Försäljning af lägenhet med vilkor att köparne väl fingo tillträda egendomen att nyttja och bebo den 1 i nästföljande månad, men att äganderätten till densamma på dem öfverflyttades först när köpeskillingen med ränta blifvit till fullo betald. Hvad
28 november 1872
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1873, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,9 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 543–547 i årgången 1873. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, C) Jordabalken, nr 6 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 78 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Jordabalken, nr 6.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tionde årgången, 1873 i litteraturen — s. 543–547 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 28 November 1872»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Genom kontrakt den 21 Oktober 1867 försålde Sven Petersson i Walla till J. A. Johansson i Löfstad och hans hustru en lägenhet vid Löfstad, bestående af bryggeri, kölna, iskällare, boninghus och uthus, tillika med inventarier, jemlikt särskild förteckning, för 6,500 rdr, att i olika terminer gäldas; varande kontraktets 4:de punkt så lydande: »Enligt l:sta punkten af detta köpekontrakt få köparne tillträda den nu försålda lägenheten att nyttja och bebo den 1 instundande November, men äganderätten till densamma öfverflyttas på dem först när sista köpeskillingen med ränta är till fullo gulden, hvarför jag som säkerhet för den utfästa köpesumman, utöfver inteckningssäkerheten i Fösingstorp, förbehåller mig rättighet att, om de utfästa summorna skulle på de bestämda betalningstiderna uteblifva, och min fordran icke ur fastigheten Fösingstorp kunde till fullo erhållas, utan köparens vidare hörande göra mig betald genom försäljning af de hus, lägenheter och inventarier, detta köpekontrakt innehåller».
Första arbetalningen erlades med 500 rdr den 1 November sagda år, och på återstående köpeskillingen 6,000 rdr hade köparne dagen förut till Sven Petersson utgifvit skuldsedel löpande med sex procent ränta och förfallen till betalning på de i kontraktet bestämda tider, till säkerhet hvarför inteckning den 8 Juni 1868 meddelades i 1/ mantal Fösingstorp.
Johansson och hans hustru försattes i konkurs den 18 December 1868, och i konkursen bevakade Sven Petersson
s. 544 Sida 544 i årgången börjar här
förenämnde 6,000 rdr med ränta samt yrkade: att, derest det till säkerhet derför intecknade hemmanet ej försloge till fordringens gäldande, omförmälde lägenhet med inventarier mätte, jemlikt stadgandet i afhandlingen, till Sven Petersson öfverlätas, med rätt för honom att till godtgörande af sin fordran desamma försälja, och med skyldighet att öfverskottet af försäljningssumman till konkursmassan redovisa.
Efter det emot bevakningen framstälts den anmärkning, att då Sven Petersson kunde anses endast hafva förbehållit sig panträtt till försålda egendomen, men Johansson vid konkursens början varit af egendomen i besittning, Sven Petersson alltså afstått från sådan säkerhet, yttrade Norra Wedbo häradsrätt genom dom i konkursen den 20 Augusti 1869: att emedan Sven Petersson genom behörigt kontrakt förbehållit sig den i konkursen af honom bevakade lösegendom, godkändes Sven Peterssons bevakning i hvad den afsåge säkerhet för hans fordran å 6,000 rdr uti ifrågavarande lägenhet och inventarier, i den mån Sven Petersson efter rättegång genom laga kraftvunnet beslut eller annorledes kunde visa sig behörig att från konkursmassan undanskifta sagda egendom.
Med anledning häraf stämde Sven Petersson sysslomännen i konkursen länsmannen L. Löwenadler och fanjunkaren D. Asproth till 1870-års hösteting med nämnde härad och yrkade åläggande för dem att genast, i enlighet med åberopade kontraktet, till Sven Petersson afträda bryggerilägenheten med tillhörigheter, som konkursmassan innehade, för att af Sven Petersson försäljas, under förbindelse för honom att, sedan hans fordran blifvit gulden, redovisa öfverskottet af köpeskillingen.
Häradsrätten yttrade i utslag den 3 April 1871: att då Sven Petersson till Johansson och hans hustru genom berörda afhandling för 6,500 rdr försålt omförmälda lägenhet och inventarier, samt Johansson, som den 1 November 1867 erlagt de då till betalning förfallna 500 rdr, den 31 Oktober samma år till Sven Petersson å återstoden, 6,000 rdr med ränta, utfärdat sin förbindelse, hvilken den 8 Juni 1868
s. 545 Sida 545 i årgången börjar här
intecknats uti 1/6 mantal Fösingstorp; alltså och utan afseende å förbehållen i afhandlingen att äganderätten till lägenheten och inventarierna skulle på Johansson öfvergå först sedan köpeskillingen blifvit till fullo gulden, och att Sven Petersson skulle äga att, för den händelse köpeskillingen icke å utsatta tiden erlades, och densamma icke heller ur Johanssons 1/6 mantal Fösingstorp utginge, göra sig betald genom försäljning af nämnde lägenhet och inventarier, hvilka förbehåll voro stridande mot de i afhandlingens början gjorda bestämmelser, blef käromålet af häradsrätten ogilladt.
Göta hofrätt, der Sven Petersson efter erlagdt vad fullföljde talan, meddelade dom den 16 Februari 1872 af innehåll: att enär den afhandling, genom hvilken Sven Petersson till Johansson och hans hustru afyttrat ifrågavarande lägenhet och inventarier, uttryckligen stadgade, att, ehuru köparne dagen efter köpet fingo tillträda lägenheten för att densamma nyttja och bebo, äganderätten dock icke på dem öfverflyttades förr, än köpeskillingen till såväl hufvudstol som ränta blifvit till fullo gulden, samt att, derest köpeskillingen ej å utsatta tiden betalades, och densamma ej heller utginge ur Johanssons hemmansdel Fösingstorp, i hvilken inteckning för de efter verkställd afbetalning återstående, i utfärdadt skuldebref förskrifna 6,000 rdr med ränta blifvit meddelad, Sven Petersson ägde göra sig betald genom försäljning af lägenheten och inventarierna; alltså och då berörde stadganden såsom köpevilkor vore för Johansson och hans rättsinnehafvare förbindande, samt ostridigt vore, att köpeskillingen icke kunnat gäldas med försäljningssumman för Fösingstorp, pröfvade hofrätten skäligt att, med upphäfvande af häradsrättens utslag, förpligta sysslomännen att genast afträda lägenheten och de inventarier, som funnos qvar, till Sven Petersson, hvilken ägde att dem afyttra, med skyldighet för honom att derefter för den erhållna köpeskillingen till sysslomännen afgifva redovisning.
Från detta beslut, som uttryckte hofrättsrådet Björkmans, assessoren von Sydows samt vice häradshöfdingarne Stridbecks och Sundblads åsigt i saken, voro t. f. presidenten
s. 546 Sida 546 i årgången börjar här
Lemchen och assessoren Hessle skiljaktige och yttrade: att emedan åberopade afhandlingen, enligt deras åsigt, icke finge annorlunda tydas, än såsom innefattande att derigenom äganderätten till bryggerilägenheten jemte inventarierna på Johansson öfvergått, oansedt det af Sven Petersson i 4 punkten i afhandlingen gjorda förbehåll att i visst fall till gäldande af den betingade köpeskillingen få försälja den afyttrade egendomen; ty och då detta förbehåll icke kunde emot Johanssons borgenärer äga gällande verkan, fastställde desse ledamöter det slut, hvartill häradsrätten i saken kommit.
Sysslomännen sökte i underdånighet ändring och anförde: Ifrågavarande egendom, hvartill ej hörde jord, vore lösegendom. Denna hade Johansson den 1 November 1867 fått emottaga. Sven Peterssons äganderätt dertill hade alltså i samma stund upphört, och han ägde nu dertill ingen rätt, aldra minst emot borgenärerna, icke ens panträtt, enär egendomen ej var i hans vård. Ansåges lägenheten såsom fastighet, vore det i afhandlingen derom gjorda förbehåll stridande mot föreskriften i 1 kap. 2 § Jordabalken och derför utan verkan.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne Östergren och Fàhræus, den sistnämnde föredragande, samt konstituerade revisionssekreteraren Lagergren) hemställde medelst underdånigt betänkande den 19 Oktober 1872, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom.
Då saken den 31 i samma månad föredrogs inför Högsta Domstolen, förenade sig dess flesta ledamöter (justitieråden Qvensel, friherre Leuhusen, von Hofsten, Olivecrona, Lagerstråle och Strandberg) om följande beslut: Då på den uti ifrågavarande kontrakt, hvarigenom Sven Petersson till J. A. Johansson sålt bryggerilägenheten, förekommande bestämmelse, att köparen väl ägde tillträda lägenheten genast, men att äganderätten dertill ej skulle anses till honom öfvergången förr än betingade köpeskillingen blifvit betald, och att, derest liqvid derför å utfäst tid ej fullgjordes och den till säkerhet för samma köpeskilling medgifna inteckning i Johanssons hemmansdel ej skulle vara betryggande, Sven Petersson
s. 547 Sida 547 i årgången börjar här
ägde gå i författning om försäljning af bryggerilägenheten, hvilken, så vidt handlingarna föranledde, ej kunde annorlunda än som lösegendom betraktas, Sven Petersson ej grundat annat påstående, än att komma i besittning af den sålda egendomen för att genom ytterligare försäljning deraf göra sig betäckt för sin återstående köpeskillingsfordran, och vid sådant förhållande omförmälda bestämmelse i köpekontraktet velat göras gällande såsom ett aftal om panträtt i den sålda och till köparen öfverlemnade lösegendomen, men ett dylikt pantaftal ej kunde emot Johanssons i konkurs sammankallade borgenärer äga bestånd, pröfvade bemälde ledamöter, med ändring af hofrättens dom, rättvist fastställa häradsrättens domslut.
Justitierådet Cramér biföll det underdåniga betänkandet.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 28 November 1872.