka tillhöra inrättningen; och stadgas till behörig framtida rättelse, att vid så beskaffad tjenstemäns afgång, vare sig genom dödsfall eller på annat sätt, utbetalas lönen till honom eller dess sterbhus till och med den månads slut, hvarunder ledigheten inträffar, hvarefter lönen tillfaller pensionsinrättningen från berörda tid till och med utgången af den månad, hvari den nye embets- och tjenstemannen befattningen tillträder».
Och uti §§ 39 och 40 förekommo så lydande föreskrifter: — — »Magistraten blifver derefter direktionen och pensionsinrättningen ansvarig derför att afgifterna för året utgå och att desamma till direktionen varda insända före utgången af påföljande Juni månad. — — På enahanda tid och sätt redovisar ock magistraten de lönebesparingar, hvilka för det förflutna året, på grund af 5 §, från hvarje stad utgå böra. Fullgöres icke sådan magistratens redovisningsskyldighet, som i denna § föreskrifves, bör direktionen derom göra anmälan hos konungens befallningshafvande i länet, som förhjelper pensionsinrättningen till sin rätt, med ränta efter sex för hundradet af den försumlige, från Juni månads slut till dess betalning uti pensionskassan inflyter, jemte ersättning för inrättningens möjligen genom en sådan omgång åbragte kostnader». — § 40 »När delägare aflidit, åligge magistraten på stället att genast derefter till direktionen insända ej mindre prestbevis om dödsfallet — — än äfven intyg dels om det embete eller tjenst, som delägaren vid dödstimman innehade, och dels om tiden, då utbetalning af hans till beloppet jemväl uppgifna penningelön upphör».
Drätselkammaren bestridde stämningspåståendet under uppgift, att då den person, som i ledigheten efter Bergh upprätthållit stadsläkarebefattningen, fått såsom arvode derför uppbära ett belopp, motsvarande den på tiden för ledig-
s. 525 Sida 525 i årgången börjar här
heten belöpande stadsläkarelön, någon sådan lön i följd af Berghs afgång icke blifvit för stadskassan besparad.
Häremot erinrade direktionen: Det vore orätt att ensidigt haka fast vid ordet »besparas» i reglementets 5 § utan att läsa §:n till slut. Enahanda föreskrift hade förekommit i det ursprungliga, af Kongl. Maj:t den 14 September 1838 fastställda reglementet. Skilnaden mellan lön och arvode vore den, att endast ordinarie embets- eller tjensteman uppbära lön, hvadan ock, när ordinarie ej finnes, lönen är besparad. Staden hade ingen rätt att använda lönen till arvode, då lönen vore anslagen till annat ändamål under vakanstiden.
Då fråga om pensionsinrättningens bildande förevar, hade de »borgerliga societeterna» i Malmö år 1836 yttrat, att pensionskassans rätt till lönen under vakanstiden borde göras beroende derpå, att tjenlig vikarie erhölles utan ersättning, enär »i annat fall den kassa, hvaraf lönen utgår, skulle vidkännas dubbel afgift». Denna anmärkning verkade att Kongl. Maj:t vägrade sanktion å föreslagna reglementet. Societeteterna hördes ånyo år 1837, och, för att ej hindra pensionsinrättningens bildande, »frånträdde» de berörda anmärkning och »hade ej något att erinra» mot reglementsförslaget.
Drätselkammaren åter, som vitsordade riktigheten af direktionens uppgift angående reglementets stadfästelse och hvad dervid förelupit, invände, att den af societeterna till en början framställda anmärkning mot reglementet afsåg endast att få ett förtydligande till förekommande af så,dant anspråk som det ifrågavarande. Societeternas frånträdande af påståendet om dylikt förtydligande kunde ej tydas såsom ett medgifvande, att lönen skulle tillfalla pensionskassan, äfven om icke någon besparing skett.
Rådstufvurätten utlät sig, medelst utslag den 16 Juni 1870: att emedan 5 § i förenämnda reglemente ej mindre innehölle föreskrift, att såsom inkomt för inrättningen beräknades all den penningelön, som för städerna eller deras kassor besparades under ledighet vid något af de embeten eller tjenster, hvilka tillhörde inrättningen, utan äfven inne-
s. 526 Sida 526 i årgången börjar här
fattade uttryckligt stadgande, att, vid så beskaffad tjenstemans afgâng genom dödsfall eller på annat sätt, lönen skulle tillfalla inrättningen från den månads slut, hvarunder ledigheten .inträffade, till och med den månad, hvari den nye embets- eller tjenstemannen befattningen tillträdde; ty och som med afseende å anmärkningar, som emot 5:te §:s i det äldre reglementet oförändrade lydelse, förinnan detta vunnit fastställelse, blifvit af de så kallade borgerliga societeterna framställda, men, sedan de funnits utgöra hinder för fastställelsen, återtagits, åt förenämnda § icke skäligen finge gifvas den tolkning, som skulle pensionskassans rätt till lönen under ledigheten böra göras beroende derpå, att tjenlig vikarie kunde erhållas utan anspråk på ersättning för tjenstebefattningens skötande; alltså pröfvade rådstufvurätten, jemlikt 5 och 39 §§ i gällande reglemente för pensionsinrättningen, skäligt förpligta staden att till pensionsinrättningen genast utgifva den stadsläkarelön, som under ledigheten efter Bergh från och med månaden näst efter hans död till och med den månad, hvarunder efterträdaren utnämndes, eller från och med Juli till och med September månad 1868, bort besparas med 250 rdr, jemte ränta, beräknad efter sex för hundradet från den 1 Juli 1869 till dess betalning skedde-
Stadsfullmäktige vädjade till hofrätten öfver Skåne och Blekinge och anförde: Senare momentet i reglementets 5 § afsåge rättsförhållandet mellan tjensteman och hans rättsinnehafvare, å ena, samt staden och pensionsinrättningen, å andra sidan, men icke mellan staden, å ena, samt pensionsinrättningen, å andra sidan. Derom handlade första momentet. Besparing af lön kunde lätteligen ske när en tjensteman utan ersättning eller mot mindre sådan jemväl skötte en ledigblifven tjenst. Benämningen lön eller arvode inverkade ej på saken. Det vore obilligt och orättvist att af städerna kräfva dubbel lön. Någon pensionering af tjenstemännens enkor och barn hade kommunen icke åtagit sig. På dessa och förut anförda grunder yrkades befrielse från betalningsskyldigheten.
s. 527 Sida 527 i årgången börjar här
I rätten yttrade i dom den 17 Mars 1871: Som det i åberopade reglementet för ifrågavarande pensionsinrättning den 6 Mars 1863 förekommande stadgande, att såsom inkomst för samma inrättning skulle beräknas all penningelön, som, genom ledighet vid någon till inrättningen hörande tjenst, för städerna eller deras kassor besparades under tiden från slutet af den månad, hvarunder ledigheten inträffade, till utgången af månaden, hvari den nye tjenstemannen befattningen tillträdde, icke kunde emot ordalydelsen tolkas annorlunda, än att den med sådan tjenst förenade lön, som, efter det ledighet vid tjensten uppstått, å nämnde tid belöpte, skulle tillfalla pensionsinrättningen endast i den mån lönen icke användes för tjenstebefattningens upprätthållande under ledigheten; alltså och då ostridigt vore, att den för stadsläkaren i Malmö bestämda lön, som, efter doktor Berghs afgång från tjensten i Juni månad 1868, under ledigheten efter honom upplupit för påföljande Juli, Augusti och September månader, blifvit oafkortad utbetald till den person, hvilken varit förordnad att stadsläkaretj ensten under tiden uppehålla, pröfvade hofrätten rättvist, med upphäfvande af motvädjade utslaget, direktionens instämda talan att ogilla.
Pensionsinrättningens direktion sökte i underdånighet ändring.
Medelst underdånigt betänkande den 2 December 1871 hemställde nedre revisionen (revisionssekreterarne Svedelius, föredragande, och Fåhreus samt konstituerade revisionssekreteraren Adlers), att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom.
Vid sakens föredragning inför Högsta Domstolen den 5 i nämnde månad blef nedre revisionens betänkande bifallet af justitieråden Qvensel, friherre Leuhusen och Almqvist.
Justitieråden Naumann, Dreijer och Lagerstråle funno skäligt att, med ändring af hofrättens dom, fastställa rådstufvurättens i målet meddelade utslag.
Kongl. Maj:ts dom, affattad enligt förstbemälde tre justitieråds åsigt, utgafs den 10 Januari 1872.