Stöld, hemfridsbrott, eller icke?
21 oktober 1872
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1873, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 538–542 i årgången 1873. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, F) Strafflag och dit hörande förordningar, nr 3 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 77 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Strafflag och dit hörande förordningar, nr 3.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tionde årgången, 1873 i litteraturen — s. 538–542 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 21 Oktober 1872». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Länsmannen A. Mogren tilltalade vid Walle häradsrätt förre trumslagaren Sven Johan Carlsson för det han skulle den 24 December 1871 på eftermiddagen ur dörren till ett torparen Lars Johan Spetz i Tranum tillhörigt fähus olofligen tillgripit nyckeln och derefter, senare på aftonen samma
s. 539 Sida 539 i årgången börjar här
dag, medelst nyckelns begagnande beredt sig inträde i fähuset i afsigt att stjäla.
Spetz berättade om förhållandet: Omförmälda dag klockan 6 på eftermiddagen märkte han, att nyckeln till fähuset olofligen borttagits, och då han fruktade att någon ämnade stjäla, hade han jemte sin dräng beredt sig inträde i fähuset för att afvakta hvad som kunde företagas. Klockan 10 på aftonen kom en person och med nyckeln öppnade fähusdörren samt inträdde och närmade sig kreaturen. Spetz, som befarade att desse möjligen skulle tillfogas någon skada, rusade då fram och grep den inträdande, hvilken befanns vara för andra resan stöld straffade Carlsson, sedan någon tid anställd i arbete hos Spetz’ granne skomakaren Carl Jonsson.
Carlsson uppgaf: Han hade de sista sju veckorna före 1871-års jul arbetat åt skomakaren Carl Jonsson och på intalan af denne, som vore osams med Spetz rörande skoarbete och derföre ville göra honom något obehag, nämnde afton uttagit nyckeln för att senare på natten gå in och utsläppa Spetz’ häst och sex svinkreatur. Han hade ej haft annat syftemål, men hindrats från detsammas utförande.
Med anledning häraf anmärkte Spetz, att Carlsson, som. så lång tid vistats alldeles i grannskapet af Spetz’ gård, bort veta, att hvarken hästen eller svinen förvarades i fähuset. Men Carlsson var vid tillfället så rusig, att han ramlade omkull sedan han blifvit införd i stugan. Han befanns ock innehafva en skomakareknif.
Spetz’ dräng, hörd utan ed, vitsordade hvad Spetz uppgifvit samt tillade, att Carlsson, sedan han inkommit i fähuset, igenstängt dörren efter sig.
Carlsson, som icke kunde förklara hvarför han tillstängde dörren, då han blott ämnade utsläppa kreaturen, vidhöll dock, att han ej haft annan afsigt än han uppgifvit, samt förmälde, att han om aftonen blifvit dels af Carl Jonsson undfägnad med bränvin, dels ock sjelf förskaffat sig sådant.
Häradsrätten yttrade i utslag den 13 Januari 1872: att då Carlssons förebärande att han inträngt i fähuset endast
s. 540 Sida 540 i årgången börjar här
i afsigt att utsläppa Spetz’ häst och svinkreatur, hvilka ej der förvarats, och hvarom Carlsson antagligen ej kunnat sakna kännedom, icke förtjenade afseende, samt Carlsson, genom att hemligen bemäktiga sig nyckeln till fähuset i afsigt att dit bereda sig ingång och derefter begagna nyckeln för lika ändamål, måste anses hafva gjort sig skyldig till olofligt tillgrepp med inbrott, dömdes, i förmågo af 20 kap. 11 § 2 mom. Strafflagen, Carlsson, hvilken förut vore för stöld andra gången i förening med inbrott dömd och straffad, att, för tredje resan olofligt tillgrepp med inbrott, undergå straffarbete i fyra år och för alltid vara förlustig medborgerligt förtroende.
Carlsson förklarade sig nöjd med utslaget, hvilket dock underställdes Göta hofrätts pröfning.
Vid målets företagande den 26 Februari 1872 yppades skiljaktiga meningar mellan hofrättens ledamöter, hvadan omröstning företogs. Dervid yttrade vice häradshöfdingen Fagerberg: »Då något annat förhållande icke blifvit i målet ådagalagdt, än Sven Johan Carlsson uppgifvit, eller att han tillegnat sig nyckeln till Spetz’ fähus och med densamma beredt sig inträde der endast i afsigt att utsläppa Spetz’ kreatur, finner jag något ansvar i målet icke kunna Sven Johan Carlsson ådömas».
Assessoren Bergius anförde: »Enär, efter hvad ransakningen föranleder, Sven Johan Carlsson tillgripit ifrågavarande nyckel icke i uppsåt att den sig tillegna, utan endast för att dermed bereda sig inträde i Spetz’ fähus, samt Sven Johan Carlssons åtgärd att sålunda der förskaffa sig ingång icke är att hänföra till inbrott, finner jag Sven Johan Carlsson icke kunna fällas till ansvar för stöld eller inbrott; hvaremot jag, jemlikt 11 kap. 10§ och 22 kap. 12 § Strafflagen, dömer Sven Johan Carlsson, för det han, med begagnande af nyckeln, insmugit sig i fähuset, att hållas till fängelse i sex månader».
Assessoren Uggla förenade sig med vice häradshöfdingen Fagerberg; men assessoren Ekermann utlät sig: »Enligt eget erkännande är Sven Johan Carlsson förvunnen att den
s. 541 Sida 541 i årgången börjar här
24 December 1871, klockan sex eftermiddagen, hafva ur dörren till målsägandens fähus tillegnat sig den dertill hörande nyckeln och att derefter samma dag omkring klockan tio på aftonen åter hafva inställt sig vid målsägandens gård och med nämnda nyckel beredt sig inträde i fähuset, hvarest han, inkommen, tillslutit dörren efter sig, derpå han af målsäganden och dennes dräng genast blifvit gripen; och då Sven Johan Carlssons uppgift, att han med omförmälda tillgöranden endast haft för afsigt att komma i tillfälle utsläppa målsägandens häst och svin och dymedelst tillskynda målsäganden olägenhet, destomindre synes trovärdig, som desse kreatur icke i fähuset förvarades, och Sven Johan Carlsson, hvilken längre tid bott i närheten af målsägandens gård, antagligen icke härom saknat kännedom; men det sätt, hvarpå Sven Johan Carlsson beredt sig inträde i fähuset, icke är att hänföra till inbrott, pröfvar jag för min del lagligt att, med Sven Johan Carlssons frikännande från ansvar i sistsagda hänseende, döma Sven Johan Carlsson, som förut undergått bestraffning för andra resan stöld, att för tillgreppet af nyckeln, jemlikt 20 kap. 1, 11 och 18 §§ Strafflagen, såsom för tredje resan stöld undergå straffarbete i tre år och varda medborgerligt förtroende förlustig i tio år».
Hofrättsrådet von Sydow var ense med assessoren Bergius ; och beslöts, att hofrättens utslag skulle utfärdas i enlighet med vice häradshöfdingen Fagerbergs mening; men från detta beslut var hofrättsrådet von Sydow skiljaktig och yttrade: »Enär tre af dem, som deltagit i målets afgörande, ådömt Sven Johan Carlsson ansvar för ifrågavarande förbrytelse, så anser jag, jemlikt 23 kapitlet 4 § Rättegångsbalken, assessoren Bergii af mig biträdda mening utgöra pluralitet, i enlighet hvarmed kongl. hofrättens utslag bort författas».
Länsmannen Mogren sökte i underdånighet ändring.
Målet föredrogs den 21 Oktober 1872 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Qvensel, Cramér, von Hofsten och Strandberg) funno skäl icke vara anfördt, som kunde verka ändring i hofrättens öfverklagade utslag.
s. 542 Sida 542 i årgången börjar här
Justitierådet Bolin, med hvilken justitierådet friherre Leuhusen instämde, afgaf följande yttrande:
»Emedan Sven Johan Carlsson frivilligt erkänt, att han den 24 December 1871, kl. 6 eftermiddagen, ur dörren till målsäganden Lars Johan Spetz’ i Tranum fähus olofligen tagit den dertill hörande nyckel och dermed sedermera samma dag kl 10 på aftonen beredt sig inträde i fähuset; samt, äfven om, såsom Sven Johan Carlsson uppgifvit, han med omförmälda tillgöranden endast haft för afsigt att komma i tillfälle utsläppa målsägandens kreatur och dymedelst tillskynda honom olägenhet, må antagas vara med sanningen öfverensstämmande, Sven Johan Carlsson dock, enligt mitt omdöme, måste anses hafva genom att tillegna sig nyckeln gjort sig till ansvar för olofligt tillgrepp förfallen, pröfvar jag för min del rättvist att, med upphäfvande af hofrättens öfverklagade utslag, jemlikt 20 kap. 1, 10 och 11 §§ Strafflagen, sistnämnda § sådan den lyder genom Förordningen den 19 Juli innevarande år, döma Sven Johan Carlsson, som förut undergått bestraffning för andra resan stöld, att, för sådan förbrytelse tredje gången, hållas till straffarbete i sex månader samt att, enligt 18 § i åberopade kapitlet, vara medborgerligt förtroende förlustig i tio år».
Justitierådet Olivecrona anförde: »Enär annat förhållande icke är vordet styrkt, än att Sven Johan Carlsson, efter det han klockan omkring 6 eftermiddagen den 24 December sistlidet år olofligen satt sig i besittning af nyckeln till Spetz’ fähus, i afsigt att genom tillträde till samma byggnad finna tillfälle att ägaren skada göra, klockan 10 på aftonen samma dag öppnat fähusdörren och insmugit sig i fähuset, der han genast blifvit af målsägaren gripen; alltså och då Sven Johan Carlsson, med begagnande af samma nyckel, emot ägarens vilja sålunda förskaffat sig tillträde till fähuset, pröfvar jag, med ändring af hofrättens utslag, rättvist döma Sven Johan Carlsson att, jemlikt 11 kapitlet 10 § Strafflagen, undergå fängelse i tre månader».