Naumanns tidskrift 1873 s. 160

Stadsfiskalen C. A. Rosengren yrkade vid poliskammaren i Norrköping ansvar å vinhandlanden Nils Fredr. Björnland för det han, i förening med laga försäljning af spirituösa drycker, skulle torsdagen den 16 Februari 1871 uti sin lagerkällare i Norrköping försålt 1/4:dels kanna arral och Tadels kanna konjak.

Sedan Björnlund förklarat sig sakna all kännedom om den åtalade försäljningen, förmälde Rosengren att, enligt en vid poliskammaren af Rosengren förevisad reqvisition, med dervid bilagd, af Björnlund qvitterad nota, ofvannämnde dag i Björnlunds källare till drängen August Karlsson emot kontant betalning utlemnats två buteljer punsch, två buteljer pomeransbränvin, en butelj arrak och en butelj konjak, hvilka varor afhemtats i en med Björnlunds egen namnstämpel försedd korg.

Björnlund medgaf, att dessa varor blifvit i hans källare försålda, men påstod, att ibland desamma icke funnits någon butelj arrak, utan en butelj ljus och en butelj mörk konjak och således 1/2 kanna konjak. För öfrigt medgaf Björnlund, att den ljusa konjaken vore af bättre beskaffenhet än den mörka.

Rosengren förmälde, att en provisor Rosén, som på begäran undersökt ifrågakomna två buteljers innehåll, förklarat, att den ljusa drycken vore af vida bättre beskaffenhet än den mörka, men att Rosén icke kunde meddela yttrande huruvida båda buteljerna innehållit konjak eller blott den ena eller andra af buteljerna. Äfvenledes företedde Rosengren följande af doktor C. J. Keyser utfärdade intyg: »Rörande vätskorna i två mig från polikammaren tillsända buteljer, bada etiketterade med »fransk konjak», får jag på be-

s. 161 Sida 161 i årgången börjar härKopiera citering

gäran meddela, att de visserligen till färg och lukt äro skiljaktige; men huruvida de derför böra förklaras för olika slag af spirituosa, anser jag mig såsom kemist icke kunna afgöra».

Spisqvartersidkaren Oskar Dahlberg, hvilken hördes i målet utan ed, uppgaf, att på hans begäran förenämnde reqvisition skrifvits och undertecknats af hans kypare, och att derefter drängen August Karlsson emottagit nämnde reqvisition jemte penningar till betalning för spritvarorna. Sedan August Karlsson aflemnat de erhållna varorna till Dahlberg, hade denne hos åklagaren angifvit saken med öfverlemnande af de köpta spritvarorna. Genom reqvisitionen hade Dahlberg, velat göra sig förvissad om sanningen af hvad som berättats derom, att Björnlund skulle ofta gjort sig skyldig till olaglig försäljning af spritdrycker till skada för öfrige minuthandlande.

Poliskammaren yttrade medelst utslag den 21 Mars 1871: att som Björnlund erkänt, att han uppgifne dagen å sitt försäljningsställe emot reqvisition och af Björnlund utskrifven och qvitterad nota, jemte andra spirituösa drycker, utlemnat två buteljer, innehållande hvardera mindre än 1/2 kanna spritdrycker af olika färg och lukt, under medgifvande tillika att, ehuru notan upptoge dem båda för att vara fransk konjak, den ena dock vore af bättre slag än den andra, samt antagas borde, att dylika spritdrycker på särskilda kärl till landet inkomme och således af minuthandlare icke finge afyttras till mindre del än en half kanna af hvartdera slaget, dömdes Björnlund, som ej förvärfvat rättighet till utskänkning, i förmågo af 2, 37 och 41 §§ i K. Förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker den 21 Maj 1869, att för första resan olaga försäljning af spirituösa drycker böta 30 rdr samt utgifva utskänkningsafgift för det kannetal, som svarade mot en fjerdedel af hvad för år minst borde utgå, eller 80 rdr, tillsamman 110 rdr, deraf två tredjedelar skulle tillfalla Rosengren och Dahlberg till hälften . Tidskrift för lagstiftning etc. 10:de årg. 11

s. 162 Sida 162 i årgången börjar härKopiera citering

hvardera och öfriga tredjedelen Norrköpings stads fattigkassa.

Både Rosengren och Björnlund besvärade sig i Göta hofrätt. Rosengren yrkade, att Björnlund, som förut en gång sakfälts för oloflig försäljning af spritdrycker, följaktligen nu måtte ådömas ansvar för andra resan sådan förseelse.

Björnlund påstod att varda från åtalet befriad. Gällande förordning i ämnet innehölle icke något förbud att vid försäljning i minut skilja på bättre och sämre vara af samma slag och utiemna varan på olika kärl, blott qvantiteten af samma vara icke understege det bestämda minimum eller 1/2 kanna. Man finge icke såsom gifvet antaga, att den bättre och sämre varan hit inkomme på olika kärl, ty samma vara kunde sedermera, tömd i olika kärl, genom vidtagne åtgärder delvis mycket förändras.

Hofrätten yttrade i utslag den 23 Januari 1872: att enär Björnlund erkänt, att han ifrågavarande dag på två buteljer, som hvardera rymt mindre än 1/2 kanna, utlemnat spritdrycker, samt att, ehuru, enligt Björnlunds påstående, begge buteljernas innehåll utgjorts af konjak, varan i ena buteljen dock varit ljusare till färgen och af bättre beskaffenhet än den i den andra; alltså och då Rosengren i hofrätten företett af Björnlund till riktigheten vitsordade handlingar, enligt hvilka Björnlund förut genom Kongl. Maj:ts utslag den 3 Augusti 1864 blifvit, för det han utlemnat spritdrycker af olika slag till mindre belopp af hvartdera än 1/2 kanna, fäld till ansvar för första resan oloflig utskänkning och erlagt de derför ådömda böter och afgift, pröfvade hofrätten, med ändring af poliskammarens utslag samt med stöd af 41 och 42 §§ i förutnämnda förordning, lagligt döma Björnlund att för andra resan oloflig utskänkning af spirituösa drycker böta 60 rdr och i utskänkningsafgift erlägga 80 rdr allt till lika fördelning emellan Rosengren, Dahlberg och Norrköpings stads fattigkassa, äfvensom att vara sin minuthandelsrättighet förlustig.

Om detta utslag förenade sig hofrättsrådet Björkman, assessoren Frejdenfelt och vice häradshöfdingen Stridbeck,

s. 163 Sida 163 i årgången börjar härKopiera citering

hvaremot assessoren Hessle och vice häradshöfdingen von Sydow yttrade: att emot Björnlund något annat förhållande ej blifvit ådagalagdt än att af den utaf honom vid ifrågavarande tillfälle utlemnade halfva kanna fransk konjak ena hälften varit af bättre beskaffenhet än andra hälften; och då klaganden derigenom icke finge anses hafva afyttrat spritvaror af olika slag, samt det honom i detta hänseende till last lagda förfarande följaktligen icke vore att hänföra till utskänkning af dylika varor, pröfvade desse ledamöter lagligt att, med upphäfvande af poliskammarens utslag, befria Björnlund från åtalet.

Björnlund fullföljde underdånig talan. Endast färgen på den försålda konjaken, men icke gradtalet af dess styrka hade varit olika; och det kunde icke rimligen anses såsom utskänkning, om en person sålde samma dryck till belopp af en half kanna, af hvilket belopp ena hälften vore försatt med en ljus och den andra hälften med en mörk tillsats. Vid de underdåniga besvären fogade Björnlund ett af två vinhandlande undertecknadt intyg derom, att fransk konjak straxt efter tillverkningen alltid vore af ljus färg, och att de mörkare färgnyanserna å denna vara åstadkommes genom tillsats af s. k. kulör. — Björnlund yrkade att varda från åtalet befriad.

Målet föredrogs den 6 Augusti 1872 inför Högsta Domstolen; och enär emot klaganden något annat förhållande ej blifvit ådagalagdt än att af den utaf honom vid ifrågavarande tillfälle utlemnade halfva kanna fransk konjak ena hälften varit af bättre beskaffenhet än den andra hälften, funno Högsta Domstolens fleste ledamöter (justitieråden Almquist, Carleson, Rabe, Strandberg och von Segebaden), det klaganden icke må anses härigenom hafva afyttrat spritvaror af olika slag, och att det honom i detta hänseende till last lagda förfarande följaktligen icke vore att hänföra till oloflig utskänkning af dylika varor, samt pröfvade förty rättvist att, med upphäfvande af hofrättens utslag, klaganden från åtalet befria.

s. 164 Sida 164 i årgången börjar härKopiera citering

Justitieråden Naumann och Lagerstråle funno skäl icke vara anfördt, som i hofrättens öfverklagade utslag kunde verka ändring.