Äger hustru, som vunnit boskilnad, att utan biträde af den för henne tillförordnade gode man föra talan i mål, som går derpå ut att tillvinna henne egendom?
18 oktober 1871
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1872, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 572–575 i årgången 1872. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Nionde årgången, 1872 i litteraturen — s. 572–575 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 18 Oktober 1871»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Den 18 Juli 1868 hölls inför konungens befallningshafvande i Kalmar län liqvid öfver köpeskillingen för det frän Johan Lorentz Petersson i Bjursnäs för gäld utmätta V/2 mantal n:o 11 Igellösa, hvilket inropats af Carl Petersson i Broby för 8,000 rdr rmt.
A köpeskillingen affördes ett belopp af 5,385 rdr 82 öre dels för omkostnader m. m., dels ock för gäldande af två intecknade skuldsedlar, som innehades, den ena af hypotheksföreningen mellan jordägare i Småland m. fl. provinser och den andra af filialbanken i Kalmar.
På återstoden af köpeskillingen framställdes anspråk ej mindre af Peter Jonsson, såsom innehafvare af två i hemmanet intecknade reverser, än äfven af Christina Zander, hvilken yrkade att bekomma nämnde återstod såsom godtgörelse för de undantagsförmåner, som hon och hennes man Johan Petersson vid försäljningen af hemmanet till Johan Lorentz Petersson, enligt i hemmanet intecknadt undantagskontrakt af den 12 Februari 1863, sig förbehållit och till hvilkas utgörande köparen af hemmanet ej vid utmätningsauktionen blifvit förbunden; och till stöd för detta yrkande åberopade Christina Zander det förhållande, att hon, som i sin mans konkurs vunnit boskilnad, af konkursmassan inköpt rättigheten till fortfarande åtnjutande af undantagsförmånerna.
Konungens befallningshafvande tillerkände emellertid Peter Jonsson rätt att af köpeskillingen undfå 1,156 rdr 10 öre; men på klagan af Christina Zander och hennes man förklarade Göta hofrätt, i beslut den 4 Mars 1869, frågan om Peter Jonssons rätt till sagde 1,156 rdr 10 öre vara af
s. 573 Sida 573 i årgången börjar här
tvistig beskaffenhet och hänvisade parterna att derom efter stämning vid domstol föra talan.
Derefter instämde Christina Zander till Södra Möre häradsrätt Peter Jonsson med påstående: att han måtte förpligtas låta döda de två inteckningar, som af honom innehades, på det att Christina Zander måtte få njuta ersättning för omförmälde undantagsförmåner ur ofvanberörda öfverskott af köpeskillingen.
Vid häradsrätten utförde Christina Zander sin talan dels personligen dels genom sin man.
Häradsrätten ogillade, medelst utslag den 19 April 1870, af anförda orsaker Christina Zanders instämda påstående.
Hon vädjade till Göta hofrätt och ingaf i rätt tid en med hennes namn undertecknad vadeinlaga.
Hofrätten yttrade medelst utslag den 10 Mars 1871: att enär Christina Zander icke ägt att utan sin mans eller, derest hon, såsom uppgifvits, vunnit boskilnad, sin gode mans biträde fullfölja talan i målet, hofrätten funne hennes ändringssökande icke kunna till pröfning upptagas.
Christina Zander samt hennes man och gode man fullföljde underdånig talan emot detta utslag.
■ Nedre revisionen (revisionssekreterarne von Segebaden och Östergren, den förstnämnde föredragande, samt konstituerade revisionssekreteraren Lagergren) hemställde i underdånigt betänkande den 30 Augusti 1871, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens utslag.
Saken föredrogs den 19 September 1871 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Qvensel, Södergren, Naumann och Lagerstråle) förenade sig om följande mening: »Emedan stadgandet i Förordningen om boskilnad och undanskiftande af egendom i makars bo den 18 September 1862 att den gode man, som förordnats att boskilnadssökande hustru biträda, skall förvalta hvad hustrun får undanskifta eller, efter det boskilnadsansökningen gjord är, henne tillfaller, icke utgjorde hinder för Christina Zander att vid domstol sjelf utföra ifrågavarande talan, som gick derpå ut att tillvinna henne egendom; ty blef, med upp-
s. 574 Sida 574 i årgången börjar här
häfvande af öfverklagade beslutet, saken visad åter till hofrätten, som hade att densamma på anmälan åter företaga och dermed i afseende på Christina Zanders derstädes fullföljda vadetalan laglikmätigt förfara, utan att förra undanröjda beslutet dervid må i vägen ligga».
Justitierådet Olivecrona tillade härvid: »Enligt den i 9 kapitlet 1 § Giftermålsbalken uttalade grundsats, vidtager mannens målsmanskap för hustrun från den tidpunkt, då de sammanvigde äro, och fortfar sedermera enligt regeln intill dess att äktenskapet upplöses vare sig genom endera makans död eller efter vunnen skiljsmessa i äktenskapet. Från denna allmänna regel gifves dock undantagsfall, då mannens målsmannaskap antingen helt och hållet eller till en del temporärt hvilar, och hustrun tillerkännes en viss frihet att handla såsom myndig person, eller ställes med afseende å sina egendomsförhållanden i ett visst beroende af en för henne tillförordnad god man. Ett undantagsfall af sistnämnda beskaffenhet inträder, då hustrun i laga ordning sökt och vunnit boskilnad. Jemlikt 6 § i Förordningen den 18 September 1862, angående boskilnad och undanskiftande af egendom i makars bo, skall all den egendom, som hustrun, då hon sökt boskilnad, får lyfta eller tillträda, ställas under förvaltning af hennes tillförordnade gode man; men någon annan inskränkning i hennes äkta mans målsmanskap öfver henne, än den som rörer hennes egendomsförhållanden, synes icke genom nämnde stadganden vara af lagstiftaren afsedd. Likväl, om den af domstol förordnade gode mannen, hvilkens rättsförhållanden till hustrun torde i flera afseenden närmast vara att jemföra med en sysslomans till sin hufvudman, icke vårdar sig om att förvara hennes rätt genom erläggande af vad eller genom att i rättegång fullfölja hennes talan från underdomstol till öfverdomstol, lärer en sådan underlåtenhet icke rimligtvis kunna betaga hustrun rättighet att sjelf både förvara och utföra sin talan i frågor, som otvifvelaktigt angå hennes egendomsrättigheter, helst det icke kunnat vara lagstiftarens afsigt att hon, efter boskilnadsansökningen, skulle komma i en sämre ställning, der dessa rättigheter
s. 575 Sida 575 i årgången börjar här
kunde äfventyras genom vanvård af gode mannen på enahanda sätt som före boskilnaden genom försumlighet å hennes laga målsmans sida».
Justitieråden Rabe och Strandberg voro ense om följande yttrande: »Som Christina Zander, med åberopande deraf, att hon vunnit boskilnad, påstått, att den tillgång, hon med stämningen åsyftat att sig bereda, borde såsom hennes enskilda egendom anses, vid hvilket förhållande den omständighet, att hennes man icke deltagit i sakens fullföljd till hofrätten, ej utgjort hinder för hofrätten att i närmare pröfning af Christina Zanders derstädes förda klagan ingå; alltså och då för en sådan pröfning så mycket mindre varit nödigt, att Christina Zanders gode man deltagit i ändringssökandet, som tvisten icke må anses gälla endast förvaltningen af hennes egendom, funno justitieråden skäligt att, med undanrödjande af hofrättens öfverklagade utslag, visa målet åter till hofrätten, som uppå anmälan hade att detsamma ånyo företaga och dermed vidare lagligen förfara».
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 18 Oktober 1871.