Naumanns tidskrift 1872 s. 604

Sjökaptenen S. N. Horndahl i Malmö instämde till rådstufvurätten derstädes sjökaptenen J. Åberg med påstående: att som Aberg genom felaktig manövrering af det utaf honom förda ångfartyget »Orion» vållat, att sammanstötning emellan nämnda fartyg och skonertskeppet »Familjen», å hvilket Horndahl var befälhafvare, den 8 November 1868 inträffat i öppen sjö omkring en mil utanför Malmö hamn, Åberg måtte förpligtas att godtgöra Horndahls utgifter för

s. 605 Sida 605 i årgången börjar härKopiera citering

iståndsättandet af den, »Familjen» genom sammanstötningen tillfogade skada med 1,127 rdr 25 öre; hvaremot Åberg i genstämning å Horndahl yrkade åläggande så väl för honom, som genom uraktlåtenhet att iakttaga i lag stadgade föreskrifter för undvikande af ombordläggning föranledt ofvan berörda sammanstötning, som ock för skepparen 0. Horndahl i Nyhamn, i egenskap af hufvudredare för skeppet Familjen, att en för begge och begge för en, jemväl med värdet af Familjen, dess inventarier och frakt ersätta den å »Orion» vid omförmälda tillfälle uppkomna skada med 4,119 rdr 58 öre jemte ränta.

Vid sammanstötningen, som, efter livad här ofvan är sagdt, skedde omkring en mil untanför Malmö hamn, voro fartygen på resor, Orion från Malmö till Göteborg, och Familjen från England till Malmö.

Horndahls, af honom beedigade journal innehöll uti ifrågavarande hänseende: Vinden nordost jemn; kursen S. S. O.; signallanternorna tända; kl. 6,45 fick sigte på en grön lanterna och topplanterna på styrbords bog; hade jemt sigte på gröna lanternan ett godt stycke på lä om styrbord tills kl. litet före sju, då ångfartyget tätt inpå styrbords bog och den röda lanternan på en gång blef synlig och då det var omöjligt för ett segelfartyg att falla af, hvarpå Familjen lofvade upp, men törnade ögonblickligen emot ångfartygets babords bog.

Besättningen å Familjen, bestående af styrmannen, en konstapel, två jungmän, två matroser och en kock, hörda på ed, vitsordade sammanstämmande sanningsenligheten af de i journalen uppgifna förhållanden och ansågo Hornhahl ej hafva varit vållande till olyckshändelsen, som icke heller kunnat af Horndahl förekommas. Vädret var klart och så snart Horndahl och vittnena varseblefvo den röda lanternan å Orion, ropade de till besättningen å Orion att hålla undan, men i samma ögonblick skedde sammanstötningen. Horndahl yttrade då straxt till kaptenen på Orion: »hvad tänker kapten på som seglar på», hvartill denne svarade: »hvad skall man göra, då man ej kan se?»

s. 606 Sida 606 i årgången börjar härKopiera citering

För öfrigt berättade de hvar för sig hörda:

l:o) Styrmannen Kromnow: Matrosen Larsson skötte rodret å Familjen och höll oförändrad kurs utan att styra i bugter eller gira, allt ifrån det Orions gröna lantärna bemärktes ända till dess Orion var in på Familjen och den röda lantärnan blef synlig, då rorgängaren af Horndahl erhöll befallning att lägga ner rodret och lofva upp, hvilka ordres ock genast verkställdes; men i anseende till det korta afståndet emellan fartygen törnade de ögonblickligen. Då Orions röda lanterna bemärktes, hade det varit omöjligt för Familjen att hålla af. Horndahl höll sjelf utkik hela tiden, sedan Orion kom i sigte och alla man voro på däck. Fartygens afstånd från hvarandra, då den röda lanternan å Orion blef synlig, antog vittnet hafva varit omkring 150 famnar. Straxt efter det Horndahl kommenderat att lova, var Orion framför bogen på Familjen. Ombordläggningen hade icke kunnat undvikas, äfven om Familjen, då den ej kunnat falla af, hållit rak kurs i stället för att lova, hvilken manöver skedde för att söka bringa fartygen sida mot sida, hvilket ock skulle lyckats, om ej afståndet mellan fartygen varit för kort. Orion kom, såvidt vittnet kunnat märka, med full fart.

2:o) Konstapeln Bengtsson lika med Kramnow, endast med den skiljaktighet, att Bengtsson alldeleles icke kunde bestämma afståndet emellan fartygen, då Orions röda lanterna bemärktes, och att vittnet icke kunde yttra något om afsigten med manövreringen att lova.

3:o) Matrosen Larsson: Vittnet, som var rorgängare å Familjen vid ifrågavarande tillfälle, hade, efter det Orions gröna lanterna blef synlig, utan särskilda ordres af Hornhahl fortfarit att styra rakt fram samma kurs som förut ända till dess Horndahl kommenderade att lova upp, hvilket genast utfördes. Straxt derefter och just som vittnet varseblef Orions röda lanterna skedde sammanstötningen. Emellan Horndahls befallning att lova och sammanstötningen åtgick ej längre tid än 2 à 3 minuter. Vittnet hade ej girat eller styrt i bugter, helst i sådant fall Orions röda lanterna skulle

s. 607 Sida 607 i årgången börjar härKopiera citering

liafva långt förut blifvit synlig. Luften var något mulen, men ej dimmig, så att man kunde se på långt håll. För öfrigt yttrade sig Larsson lika med Bengtsson.

4:o) Jungmannen Pälsson: Tiden emellan det Horndahl befallde att lova och sammanstötningen var ett par minuter, och afståndet emellan fartygen, då Orions röda lanterna bemärktes, var endast ett kort stycke. Den enda möjligheten för Familjen att undvika ombordläggningen var att lova, enär Familjen, i anseende till det korta afståndet, ej kunnat nog hastigt falla af.

5:0) Jungmannen Eriksson lika med Pålsson, med tillägg att, om Familjen, i stället för att lova, hållit rak kurs, skulle Familjen törnat på Orion midskepps.

6:0 och 7:o) Kocken Johnsson och matrosen Nilsson hufvudsakligen lika med Eriksson; dock att Johnsson i fråga om tiden for sammanstötningen och fartygens afstånd, sedan Orions röda lanterna blifvit synlig, förmälde, att sammanstötningen ägde rum nästan ögonblickligen efter det den röda lanternan förmärkts.

För öfrigt hafva dessa vittnen intygat, att besättningen å Familjen varit, med undantag af rorgängaren, redan innan Orions gröna lanterna blifvit synlig, sysselsatt att intaga de små seglen, hvilket arbete, då röda lanternan förmärkts, varit afslutadt, utom det att två man hållit på att fastgöra jagaren och bramseglen.

Vidare hördes å Horndahls sida sjökaptenen Palm, som berättade, att under samtal med vittnet samma dag, eller dagen efter det ifrågavarande tilldragelse ägt rum, Horndahl yttrat, att Orions gröna lanterna syntes från Familjen ett stycke ner i lä, och att Horndahl således ej haft någon anledning förmoda, att fartygen skulle komma in på hvarandra. Vittnet ansåg att under sådana förhållanden som skeppsjournalen omförmälde, Horndahl ej kunnat vidtaga annan åtgärd än den som skedde eller att lova upp i vinden med fartyget, emedan Familjen eljest skulle hafva törnat midt på sidan af Orion. Det korta afståndet emellan fartygen medgaf nemligen icke att falla af.

s. 608 Sida 608 i årgången börjar härKopiera citering

Enligt skeppsjournalen å Orion ocli Åbergs sjöförklaring, afgick Orion frän Malmö ifrågavarande dag kl. 6 e. m. Vinden var N. O., frisk kultje och mulen luft. Alla signallanternorna brunno klart; kursen N. N. W. Kl. 6 och. 40 minuter observerades en grön lanterna rätt för ut, men i anseende till starkt mörker kunde icke afståndet bedömas. I nästa ögonblick fick man sigte på den röda lanternan för ut, hvarföre rodret genast lades babord och girades styrbord hän. Åter blef den gröna lanternan synlig för en helt kort stund, hvarefter den röda omedelbart åter blef synlig, hvarföre Orion fortfor att styra styrbord hän enligt lag och sedvana på sjön för att undvika ombordläggning. Åter observerades den gröna lanternan och fortfor att lysa, då skeppet lovade upp babord hän. Om skeppet hållit sin kurs och ej girat babord hän, hade Orion passerat på minst 100 famnars afstånd för om skeppet, och, om utkik hållits på Familjen, hade det varit god tid för skeppet att falla undan, då Orions kurs så betydligt förändrats, att, ombord å skeppet, Orions röda lanterna måst hafva varit synlig minst fem minuter innan ombordläggningen ägde rum. — På denna tid tillryggalade Orion under full gång minst 6,000 fot. Ombordläggningen syntes emellertid oundviklig, hvarför maskinen genast stoppades; men man hann ej få back förr än Familjen stötte tvärt på Orions babordssida. Vidare upplyste Åberg, att han, innan ännu den gröna lanternan å Familjen blifvit synlig, lemnat befälet åt sin son, anställd såsom styrman å Orion, och att Åberg ej varit på däck förr än just i det ögonblick, då sammanstötningen skedde.

Å Orion anställda matroserna Hermansson och Peter Olsson samt rorgängaren C. F. Petersson hördes såsom vittnen och vitsordade innehållet af journalen, med tillägg att, enligt deras åsigt, Orions befäl ej varit vållande till sammanstötningen, hvarjemte Petersson förklarade att, så snart den gröna lanternan å Familjen blifvit synlig, Orion hållit af åt styrbord, och då de iakttogo, att Familjen flera gånger ändrade kurs,, ytterligare ett par gånger hållit af åt

samma sida.

s. 609 Sida 609 i årgången börjar härKopiera citering

Hvar för sig hörda berättade:

1:o) Rorgängaren Petersson: Att vittnet Peter Olsson vid ifrågavarande tillfälle stått på utkik ombord på Orion; att vittnet Petersson vidhöll hvad, på sätt nyss nämndt blifvit, han berättat, dock att, efter det styrmannen yttrat, att en seglare var i sigte, vittnet varseblifvit först Familjens röda lanterna och ej den gröna; att styrmannen genast gifvit ordres att styra styrbord hän; att från det vittnet först fått sigte på Familjens röda lanterna till dess sammanstötningen skedde förflöto omkring 4 minuter, och 11/2 eller 2 minuter efter det den röda lanternan sista gången varit synlig; att under hela tiden, efter det nämnda röda lanterna varseblifvits, styrts på Orion styrbord hän, så att detta fartyg vid sammanstötningen låg något öfver 8 streck ostvart från kursen; att då vittnet första gången såg Familjens röda lanterna, syntes den något litet på babords sida af Orion; att när man på Orion först fick Familjen i sigte, denna befunnit sig nästan rätt för ut, möjligen något om babord, men obetydligt; att vittnet icke kunde bestämdt taga på sin ed, att Familjen girade, men att, såsom det förekom vittnet, detta måste hafva varit förhållandet, emedan vittnet eljest icke kunnat se än den röda än den gröna lanternan; att sedan vittnet sista gången sett Familjens röda lanterna, den gröna straxt derefter visat sig och alltjemt varit synlig, tilldess sammanstötningen skedde; att vittnet trodde sig bestämdt kunna intyga, att ombordläggningen skulle hafva undvikits, om Familjen hållit kurs, och att vittnet på grund deraf ansåg detta fartyg ensamt hafva varit vållande till skadan; att vittnet före sammanstötningen sett Familjens röda lanterna två gånger och likaså den gröna; att om Orion bibehållit den kurs, som styrdes, då man fick sigte på Familjen, fartygen otvifvelaktigt skulle sammanstött, enär de befunnit sig midt för hvarandra; samt att Orion gick med en fart af emellan 8 och 9 knop, till dess styrmannen kort före sammanstötningen kommenderade back.

2:0) Matrosen Peter Olsson i öfverensstämmelse med Carl Johan Petersson, med förklarande, att vittnet och styr-

Tidskrift för lagstiftning etc. 9:de årg.

s. 610 Sida 610 i årgången börjar härKopiera citering

mannen först samtidigt bemärkt Familjens gröna lanterna, hvilken dock genast försvunnit, hvarefter i stället den röda lanternan blifvit synlig, dä på styrmannens befallning kursen genast sattes styrbord hän; samt att vittnet angående kursskilnaden vid sammanstötningen ej hade kännedom annorlunda än efter rorgängaren Peterssons dervid på styrmannens fråga gjorda utsago.

Med anledning af framställd anmärkning, att det vore omöjligt att med segelfartyg hålla så rak kurs, att ej detsamma något girade, hvilket icke kunde iakttagas af dess besättning, förklarade Familjens besättning, att detta väl kunde hända vid hårdt väder i hög sjö, men att förhållandet vid ifrågavarande tillfälle ej varit sådant; samt att om besättningen å Orion kunnat se den röda lanternan å Familjen, detta fartyg skulle hafva girat åtminstone 2 à 3 streck, hvilket nödvändigt skulle hafva förmärkts.

Slutligen yttrade Aberg, att det vore ådagalagdt, att, så snart Familjens röda lanterna blifvit synlig rätt för ut, Orion styrt styrbord hän, men att Familjen, då Orions röda lanterna 2 à 3 minuter före sammanstötningen bemärkts å Familjen, lovat i stället för att hålla samma kurs eller falla. Orion tillryggalade 2,263 fot på två minuter; och med beräkning, att Familjen på samma tid ginge hälften så långt, skulle fartygen hafva varit öfver 3,300 fot från hvarandra, då Orion blifvit synlig för Familjen, hvaraf ock vore uppenbart, att det varit godt tillfälle för Familjen att falla. För öfrigt bestred Aberg, att Horndahl sjelf hållit utkik å Familjen, och erinrade derom att, då besättningen å Familjen före och vid ombordläggningen varit sysselsatt med att giga och- fastgöra segel, den omöjligen kunnat så noga gifva akt på Orions rörelser.

Rådstufvurätten yttrade medelst utslag den 21 Juni 1869: att rådstufvurätten af hvad i målet förekommit inhemtat, att, då Orion den 8 November 1868 afgått från Malmö på resa till Göteborg, nämnda fartyg omkring kl. 7 på aftonen och vid pass en mil från Malmö hamn sammanstött med Familjen, under resa från England till Malmö, dervid begge

s. 611 Sida 611 i årgången börjar härKopiera citering

fartygen, enligt livad förrättade besigtningar utvisade, erhållit mer och mindre svåra skador, för hvilka genom de i målet uttagne stämningar å ömse sidor väckts ersättningsanspråk; att beträffande omförmälda tilldragelsen de af Orions besättning, hvilka blifvit såsom vittnen i saken hörda, nemligen rorgängaren å fartyget Petersson och matrosen Olsson, som vid tillfället haft utkik, intygat, att Orion, så snart de derifrån fått sigte af Familjen för ut, men något åt babords sida, samt efter det att först Familjens gröna sidolanterna, men straxt derefter den röda lanternan blifvit synlig, hållit af åt styrbord, enligt Peterssons iakttagelse, ända till åtta streck från den kurs, Orion styrde, då Familjen kommit i sigte, och att således icke felaktig manövrering af Orions befäl vållat sammanstötningen, den vittnena i stället velat tillskrifva dels att Familjen icke hållit kurs utan styrt i bugter eller, såsom det kallades, girat, dels ock att Familjen, då fartygen befunno sig nära inpå hvarandra, lovat i stället för att styra rakt fram eller falla äf; hvaremot å andra sidan af skeppsbesättningens å Familjen i saken aflagda vittnesmål framginge, att Familjen, under det fartygen nalkades hvarandra, hållit stadig kurs och således icke girat; att Orion under hela tiden, efter det att Orion från Familjen blifvit bemärkt, befunnit sig å styrbords sida om det senare fartyget och ständigt visat den gröna signallanternan, ända till dess fartygen voro helt nära hvarandra, då först den röda lanternan blef synlig; samt att under sådana omständigheter, enligt såväl flere af dessa vittnens, som äfven i enahanda egenskap hörde sjökaptenen Julius Palms afgifna omdöme, den af Familjens befälhafvare verkställda manöver att lova varit den enda utväg, som kunnat vidtagas för att möjligen undgå sammanstötning, som efter vittnenas åsigt likväl skulle hafva inträffat; och ehuru K. Förordningen den 28 April 1863 angående hvad å fartyg iakttagas borde för undvikande af ombordläggning stadgado uti 15 §, att om två fartyg, af hvilka det ena vore segelfartyg och det andra ångfartyg, styrde sådana kurser, att fara kunde uppstå för ombordläggning, ångfartyg skulle styra undan eller manövrera

s. 612 Sida 612 i årgången börjar härKopiera citering

sä, att segelfartyg icke hindrades att fortsätta sin kurs; likväl, emedan till följd af de hvarandra motsägande uppgifterna af vittnena å ena och andra sidan, likasom uti de af fartygens befälhafvare afgifna och besvurna sjöförklaringar rådstufvurätten saknade vägledning att med säkerhet kunna bedöma om Orion verkligen hållit kurs tillräckligt åt styrbord för att undvika sammanstötning, och, derest så vore förhållandet, huruvida åter Familjens beiäl genom fartygets manövrering motverkat och omintetgjort befälets å Orion bemödanden att styra undan för Familjen; ty och enär således det icke kunde på tillförlitliga grunder afgöras om eller i hvad mer eller mindre mån tilldragelsen varit förorsakad genom vållande å ena eller andra sidan eller å beggedera, pröfvade rådstufvurätten skäligt förklara, det fartygens sammanstötning finge antagas hafva skett af våda; hvadan och då vid sådant förhållande hvartdera fartyget komme att draga sin skada, parternas ömsesidigt instämda talan af rådstufvurätten ogillades.

Båda parterna vädjade till hofrätten öfver Skåne och Blekinge, hvarest jemväl anmälde sig såsom mellankommande part grosshandlanden Edvard Cederlund, i egenskap af hufvudredare för Orion; och instämde Cederlund i Abergs påståenden.

Hofrätten yttrade genom dom den 26 Maj 1871: att emedan upplyst vore, att Orion genast efter det Familjens röda eller b ab ordslanterna blifvit synlig å Orion och sedermera oafbrutet styrt undan åt styrbord, så att, då sammanstötningen omkring fyra minuter efter förstnämnda tidpunkt inträffade, Orions kurs utgjorde ungefär en rät vinkel emot den linie, hvari Orion förut styrt; samt Orions befälhafvare alltså måste anses hafva iakttagit hvad, jemlikt stadgandena i 15 och 25 §§ af K. Förordningen den 28 April 1863, honom ålegat för att, sedan han på ofvannämnda sätt erhållit kännedom om den kurs, hvari Familjen styrdes, icke hindra samma fartyg från fortsättande af sin kurs och sålunda förekomma ombordläggning; ty och som, med afseende å hvad i saken vidare blifvit upplyst, eller att dels Familjen,

s. 613 Sida 613 i årgången börjar härKopiera citering

då Orions kurs omkring fyra minuter före sammanstötningen ändrats åt styrbord, låg nästan rätt för ut eller något om babord från Orion, dels ock sistnämnda fartyg vid tillfället äfven efter kursens ändring gick med full fart och sålunda, enligt Abergs obestridda uppgift, tillryggalade omkring ett tusen två hundra fot i minuten, det icke kunde antagas att, sedan Orions röda lanterna blifvit synlig å Familjen, hvilket enligt vittnet A. Kromnows antagande inträffat då Familjen befanns på omkring nio hundra fots afstånd från Orion eller, enligt livad andra vittnens berättelser föranledde, omkring två minuter före sammanstötningen, och det sålunda blifvit för Familjens besättning ådagalagdt, att Orion, för undvikande af ombordläggning, girat styrbord hän, Horndahl haft anledning att, emot föreskriften i 18 § af ofvannämnda förordning, afvika från sin förra kurs; och det i allt fall icke blifvit i någon mån visadt, att särskilda förhanden varande omständigheter påkallat den af Horndahl vidtagna åtgärd att låta fartyget lova upp i vinden eller styra åt babord mot Orion; alltså och då Familjens befälhafvare således måste anses hafva vållat omförmälda sammanstötning, blef, jemlikt 49 och 172 §§ Sjölagen, rådstufvurättens utslag på det sätt ändradt, att S. N. Horndahl och 0. Horndahl, den sistnämnde med fartyget Familjen och dess frakt, förpligtades godtgöra Aberg och Cederlund hvad för istån dsättande af de Orion vid ifrågavarade tillfälle till fogade skador ostridigt blifvit af Aberg utgifvet med 4,119 rdr 58 öre.

S. N. Horndahl sökte i underdånighet ändring i hofrättens dom och yrkade: att, med upphäfvande af domstolarnes beslut, hans käromål måtte bifallas. Till stöd för detsamma åberopades hvad under målet förekommit, hvarjemte i fråga om hofrättens dom erinrades, att, om fartygens läge varit sådant som hofrätten antagit, och Orion under 4 minuters tid från det Familjen först blef synlig styrt åt styrbord, så att Orions kurs utgjort ungefär en rät vinkel mot den linie, hvari Orion förut styrt, skulle, med afseende å vindens beskaffenhet, sammanstötningen varit omöjlig, ty Fa-

s. 614 Sida 614 i årgången börjar härKopiera citering

miljen skulle dä, för att kunna komma in på Orion, hafva måst gå nästan mot vind. Vidare vore att anmärka, att, om icke Familjen lovat, båda fartygen kommit bog i bog och åtminstone ett måst gå till botten, helst Orion gick med full fart.

Nedre revisionen (revisionssekreteraren Lilienberg och konstituerade revisionssekreteraren Adlers, den sistnämnde föredragande) yttrade i underdånigt betänkande den 11 November 1871: att enär, med anledning af de stridiga intyg, som i saken hörde vittnen meddelat samt af fartygens befälhafvare afgifna sjöförklaringar innehölle i afseende å så väl fartygens läge, då de först kommo i sigte af hvarandra, som andra på tvistens bedömande inverkande omständigheter, icke torde vara å någondera sidan tillförlitligen ådagalagdt om och i hvad mån felaktig manövrering å det ena eller andra fartyget varit vållande till ombordläggningen, hvilken, enligt flera vittnens intyg, ej kunnat undvikas, då sökanden nästan omedelbart före sammanstötningen, i uppgifvet ändamål att förringa verkan deraf, vidtog manövren att lova upp, nedre revisionen hemställde, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist, med ändring af hofrättens dom, fastställa det slut, hvari rådstufvurätten stannat.

Revisionssekreteraren Svedelius var skiljaktig och yttrade: »Enär, vid jemförelse af de utaf parterna å ömse sidor åberopade vittnens berättelser och hvad i öfrigt i saken förekommit, torde anses vara genom öfvervägande bevisning å sökandens sida ådagalagdt, att då skonertskeppet Familjen och ångfartyget Orion vid ifrågavarande tillfälle kommo i sigte af hvarandra, fartygen befunno sig i sådant läge, att det gröna skenet på Familjen visade mot det gröna skenet på Orion, så att fartygen följaktligen måst gå klara för hvarandra, om hvartdera bibehållit sin kurs; att Orion det oaktadt omedelbart efter det Familjens gröna lanterna blifvit synlig, med afvikande från sin kurs, girat styrbord hän och sedermera ytterligare under full fart hållit af åt samma sida; att Familjen emellertid fortsatt sin kurs, till dess plötsligen Orions röda lanterna blifvit för Familjen synlig tätt

s. 615 Sida 615 i årgången börjar härKopiera citering

Angående fartygs sammanstötning.

G15

inpå dess styrbords bog, då Familjens befälhafvare, som häraf insett, att kursens fortsättande ovilkorligen skulle medföra sammanstötning med Orion, och att det i anseende till fartygens läge jemväl var omöjligt för Familjen att falla af och gå akter om Orion, genast låtit Familjen lova upp .för att derigenom, om möjligt vore, bringa fartygen sida vid sida med hvarandra eller åtminstone göra deras förestående sammanstötning mindre våldsam; samt att, sedan Familjen sålunda lovat upp, fartygen straxt derpå med hvarandra stött samman, dervid dem tillfogats de uti afgifna sjöförklaringarne omförmälda skador; ty och då häraf framgår, att befälhafvaren å ångfartyget Orion vid nämnda tillfälle icke ställt sig till efterrättelse den uti § 15 af K. Förordningen den 28 April 1863 angående undvikande af ombordläggning stadgade bestämmelse, samt Orions befälhafvare genom berörda felaktiga manövrering torde anses ensam varit till sammanstötningen och deraf förorsakade skador å fartygen vållande, hemställer jag för min del i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med ändring af hofrättens öfverklagade dom, ogilla den af sökandens vederparter i saken förda talan samt, med bifall till sökandens fullföljda stämningspåstående, jemlikt §§ 49 och 172 Sjölagen, förpligta kaptenen Aberg att godtgöra sökanden, hvad denne för istånds ättande af den skada, som skonertskeppet Familjen genom sammanstötningen tillfogats, fått utgifva eller 1,127 rdr 25 öre rmt».

Vid sakens underdåniga föredragning den 22 November 1871 förordnades, att underdånigt utlåtande deri skulle infordras från förvaltningen af sjöärendena.

Uti detta utlåtande anförde Förvaltningen: att sammanstötningen icke kunde på grund af parternas och deras vittnens berättelser förklaras; men att enligt förvaltningens omdöme, så vidt detta kunde på tillgängliga handlingar grundas, Orions manövrering syntes hafva vållat olyckan, hvilket omdöme förvaltningen grundade derpå, att vittnet rorgängaren Petersson väl sagt till en början att, då Familjens gröna lanterna syntes, befallning gifvits å Orion att styra styrbord

s. 616 Sida 616 i årgången börjar härKopiera citering

hän, men sedermera att detta skett, då den röda lanternan blef synlig, och tillika uppgifvit sig icke kunna taga på eden, att Familjen girade eller ändrade kurs, hvilket utvisade, att Petersson icke redigt och klart uppfattat tilldragelsen; att om Orion verkligen, såsom Abergs sjöförklaring innehölle, hållit styrbord hän, så att, fem minuter före ombordläggningen, dess röda lanterna kunnat ses från Familjen, Orion skulle kommit så långt från Familjens kurslinie, att Familjen ej kunnat påsegla Orion; att så länge Familjen och Orion gått i samma kurslinie, Familjens röda och gröna lanternor kunnat ses å Orion, utan att detta bevisade, att Familjen ändrat kurs; att det icke funnes något rimligt skäl hvarför Familjen skulle ändra kurs och gira, om genom Orions kurs åt styrbord Familjen fått se Orions röda lanterna; att det vore temligen säkert att å Familjen, som skulle angöra Malmö, behörig uppmärksamhet iakttagits, hvaremot å Orion, som gick ut i öppna sjön, mer än vanlig uppmärksamhet ej ansetts af behofvet påkallad; att om Orion fallit af åt styrbord, då Familjens gröna eller röda lanterna först blef synlig, icke med full visshet kunde bestämmas, men att denna manöver sannolikt allt för sent anbefalts; att om Orion i tid observerat Familjen, Orion såsom ångfartyg haft flera sätt att undvika ombordläggningen; samt att i allt fall Orion bort förr än som skett iakttaga föreskrifterna i 15, 16 och 25 §§ af gällande författning eller genom tidigare och mera bestämd manöver söka undvika sammanstötningen.

Saken föredrogs ånyo inför Högsta Domstolen den 20 Februari 1872, hvarvid justitierådet Huss yttrade: »Af handlingarna har jag inhemtat, att de personer, hvilka utgjort besättningen å skonertskeppet Familjen, såsom vittnen i målet hörde, sammanstämmande intygat, att sedan vid ifrågavarande tillfälle ångfartyget Orions gröna lanterna omkring kl. 344 till 7 på aftonen blifvit från Familjen bemärkt, nämnde skonertskepp oförändradt fortsatt sin kurs rakt fram, med fortfarande sigte af Orions gröna lanterna, till dess kort före kl. 7 Orions röda lanterna på en gång blifvit synlig; att rorgängaren å Familjen, på befallning af sökanden, då

s. 617 Sida 617 i årgången börjar härKopiera citering

lovat upp; samt att fartygen derefter nästan ögonblickligen eller, såsom några bland vittnena förmält, två eller tre minuter efter det sökandens nyssnämnda befallning gafs, med hvarandra sammanstött; och emedan riktigheten af dessa vittnesmål icke vederlägges af de å svarandernas sida hörde vittnenas utsago, att, under det fartygen nalkats hvarandra, Familjens gröna och röda lanternor ömsevis varit från Orion synliga; samt, om än på grund af sistbemälda vittnens intyg, för utredt antagas må, att, så snart Familjens lanternor eller den ena af dem blifvit å Orion bemärkta, Orion hållit af åt styrbord, likväl, vid jemförelse mellan förstnämnde, till Familjens besättning hörande personers berättelser och hvad vittnet Carl Johan Petersson, vid tillfället tjenstgörande rorgängare på Orion, uppgifvit derom, att från det ögonblick, då vittnet fick Familjens röda lanterna i sigte och på styrmannens befallning höll af åt styrbord, till dess sammanstötningen skedde, förflutit endast omkring fyra minuter, och att vittnet, efter det kursförändringen åt styrbord först vidtagits, före sammanstötningen ytterligare hållit af åt samma sida, med sannolikhet framgår såväl att ombord å Orion Familjens lanternor blifvit, till följd af bristande uppmärksamhet, varsnade långt senare än Orions gröna lanterna bemärkts å Familjen, som äfven att den å Orion vidtagna manöver att hålla af mot styrbord icke varit från början så bestämd, att fartygets kurs derigenom för Familjen tillkännagifvits, samt att följaktligen stadgandet i 25 § af Förordningen den 28 April 1863 icke blifvit af Orions befälhafvare rätteligen iakttaget; ty och som bemälde befälhafvare i allt fall till last ligger, att han underlåtit ställa sig till efterrättelse föreskriften i 16 § af samma förordning, enligt hvilken honom ålegat att, då Familjen nalkades, så att fara för ombordläggning kunde uppstå, minska fart eller stoppa eller backa, utan han i stället fortfarit att gå med full maskin, ända till dess fartygen befunno sig så nära hvarandra att, oaktadt då anbefald stoppning, back ej kunnat fås- förr än sammanstötningen inträffade; alltså och då den af Familjens befälhafvare, på sätt ofvan förmäles, vidtagna

s. 618 Sida 618 i årgången börjar härKopiera citering

åtgärd att, när Orions röda lanterna blef frän Familjen synlig, låta Familjen lova upp, så mycket mindre kan honom såsom felaktighet tillräknas, som flera vittnen sammanstämmande intygat, att det då, i anseende till det korta afståndet mellan fartygen, varit omöjligt för Familjen att falla af; att ombordläggning icke kunnat undvikas, äfven om Familjen hållit rak kurs i stället för att lova, och att sagda manöver varit den enda, som kunnat försökas för att möjligen undvika ombordläggning, samt sökanden icke heller i öfrigt, såvidt ådagalagdt är, brustit i fullgörande af något, som i afseende å Familjens manövrering honom ålegat, finner jagför min del det vara lagligen utredt, att befälhafvaren å Orion varit till fartygens sammanstötning vållande; och pröfvar jag förty rättvist att, med ändring af hofrättens dom, ogilla den af svaranderna i saken förda talan samt, med bifall till sökandens fullföljda stämningspåstående, jemlikt 49 och 172 §§ i Sjölagen, förpligta kaptenen Aberg att godtgöra sökanden de utgifter, som för afhjelpande af den skonertskeppet Familjen genom sammanstötningen tillfogade skada erfordrats, med 1,127 rdr 25 öre rmt».

Justitieråden Strandberg, Babe, von Hofsten och Naumann förenade sig i följande yttrande: »Emedan, enligt hvad de personer, hvilka utgjort besättningen å skeppet Familjen, såsom vittnen i saken hörde, förmält, Familjen icke, på sätt svaranderna påstått, sedan Orions gröna lanterna varseblifvits, styrts i bugter, utan hållits i oförändrad kurs ända till dess Orions röda lanterna blef synlig, hvilket först kort innan fartygen sammanstötte, inträffat, då sökanden med Familjen lovade upp; och hvad sålunda intygats icke kunde anses vara vederlagdt genom den bevisning, som å svarandernas sida förebragts; ty och som giltig anledning saknades för svarandernas förmenande, att sökanden bort med sitt fartyg falla af för Orion, samt sökandens åtgärd att, såsom skett, lova upp med Familjen icke beller kunde under dervid för handen varande omständigheter för oriktig betraktas, i följd af hvilket allt någon felaktig manövrering, efter justitierådens omdöme, icke må läggas sökanden till

s. 619 Sida 619 i årgången börjar härKopiera citering

last; alltså och dä Förordningen den 28 April 1863 innehåller i § 15, att ångfartyg skall för segelfartyg styra undan eller manövrera så, att segelfartyget ej hindras att fortsätta sin kurs, och i § 16, att ångfartyg, då det nalkas annat fartyg, så att fara kan uppstå för ombordläggning, skall minska fart eller, om nödigt är, stoppa och backa, men upplyst vore, att Orion icke, sedan Familjen blifvit bemärkt, minskat fart eller stoppat och backat, förr än ombordläggning var oundviklig; och, med hänsyn till hvad i saken förekommit, icke antagas kunde, att Orion styrts i så god tid styrbord hän, att Orion kunnat passera Familjen med den kurs, som sistnämnda fartyg hållit, — funno justitieråden, att fartygens sammanstötning måste anses hafva varit å Orions sida vållad; pröfvande justitieråden förty, med ändring af domstolarnes beslut och ogillande af svarandernas talan, rättvist, jemlikt 49 och 172 §§ Sjölagen, förpligta svaranden Aberg att godtgöra kostnaderna för botandet af de Familjen genom sammanstötningen tillfogade skador och i sådant afseende till sökanden utgifva 1,127 rdr 25 öre rmt».

Justitieråden Wretman och Södergren biföllo det underdåniga betänkandet.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 19 Mars 1872.