Ansökning om inteckning till säkerhet för beståndet af afhandling, hvarigenom qvarnägare berättigats att dels begagna halldam vid qvarnen till viss uppgifven höjd, dels ock utan ersättning nyttja väg öfver närgränsande hemmans ägor.
23 december 1872
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1873, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 157–159 i årgången 1873. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan. Stämpelpappersförerd- ningen. Expeditionstaxan, nr 1 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 23 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan. Stämpelpappersförerd- ningen. Expeditionstaxan, nr 1.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tionde årgången, 1873 i litteraturen — s. 157–159 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 23 December 1872»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
För mänga år sedan instämde Erik Andersson i Närlunda sin broder Jonas Andersson i Armeneby till Wadsbo häradsrätt i Walla tingslag med påstående om ersättningför skada genom vattenflöde, som förorsakats af Jonas Anderssons i ån vid Armeneby anlagda vattenverk. Målet fullföljdes från häradsrätten till Skaraborgs läns lagmansrätt och derifrån till Göta hofrätt, hvarest parterna yrkade fastställelse å en dem emellan upprättad föreningsskrift, så lydande :
»Sedan vi undertecknade å ömse sidor närmare öfvervägt innehållet af Skaraborgs läns lagmansrätts den 9 sistlidne December fällda dom rörande vattenuppdämning, hafva vi såsom grannar och bröder öfverenskommit om följande förening: l:o) Emot det att ägaren af qvarnen och sågen vid Armeneby berättigas att begagna dammen till den höjd, som enligt landtmätares afvägningsprotokoll af den 27 sistl. Oktober vid sjelfva dambygnaden finnes utmärkt med en inhuggning i berget af ett vinkelrätt kors------------förbinder
s. 158 Sida 158 i årgången börjar här
qvarnägaren sig och sin rätts framtida innehafvare att till ägaren af Närlunda och den eller dem, som honom i ägorätten efterträda, årligen betala två tunnor tullråg samt halfannan tunna tullbland, ehvad något vattenflöde kan förorsaka skada på Närlunda ägor eller icke; skolande nämnde tullsäd hvarje år lemnas inom den 24 Mars. 2:o) Den Öfver Närlunda ägor ifrån landsvägen till qvarnen anlagda vägen nyttjar qvarnägaren utan någon vidare ersättning än som redan nämnd blifvit; hvaremot emellan vägen och Närlunda gärde qvarnägaren förbinder sig att hålla laglig hägnad. Armeneby den 12 Januari 1836.
Erik Andersson i Närlunda. Jonas Andersson i Armeneby. (Sigill). (Sigill).
På en gång närvarande vittnen:
Abrah. Lindblad, Lars Jonsson i Armeneby, pastor i Bellefors. nämndeman».
Genom dom den 30 Mars 1836 lät hofrätten vid berörde förlikning bero.
Vid 1871-års sommarting med Walla tingslag af Södra Wadsbo häradsrätt sökte bemälde Jonas Anderssons sterbhusdelägare inteckning i 1 mantal Närlunda, tillhörigt Erik Anderssons sterbhusdelägare, till säkerhet för beståndet af berörde förliknings innehåll; och dervid uppvisades tio med Erik Anderssons namn undertecknade qvittobref, utvisande, att den spannmålsersättning, som Erik Andersson enligt förlikningen betingat sig, blifvit till honom erlagd för tiden från och med den 14 Mars 1860 till den 14 Mars 1870.
Erik Anderssons sterbhusdelägare vitsordade åberopade afhandlingens och qvittobrefvens riktighet, men bestredo den sökta inteckningen, under åberopande af 11 och 12 §§ i K. Förordningen den 13 Juli 1818, 1 § i K. Förordningen den 20 Januari 1824 och 4 § i K. Förordningen den 9 November 1844.
Häradsrätten yttrade medelst utslag den 11 November 1871: att enär Erik Anderssons sterbhusdelägare vitsordat riktigheten af den till stöd för ansökningen åberopade afhandling af den 12 Januari 1836, hvilken dessutom vore
s. 159 Sida 159 i årgången börjar här
af tvä personer bevittnad, samt derjemte upplyst vore, att förklaranderna genom arf efter deras fader Erik Andersson, som utfärdat samma handling, åtkommit hemmanet Närlunda och följaktligen vore lika med Erik Andersson förbundne att fullgöra de i afhandlingen bestämda vilkor; alltså pröfvade häradsrätten lagligt att, utan afseende å hvad emot bifall till ansökningen blifvit andraget, meddela inteckning till Jonas Anderssons sterbhusdelägares säkerhet för samma afhandlings lagenliga bestånd, hvad vidkomme de i afhandlingen Jonas Andersson medgifne förmåner, hvilken inteckning dock borde inom hvart tionde år förnyas, såvida densamma skulle fortfara att gälla.
Erik Anderssons sterbhusdelägare besvärade sig i Gröta hofrätt, som i utslag den 4 April 1872 fann skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i häradsrättens utslag.
Om detta hofrättens utslag förenade sig hofrättsrådet Björkman, assessoren Hessle och vice häradshöfdingen Stjernspetz, hvaremot assessoren Lothigius yttrade: »Emedan inteckning till säkerhet för beståndet af aftal utaf ifrågavarande beskaffenhet icke finnes i lag föreskrifven eller medgifven; ty pröfvar jag rättvist, med upphäfvande af häradsrättens utslag, förklara, att inteckningsansökningen icke kan bifallas».
Erik Anderssons sterbhusdelägare fullföljde underdånig talan.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne Östergren, Wedberg och Ryding, den sistnämnde föredragande) hemställde i underdånigt betänkande den 23 November 1872: att, enär inteckning till säkerhet för beståndet af aftal utaf ifrågavarande beskaffenhet icke finnes i lag föreskrifven eller medgifven, Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med upphäfvande af domstolarnes beslut, förklara ifrågavarande inteckningsansökan icke kunna bifallas; hvilket betänkande bifölls vid föredragning den 6 December 1872 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Cramér, Carleson, Wretman, von Hofsten och Strandberg).
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 23 December 1872.