Om åklagareandel i böter, ådömda för dombrott. Rätt forum.
17 juli 1872
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1872, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,3 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 624–625 i årgången 1872. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Nionde årgången, 1872 i litteraturen — s. 624–625 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs inför Högsta Domstolen den 17 Juli 1872». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
År 1865 hade J. Westling jemte fyra andra personer, i egenskap af sterbhusdelägare och laga målsmän för omyndige sterbhusdelägare efter Erik Johansson i Westanå, mot dennes enka Märta Eriksdotter anhängiggjort rättegång om skyldighet för henne att afträda vederparternas arfsandelar i den makarnas gemensamma egendom, som de efter den 19 Oktober 1854 förvärfvat. Käromålet ogillades såväl af Indals häradsrätt som Svea hofrätt, hvars den 6 December 1866 i saken meddelade dom vann laga kraft. Men till 1868-års hösteting i nämnde härad instämdes samma sak ånyo. Kronolänsmannen H. F. Sjödin, vid tinget närvarande såsom allmän åklagare, yrkade då ansvar å käranderna för dombrott, hvarefter häradsrätten, som. ej upptog saken till pröfning, för dombrottet fällde käranderna hvar för sig att böta femtio riksdaler.
Sedan Svea hofrätt, der talan fullföljdes, medelst dom den 2 December 1869, gillat häradsrättens utslag i sjelfva saken, men undanröjt beslutet om ansvar för dombrott, enär det, enligt 28 kapitlet 2 § Rättegångsbalken, ej tillkcomme häradsrätt att döma angående den, som tadlade hofrättens dom, inlemnade Sjödin den 1 Juli 1870 till hofrätten en skrift, hvarigenom han, såsom kronoåklagare i den ort der dombrottet skett, yrkade ansvar å omförmälde fem personer för det de dragit den sak inför rätta, deri hofrättens laga kraftvunna dom redan meddelats.
Hofrätten beslöt, att skriften jemte dervid fogade handlingar skulle för laga åtgärd öfverlemnas till dess advokatfiskalsembete; hvarefter, på åtal af bemälda embete, hofrätten genom utslag den 6 Februari 1872 dömde ifrågavarande fem personer, jemlikt 28 kapitlet 1 § Rättegångs-
s. 625 Sida 625 i årgången börjar här
balken och K. Förordningen den 18 April 1849, att, för qväljande af hofrättens laga kraftvunna dom den 6 December 1866, en och hvar böta femtio riksdaler, konungens ensak, hvaraf advokatfiskalen finge hälften.
Sjödin anförde underdåninga besvär och yrkade att, då han egentligen vore den, som anställt åtalet, han måtte erhålla hälften af de ådömda böterna. Det vore nemligen hvarken billigt eller rättvist att advokatfiskalen skulle få njuta frukten af Sjödins arbete. Till stöd för sitt anspråk åberopade Sjödin Kongl. Brefvet den 26 April 1785, K. Förordningen den 30 September 1801 och Kongl. Brefvet den 31 December 1829.
Målet föredrogs inför Högsta Domstolen den 17 Juli 1872 (i närvaro af justitieråden Carleson, Naumann, Bolin, von Ilofsten, Olivecrona, Lagerstråle och Strandberg) ; och fann Högsta Domstolen ej skäl att i hofrättens öfverklagade utslag göra ändring.