Ang. städernas skyldighet att bekosta sina ransakn.-fångars underhåll

16 juli 1872


Så kom texten hit

  • Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
  • Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1872, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
  • Textkvalitet: högst omkring 1,0 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
  • Tryckta sidor: s. 639–640 i årgången 1872. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
  • Nummer saknas i OCR-lagret: bandet trycker ett löpnummer över varje post, men just det här numret har inte gått att läsa. Posten är avgränsad på kolumntiteln — sidhuvudets rubrik, som byts där nästa post börjar — och inget nummer har gissats.
  • Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
  • Avgränsning osäker: numret saknas i OCR-lagret och rubrikraden gick inte att hitta på sidan, så referatet är avgränsat vid sidans början. Står det ett stycke av föregående post först, är det därför. Kontrollera mot det tryckta bandet innan du citerar början.
  • Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
  • Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
  • Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Nionde årgången, 1872 i litteraturen — s. 639–640 där är samma sidor som här.
  • Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 16 Juli 1872»
  • Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.

Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.

Nyckelord

Häktad person

Domstolens referat

1«7.

Ilar Kongl. Brefvet den 4 December 1816, angående städernas skyldighet att under ransakningstiden underhålla inom städerna häktade personer, blifvit upphäfdt genom nya strafflagen?

Efter uppdrag af kon:s befallningshafvande i Malmöhus län, stämde stadsfiskalen G. Paulsson till rådstufvurätten i Engelholm nämnde stads drätselkammare med yrkande: att som genom Kongl. Brefvet den 4 December 1816 blifvit bestämdt att städerna skulle underhålla personer, hvilka der för brott häktades, så länge de vid domstol derstädes vore under ransakning och målet utgjorde ämne för den polis, städerna sjelfva borde vidmakthålla; men drätselkammaren, under åberopande af det i 19 § 23 mom. af K. Förordningen om nya strafflagens införande m. m. den 16 Februari 1864 förekommande stadgande, att den, som häktad vore, skulle af allmänna medel förses med sund och nödtorftig kost så och annan förnödenhet, vägrat lemna Kongl. Maj:t och kronan ersättning för underhåll, som i Engelholms kronohäkte meddelats åtskilliga häktade personer, hvilka under år 1870 varit under tilltal vid stadens rådstufvurätt, drätselkammaren alltså måtte förpligtas att till Kongl. Maj:t och kronan utgifva samma ersättning, uppgående enligt räkning till 55 rdr 10 öre, hvarjemte ränta fordrats. ’

Drätselkammaren bestridde krafvet, under fortsatt förmenande, att, efter nya strafflagens antagande, staten sjelf borde vidkännas omförmälda kostnad.

Rådstufvurätten yttrade i utslag den 6 Mars 1871: Kongl. Förordningen den 16 Februari 1864, jemte det den upphäfde Missgernings- och Straffbalkarne i 1734-års lag med alla de särskilda stadganden, som utgjorde förklaring eller ändring af hvad desamma innehölle, bestämde dessutom i 19 § 23 mom., att den, som häktad vore, skulle af allmänna medel förses med sund och nödtorftig kost och annan förnödenhet;

s. 640 Sida 640 i årgången börjar här

hvadan och då det alltså icke lede tvifvel, att åberopade Kongl. Brefvet den 4 December 1816 äfven till all kraft och verkan blifvit upphäfdt, samt stadens förutvarande åliggande att vidkännas kostnaden för sina fångars underhåll öfverflyttats på kronan, stämningspåståendet, såsom obefogadt, af rådstufvurätten ogillades.

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge, der, enligt justitiekanslersembetets förordnande, talan fullföljdes och bifall till käromålet yrkades, meddelade dom den 15 December 1871: att enär genom ofvanberörda Kongl. Bref den 4 December 1816 blifvit bestämdt att städerna skulle underhålla personer, som der för brott häktades, så länge de vid domstol derstädes voro under ransakning och målet utgjorde ämne för den polis, städerna sjelfva borde vidmakthålla, hvilken städernas förbindelse icke kunde anses vara upphäfd genom det uti 19 § 23 mom. af K. Förordningen om nya strafflagens införande m. m. den 16 Februari 1864 upptagna stadgande om rätt för häktad person att af allmänna medel njuta underhåll, samt den företedda räkningen å ifrågavarande, af kronan förskjutna underhållskostnader lemnats utan anmärkning, pröfvade hofrätten rättvist, med upphäfvande af rådstufvurättens utslag, ålägga drätselkammaren att, emot betalningsbevis, till kronan genast utgifva fordrade femtiofem riksdaler 10 öre jemte fem procent ränta derå från stämningsdagen, åtta dagar före den 20 Februari 1871, till dess liqvid skedde.

Drätselkammaren sökte i underdånighet ändring.

Nedre revisionen (revisionssekreteraren Wedberg samt konstituerade revisionssekreterarne Adlers, föredragande, och Glimstedt) hemställde i underdånigt betänkande den 20 Maj 1872, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom; och vid sakens föredragning inför Högsta Domstolen den 1 påföljande Juli (i närvaro af justitieråden Qvensel, Wretman, Naumann, Bolin, von Hofsten, Olivecrona och Strandberg) bifölls underdåniga betänkandet.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 16 Juli 1872.