Naumanns tidskrift 1873 s. 454

Friherre Thure Gyllenkrook instämde till 1869-års vinterting med Torna härad landtbrukaren Nils Hagmans sterbhusdelägare med påstående: att, som Gyllenkrook och Hagman under den tid, de på arrende innehade säteriet Björnstorp med derunder lydande hemman och lägenheter, gemensamt å afvelsgården Ettarp uppfört åtskilliga byggnader, dem kammarjunkaren friherre Joh. Fredrik Gyllenkrook, hvilken vid stämningens uttagande under fideikommissrätt innehade nämnda egendom, förbundit sig vid tillträde af fideikommisset ersätta; samt Hagman genom en med bemälde friherre Johan Fredrik Gyllenkrook den 31 Oktober 1867 träffad öfverenskommelse betingat sig för omförmälde byggnader en ersättning af sju tusen fem hundra riksdaler, som bort den 25 Mars 1868 gäldas; men friherre Thure Gyllenkrook, ehuru Hagman i lifstiden erkänt sin förbindelse att till friherre Thure Gyllenkrook, såsom ägare till hälften af byggnaderna, erlägga hälften af ersättningsbeloppet, icke, sedan Hagman aflidit, kunnat förmå hans sterbhusdelägare att berörda förbindelse fullgöra, desse måtte förpligtas till friherre Thure Gyllenkrook utgifva de honom tillkommande 3,750 rdr med sex procent ränta derå från den 25 Mars 1868.

Friherre Thure Gyllenkrook och Hagman arrenderade Björnstorp under åren 1844—1857, hvarefter Hagman ensam arrenderat Ettarp med flera hemman. Det åberopade aftalet .af den 31 Oktober 1867 innehöll, bland annat, att den arrenderätt, Hagman innehade till Ettarp m. fl. hemman, skulle upphöra den 25 Mars 1868 för att af Hagman till ägarens disposition aflemnas, och skulle Hagman såsom ersättning för arrendets afträdande tidigare, än enligt kontraktet bort ske, och såsom betalning för en af Hagman bekostad

s. 455 Sida 455 i årgången börjar härKopiera citering

brunn med vattenledning erhålla 24,000 rdr; hvarjemte stadgades följande: »för mig (Hagman) enskild tillhörige byggnader och öfriga fasta inrättningar vid egendomen erhåller jag i betalning 7,500 rdr kontant vid arrendets afträdande den 25 Mars 1868».

Hagmans sterbhusdelägare genmälde, att det kontrakt, som varit för friherre Thure Gyllenkrook och Nils Hagman gemensamt, upphört på våren 1857, då Hagman erhöll nytt arrendekontrakt för sig allena; och som ifrågavarande kraf icke anhängiggjorts inom tio år derefter, ansågo sterbhusdelägarne samma kraf vara för sent framstäldt.

Friherre Thure Gyllenkrook anmärkte, att hans fordran hos Hagman uppkommit först genom afhandlingen den 31 Oktober 1867, hvarigenom byggnaderna emot bestämd köpesumma öfverlemnades till friherre Joh. Fredrik Gyllenkrook. Förut hade friherre Thure Gyllenkrook varit ägare till hälften af byggnaderna; och så beskaffad sakrätt kunde ej preskriberas. Derjemte företeddes ett af friherre Joh. Fredrik Gyllenkrook afgifvet skriftligt yttrande af innehåll: att han, såsom presumtiv fideikommissarie, medan egendomen Björnstorp innehades af hans fader och på grund af dennes upplåtelse brukades af friherre Thure Gyllenkrook och Hagman, utfäst sig att vid sitt tillträde från dessa herrar gemensamt inlösa de byggnader, som vid Ettarp af dem under arrendetiden uppförts, hvilka byggnader voro desamma, som omförmäldes i afhandlingen af den 31 Oktober 1867 och genom samma afhandling blifvit för fideikommissariens räkning inlösta med 7,500 rdr, samt att följaktligen hälften deraf, enligt friherre Joh. Fredrik Gyllenkrooks afsigt och mening med utfästelsen, bort tillfalla friherre Thure Gyllenkrook, såvida han ej för sin hälft blifvit af Hagman annorledes godtgjord.

Å friherre Thure Gyllenkrooks sida hördes vittnen, hvilka berättade :

Friherre Bennet: Hagman hade flere gånger yttrat till vittnet, att friherre Thure Gyllenkrook skulle hafva hälften af den byggnadsersättning, Hagman enligt uppgjord afhandling skulle vid afträdet af arrendet utaf Ettarp

s. 456 Sida 456 i årgången börjar härKopiera citering

m. fl. hemman uppbära, äfvensom att »betalningen skulle ske, när friherre Joh. Fredrik Gyllenkrook blefve fideikommissarie, då den skulle verkställas af Hagman»; men att vittnet icke erinrade sig om Hagman fällt omvittnade yttranden efter år 1857, då Hagman blef ensam arrendator af Ettarp.

Inspektoren Holmqvist: Under den tid vittnet var i friherre Thure Gyllenkrooks och Hagmans tjenst såsom inspektor, uppfördes för deras gemensamma räkning vid Ettarp ett boningshus, bränneribyggnad, en större länga, inredd till magasin, stall och fälada samt minst fyra »folk hjelmbyggnad» och en väderqvarn, dock hade boninghus och andra hus blifvit af Hagman ensam mycket förändrade.

Inspektoren Collin: Hagman hade på hösten år 1867 kort innan han sjuknade yttrat till vittnet, att friherre Thure Gyllenkrook skulle hafva 3,000 rdr af den byggnadsersättning, som Hagman vid afträdet af Ettarp den 25 Mars 1868 skulle uppbära för de under friherre Thure Gyllenkrooks och Hagmans gemensamma arrendetid uppförda byggnader; och sedan det blifvit afhandladt och uppgjordt att Hagman skulle afträda egendomen, hvilken åter skulle öfvertagas af en landtbrukare Wollmar, hade Hagman frågat vittnet om vittnet trodde att det skulle falla sig besvärligt för Wollmar att betala hela byggnadsersättningen genast, hvilket vittnet ock förklarat sig förmoda, hvarefter Hagman tillagt, att det icke gjorde någonting, blott han finge 3,000 rdr, som han skulle betala till friherre Thure Gyllenkrook. I anledning häraf vore vittnet öfvertygadt, att, om icke Hagman dött kort tid derefter, Hagman snart uppgjort affären med friherre Thure Gyllenkrook.

Hagmans sterbhusdelägare bestredo allt afseende å friherre Johan Fredrik Gyllenkrooks yttrande, enär denne vore syskonbarn med friherre Thure Gyllenkrook. För öfrigt anmärktes, att det icke blifvit ådagalagdt att friherre Thure Gyllenkrook haft äganderätt till ifrågakomne byggnader under längre tid än till dess friherre Thure Gyllenkrook skiljdes från arrendet. Byggnaderna, såsom uppförda å annans grund,

s. 457 Sida 457 i årgången börjar härKopiera citering

vore nemligen att anse såsom »lös egendom» och borde följaktligen efter den gemensamma arrendetidens slut anses tillhöra Hagman. Påstodes motsatsen, borde detta ock af friherre Thure Gyllenkrook bevisas. Den omständighet, att byggnaderna möjligen uppförts gemensamt af friherre Thure Gyllenkrook och Hagman — hvilket hvarken medgåfves eller bestredes — visade icke annat än att friherre Thure Gyllenkrook derigenom, att Hagman ensam fick öfverlåtelse af Gyllenkrooks hälft, hos Hagman erhöll en fordran, hvilken uppkom senast, då Gyllenkrook frånträdde arrendet; men denna fordran vore, såsom redan invändt blifvit, numera preskriberad.

Häradsrätten yttrade medelst utslag den 1 Mars 1870: att Hagmans sterbhusdelägare medgifvit, att friherre Thure Gyllenkrook och Hagman på grund af kontrakt gemensamt brukat Ettarp på arrende till våren 1857, då Hagman på nytt kontrakt ensam fortsatt arrendet, och att friherre Thure Gyllenkrook haft äganderätt till ifrågavarande byggnader, så länge han deltog i arrendet; hvarjemte det vore både obestridt och styrkt, att byggnaderna vid Hagmans afträde af arrendet den 25 Mars 1868 blifvit honom och hans sterbhusdelägare godtgjorde med 7,500 rdr af friherre Johan Fredrik Gyllenkrook, som, medan Hagman och friherre Thure Gyllenkrook brukade egendomen, utfäst sig till sådan godtgörelse, när han, såsom vid den tiden presumtiv fideikommissarie, tillträdde egendomen, hvilket ock nu skett; och som Hagman och friherre Thure Gyllenkrook således haft gemensam fordran hos bemälde fideikommissarie, hvilken Hagman eller hans sterbhusdelägare sistnämnde dag uppburit, hade friherre Thure Gyllenkrook ej försutit tid att af Hagmans sterbhusdelägare utkräfva sin andel i nämnde fordran, hvadan påståendet derom ogillades; i följd hvaraf och med afseende å hvad i saken i öfrigt förekommit samt då i fråga om beloppet anmärkning icke framstälts, sterbhusdelägarne ålades att genast emot qvitto till friherre Thure Gyllenkrook utgifva fordrade 3,750 rdr jemte 6 procent årlig ränta derå från den 25 Mars 1868 till dess liqvid skedde.

s. 458 Sida 458 i årgången börjar härKopiera citering

Hagmans sterbhusdelägare vädjade till hofrätten öfver Skåne och Blekinge. Intet annat vore styrkt än möjligen att friherre Thure Gyllenkrook gemensamt med Hagman till år 1857 innehaft arrende af Ettarp och att de derunder gemensamt uppfört byggnaderna. Efter år 1857 hade Hagman varit i besittning af byggnaderna, hvadan antagas måste att äganderätten till friherre Thure Gyllenkrooks andel i byggnaderna år 1857 öfvergått på Hagman; och om Gyllenkrook då ej fått betalning för sin andel i byggnaderna, hvilket vore sterbhusdelägarne obekant, så hade han åtminstone då fått hos Hagman en fordran för samma andel. Följaktligen vidhölls invändningen, att friherre Thure Gyllenkrooks nu omstämda fordringsanspråk vore för sent väckt.

Friherre Gyllenkrook: Sterbhusdelägarne hade medgifvit, att byggnaderna en gång tillhört Gyllenkrook och Hagman gemensamt; och det vore icke styrkt eller ens föreburet, att Hagman från Gyllenkrook inköpt eller annorledes förvärfvat hans andel i byggnaderna. Det vore orimligt att påstå, att blotta besittningen skulle, oberoende af åtkomstens beskaffenhet, innefatta fullständig bevisning om äganderätt. Med fideikommissarien hade den 31 Oktober 1867 träffats det aftal, att, när han tillträdde egendomen, ersättning för byggnaderna skulle gifvas; och i afbidan på detta vilkors uppfyllande qvarstodo byggnaderna under Hagmans enskilda arrendetid. Då på grund af berörde aftal sterbhusdelägarne den 25 Mars 1868 uppburo äfven Gyllenkrooks andel i ersättningssumman, uppkom just derigenom Gyllenkrooks fordran hos dem.

Hagmans sterbhusdelägare: Gyllenkrook hade vid Hagmans död varit honom skyldig stora belopp enligt skuldsedlar, af hvilka åtskilliga nu vore mer än tio år gamla; men Gyllenkrook hade ej, medan Hagman lefde, framställt sitt ifrågavarande fordringsanspråk.

Gyllenkrook : För rättmätigheten af hans anspråk talade särskildt den omständighet, att Hagman, som betingat sig ganska betydlig ersättning för arrendets afträdande, särskildt

s. 459 Sida 459 i årgången börjar härKopiera citering

utsatt betalningen för byggnaderna, hvilket icke behöfts, om han ansett sig vara ensam ägare till desamma.

Hofrätten yttrade enligt dom den 8 December 1871: att som Hagmans sterbhusdelägare icke gittat bestrida, att ifrågavarande byggnader blifvit af Hagman och friherre Thure Gyllenkrook gemensamt uppförda och att byggnaderna förty tillhört dem till hälften hvardera; samt Hagmans sterbhusdelägare icke förmått visa, att friherre Thure Gyllenkrooks äganderätt till hälften af byggnaderna genom lagligt fång öfvergått från honom å Hagman eller hans sterbhus; men friherre Thure Gyllenkrook, efter det Hagman försålt samma byggnader, icke fått uppbära sin andel af försäljningssumman, pröfvade hofrätten, som lika med häradsrätten fann friherre Thure Gyllenkrook icke hafva försutit laga tid till fordringens utsökande, rättvist fasställa det domslut, häradsrättens utslag innehölle.

Hagmans sterbhusdelägare fullföljde underdånig talan. Innehaf af »lösören» utgjorde bevis om äganderätt till desamma, intill dess annorlunda styrktes; men för att styrka sig vara ägare af »lösören», som af annan innehades, vore ej nog att visa sig förut hafva ägt dem, helst om den’ andres besittningsrätt räckt så länge, att han icke vore pligtig förete qvitto å köpeskillingen för »lösörena». Preskriptionsinvändningen fullföljdes derför. För öfrigt vore sterbhusdelägarne öfvertygade derom, att friherre Thure Gyllenkrook vid det gemensamma arrendets upphörande fått full liqvid för sin andel i byggnaderna, ty eljest hade väl friherre Thure Gyllenkrook utsökt sin fordran hos Hagman i stället för att af Hagman begära penningelån; men Gyllenkrook fruktade måhända, att Hagman kunnat visa laga fång till byggnaderna. Hagman hade lefvat nära 1/4 år efter det han afstått arrendet och sålt byggnaderna'; men icke ens då hade Gyllenkrook ifrågasatt sig hos Hagman äga fordran, utan endast framställt begäran om att få låna penningar. Om Gyllenkrook verkligen varit ägare till hälften af byggnaderna ännu vid uppgörelsen om desamma emellan Hagman och fideikommissarien den 31 Oktober 1867, hvarföre uppträdde icke

s. 460 Sida 460 i årgången börjar härKopiera citering

Gyllenkrook dä och gjorde sin äganderätt gällande samt fordrade att sjelf få sig tillförsäkrad betalning?

Vidare företeddes attester dels af pastorsadjunkten Brunnström: att den 1 Januari 1868, då Hagman låg på sitt yttersta, bref kommit från friherre Thure Gyllenkrook med begäran att få låna af Hagman 1,000 à 2,000 rdr, utan att deri antyddes, att Gyllenkrook hade fordran hos Hagman; samt att Brunnström aldrig hört Hagman, under Brunnströms ständiga umgänge med Hagman de senare åren, nämna, att Gyllenkrook hade något att fordra af Hagman; dels ock af arrendatorn Jöns Larsson: att han, som varit ladufogde hos Gyllenkrook och Hagman under deras gemensamma arrende af Ettarp och sedermera hos Hagman, hade sig bekant att, när de år 1857 uppgjorde om sina gemensamma inventarier, Gyllenkrook fick tre hästar utöfver hvad han skulle hafva, hvarjemte Gyllenkrook vid samma tillfälle uttryckligen förklarat, att de voro hvarandra fullkomligt q vitt, hvilket yttrande, enligt Jöns Larssons öfvertygelse, afsett allt hvad de haft sins emellan och således äfven husen å Ettarp; samt att af de hus, för hvilka Hagman betingat sig ersättning af fideikommissarien, hade en ny sädeshjelm uppförts och brygghuset tillökts 16—18 fot under det Hagman ensam innehaft Ettarp, hvarjemte under samma tid inredningarne i boningshuset och fäladorna betydligt förbättrats, och veranda tillbygts m. m.

På grund af hvad sålunda förekommit och andragits yrkade sterbhusdelägarne, att käromålet måtte ogillas eller att målet måtte återförvisas för utredning och bestyrkande deraf, att ej alla de byggnader, för hvilka Hagman betingat sig godtgörelse, blifvit uppförda af Hagman och Gyllenkrook gemensamt, och att således Gyllenkrook icke vore berättigad till halfva ersättningssumman.

Gyllenkrook bestred den sökta ändringen och åberopade för sin del tre bref från Hagman till Gyllenkrook så lydande, nemligen ett af den 2 Juni 1857: »Under så fatta brydsamma omständigheter får jag bedja om dispens tills vidare från att inlösa vår öfverbyggnad, då jag deremot vill förbinda

s. 461 Sida 461 i årgången börjar härKopiera citering

mig att betala h:r baron 6 °/0 ränta på h:r barons andel i lösningssumman frän den 14 sistlidne Mars, tills full liqvid sker, ty h:r baron täcktes finna, att eljest blir min ställning ändå värre; ett af den 9 Juli 1857: »mitt sista göromål (före min afresa) är att tillskrifva h:r baron dessa rader för att närslutet öfverlemna slutliqviderna rörande Ettarp s-arrendet, hvaraf h:r baron täcktes finna, att, om jag kommer att inlösa våra byggnader och qvarn m. m., så är det jag, som kommer att stå till boks»; samt ett af den 16 Mars 1858, hvari Hagman, jemte det han bad Th. Gyllenkrook att komma till en utlyst auktion, der en del Gyllenkrook tillhöriga saker skulle säljas, tillika yttrade: »och vi kunde måhända efteråt vidtala baron Fr. Gyllenkrook angående öfverbyggnaderna vid gårdarne och få någonting bestämdt derom».

Hagmans sterblusdelägare ansågo brefven ådagalägga, att uppgörelse angående husen ägt rum emellan Hagman och Thure Gyllenkrook, ty de visade Hagmans allvarliga åstundan att få den saken bragt till slut; och Thure Gyllenkrook hade icke, alltsedan det sista af nämnde bref skrifvits, framställt några anspråk, icke ens då Hagman sålde husen till friherre Joh. Fr. Gyllenkrook, hvarom Thure Gyllenkrook haft kännedom.

Nedre revisionen (revisionssekreterarne Svedelius och Östergren samt t. f. revisionssekreteraren Welin, den sistnämnde föredragande) hemställde i underdånigt betänkande den 7 September 1872, att Kongl. Maj:t, utan afseende å sökandernes anhållan om sakens återförvisning, måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom.

Saken föredrogs den 20 September 1872 inför Högsta Domstolen, hvarvid justitierådet von Segebaden biföll nedre revisionens betänkande.

Justitierådet Huss instämde med justitierådet von Segebaden.

Justitierådet Rabe yttrade: »Emedan sökandernas medgifvande, att svaranden, innan Hagman ensam blef arrendator af Ettarp, gemensamt med honom ägt omstämda byggnader, ej må, såsom gjordt under tillkännagifven förutsätt-

s. 462 Sida 462 i årgången börjar härKopiera citering

ning, att byggnaderna vore att betrakta såsom lös egendom, gälla under annat antagande emot sökanderne, samt berörde medgifvande, äfven under omförmälda förutsättning, icke, mot sökandernes bestridande, utgör bevis derom, att jemväl, sedan svarandens och Hagmans gemensamma arrende af Ettarp upphört den 25 Mars 1857, hvarefter Hagman allena innehaft Ettarp med derå befintlig åbyggnad till den 25 Mars 1868, svaranden var ägare till hälften af ifrågavarande byggnader; ty och som icke heller i öfrigt laga bevisning förekommit till stöd för svarandens förmenta äganderätt till nämnde byggnader; vid hvilket förhållande annan rätt beträffande desamma emot Hagman ej kan anses hafva tillkommit svaranden, när han frånträdde arrendet af Ettarp, än som sökanderne medgifvit, eller att svaranden ägt af Hagman erhålla godtgörelse för byggnadernas halfva värde; alltså och då svaranden icke styrkt, att inom den i Förordningen den 4 Mars 1862 föreskrifna tid svaranden sin fordran kräft eller Hagman fordringens tillvaro erkänt, pröfvar jag rättvist att, med upphäfvande af domstolarnes beslut, förklara svaranden hafva sin talan i afseende å samma fordran emot sökanderne förlorat».

Justitierådet Naumann instämde med justitierådet von Segebaden.

Justitieråden Södergren och Almqvist förenade sig i följande yttrande: »Som af hvad parterne i saken ömsesidigt andragit och hvad för öfrigt deruti förekommit det icke kan antagas att, då svaranden frånträdde sitt gemensamt med Hagman innehafda arrende af egendomen Björnstorp, och Hagman från våren år 1857 samma arrende för egen del ensam fortsatte, sådant beting varit emellan svaranden och Hagman gjordt, att svaranden efter arrendets frånträdande skulle kunna såsom ägare förfoga öfver någon del af de byggnader, som under den gemensamma arrendetiden blifvit å egendomen uppförda för att i gårdsbruket af arrendatorerna nyttjas och sedermera antingen af jordägaren inlösas eller i annat fall af arrendatorerna borttagas, utan fasthellre af svarandens egna förklaringar samt de af honom åberopade

s. 463 Sida 463 i årgången börjar härKopiera citering

intyg af vittnen och bref från Hagman framstår, att svaranden och Hagman haft sins emellan så uppgjordt, att, sedan svaranden frånträdde arrendet, Hagman skulle ensam äga att förfoga öfver nämnde byggnader, men vara skyldig att gifva svaranden betalning för hans del i deras värde, derför i ett af svaranden företedt och åberopadt bref af den 2 Juni 1857 Hagman, under begäran om betalningsanstånd, erbjudit ränta frän den 14 Mars nämnde år, då svaranden sitt arrende frånträdde, i enlighet med hvilken uppfattning ock så tillgått, att genom skriftlig handling den 31 Oktober 1867 fideikommissets innehafvare med Hagman men icke med svaranden, slutit aftal om ersättning för kostnaden af den förbättring, egendomen medelst dessa byggnaders uppförande vunnit, samt i sådant afseende såsom sin skuld till Hagman utfästat det penningebelopp, hvaraf svaranden genom denna rättegång från Hagmans sterbhus fordrat den ena hälften; alltså och då svaranden, hvars kraf således afser icke tillgodonjutande af någon under Hagmans fortsatta arrende för svaranden bibehållen äganderätt till vissa byggnader, utan deremot en år 1857 uppkommen penningefordran hos Hagman, emot vederparternas bestridande, icke styrkt, att under de tio år, som förflutit från det Hagman i de sista af de från honom till svaranden aflåtna och af denne nu åberopade bref den 16 Mars 1858 afgaf något erkännande af svarandens ifrågavarande fordringsrätt, svaranden hos Hagman eller efter hans död hos hans sterbhusdelägare anställt kraf för samma fordran eller den så tillkännagifvit, som i 9 kap. 12 § Handelsbalken varit sagdt och vidare i Förordningen den 4 Mars 1862 blifvit stadgadt; pröfvade justitieråden för sin del lagligt, med upphäfvande af domstolarnes beslut, förklara svaranden hafva sin talan å denna fordran emot Nils Hagmans sterbhusdelägare förlorat».

Kongl. Maj:ts dom, som är utfärdad i öfverensstämmelse med sistbemälde justitieråds åsigt, utgafs den 16 Oktober 1872.