Beträffande skyldighet att ingå i laga skifte. Hemmantalet eller häfden delningsgrund? Fråga om delningsgrund föredragen innan häfdeförteckning upprättats.
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1873, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,1 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 326–329 i årgången 1873. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Fattigvårdsstadgan. Jagtstadgan. Skiftes- stadgan. Förordningar om sjösänkning, vattenverk, bergverk, eldskada, brandstod, pensionsinrättningar, tillverkning och för- säljning af bränvin m. fl, nr 7 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 53 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Fattigvårdsstadgan. Jagtstadgan. Skiftes- stadgan. Förordningar om sjösänkning, vattenverk, bergverk, eldskada, brandstod, pensionsinrättningar, tillverkning och för- säljning af bränvin m. fl, nr 7.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tionde årgången, 1873 i litteraturen — s. 326–329 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Sedan kommissionslandtmätaren H. Krumlinde med biträde af gode män företagit och den 19 Maj 1870 afslutat delning af ägorna till det i Höja socken och Christianstads län belägna hemmanet Skörpinge n:o 5 om 3/16 mantal emellan Sven Persson för 5/64 mantal, repslagaren H. Olsson för 5/128 mantal, guldsmeden G. Dahlgren för 5/128 mantal samt kakelugnsmakaren M. Sjöbecks sterbhusdelägare för 132 mantal; men Kongl. Maj:t, genom utslag den 20 Februari 1871, af anledning, bland annat, att häfdeförteckning icke blifvit af förrättningsmannen upprättad, oaktadt delägarne ostridigt häfdade vissa ägor, undanröjt alla efter graderingen vidtagna åtgärder och visat ärendet åter till skiftesmannen och gode män; så företogs förrättningen ånyo, hvarvid, likasom vid ärendets förra handläggning, tvist i fråga om delningsgrunden förekom emellan skiftesdelägarne, af hvilka Sjöbecks sterbhusdelägare påyrkade att häfden måtte utgöra delningsgrund, så att de blefve bibehållna vid det ägoområde, de innehade, men de öfriga ville hafva hemmantalet till grund för delningen.
Hela Skörpinge by hade under åren 1830—31 undergått laga skifte, som faststälts den 1 Juli 1833. Alla skifteslagets ägor voro odlade och beräknades vid förevarande skifte såsom inrösningsjord.
Till skiftesprotokollet antecknades, att delägarne å ömse sidor medgåfvo, att Sjöbecks arfvingar brukat vestra delen af skiftet efter en antagen gräns; att Dahlgren haft sina ägor i öster till landsvägen, hvilken Dahlgren dock af anfördt skäl ej ville erkänna såsom gräns; ätt emellan Sven Perssons
s. 327 Sida 327 i årgången börjar här
och Olssons ägor icke funnes någon å marken utstakad gräns, enär deras hemmansdelar förut innehafts af en och samma ägare, men de, efter det denne gjort cession, å offentlig auktion inropat hvar sitt ägande mantal; samt att vid sådant förhållande och då det förnekades att ägorna innehafts efter häfd, med undantag af ägotrakterna 18—24, som bemälde arfvingar brukade, någon underskrift å häfdeförteckningen icke å delägarnes sida kunde ifrågakomma; hvarefter förrättningsmannen i afgifvet utlåtande yttrade: att, enär hvarken några köp eafhandlingar blifvit förevisade, som tillerkände den ene eller andre delägaren ägor annorlunda än efter mantal, eller några öfverenskommelser derom kunnat åberopas; samt någon laga delning å ägorna till 3/16 mantal Skörpinge icke skett, och icke ens i allmänhet säkra eller bestämda gränser funnes emellan de särskilda hemmansdelarne, ansågo förrättningsmännen, att vid ifrågavarande skiftesärende mantalet borde utgöra delningsgrund.
Detta utlåtande, hvarmed Sjöbeckska arfvingarna icke åtnöjdes, underställdes Södra Åsbo härads ägodelningsrätts pröfning. Der vidhöllo arfvingarna påståendet att lemnas i orubbad besittning af den jord, de innehade till sitt hemman, hvarjemte de åberopade ett af landtmätaren Krumlinde utgifvet bevis af innehåll, att vid uträkning å kartan af de ägor, hvilka enligt sämjedelning varit brukade till Sjöbecks 1/32 mantal, det befunnits, att dessa ägor, då den vid hemmanet Skörpinge åren 1830—31 öfvergånget laga skifte begagnade ägogradering toges till grund, icke öfverstege den uppskattningssumma, som borde ifrågavarande ‘32 mantal tillfalla. •
Ägodelningsrätten meddelade utslag den 30 Juli 1872: Ehuru de i Kongl. Maj:ts utslag gifna föreskrifter icke i allo blifvit fullgjorda, hade dock skiftesmannen och gode männen, så vidt det kunnat ske, ställt sig dem till efterrättelse; och om än det vore förhållandet, såsom af arfvingarna efter M. Sjöbeck blifvit uppgifvet, att, efter det denne af J. H. Brelin köpt 1/32 mantal i skifteslaget, Brelin anvisat honom de ägor, som sedan af honom, hvilken härmed sig åtnöjt, och efter
s. 328 Sida 328 i årgången börjar här
honom af arfvingarna innehafts och brukats, funne ägodelningsrätten likväl att denna delning icke vore af beskaffenhet att vidare kunna äga bestånd, sedan laga skifte sökts å 3/16:dels mantalet, och att arfvingarna således på grund deraf icke vore berättigade att vid ägorna blifva bibehållna; i följd hvaraf ägodelningsrätten förklarade arfvingarna pligtiga att låta sitt 132 mantal med öfriga delägarnes andelar i 3/16 mantal ingå i laga skiftet, och att, då delägarnes rätt i skifteslaget vore grundad på köp om andelarna, delningsgrunden icke kunde blifva annan, än densamma, och således komme att utgöras af hemmantalet.
Sjöbecks arfvingar anförde underdåniga besvär och yrkade, att den af ägodelningsrätten stadgade delningsgrund måtte af Kongl. Maj:t undanrödjas, och annan, deras äganderätt icke förnärmande grund för delningen bestämmas, så att genom skiftet icke måtte dem obehörigen afhändas större eller mindre del af den jordegendom, Sjöbeck förvärfvat, och hvaraf han under sin lifstid och klaganderna efter hans död hittills varit i ostörd besittning; hemställande klaganderna tillika, huruvida icke, då Kongl. Maj:ts redan gifna föreskrifter icke blifvit iakttagna, utan frågan fortfarande befunne sig på samma ståndpunkt som förut, ägodelningsrättens utslag borde upphäfvas och ärendet visas åter till landtmätaren och gode män för iakttagande af nämnde föreskrifter.
Nedre revisionen (revisionssekreteraren Ryding, föredragande, samt konstituerade revisionssekreteraren Lagergren och t. f. revisionssekreteraren von Bahr) afgaf underdånigt betänkande den 27 November 1872: Enär vid det förhållande, att, enligt hvad under förrättningen uppgifvet blifvit, ägofigurerna under n:ro 18—24 häfdades af Sjöbecks sterbhusdelägare, ägofigurerna 13—17 och 25—27 af guldsmeden Dahlgren, samt ägofigurerna 1—12 jemte 28 och 29 af öfriga delägarne, skiftesmannen varit oförhindrad att upprätta häfdeförteckning, men, detta oaktadt, sådant underlåtit; alltså och då frågan om delningsgrunden desto mindre bort, innan häfdeförteckningen upprättats, för delägarne föredragas, som, enligt Förordningen den 14 November 1766, hvars och ens
s. 329 Sida 329 i årgången börjar här
innehafvande egendom till dess myckenhet och godhet i allmänhet skall vara den delningsgrund, som i Christianstads län bör iakttagas och följas vid skifte i inägor, hemställde nedre revisionen i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte, med undanrödjande af ägodelningsrättens öfverklagade utslag och forrättningsmännens efter återförvisningen vidtagna åtgärder, pröfva skäligt ånyo visa ärendet åter till skiftesmannen och gode män, som borde dermed laglikmätigt förfara, utan annan ersättning till landtmätaren för ifrågavarande del af förrättningen, än den han för densamma i behörigt skick rätteligen bort åtnjuta.
Vid ärendets föredragning inför Högsta Domstolen den 29 i förenämnde månad gillades underdåniga betänkandet af justitieråden Södergren, Wretman och von Hofsten.
Justitierådet Carleson, med hvilken justitierådet Cramér instämde, fann skäl icke vara anfördt, som i ägodelningsrättens öfverklagade utslag kunde verka ändring.
Justitierådet Almqvist yttrade: »Enär, så vidt handlingarne utvisa, skiftesmannen och gode männen icke ställt sig till efterrättelse de föreskrifter, för hvilkas iakttagande ärendet blifvit, genom Kongl. Maj:ts utslag den 20 Februari 1871, till ny behandling återförvisadt, pröfvar jag, för min del, skäligt i enahanda ändamål å nyo visa målet åter till skiftesmannen och gode männen att dermed vidare lagligen förfara, utan annan rätt till ersättning för landtmätaren än den, som genom Kongl. Maj:ts omförmälda förra utslag blifvit bestämd».