Angående yrkad förmånsrätt i konkurs dels för medel uppburna för sjömanshusets i Strömstad räkning, dels för uppbörd, som Örebro enskilda banks kassör vid bankens kontor i Strömstad haft om händer.
5 mars 1872
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1872, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 585–588 i årgången 1872. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Nionde årgången, 1872 i litteraturen — s. 585–588 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom i saken utgafs den 5 Mars 1872»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Uti v. konsuln T. Klases vid rådstufvurätten i Strömstad anhänggiga konkurs yrkade dels v. konsuln L. C. Boman och
s. 586 Sida 586 i årgången börjar här
sjökaptenen E. Bergström: att enär Klase, som, då sjömanshuset i Strömstad år 1865 inrättades, jemte Boman och Bergström blifvit förordnad till direktör vid detsamma, alltsedan varit ordförande i direktionen och i sådan egenskap för sjömanshusets räkning uppburit, den 17 Juli 1866, 917 rdr 30 öre, den 2 Januari 1868, 838 rdr 61 öre, den 11 nästpåföljde December 1,557 rdr 15 öre och den 19 Februari 1870 1,010 rdr 36 öre, eller tillhopa 4,323 rdr 42 öre, utan att derför lemna redovisning, sistnämnda belopp jemte ränta måtte med förmånsrätt enligt 17 kapitlet 11 § Handelsbalken ur konkursboet till sjömanshuset utgå i den mån det icke kunde med behörigen godkända fordringsbevis styrkas, att medlen blifvit till vederhäftige personer utlånta mot ränta; dels ock styrelsen för Örebro enskilda bank: att med förmånsrätt enligt nyssnämnda lagrum utbekomma, bland annat, 15,325 rdr 84 öre, utgörande, enligt protokoll vid inventering den 5 och 6 April 1870, den balans, hvilken Klase såsom tillförordnad kassör vid bankens kommissionskontor i Strömstad sig ådragit.
Efter det den af Boman och Bergström yrkade förmånsrätt blifvit bestridd, såsom icke gruudad på åberopade lagrummet, helst sjömanshusets inkomster under hela ifrågavarande tid uppburits af en för sådant ändamål antagen ombudsman, och Klase icke innehaft denna befattning, samt mot bankens yrkande anmärkts, att genom 17 kapitlet 11 § Handelsbalken förmånsrätt hos uppbördsman icke vore tillagd andra af Kongl. Maj:t stadfästade penningeverk, än de allmänna, till hvilka ifrågavarande bank icke kunde hänföras, yttrade rådstufvurätten i dom den 5 Januari 1871: att enär Klase, såsom ledamot i sjömanshusets af tre personer bestående direktion, haft att till inrättningen svara för en tredjedel af ifrågavarande åt direktionens förvaltning anförtrodda medel, tillerkändes sjömanshuset för denna tredjedel förmånsrätt jemlikt 17 kap. 11 § Handelsbalken, efter dess lydelse i K. Förordningen den 8 Oktober 1861, hvaremot förmånsrättsanspråket i öfrigt ogillades; men emedan, beträffande Örebro enskilda banks påstående, banken,
s. 587 Sida 587 i årgången börjar här
ehuru af Kongl. Maj:t stadfästad, endast vore en enskild stiftelse och således icke kunde hänföras till de allmänna penningeverk, hvilka blifvit genom nyss åberopade lagrum berättigade att hos tjenstemän, som vore satta att uppbära deras inkomster, få njuta förmånsrätt för hvad af sådan uppbörd hos dem innestode, blef bankens ifrågavarande förmånsrättsanspråk ogilladt.
Från detta beslut var rättens ordförande i så måtto skiljaktig, att han ansåg sjömanshuset icke berättigadt att för någon del af dess ifrågavarande fordran hos Klase åtnjuta förmånsrätt, enär Klase ej kunde anses såsom en sjömanshusets för dess inkomsters uppbärande tillsatt tjensteman, utan inrättningen i sin ombudsman hade sådan tjensteman.
Boman och Bergström jemte dåmera tjenstgörande ordföranden i sjömanshusdirektionen L. Åsberg vädjade till Göta hofrätt. Äfven bankstyrelsen fullföljde vadetalan. De förstnämnde anförde: Klase såsom ordförande i sjömanshusdirektionen kunde anses såsom föreståndare för en fattigkassa och en af vederbörande myndighet förordnad tjensteman vid en af konungen stadfästad inrättning; hvarjemte företeddes intyg af sjömanshusets ombudsman, att Boman, Bergström och Klase varit af kommerskollegiet förordnade till ledamöter i sjömanshusdirektionen, samt att Klase vid alla sammanträden fungerat såsom ordförande och alltid mottagit medlen af ombudsmannen, ehuru dessa qvitterats jemväl af Boman och Bergström. De yrkade alltså att för hela beloppet tillerkännas förmånsrätt.
Till stöd för sitt förmånsrättsanspråk åberopade bankens styrelse: att banken stode under offentlig kontroll; att den kunde ställas till ansvar för afvikelse från reglementets föreskrifter till allmänhetens betryggande; att kon:s befallningshafvande hade nyckeln till den kista, i hvilken grundfondshypotheken förvarades, och att banken hade sedelutgifningsrätt och rätt att få sina lagsökningsmål behandlade på. samma sätt som riksbankens; med anledning af hvilket allt banken borde hafva enahanda förmånsrätt hos sina tjenstemän. I 17 kapitlet 11 § uppräknades ock först sta-
s. 588 Sida 588 i årgången börjar här
tens, så kommunens och så alla »allmänna» penningeverks och inrättningars fordringar; och vore ordet »allmänna» tillsatt just för att skilja privatbanker från aktiebolag.
Hofrätten, i dom den 2 Juni 1871, fann icke skäl att i rådstufvurättens öfverklagade domslut göra ändring.
Bemälde sjömanshusdirektörer, äfvensom bankens styrelse sökte i underdånighet ändring.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne von Segebaden, Östergren och Wedberg, den sistnämnde föredragande) hemställde medelst underdånigt betänkande den 24 Januari 1872, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom; och detta betänkande blef vid sakens föredragning inför Högsta Domstolen den 1 påföljande Februari bifallet af Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Carleson, Wretman, Naumann, von Hofsten, Babe och Strandberg).
Justitierådet Almqvist, som i afseende å den af styrelsen för Örebro enskilda bank fullföljda talan gillade det underdåniga betänkandet, yttrade beträffande den å sjömanshusets i Strömstad vägnar gjorda bevakning, att enär det icke vore visadt, att konsul Klase ensam varit ansvarig för ifrågavarande under sjömanshusdirektionens förvaltning ställda medel, eller uppgifvet, att de två personer, hvilka jemte Klase varit ledamöter i direktionen, ej förmå återgälda på dem belöpande andelar af samma medel, justitierådet fann på sådan grund ej skäl att göra ändring i domstolarnes beslut i denna del.
Kongl. Maj:ts dom i saken utgafs den 5 Mars 1872.