Skall i fråga om fastighet, inropad på utmätningsauktion, tiden, inom hvilken lagfart bör sökas, beräknas från auktionsdagen eller från den dag, då köpebref utfärdats? K. Förordningen den 13 Juni 1800.

17 april 1872


Så kom texten hit

  • Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
  • Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1872, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
  • Textkvalitet: högst omkring 1,1 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
  • Tryckta sidor: s. 540–542 i årgången 1872. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
  • Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
  • Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
  • Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Nionde årgången, 1872 i litteraturen — s. 540–542 där är samma sidor som här.
  • Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredragning den 17 April 1872». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
  • Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.

Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.

Domstolens referat

På utmätningsauktion den 27 Januari 1869 inropade bonden Jöns Svensson för 10,250 rdr hemmanet 39/160:dels mantal Kroksjömåla; men först den 18 Mars 1870 utfärdade auktionsförrättaren kronofogden Hartelius köpebref för Jöns Svensson.

Vid 1870-års vinterting med Bräkne härad yrkade länsmannen Anton Treutiger ansvar å Jöns Svensson för det han ej inom föreskrifven tid lagfarit nämnde köp.

Jöns Svensson bestred allt afseende å åtalet, enär, vid det förhållande att köpebref utfärdats för honom först den 18 Mars 1870, och hans son, på hvilken köpet öfverlåtits, vid vintertinget 1871 sökt lagfart å köpet, den i lag bestämda tid, inom hvilken köp borde lagfaras, icke blifvit försummad.

Häradsrätten yttrade medelst utslag den 23 Mars 1871: Som Jöns Svensson icke inom den i K. Förordningen den 13 Juni 1800 föreskrifna tid, eller vid det ting, som inföll efter sex månader från den 27 Januari 1869, då ifrågavarande köp slutadt blef, sökt lagfart å samma köp, dömdes,

s. 541 Sida 541 i årgången börjar här

Angående tid för lagfart.

jemlikt berörda Förordning och K. Förordningen den 10 Juni 1841, Jöns Svensson för nämnde underlåtenhet att böta värdet af det stämplade papper, hvarmed köpebrefvet bort förses, eller 61 rdr 20 öre till tveskiftes emellan åklagaren och Hellaryds sockens fattiga.

Jöns Svensson besvärade sig i hofrätten öfver Skåne och Blekinge. Förrän köpebref erhållits, kunde icke köp anses vara fullbordadt; och man kunde ju dessutom icke rimligtvis på någon annan handling än köpebrefvet begära lagfart. Vintertinget 1871 hade varit det ting, som infallit näst sex månader efter den 18 Mars 1870, ty sex månader efter sistberörde dag var den 18 September, och höstetinget 1870 började redan den 15 September. Jöns Svensson yrkade följaktligen att åtalet måtte ogillas.

Treutiger erinrade, att då auktionen af den 27 Januari 1869 icke öfverklagats, köpet borde anses hafva samma dag fullbordats. Om Jöns Svensson anmält sig hos auktionsförrättaren för att erhålla ett exemplar af auktionsprotokollet, hade hinder för utbekommande af en sådan handling säkerligen icke mött; och sedan auktionen vunnit laga kraft, utgjorde auktionsprotokollet behörig åtkomsthandling, hvarmed Jöns Svensson kunnat lagfara. I alla händelser hade Jöns Svensson kunnat söka lagfart vid 1870-års hösteting; ty det började visserligen den 15 September, men tingets rättegångsdagar hade varit sju till antalet och der hade dessutom den 14 Oktober varit en s. k. kontinuationsdag. Treutiger yrkade derföre, att häradsrättens utslag måtte fastställas.

Hofrätten yttrade i utslag den 1 December 1871: »Enär, enligt hvad upplyst blifvit, köpebref å ifrågavarande, den 27 Januari 1869 på utmätningsauktion inköpta hemman blifvit af auktionsförrättaren kronofogden Hartelius utfärdadt för Jöns Svensson först den 18 mars 1870; ty och som Jöns Svenssons son, hvilken fått å sig öfverlåtet hemmanet, sökt och erhållit uppbud vid 1871-års vinterting eller det ting, som infallit näst efter sex månader sedan köpebrefvet utfärdades,

s. 542 Sida 542 i årgången börjar här

blef med upphäfvande af häradsrättens utslag, ifrågakomna åtal ogilladt.

Treutiger sökte i detta utslag i underdånighet ändring; men vid målets föredragning den 17 April 1872 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Qvensel, Södergren, Cramér, Carleson, Naumann, Strandberg och Huss) fann Högsta Domstolen skäl ej vara anfördt, som i hofrättens öfverklagade utslag kunde verka ändring.