Muntligt testamente, eller icke ?

6 mars 1872


Så kom texten hit

  • Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
  • Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1873, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
  • Textkvalitet: högst omkring 0,7 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
  • Tryckta sidor: s. 305–313 i årgången 1873. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
  • Avdelning: III. Lagskipning, B) Ärfdabalken, nr 5 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 48 i bandet.
  • Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Ärfdabalken, nr 5.
  • Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
  • Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
  • Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tionde årgången, 1873 i litteraturen — s. 305–313 där är samma sidor som här.
  • Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 6 Mars 1872»
  • Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.

Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.

Nyckelord

Muntligt testamente Testamente

Domstolens referat

Förre handlanden Hans Brodin från Tafvelsjö afled den 11 Augusti 1868 vid en ålder af sjuttiosju år. Den 7 December 1868 anhöll Matts Wilhelm Brodin i Tafvelsjö, å egna och sin broder Anders Magnus Brodins vägnar, vid rådstufvurätten i Umeå om vittnesförhör för dödsfalls skull med nämndemannen Hans Gustaf Säfstén och dennes hustru Margareta Katarina Säfstén samt bonden yngre Karl Karlsson, alla i Taivelsjö, hvilket vittnesförhör skulle afse Hans Brodins testamentariska förordnande om hans qvarlåtenskap. Vid detta förhör intygade Hans Gustaf Säfstén riktigheten af två skriftliga attester, underskrifne, den ena af Säfstén och Karl Karlsson och den andra af Säfstén och hans hustru. Den förra attesten innehöll, att Hans Brodin under senaste tiden af sin lefnad haft olika yttranden om huru hans qvarlåtenskap skulle fördelas emellan hans söner Anders Magnus och Matts Wilhelm Brodin; men vid ett tillfälle i April månad 1868, då vittnet och Karl Karlsson närvarit, förklarat bestämdt, att han aldrig annat tänkt än att hans bemälde söner skulle bekomma all hans qvarlåtenskap, hvarvid Hans Brodin dessutom tillagt, att hans systrar i hemorten icke skulle bekomma något af qvarlåtenskapen, emedan Hans Brodin tyckte sig redan hafva gifvit dem tillräckligt. Dessa yttranden hade Hans Brodin afgifvit vid sundt och redigt förstånd.

Den andra attesten innehöll, att i Juni 1868 eller sista gången Hans Brodin besökt makarne Säfsténs bostad, han förklarat, att hans söner Anders Magnus och Matts Wilhelm Brodin skulle bekomma all hans qvarlåtenskap, hvarjemte och då vittnet frågat, om icke Hans Brodin hade några slägtingar

Tidskrift för lagstiftning etc, 10:de årg. 20 .

s. 306 Sida 306 i årgången börjar här

söderut och om dessa ej skulle bekomma något, Hans Brodin i bestämd ton svarat, att dessa icke skulle få något, emedan de redan bekommit tillräckligt. Hans Brodin hade vid besöket icke haft annat ärende till makarne Säfstén än att meddela hvad i attesten sålunda uppgifvits, hvarförutom Hans Brodin förklarat, att han flera gånger tänkt gå till makarne Säfstén i samma ärende.

Vid förhöret tillade Säfstén, att han hört Hans Brodin blott vid ett tillfälle, och detta före det omförmälda tillfället i April 1868, yttra, att han vore missnöjd med sin son- Anders Magnus Brodin och att han ärnade gifva den andel i sin qvarlåtenskap, som han tänkt testamentera åt Anders Magnus Brodin, i stället å dennes barn; men vid öfriga tillfällen, och deribland ett under loppet af April månad 1868 och ett annat den 11 Juni samma år eller det i den senare attesten omförmälda, hade Hans Brodin yttrat, att hans begge söner Anders Magnus Brodin och Matts Wilhelm Brodin skulle efter hans död erhålla all hans qvarlåtenskap. Vid omförmälda tillfället i April hade Karl Karlsson närvarit; och den 11 Juni vittnets hustru. Vid detta senare tillfälle hade Hans Brodin inkommit i vittnets bostad samt derifrån skickat ett vittnets minderåriga barn efter vittnet, som uppehöll sig i sin smedja, men i anledning af budskickningen begifvit sig hem till bagarestugan, der Hans Brodin och vittnets hustru tillstädesvoro. Derefter hade Brodin och makarne Säfstén ingått i köket, hvarest Brodin börjat att tala om huru med hans qvarlåtenskap efter hans död skulle förfaras samt derpå i berörde afseende förordnat i enlighet med innehållet i den senare attesten eller att hans begge söner skulle erhålla all hans qvarlåtenskap. Vid alla tillfällen, då Hans Brodin förordnat om sin qvarlåtenskap, hade han sjelf först börjat tala derom samt varit vid sundt och fullt förstånd och handlat af fri vilja.

Hustrun Margareta Katarina Säfstén tog på sin ed riktigheten af den senare attesten och tillade, att Hans Brodin omkring kl. 3 e. m. den 11 Juni 1868 kommit till makarne Säfsténs bagarestuga; att vittnet på Hans Brodins be-

s. 307 Sida 307 i årgången börjar här

gäran skickat ett af barnen efter nämndemannen Säfstén, som uppehållit sig i smedjan, men efter erhållen budskickning hemkommit; att Hans Brodin och makarne Säfstén deruppå ingått i köket, hvarest Hans Brodin i bemälde makars samt fjorton-åriga Maria Säfsténs samtidiga närvaro sjelf öppnat tal om huru med hans qvarlåtenskap skulle förfaras eller att hans söner Anders Magnus och Matts Wilhelm Brodin skulle efter Hans Brodins död erhålla all dennes qvarlåtenskap; att vittnet icke kunde erinra sig, att Hans Brodin, som qvardröjt till kl. nära sju på aftonen, haft vid berörde tillfälle något annat ärende än det omförmälda; samt att Hans Brodin vid tillfället varit vid sundt och fullt förstånd och redig sinnesförfattning samt handlat af fri vilja.

Karl Karlsson intygade på sin aflagda vittnesed riktigheten af den med hans namn undertecknade attesten, dock att vittnet icke med säkerhet kunde erinra sig, huruvida det omvittnade tillfället inträffat i Mars eller April 1868 och om det varit vid detta tillfälle eller något annat, som Hans Brodin yttrat, att hans slägtingar i hemorten, nemligen söderut, icke skulle få något efter honom. Detta yttrande trodde vittnet, att Hans Brodin fällt vid annat tillfälle och sannolikt vid flera tillfällen. Hans Brodin hade flera gånger yttrat missnöje med sonen Anders Magnus Brodin och sagt, att Hans Brodin ärnade gifva dennes barn hvad han eljest tänkt skänka till Anders Magnus; men sådana ord hade, efter hvad vittnet trodde, icke fälts af Hans Brodin vid det i attesten omnämnda tillfälle och med all säkerhet icke efter sistnämnda tid. Makarne Säfstén hade närvarit vid omvittnade tillfället i Mars eller April 1868; och såväl då som de andra gånger, Hans Brodin talat om huru med hans qvarlåtenskap skulle förfaras, hade han varit vid sundt och fullt förstånd och redig sinnesförfattning samt handlat af fri vilja. —

Den 23 December 1868 bevakades af Anders Magnus och Matts Wilhelm Brodin de omvittnade förordnadena såsom testamente.

Enkan Anna Brita Andersdotter, såsom syster till Hans Brodin, samt Lars Andersson och Måns Johansson, i egen-

s. 308 Sida 308 i årgången börjar här

skap af förmyndare för förre soldaten Johannes Jonsson Tappers och hans aflidna hustru Ulrika Fredrika Johansdotters (dotter till Anna Brita Andersdotter) omyndiga barn, instämde till Umeå tingslags häradsrätt förbemälde Anders Magnus och Matts Wilhelm Brodin, hvilka äro Hans Brodins oäkta söner, med påstående, att berörda muntliga testamente, såsom icke i laga ordning tillkommet, måtte upphäfvas och ogiltigt förklaras, samt att käranderna, i egenskap af lagliga arfvingar efter Hans Brodin, måtte berättigas att till laga delning sig emellan genast sätta sig i besittning af all den efterlemnade qvarlåtenskapen.

Käranderna anförde vidare, att Hans Brodin haft för afsigt att upprätta skriftligt testamente och jemväl för längre tid tillbaka upprättat sådant testamente, samt att, om Hans Brodin velat, han mycket lätt kunnat uppsätta testamente i sådan ordning; men då detta icke skett, vore det att antaga, att hans muntliga förordnanden icke vore ett uttryck af hans yttersta vilja. Dock förklarade käranderna tillika, att de icke ville bestrida riktigheten af de personers vittnesmål, som angående klandrade testamentet blifvit afhörde.

Vederparterne genmälde, att det icke vore i lag förbjudet att genom muntligt testamente förordna om sin qvarlåtenskap, och att, då Hans Brodins testamente blifvit styrkt af tre trovärdiga personer, det icke skäligen kunde vara något att erinra emot testamentets behöriga tillkomst; hvarföre ock testamentet borde anses giltigt, till dess det blifvit ådagalagdt att Hans Brodin upphäft detsamma genom något senare förordnande. Emellertid yrkades: att, innan vidare pröfning af testamentets giltighet ägde rum, käranderna måtte genom behörige handlingar lagligen styrka, att de vore Hans Brodins närmaste arfvingar och i följd deraf behörige att klandra ifrågavarande testamente.

Med anledning af denna invändning inlemnade käranderna en handling daterad: »Svenljunga i pastorsexpeditionen den 4 Januari 1870» och undertecknad: »V. H. Ström p. 1.» samt innehållande, att den i Ume landsförsamling och Tafvelsjö by aflidne handlanden Hans Brodin var broder till

s. 309 Sida 309 i årgången börjar här

den i Svenljunga boende hustrun Anna Brita Andersdotter, hvars dotter Ulrika Fredrika Johansdotter var gift med förre soldaten Tapper, för hvilkens barn Lars Andersson och Mäns Johansson i Moga af Svenljunga socken vore förmyndare, hvilket allt intygades enligt kyrkoböckerna.

Angående Anders Magnus och Matts Wilhelm Brodin företeddes prestbevis, att de blifvit utom äktenskap födde, men af Hans Brodin erkänts såsom hans söner.

På kärandernas begäran hördes såsom vittnen i målet: Handlanden J. O. Rydin: Hans Brodin hade genom numera aflidne komministern Aberg låtit för 6 à 8 år sedan (räknadt från den 14 Oktober 1869) till förmån för Anders Magnus och Matts Wilhelm Brodin upprätta ett testamente, som vittnet bevittnat, men hvilket efter Hans Brodins död icke kunnat bland bans öfriga qvarlåtenskap återfinnas. Vid flera tillfällen under år 1868 hade Hans Brodin yttrat till vittnet, att han icke ville, att gossarne (Anders Magnus och Matts Wilhelm Brodin) skulle få något, emedan han ansåge det utan ändamål. Dessa yttranden hade afgifvits samtalsvis, hvarjemte Hans Brodin förklarat, att han önskade, det vittnet måtte närvara, då han komme att ändra sitt förut upprättade testamente. Vittnet kunde likväl icke erinra sig, huruvida berörde yttrande senast blifvit fäldt före eller efter den »1» Juni 1868.

Karl Karlsson vidhöll sitt förra vittnesmål och tillade, att vittnet flera gånger hos Hans Brodin sett ett skriftligt testamente, enligt hvilket Anders Magnus och Matts Wilhelm Brodin skulle hvardera bekomma 5,000 rdr rmt; att vittnet och nämndemannen Säfstén händelsevis kommit att besöka Hans Brodin vid det i attesten omförmälda tillfället i April månad år 1868; att Brodin då väl fällt det förut omvittnade yttrandet angående sin qvarlåtenskap, men hvarken uttryckligen sagt, att han derigenom upprättade sitt testamente eller bedt Säfstén och vittnet lägga hans förordnande på minnet, ehuru vittnet för sin del ej kunde förmoda annat än att detta förordnande verkligen utgjort hans yttersta vilja; samt att Hans Brodin, då han en gång för vittnet upp-

s. 310 Sida 310 i årgången börjar här

visat det förut omnämnda skriftliga testamentet, yttrat, att han aldrig tänkt annat än att Anders Magnus och Matts Wilhelm Brodin skulle efter hans död blifva ägare af hans qvarlåtenskap och att han enligt testamentet tänkt gifva dem hvar 5,000 rdr, men att han, enär han vore missnöjd med Anders Magnus Brodin, i stället ärnade skänka dennes andel till hans barn.

Nämndemannen Säfstén vitsordade jemväl sin förut aflagda vittnesberättelse med tillägg, att vittnet icke erinrade sig huruvida Hans Brodin vid något af de omvittnade tillfällena förklarat sina då gjorda förordnanden innehålla hans yttersta vilja eller om han bedt de närvarande personerna särskildt lägga hans ord på minnet, men att vittnet deremot med säkerhet påminde sig att, då Hans Brodin sista gången besökt vittnet och dervid yttrat, att hans söner skulle bekomma hans qvarlåtenskap, vittnet infallit: »det der tager jag vara på» och att Hans Brodin derpå svarat: »ja det må du göra».

Hustrun Säfstén hade icke annat att tillägga sin förra vittnesberättelse, än att hon icke nu kunde erinra sig, det Hans Brodin särskildt bedt vittnet och vittnets man att lägga Hans Brodins ord angående hans qvarlåtenskap på minnet, men att vittnet dock vore fullt och fast öfvertygadt, att hans förordnande varit uppriktigt menadt.

Häradsrätten (nämnden) yttrade medelst utslag den 20 Juli 1870: att då dels i saken afhörda vittnen sammanstämmande intygat, att aflidne Hans Brodin i lifstiden förklarat sin vilja vara den, att Anders Magnus och Matts Wilhelm Brodin skulle erhålla all aflidne Brodins qvarlåtenskap, dels ock två af nämnde vittnen särskildt upplyst, att de sett Hans Brodins skriftliga testamente, deri han förordnat, att Anders Magnus och Matts Wilhelm Brodin skulle erhålla hvardera fem tusen riksdaler riksmynt, och härtill vidare komme såväl att käranderna i målet icke lagligen styrkt sin behörighet att testamentet klandra, som äfven att Anders Magnus och Matts Wilhelm Brodin, enligt ett af doktor A. A. Graf-

s. 311 Sida 311 i årgången börjar här

ström utfärdadt intyg, vore aflidne Hans Brodins söner, blef käromålet ogilladt.

Ordföranden i häradsrätten, vice häradshöfdingen Fr. Appelberg var skiljaktig och yttrade: att enär det af käranderna angående deras slägtskap med Hans Brodin åberopade intyg blifvit af utfärdaren, i egenskap af pastor i Svenljunga församling, undertecknadt och med pastorsexpeditionens namnstämpel försedt, samt Anders Magnus och Matts Wilhelm Brodin icke gittat andraga några omständigheter till förringande af intygets trovärdighet, blef detsamma tillerkändt laga vitsord; och som käranderna genom berörda intyg styrkt sig vara närmaste arfvingar efter Hans Brodin, hvilken veterligen icke efterlemnat bröst- eller bakarfvingar, enär Anders Magnus och Matts Wilhelm Brodin, ehuru af Hans Brodin såsom hans söner erkände, likväl i följd af sin oäkta börd vore från arfsrätt efter honom uteslutna, samt de yttranden angående sin qvarlåtenskap, hvilka Hans Brodin före sin död haft till åtskilliga såsom vittnen derom åberopade personer, icke .kunde såsom lagligt testamente godkännas vid det förhållande, att vittnena icke kunnat intyga, att Hans Brodin uttryckligen förklarat dessa yttranden utgöra hans yttersta vilja och förordnande eller ens sjelfmant uttryckt någon önskan derom, att desamma skulle af vittnena i minnet bevaras, pröfvade ordföranden, med bifall till käromålet, skäligt förklara Anders Magnus och Matts Wilhelm Brodin oberättigade till någon del af Hans Brodins qvarlåtenskap, hvaremot käranderna, såsom Hans Brodins närmaste arfvingar, ägde att densamma omhändertaga och sig emellan lagligen fördela.

Emot häradsrättens dom vädjades till Svea hofrätt, som yttrade i dom den 25 Maj 1871: att emedan Anna Brita Andersdotter och förenämnda omyndigas uppgifna slägtskap med Hans Brodin blifvit styrkt medelst intyg af pastor i Svenljunga församling, samt Anders Magnus och Matts Wilhelm Brodin, ehuru af Hans Brodin såsom hans söner erkände, likväl, enligt hvad upplyst blifvit, vore af oäkta börd och följaktligen från arfsrätt efter Hans Brodin uteslutne;

s. 312 Sida 312 i årgången börjar här

ty och. som de yttranden angående sin qvarlåtenskap, hvilka Hans Brodin före sin död haft till åtskilliga, såsom vittnen derom åberopade personer, icke, vid det förhållande att vittnena ej kunnat intyga, att Hans Brodin uttryckligen förklarat dessa yttranden innefatta hans yttersta vilja eller ens sjelfmant uttryckt någon önskan, att desamma skulle af vittnena i minnet bevaras, kunde såsom testamente godkännas, förklarades, med ändring af häradsrättens utslag, berörde, såsom testamente bevakade yttranden af Hans Brodin icke utgöra hinder för Anders Magnus Brodins och Matts Wilhelm Brodins vederparter att såsom arfvingar omhändertaga Hans Brodins qvarlåtenskap.

Anders Magnus och Matts Wilhelm Brodin sökte i underdånighet ändring i hofrättens dom.

Nedre revisionen (revisionssekreterarne Östergren och Wedberg) hemställde i underdånigt betänkande den 13 Januari 1872, att Kongl. Maj:t måtte pröfva lagligt fastställa hofrättens dom.

Föredraganden konstituerade revisionssekreteraren Ryding yttrade: »Jag hemställer i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte lika med hofrätten finna svarandernes uppgifna slägtskap med aflidne Hans Brodin vara behörigen ådagalagd, till följd hvaraf sökandernes fullföljda invändning derom, att svaranderne skulle vara obehörige att ifrågavarande klander anhängiggöra, torde af Kongl. Maj:t lemnas utan vidare afseende; men som, beträffande sjelfva saken, nämndemannen Hans Gustaf Säfstén i Tafvelsjö och hans hustru Margareta Katarina Säfstén på aflagd vittnesed sammanstämmande intygat,, att Hans Brodin den 11 Juni 1868 ankommit till deras bostad och, sedan nämndemannen Säfstén på Hans Brodins begäran blifvit efterskickad, i bemälde makars samtidiga närvaro med sundt och fullt förstånd samt af fri vilja förordnat, att efter hans död sökanderne skulle erhålla all hans qvarlåtenskap; alltså och då detta testamente icke veterligen blifvit sedermera af Hans Brodin återkalladt eller ändradt, täcktes Kongl. Maj:t pröfva rättvist att, med ändring af hofrättens dom, fastställa det slut, hvari häradsrätten stannat».

s. 313 Sida 313 i årgången börjar här

Saken föredrogs den 13 Februari 1872 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Qvensel, friherre Leuhusen, Bolin och Lagerstråle') biföllo föredragandens särskilda mening.

Justitieråden Södergren, Almqvist och Olivecrona gillade nedre revisionens underdåniga betänkande.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 6 Mars 1872.