Borgen såsom för egen skuld preskriberad eller icke!

8 november 1871


Så kom texten hit

  • Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
  • Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1873, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
  • Textkvalitet: högst omkring 1,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
  • Tryckta sidor: s. 446–448 i årgången 1873. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
  • Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullförfattningar, nr 6 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 67 i bandet.
  • Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullförfattningar, nr 6.
  • Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
  • Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
  • Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tionde årgången, 1873 i litteraturen — s. 446–448 där är samma sidor som här.
  • Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 8 November 1871»
  • Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.

Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.

Nyckelord

Borgen

Domstolens referat

Peter Carlsson i Fogelmara instämde till Södra More häradsrätt A. Jonzohn i Ljungby med påstående att, på grund af Jonzohns såsom för egen skuld tecknade borgen å ett af numera aflidne inspektoren C. J. Ljungdorff och studeranden S. E. Henning den 17 Augusti 1863 utfärdadt skuldebref, hvari de förbundit sig att, gemensamt eller hvilkendera bäst gälda kunde, den 17 Februari 1866 till O. A. Hellichius eller ordres betala 8,500 rdr jemte ränta, af Jonzohn utbekomma återstående 4,296 rdr 9 öre tillika med ränta.

Häradsrätten yttrade medelst utslag den 19 April 1870: att, efter det Ljungdorff och Henning utgifvit ifrågavarande skuldebref att betalas den 17 Februari 1866, och Jonzohn tillika med numera aflidne Jonas Nilsson och N. G. Jonsson från Ljungby, en för alla och alla för en, derför ingått borgen såsom för egen skuld, Peter Carlsson för utbekommande af sin fordran enligt sagda skuldebref sökt handräckning hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kalmar län, som i utslag den 31 Maj 1866 förpligtat löftesmännen att skuldebrefvet inlösa; men, emedan detta utslag blifvit af löftesmännen öfverklagadt i Göta hofrätt, som den 28 December

s. 447 Sida 447 i årgången börjar här

1866, med upphäfvande af kon. befallningshafvandes utslag, förklarat målet tvistigt och hänvisat Peter Carlsson att efter stämning till vederbörlig domstol sitt fordringsanspråk fullfölja i fall af befogenhet, och Peter Carlsson sedermera icke förrän genom förevarande rättegång, deri han låtit Jonzohn få stämningen den 2 Augusti 1869, instämt fordringsanspråket, ty och som, efter 4 § i K. Förordningen den 28 Juni 1798, löftesmän, som ginge i borgen såsom för egen skuld, måste, om han ej skulle blifva fri från sin borgen, derför sökas inom tolf månader från förfallodagen; samt med tilllämpning deraf på förevarande fall löftesmännens ansvarighet måste anses vara inskränkt till tolf månader från det hofrättens utslag vunnit laga kraft'; alltså och då Jonzohn ej blifvit för sin borgen sökt inom rätter tid derefter, blefve han från käromålet befriad.

Peter Carlsson vädjade till Giöta hofrätt, som i dom den 13 Januari 1871 yttrade: att emedan stadgandet i 4 § af K. Förordningen den 28 Juni 1798 om skyldighet för innehafvare af fordran, för hvars gäldande löftesman iklädt sig ansvar såsom för egen skuld, att för fordringsrättens bevarande hos löftesmannen söka denne inom tolf månader efter det fordringen till betalning förfallit, icke kunde utsträckas derhän, att, derest ett mot sådan löftesman anstäldt, men tvistigt förklaradt fordringsanspråk icke af fordringsägaren blefve genom stämning fullföljdt inom sagde tid efter det laga kraft åkommit det utslag, hvarigenom anspråket gjorts tvistigt, löftesmannen skulle vara från sin borgen fri; ty och då Peter Carlssons af häradsrätten anmärkta underlåtenhet i berörda afseende följaktligen icke medfört befrielse för Jonzohn från hans borgensansvarighet, blefve häradsrättens utslag af hofrätten upphäfdt; i följd hvaraf häradsrätten hade att på anmälan med målet vidare laglikmätigt förfara.

Om denna dom förenade sig hofrättsrådet Lindqvist, assessorerna Andersson och von Sydow samt vice häradshöfdingen Bråkenhielm, hvaremot assessoren Lackman var skiljaktig och förklarade sig beredd att målet i befintligt skick till hufvudsaklig pröfning företaga.

s. 448 Sida 448 i årgången börjar här

Jonzohn sökte i underdånighet ändring i hofrättens dom.

Nedre revisionen (revisionssekreterarne Östergren och Wedberg samt konstituerade revisionssekreteraren Lagergren, den sistnämnde föredragande) hemställde i underdånigt betänkande den 30 September 1871, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom; hvilket betänkande bifölls vid sakens föredragning den 11 Oktober 1871 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Cramér, friherre Leuhusen, Carleson, Naumann, von Hofsten, Rabe och Huss').

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 8 November 1871.