Ansvar för försäljning af bränvin, som icke blifvit behörigen renadt från finkelolja. Allt sådant i försäljningsrummet befintligt bränvin dömdt förbrutet.
16 januari 1872
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1872, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 563–565 i årgången 1872. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Nionde årgången, 1872 i litteraturen — s. 563–565 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredragning inför Högsta Domstolen den 16 Januari 1872». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Den 19 Januari 1870 inställde sig länsmannen M. Böös å Hamneda gästgifvaregård, hvarest S. Johansson i Hjulsnäs med vederbörligt tillstånd idkade minuthandel med bränvin, för att undersöka huruvida derstädes försåldes orenadt bränvin. Vid ankomsten till stället träffades gästgifverskan Anna Maria Arvedsson, hvilken jemte sin man för bemälde Johanssons räkning verkställde bränvinsförsäljningen. Hon anvisade försäljningsrummet och uppgaf på tillfrågan, att å två derstädes upplagda tunnor fanns det bränvin, som hölls till försäljning. Vid undersökningen befanns detsamma orenadt, hvadan de tvänne kärlen med deri befintligt bränvin af Böös togos i beslag. Vid uppmätning innehöll ena kärlet 4578 kannor och det andra 65% kannor, eller tillsamman 111344 kannor; — allt enligt det af Böös vid tillfället förda protokoll.
Derefter stämde Böös till Sunnerbo häradsrätt Johansson och yrkade dels ansvar å honom för det han hållit orenadt bränvin till försäljning, dels ock att det i beslag tagna bränvin med kärl måtte dömas förbrutet.
Johansson erkände, att han icke låtit vidtaga någon åtgärd för ifrågavarande bränvins renande, men förebar att detsamma bestått af ren sprit, som han uppblandat med vatten till dess den kom att hålla 48 procent i styrka, hvadan han alltså bestred åtalet såsom obefogadt.
s. 564 Sida 564 i årgången börjar här
Sedan åtskilliga vittnen blifvit i målet afhörda och bränvinet kemiskt undersökts af apothekare, meddelade häradsrätten utlag den 25 Augusti 1870 af innehåll: att enär genom vittnens berättelser, jemförda med hvad för öfrigt i målet förekommit, blifvit ådagalagdt att ifrågavarande, från Johansson i beslag tagna bränvin, förvaradt å två kärl, det ena försedt med kran, icke varit från finkelolja renadt, samt att bränvinet å det med kran försedda kärlet, innehållande 4518 kannor, jemväl hållits till försäljning af Johansson, som, ehuru underrättad om dess dåliga beskaffenhet, icke dermed företagit någon reningsåtgärd; alltså pröfvade häradsrätten, med stöd af 35 och 47 §§ i K. Förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin den 21 Maj 1869, lagligt döma Johansson att böta 25 rdr, hvaraf, äfvensom af värdet utaf omförmälde 45°8 kannor bränvin, hvilka förklarades förbrutna och skulle å auktion försäljas, Böös ägde undfå två tredjedelar och Hamneda sockens fattige en tredjedel; men som försäljning icke bevisligen ägt rum af det å andra kärlet förvarade bränvin, ehuru detsamma anträffats i försäljningsrummet och varit till utminutering afsedt, förpligtades Böös att till Johansson genast återställa berörda kärl med derå vid beslagstillfället förvarade 65% kannor bränvin.
Parterna anförde besvär i Göta hofrätt. Böös yrkade, att allt det i försäljningslokalen påträffade och af honom i beslag tagna bränvin måtte dömas förbrutet. Enligt häradsrättens åsigt skulle, om en försäljare ville tappa allt i försäljningslokalen befintligt bränvin på halfstopsbuteljer, endast den halfstopsbutelj vara underkastad beslag, från hvilken försäljningen påginge.
Hofrätten, i utslag den 26 April 1871, fann rättvist på det sätt ändra häradsrättens utslag, att då äfven de 65% kannor bränvin, som uti det ena kärlet vid beslagstillfället funnits i försäljningsrummet, varit, enligt hvad vittnen upplyst, till försäljning afsedde, hofrätten dömde jemväl detta bränvin förbrutet, med föreskrift att detsamma skulle försäljas och köpeskillingen derför fördelas, på sätt häradsrätten i afseende å det öfriga förbrutna bränvinet stadgat; livar-
s. 565 Sida 565 i årgången börjar här
emot och då de kärl, hvarå bränvinet funnits förvaradt, icke varit beslag underkastade, Böös ålåge att dem till Johansson återställa.
Johansson sökte i underdånighet ändring; men vid målets föredragning inför Högsta Domstolen den 16 Januari 1872 (i närvaro af justitieråden Qvensel, friherre Leuhusen, Naumann, Bolin, Rabe, Dreijer och Olivecrona) fann Högsta Domstolen skäl icke vara anfördt, som kunde föranleda ändring i hofrättens öfverklagade utslag.