Angående skyldighet att utfärda köpebref om fast egendom, då det upprättade köpekontrakt, som skulle bestämt när köpebref borde utfärdas, förkommit, samt den förmente säljaren bestridt, att köp uppgjorts, och endast vittnesbevisning härom blifvit
18 december 1871
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1873, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,2 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 558–562 i årgången 1873. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, C) Jordabalken, nr 7 i årgångens innehållsförteckning. Bandets löpnummer gick inte att läsa ur OCR-lagret.
- Nummer saknas i OCR-lagret: bandet trycker ett löpnummer över varje post, men just det här numret har inte gått att läsa. Posten är avgränsad på kolumntiteln — sidhuvudets rubrik, som byts där nästa post börjar — och inget nummer har gissats.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Jordabalken, nr 7.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tionde årgången, 1873 i litteraturen — s. 558–562 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 18 December 1871»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Anders Johansson och Andreas Johansson i Kommevalla instämde till Wilske häradsrätt Gustaf Nilsson dersammastädes och hans hustru med påstående: att, enär käranderne å auktion den 23 April 1869 af Gustaf Nilsson och hans hustru inköpt yodels mantal kronoskatteaugement Kommevalla, samt det öfver köpet upprättade kontrakt bestämde, att, sedan köpeskillingen 3,500 rdr blifvit till fullo gulden, köpebref skulle utfärdas och öfrige nödige åtkomsthandlingar lemnas käranderne, men Gustaf Nilsson och hans hustru, efter det kärandernes exemplar af berörde kontrakt på okändt sätt förkommit, undandragit sig att till dem, hvilka betalt hela köpeskillingen, aflemna köpebref och öfrige åtkomsthandlingar, Gustaf Nilsson och hans hustru måtte förpligtas att denna sin skyldighet fullgöra.
Då målet vid häradsrätten behandlades, bestredo svaranderne, att de vid uppgifna auktionen den 23 April 1869 till käranderne försålt ifrågavarande hemman.
Käranderne ingåfvo till häradsrätten en ur minnet sammanfattad afskrift af det köpekontrakt, som skulle upp-
s. 559 Sida 559 i årgången börjar här
rättats; och innehöll denna handling, att käranderne vid auktionen stannat för högsta anbudet 3,500 rdr; att tillträdet af hemmanet skulle ske genast, men att säljarne förbehållit sig att få bruka hemmansdelen 1 år till hälften åt köparne och under tre år taga bränntorf till husbehof; att köpeskillingen skulle betalas så, att vid tillträdet erlades 250 rdr; att köparne öfvertoge två inteckningar i hemmanet, tillhöriga Johannes Andersson i Bryngelsgården, och att återstoden af köpeskillingen skulle betalas i Juni 1869; att köpebref och åtkomsthandlingar skulle lemnas af säljarne, när köpeskillingen blifvit till fullo erlagd och qvitterad, samt att både köpare och säljare undertecknat köpekontraktet, hvilket bevittnats af Johan Frank och Jonas Johansson i Kommevalla. Vidare innehöll berörde handling, att tillträdessumman erlades den 1 Maj 1869, hvilket bevittnats af Frank och Jon Johansson i Stommen; samt att slutliqvid ägt rum den 7 Juni 1869 hos Johannes Andersson i Bryngelsgården, då köparne öfvertagit betalningsansvar för dennes inteckningar i hemmanet, uppgående med ränta till 3,213 rdr 33 öre, och att återstoden af köpeskillingen erlagts kontant, hvarom säljarne tecknat qvitto å kontraktet.
Såsom vittnen hördes:
Johan Frank, som berättade, att han närvarit vid auktionen den 23 April 1869, dervid käranderne för 3,500 rdr inköpt ifrågavarande hemman, och hvarvid bestämts öfriga köpevilkoren, hvilka af Frank uppgåfvos och befunnos hufvudsakligen öfverensstämma med hvad den företedda alskriften af köpekontraktet derom innehölle; samt att käranderne den 1 Maj 1869, då köpekontraktet redan var upprättadt, erlagt handpenningen; och berättade Frank och ett annat vittne vid namn Hjelte sammanstämmande, att käranderne den 10 Januari 1870 affordrat säljarne köpebref å hemmanet jemte åtkomsthandlingar, men att säljarne vägrat aflemna sådana handlingar, under yrkande att få se köpekontraktet; att dock Gustaf Nilsson slutligen lofvat att lemna köpebref å 1/16:dels mantal, om käranderne dermed åtnöjdes.
s. 560 Sida 560 i årgången börjar här
Andra köpevittnet Jonas Johansson, broder till en af käranderne, hördes utan ed och förmälde, att han på Gustaf Nilssons begäran utlyst auktionen å hemmanet; att vid auktionen, som hölls den 23 April 1869 i flera personers närvaro, käranderne för hemmanet bjudit 3,500 rdr, hvilket anbud antagits af Gustaf Nilsson; samt att omkring åtta dagar derefter köpekontrakt upprättats, hvilket kontrakt bevittnats af Frank och Jonas Johansson.
Johannes Andersson i Bryngelsgården förmälde, att någon dag i Juni 1869, sedan käranderne inköpt hemmansdelen af Gustaf Nilsson och hans hustru, parterne infunnit sig hos vittnet, hvarvid räkning dem emellan uppgjordes angående köpeskillingen 3,500 rdr; att största delen af köpeskillingen betaldes sålunda, att käranderne åtogo sig ansvarighet för en vittnets i hemmanet intecknade fordran å något mer än 3,000 rdr; att vid tillfället omtalades, att käranderne redan lemnat Gustaf Nilsson handpenningar; samt att Gustaf Nilsson qvitterade köpeskillingen å köpekontraktet, hvilket han jemväl sjelf undertecknade.
Petter Andersson i Ängsgården Floby berättade, att en dag under år 1869, då vittnet uppehållit sig hos nyssbemälde Johannes Andersson i Bryngelsgården, emellan parterne försiggått liqvid af köpeskillingen för ifrågakomne hemman, och att dervid Gustaf Nilsson tecknat qvitto å köpekontraktet.
Käranderne ingâfvo jemväl till häradsrätten ett af ordföranden i Kommevalla sockens kommunalnämnd utfärdadt intyg, att Gustaf Nilsson, efter som han försålt sin hemmansdel i Kommevalla, utstrukits i 1870-års mantals- och skattskrifningslängd och inskrifvits der såsom arbetskarl.
Häradsrätten yttrade medelst utslag den 13 September 1870: att som genom vittnens utsagor vore styrkt, att Gustaf Nilsson och hans hustru genom skriftligt kontrakt till käranderne sålt ifrågavarande 1/s:dels mantal Kommevalla och att liqvid ägt rum emellan parterne om köpeskillingen 3,500 rdr, hvilken Gustaf Nilsson qvitterat, samt denne och hans hustru lemnat obestridt såväl att käran-
s. 561 Sida 561 i årgången börjar här
dernes exemplar af kontraktet förkommit som ock att detsamma varit till innehållet lika med en af käranderne ingifven och i häradsrättens protokoll intagen så kallad afskrift af kontraktet; alltså förpligtades Gustaf Nilsson vid vite af 50 rdr att inom en månad, efter det häradsrättens utslag meddelats, till käranderne aflemna behörigen bevittnadt och qvitteradt salubref å hemmanet, upprättadt i enlighet med innehållet i ofvannämnde så kallade afskrift, tillika med nödige åtkomsthandlingar, så att lagfart å hemmanet kunde meddelas.
Gustaf Nilsson vädjade till Göta hofrätt. Det vore icke styrkt, att parterne afslutat laga köp om hemmanet, ty vid auktionen hade endast gjorts försök att sälja hemmanet, enär den erbjudna köpeskillingen varit för låg. Derföre underskref icke Gustaf Nilsson något auktionsprotokoll eller köpekontrakt. För öfrigt vore i allt fall att märka, att äfven det åberopade köpekontraktet icke blifvit bevittnadt af mer än ett vittne, enär Jonas Johansson, som vore broder till den ene köparen, icke kunde betraktas såsom något köpevittne.
Hofrätten utlät sig medelst dom den 5 Maj 1871: Ehuru upplyst vore, att Jonas Johansson i Kommevalla, som tillika med Johan Frank bevittnat det emellan Gustaf Nilsson och hans hustru samt deras vederparter upprättade köpekontrakt, vore broder till en af köparne, vid hvilket förhållande kontraktet varit bestyrkt af endast ett ojäfvigt vittne; likväl, enär det blifvit genom vittnena Johannes Anderssons i Bryngelsgården och Peter Anderssons i Ängsgården Floby berättelser ådagalagdt, att vid ett tillfälle i Juni månad 1869, sedan liqvid rörande köpeskillingen blifvit emellan parterne uppgjord, Gustaf Nilsson, i vederparternes och sistnämnde två vittnens närvaro, å vederparternes exemplar af kontraktet tecknat bevis, att köpeskillingen blifvit af dem till fullo betald, samt Gustaf Nilsson måste anses härigenom hafva godkänt köpet och deråt gifvit giltighet, fastställdes det slut, hvari häradsrätten stannat; dock att den tid, inom hvilken det ålåge Gustaf Nilsson att till vederparterne af-
s. 562 Sida 562 i årgången börjar här
lemna salubref och åtkomsthandlingar, komme att beräknas från hofrättens doms dag.
Gustaf Nilsson fullföljde underdånig talan.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne Svedelius och Lilienberg samt konstituerade revisionssekreteraren Adlers, den sistnämnde föredragande) hemställde i underdånigt betänkande den 4 November 1871, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom, dock att den tid, inom hvilken sökanden borde aflemna köpebref och åtkomsthandlingar, måtte räknas från Kongl. Maj:ts doms dag.
Saken föredrogs den 16 November 1871 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Wretman, Naumann, Bolin och Huss) funno skäl ej vara anfördt, som kunde verka ändring i hofrättens dom; och blef, i fråga om den tid, inom hvilken sökanden bör aflemna köpebref och åtkomsthandlingar, det underdåniga betänkandet af bemälde ledamöter faststäldt.
Justitieråden Södergren, Cramér och Carleson yttrade: att, som vid det förhållande, att ifrågavarande skriftliga köpekontrakt, det svaranderna förklarat sig hafva förlorat, icke kunnat i hufvudskrift eller i någon afskrift förevisas, och att icke heller två vittnen afgifvit bestämdt intyg om samma handlings innehåll, här saknades möjlighet för det med lagens stadgande i 1 kap. 2 § Jordabalken afsedda tillförlitliga utredande af köpeaftalets vilkor i alla dess delar, funne justitieråden, med ändring af domstolarnes beslut, svarandernas i saken instämda talan icke kunna bifallas.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 18 December 1871.