Förmånsrätt i konkurs för handtverksarbetares lönefordran. Verkmäst: re, som enligt kontrakt antagits att förestå bagerirörelse under ett år från den 24 Oktober 1870 till samma dag 1871, yrkar i en konkurs, som börjat, den 9 Mars 1871, att med förmånsrätt
28 maj 1872
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1873, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 448–450 i årgången 1873. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullförfattningar, nr 7 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 68 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullförfattningar, nr 7.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tionde årgången, 1873 i litteraturen — s. 448–450 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 28 Maj 1872»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
I bagaren Rincks vid Stockholms rådstufvurätt anhängiga och den .9 Mars 1871 började konkurs bevakade verkmästaren H. Meijer, under yrkande om laga förmånsrätt, ett tusen fem hundra rdr rmt på grund af ett den 3 September 1870 upprättadt kontrakt, enligt hvilket Rinck antagit Meijer att förestå Rincks bagerirörelse från den 24 Oktober 1870 till samma dag 1871, emot en lön af bland annat ett tusen fem hundra riksdaler; och förklarades i samma kontrakt, att såsom städsel lemnats Meijer ett belopp af femtio riksdaler.
I samma konkurs bevakade bagaregesällen C. A. Elin, likaledes under yrkande om laga förmånsrätt, 216 rdr 50 öre, utgörande, enligt på kontrabok grundad räkning, Elin
s. 449 Sida 449 i årgången börjar här
såsom bagaregesäll tillkommande, ännu ogulden ersättning för arbete efter 7 rdr 50 öre i veckan för tiden från den 28 Juni 1869.
Den sökta förmånsrätten bestreds, såsom icke varande lagligen grundad.
Rådstufvurätten yttrade medelst dom den 14 Augusti 1871: att enär Rinck enligt förevisad afhandling den 3 September 1870 antagit Meijer att förestå bagerirörelsen från den 24 Oktober samma år till nämnde dag år 1871 emot lön af 1,500 rdr, och det icke blifvit ifrågasatt, att Elin varit anställd såsom arbetare hos Rinck i och för dennes yrke; ty och som, enligt innehållet af 15 och 17 §§ i K. Förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18 Juni 1864, Meijer och Elin, öfver hvilka Rinck ägt husbondevälde, borde anses såsom dennes tjenare, blef, jemlikt" 17 kap. 4 § Handelsbalken, förklaradt att de voro berättigade att åtnjuta förmånsrätt, Meijer för den del af hans omförmälda lön, som belöpte på tiden från den 24 Oktober 1870 till den näst efter konkursens början infallande flyttningsdag eller den 24 April 1871 och således för 750 rdr; samt Elin för den del af det honom tillerkända lönebelopp 216 rdr 50 öre, som belöpte på sista året.
Emot denna dom vädjades till Svea hofrätt och yrkades, att de af Meijer och Elin framställda påståenden om förmånsrätt måtte ogillas, enär de icke kunde anses hafva varit Rincks tjenstehjon, samt i allt fall 17 kap. 4 § Handelsbalken icke medgåfve tjenstehjon förmånsrätt i annan händelse än att husbonden vore afliden. Meijer, som likaledes vädjat, yrkade att tillerkännas förmånsrätt för hela sin anmälda lönefordran och således äfven den del deraf, som belöpte för tiden från den 24 April 1871 till den derpå följande 24 Oktober.
Hofrätten yttrade medelst dom den 21 December 1871: att hofrätten icke funne skäl att, i anledning af den talan, som förts af Meijers och Elins vederpart, göra ändring i rådstufvurättens dom; men, beträffande Meijers ändrings- Tidskrift för lagstiftning etc. 10:de årg. 29
s. 450 Sida 450 i årgången börjar här
sökande, att enär han, enligt kontrakt den 3 September 1870, med bagaren Rinck aftalat att under ett år, räknadt från den 24 Oktober 1870, förestå dennes bagerirörelse emot lön af 1,500 rdr, och Meijer såsom städjepenning fått emottaga 50 rdr; ty och som Meijer, så vidt visadt vore, icke blifvit från tjensten uppsagd till afflyttning den 24 April 1871 inom den i lag stadgade tid eller före den 23 Februari, pröfvade hofrätten rättvist, med ändring af rådstufvurättens dom i denna del, det skulle Meijer, jemlikt 17 kap. 4 § Handelsbalken, åtnjuta förmånsrätt jemväl för det lönebelopp 750 rdr, som på grund af aftalet honom tillkomme för halfåret från den 24 April 1871 till den 24 derpå följande Oktober.
Underdånig talan fullföljdes emot hofrättens dom af Meijers och Elins vederpart.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne Östergren och Fàhræus, den förstnämnde föredragande, samt konstituerade revisionssekreteraren Adlers) hemställde i underdånigt betänkande den 20 April 1872, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom.
Saken föredrogs den 24 i nyssnämnde månad inför Högsta Domstolen, hvars fleste ledamöter (justitieråden Södergren, Carleson, Olivecrona, Strandberg och Huss) biföllo det underdåniga betänkandet.
Justitieråden Cramér och Naumann pröfvade rättvist att, med ändring af hofrättens dom, fastställa rådstufvurättens i saken meddelade beslut.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 28 Maj 1872.