Giltigheten af bevis om nedsättning i landtränteri af böter, å hvilket bevis saknas intyg derom att nedsättningen antecknats i landskontoret, Handlanden Johan Bolling i Kalmar yrkade, efter stäm-
31 januari 1872
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1873, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,7 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 313–315 i årgången 1873. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan. Stämpelpappersförerd- ningen. Expeditionstaxan, nr 5 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 49 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan. Stämpelpappersförerd- ningen. Expeditionstaxan, nr 5.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tionde årgången, 1873 i litteraturen — s. 313–315 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 31 Januari 1872». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Handlanden Johan Bolling i Kalmar yrkade, efter stämning till rådstufvurätten derstädes å J. G. Dahlgren i Berga, att, enär Dahlgren den 3 September 1870 till Bolling försålt köttet efter en oxe, som Dahlgren dervid uppgifvit hafva blifvit behörigen slagtad, men det sedermera befunnits, att oxen sjelfdött, till följd hvaraf köttet varit oätbart, Dahlgren måtte för sitt svikliga förhållande dömas till ansvar samt förpligtas att till Bolling utgifva ersättning för den del af köttet, som han icke kunnat använda, med 38 rdr 32 öre, jemte ränta å nämnde belopp.
Dahlgren yrkade deremot ansvar å Bolling för den gjorda tillvitelsen; och parterna framställde å ömse sidor ansvarspåståenden emot hvarandra för begagnande af smädliga yttranden uti de af dem till rätten ingifna skrifter.
Rådstufvurätten ogillade genom beslut den 20 December 1870 af Dahlgren framställda jäfsanmärkningar emot två i målet hörde vittnen samt förklarade genom slutligt utslag den 7 Mars 1871, att ansvar för oredlighet i handel icke lagligen kunde Dahlgren ådömas, men förpligtade Dahlgren att till Bolling utgifva det fordrade beloppet 38 rdr
s. 314 Sida 314 i årgången börjar här
32 öre jemte fem procent ränta derå frän stämningsdagen, med skyldighet dock för Bolling att till Dahlgren utlemna det kött, som af ifrågavarande oxfall ännu funnes i behåll, vid hvilken utgång af målet Dahlgrens ansvarspåstående emot Bolling för åtalets anställande komme att förfalla; hvarförutom parterne, hvilka i sina vexlade skrifter smädat hvarandra, jemlikt 16 kap. 9 § Strafflagen, dömdes att derför böta, Bolling tio rdr och Dahlgren 5 rdr.
Gröta hofrätt, der parterne hvar för sig sökte ändring, yttrade i utslag den 13 Juni 1871: att rådstufvurätten i den Dahlgren för fullföljd af talan meddelade besvärshänvisning, bland annat, rätteligen föreskrifvit, att det vid talans förlust ålåge Dahlgren att vid besvären foga antingen bevis, att de honom ådömda böter blifvit i ränteri, hos domaren eller magistrat nedsatta, eller ock en af två vederhäftige män, en för begge och begge för en, för böterna ingången borgen eller, om det ej kunde ske, bevis att Dahlgren hvarken kunde deponera böterna eller för dem ställa borgen; och då det af Dahlgren i sådant afseende hos hofrätten företedda nedsättningsbevis saknade påskrift att anteckning om nedsättningen skett i landskontoret och vid sådant förhållande icke kunde anses lemna full säkerhet för böternas återlyftande, samt något afseende icke kunde fästas å ett af Dahlgren efter besvärstidens utgång ingifcet intyg om dylik anteckning, funne hofrätten, i enlighet med Bollings i förklaringen gjorda invändning, hvad Dahlgren andragit för vinnande af ändring i rådstufvurättens beslut och utslag icke kunna komma under pröfning; och pröfvade hofrätten rättvist att, med ändring af rådstufvurättens utslag derutinnan, döma Dahlgren, jemlikt 22 kap. 13 § Strafflagen, böta 20 riksdaler, hvilka tillfölle kronan, samt att befria Bolling från de honom för begagnande af smädliga yttranden emot Dahlgren ådömda böter.
Dahlgren fullföljde underdånig talan.
Målet föredrogs den 31 Januari 1872 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Qvensel, friherre Leuhusen, Bolin, Dreijer, Olivecrona, Lagerstråle och Huss); och som klaganden, till fullgörande af föreskriften i den honom utaf
s. 315 Sida 315 i årgången börjar här
rådstufvurätten för besvärs anförande gifna hänvisning, att han borde vid besvären i hofrätten foga bevis, att de honom ådömda böter blifvit i ränteri nedsatta, jemte sina besvär till hofrätten inlemnat bevis af landträntmästaren i Kalmar län om skedd nedsättning af bötesbeloppet; alltså och emedan klaganden derefter jemväl, innan hofrättens utslag meddelades, företett intyg af landskamereraren i länet, att den sålunda verkställda nedsättningen blifvit, samma dag den skedde, i landskontoret antecknad, vid hvilket förhållande den omständighet, att bevis om sådan anteckning icke blifvit af landskamereraren å ränteriattesten meddelad, äfvensom klagandens underlåtenhet att inom besvärstiden åstadkomma upplysning om denna omständighet, icke skäligen må verka dertill, att klaganden skulle anses icke hafva fullgjort den honom gifna besvärshänvisningens omförmälda föreskrift och hans besvär i hofrätten således lemnas utan pröfning; ty och då parternes emot hvarandra i målet framställda påståenden äga sådant inbördes sammanhang, att de icke lämpligen böra annorledes än samtidigt komma under slutligt afgörande, pröfvade Högsta Domstolen, med bifall till klagandens derom framställda begäran, skäligt att, med undanrödjande af hofrättens utslag, visa målet i hela dess vidd åter till hofrätten, som hade att detsamma på anmälan ånyo upptaga och dermed lagligen förfara.