Angående beräkning af resekostnadsersättning. K. Förordningen den 30 November 1855.
16 januari 1872
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1872, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,7 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 578–580 i årgången 1872. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Nionde årgången, 1872 i litteraturen — s. 578–580 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredragning den 16 Januari 1872». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Den 7 December 1870 verkställde länsmannen J. K. Löfgren, med biträde af fjerdingsmannen C. Regnell, utmätning hos Johannes Persson i Massamåla samt upptog för denna förrättning och för anstäldt utmätningsförsök den 1 Juli 1870 såsom utmätningskostnad dessa två belopp: »af fordringsägaren förskjuten exsekutionskostnad 8: 29 och för denna förrättning 7: 29.» Öfver denna utmätning besvärade sig Johannes Persson hos konungens befallningshafvande i Kalmar län och anmärkte dervid, bland annat, att kostnadsersättningen icke lagligen bort uppgå till mera än 5 rdr 94 öre för hvarje gång.
I affordrad förklaring yttrade Löfgren i fråga om resekostnaden att den beräknats sålunda:
»Skjuts från Löfgrens hemvist Torp till Massamåla med beställning frän Staby gästgifvare-
gard (11/4 mil)....................................1: 57/2-
Återresa från Massamåla till Torp....................941/2- Biträdets skjuts till Massamåla......................(1 mil)................1:26.
» återresa.........................................1:26.
Summa rmt 5: 04».
Vederbörande kronofogde, som jemväl i målet hördes, anförde: att Löfgren beräknat ersättning för skjuts till förrättningsstället, icke, såsom väl bort äga rum, från sin bostad Torp, utan från närmaste gästgifvaregård Staby; och att skjutslegan för biträdet jemväl på enahanda grund upptagits för 1/s mil längre än som vederbort, i anledning hvaraf kronofogden hemställde, att ifrågakomne resekostnadsräkning måtte med skäligt belopp nedsättas.
s. 579 Sida 579 i årgången börjar här
I resolution den 21 Januari 1871 meddelade Kongl. Maj:ts befallningshafvande den rättelse i öfverklagade utmätningsåtgärden, att skjutslegan såväl för Löfgren som för den honom biträdande fjerdingsmannen vid hvardera förrättningen icke finge beräknas för större väglängd än frän bostaden till förrättningsstället och derifrån åter till bostaden; och borde kronofogden tillse, att kostnadsräkningen med iakttagande häraf rättades.
Löfgren besvärade sig i Göta hofrätt. Konungens befallningshafvandes tolkning af K. Förordningen den 30 November 1855 syntes vara obillig, i thy att hvarje utmätningsförrättning, vid hvilken utmätningsförrättare ej kunde skaffa sig tillfällig skjuts, då skulle för honom medföra en ovilkorlig förlust, hvilket väl icke kunnat vara meningen, då nödtorftig skjutsersättning tillförsäkrades underexsekutorerna. Löfgren hade nemligen icke kunnat tvinga vederbörande gästgifveriskjutsskyldige att resa från gästgifvaregården till hans hemvist och hemta honom utan att lemna ersättning derför; och denna ersättning borde väl gäldenären återbetala. Följaktligen yrkade Löfgren: att, med ändring af konungens befallningshafvandes resolution, hofrätten måtte tillerkänna Löfgren och hans biträde skjutsersättning från närmaste gästgifvaregård till deras hemvist och derifrån till förrättningsstället samt för hemresan på enahanda sätt. För öfrigt upplyste Löfgren, att vägen från hans hemvist till närmaste gästgifvaregård Staby utgjorde en knapp half mil; från hans hemvist till Massamåla något mera än 3/4 mil; från biträdets hemvist till Massamåla 78 mil, och från närmaste gästgifvaregård till biträdets hemvist 5/g mil. Orsaken, hvarföre för biträdet beräknats skjutsersättning endast för en mil, var den, att en fjerdingsman bodde på detta afstånd från Massamåla.
Hofrätten fann i utslag den 29 Mars 1871 skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i konungens befallningshafvandes resolution.
Löfgren fullföljde underdånig talan.
s. 580 Sida 580 i årgången börjar här
Vid målets föredragning den 16 Januari 1872 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Qvensel, friherre Leuhusen, Naumann, Bolin, Rabe, Dreijer, och Olivecrona) fann Högsta Domstolen skäl icke vara anfördt, som kunde verka ändring i hofrättens öfverklagade utslag.