Naumanns tidskrift 1872 s. 557

Under pågående hemmansklyfning å 1/4 mantal Sellshög n:o 18 uppkom tvist emellan delägarne angående delningsgrunden. Två delägare Åke Andersson och Hans Mårtensson yrkade nemligen att hemmantalet måtte bestämmas till del-

s. 558 Sida 558 i årgången börjar härKopiera citering

ningsgrund, hvaremot de öfrige delägarne önskade hvars och ens innehaf såsom grund för delningen. Skiftesmannen biträdde de två förstnämndes yrkande, hvaremot gode männen omfattade öfrige delägarnes åsigt; hvarefter frågan öfverlemnades till Ingelstads härads ägodelningsrätts afgörande.

Vid ägodelningsrätten upplystes, att ifrågavarande hemman vid ett år 1812 verkstäldt enskifte fått sina ägor till läge och gränser bestämda, samt att hemmanet vid nämnde tid tillhört Sven Andersson, hvilken till sin död behållit 1/8 mantal, men sålt återstoden i mindre lotter, som sedermera genom köp öfvergått till nuvarande delägarne och bland dem bemälde Ake Andersson och Hans Mårtensson. De delägare, som påyrkade innehafvet till delningsgrund, påstodo och sökte med företedda köpeafhandlingar styrka, att vid Sven Anderssons omförmälda försäljning så tillgått, att han först på marken utstakat gränserna för den lott, han stod i begrepp att afhända sig, och i köpeafhandlingen äfven utsatt dessa gränser, hvarvid han tillika med köparen öfverenskommit om det mantal, hvarje sålunda utbruten ägolott skulle draga. Åke Andersson och Hans Mårtensson deremot påstodo, att de vid inköp af sina hemmansdelar enligt köpeafhandlingarne hvar för sig tillhandlat sig 1/32 mantal Sellshög n:o 18, utan att läge och gränser för dessa lotter blifvit bestämda, hvadan de, utan afseende på möjligen förrättad sämjedelning, yrkade att hemmantalet måtte blifva granden för delningen.

Ägodelningsrätten hade i utslag den 31 December 1868 förklarat berörda emellan skiftesdelägarne uppkomna äganderättstvist icke kunna i den för skiftesmål stadgade ordning afgöras och förthy hänvisat delägarne att sin talan genom instämning till vederbörlig domstol anhängiggöra och utföra efter befogenhet.

Sedan Åke Anderssons hemmansdel genom köp öfvergått till Anders Olsson, stämde denne och Hans Mårtensson vid, Ingelstads häradsrätt öfrige hemmansägarne i Sellshög Anders Svensson, Johan Persson, Nils Hansson och Anders Mårtensson med yrkande, att, så vida icke visas kunde, att

s. 559 Sida 559 i årgången börjar härKopiera citering

ursprunglige ägaren till hela */4 mantal n:o 18 Sellshög, Sven Andersson, vid hvarje lotts försäljning uti köpeafhandlingen bestämt och på marken utstakat dess gränser, hvar och en delägare måtte tillerkännas ägorymd i mån efter innehafvande hemmantal.

Vid häradsrätten företeddes de köpebref, genom hvilka Sven Andersson försålt de begge hemmansdelar, som nu tillhörde Anders Olsson och Hans Mårtensson. Det angående Anders Olssons hemmansdel lydde sålunda: »Jag Sven Andersson och jag Ingar Nilsdotter öfverlåta och försälja till åboen Anders Persson och dess hustru Anna Åkesdotter på n:o 1 Sellshög vår ägande hemmansdel 1/32 mantal, som är belägen i vårt enskifte, som består af 144 mantal vid n:o 18 och är beläget —------------; och denna hemmansdel är belägen vid den östra och norra kanten på mitt enskifte Denna 1/32 är af det hemmanet, som jag inköpt på offentlig auktion som tillhörde min svåger Nils Månsson och dess hustru. Det är utsatt skäl till denna hemmansdel. I hömosse samt tonfjord skall min köpare hafva sin del efter sitt hemmantal». (Den 8 April 1817, underskrifter, vittnen).

Enligt företedda utdrag af lagfartsprotokollet, hade häradsrätten sedermera den 3 Juni 1817 meddelat uppbud å »32 mantal af n:o 18 1/4 mantal» för Anders Persson och hans hustru Hanna Åkesdotter; hvarefter Ake Andersson och hans hustru Elsa Larsdotter den 30 April 1846 erhållit fastebref å 1/32 mantal Sellshög n:o 18, som de, enligt afhandling den 25 November 1844, köpt af Anders Persson.

Köpebrefvet angående Hans Mårtenssons hemmansdel var af följande lydelse: »För allom detta förekommer göres veterligt, att jag Sven Andersson med min hustrus goda ja och samtycke försålt, såsom vi äfven härigenom försälja, 1/32 mantal utaf vårt genom auktionsinrop köpta kronoskatterusthållshemman af l/8 i n:o 18, som blifvit från Nils Månsson af mig inköpt----------till husmannen Nils Olsson och dess hustru----------------och enär allt sådant å ömse sidor fullgores, tillegnas Nils Olsson och dess hustru, barn och arfvingar denna 1/32 mantal i besagda n:o 18 Sellshög af Nils

s. 560 Sida 560 i årgången börjar härKopiera citering

Måns’ åtting med åbyggnad af hela norra längan samt ett golfshus söder om logen på östra längan, jemte den nordvestra delen efter Nils Månssons enskiftesplan, efter lott och utvist skäl vid begge linierna, att emottaga den 25 Mars detta år.-------För öfrigt tillegnas det Nils Olsson, dess hustru, barn och arfvingar allan rätt, efter hemmantal, i torfjord, äng, mossar och andra herrligheter, som denna 1/9a tillkomma kan, både i våto och torro, närby och fjerran, intet undantagande, att bebo, nyttja och bruka till verldelig ägo». (Den 13 Februari 1818, underskrifter, vittnen).

På grund af detta köpebref hade häradsrätten den 27 Oktober 1818 meddelat första uppbudet för Nils Olsson och hans hustru å »1/3 mantal af n:o 18 1/s mantal Sellshög».

Vidare företeddes ett den 2 Mars 1858 utfärdadt köpebref, hvarigenom Johan Olsson och hans hustru till Hans Mårtensson försålt »sitt ägande kronoskatte-rusthållshemman n:o 18 Sellshög med samma rätt, säljarne det sjelfva innehaft och med den jordrymd, dertill nu lyder eller lagligen tillvinnas kan med allt hvad dertill hörer». På grund af detta köpebref hade Hans Mårtensson och hans hustru erhållit, den 9 Juni 1858 första uppbudet och den 15 Juni 1859 fastebref å 1/4, mantal Sellshög n:o 18, utan någon bestämmelse om dertill hörande jord eller dess gränser.

Anders Svensson och medparter bestridde käromålet på de af dem vid ägodelningsrätten anförda skäl.

Häradsrätten meddelade utslag den 28 Augusti 1869: Ehuru de åberopade köpebrefven af den 8 April 1817 och den 13 Februari 1818 utvisade, att Sven Andersson vid försäljningen af de hemmanslotter, som numera tillhörde Anders Olsson och Hans Mårtensson, bestämt gränserna för samma hemmanslotter uti inägorna, med föreskrift dock, att de skulle taga del i hela hemmanets torfjord och hö- eller ängsmossar, hvardera för 1/32 mantal; likväl och som uti de uppbud och fastebref, hvilka sedermera för köparne utfärdats, mantalet blifvit lagdt till grund för bestämmande af äganderättens omfång, utan angifvande af viss ägorymd, hvilken grund vid sedermera skedda försäljningar af samma

s. 561 Sida 561 i årgången börjar härKopiera citering

hemmanslotter och äfven i afseende på Anders Olssons och Hans Mårtenssons fång blifvit följd; samt Anders Svensson och hans medparter icke visat, att de enligt sina åtkomsthandlingar blifvit ägare af annan del i hemmanet, än i förhållande till uppgifne hemmantal; alltså och då vid sådant förhållande den utskiftning af hemmanets ägor, som af föregående ägare vidtagits, icke kunde, emot de af Anders Olsson och Hans Mårtensson åberopade lagfarna köpeafhandlingar, annorlunda anses än såsom en sämjedelning, den der icke vore för Anders Olsson och Hans Mårtensson bindande; pröfvade häradsrätten rättvist på det sätt bifalla käromålet, att bestämmelserna i ofvannämnda köpebref om viss jordrymd förklarades icke utgöra hinder för Anders Olsson och Hans Mårtensson att vid laga skifte komma i åtnjutande af den andel i hemmanets ägor, som på de till dem upplåtna hemmansdelar, 1/32 mantal för hvardera, rätteligen sig belöpte.

Anders Svensson och hans medparter vädjade till hofrätten öfver Skåne och Blekinge samt yrkade upphäfvande af häradsrättens utslag, hufvudsakligen på följande skäl, nemligen: att Anders Olssons och Hans Mårtenssons hemmansdelar eller jordlägenheter ursprungligen blifvit med bestämda gränsor vilkorligen försålda och lagfarna samt således icke kunnat af senare innehafvare med bättre rätt eller andra vilkor förvärfvas eller lagfaras, än förre ägarnes åtkomst utvisat; att frågan om beståndet af förut förrättad ägodelning, som genom delägarnes öfverenskommelse tillkommit, äfvensom frågan om en eller flera delägares yrkande att bibehållas vid förut innehafvande ägor och icke i nytt skifte ingå, tillhörde ägodelningsrätt; samt att frågan om bestämmande af mantal för den uti ursprungliga afhandlingarne genom delägarnes öfverenskommelse tillkomna delning af hemmanets jord tillhörde skattläggningsmäns afgörande, men icke domstols pröfning.

Efter slutad skriftvexling yttrade hofrätten i dom den 24 Februari 1871: att som de köpeafhandlingar, af den 8

Tidskrift för lagstiftning etc. 9:de årg.

s. 562 Sida 562 i årgången börjar härKopiera citering

April 1817 och den 13 Februari 1818, genom hvilka Sven Andersson, som ägde hela ifrågavarande '/4 mantal n:o 18 Sellshög, afyttrat de delar deraf, hvilka numera tillhörde Anders Olsson och Hans Mårtensson, uttryckligen innehölle, att hvardera delen utgjorde 1/32 mantal; alltså och då vid sådant förhållande den utvisning af ägor till hvarje hemmansdel, som uti köpeafhandlingarne angåfvos hafva ägt rum, måste anses vara verkställd allenast i ändamål att tjena till rättelse vid försålda hemmansdelarnes häfd, intill dess de i laga ordning blifvit frän öfriga andelarne af förenämnda y4 mantal utbrutna, pröfvade hofrätten rättvist fastställa det slut, häradsrättens utslag innehölle.

Anders Svensson och medparter sökte i underdånighet ändring.

Nedre revisionen (revisionssekreterarne Östergren och Wedberg samt konstituerade revisionssekreteraren Ryding, den sisnämnde föredragande) hemställde, medelst underdånigt betänkande den 13 Januari 1872, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom.

Saken föredrogs den 16 i nyssnämnda månad inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Naumann, Rabe, Dreijer och Olivecrona) biföllo det underdåniga betänkandet.

Justitieråden Qvensel, friherre Leuhusen och Bolin förenade sig om följande yttrande: Som de köpeafhandlingar, hvarigenom svarandernas hemman blifvit afskilda från '4 mantal Sellshög, utvisade, att samma hemmansdelar skulle bestå af vissa till läge och rymd bestämda åkerfält jemte samfällighetsrätt i torfmossar och slåtterlägenheter; samt vid sådant förhållande svaranderne, efter justitierådens omdöme, icke kunde derpå, att köpeafhandlingarne utsatte mantal å sålunda afyttrade fastighetsandelarne, och att lagfartsbesluten hänfördes till dessa mantalsbestämmelser, grunda lagligt anspråk på vidsträcktare åkerrymd, än köpeafhandlingarne upplåtit; alltså och då svaranderna ostridigt kommit i besittning af samma åkerrymd, pröfvade justitieråden, med

s. 563 Sida 563 i årgången börjar härKopiera citering

ändring af domstolarnes beslut, rättvist förklara, det svaranderna icke äga mera af hemmanets åker, än de innehafva.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 7 Februari 1872.