Angående öfverflyttande af fideikommiss-natur. Ternö i Södermanland.
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1873, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,2 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 57–60 i årgången 1873. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, B) Ärfdabalken, nr 2 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 9 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Ärfdabalken, nr 2.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tionde årgången, 1873 i litteraturen — s. 57–60 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Landshöfdingen m. m. grefve Fredrik Georg Strömfelt och hans hustru grefvinnan Sofia Lovisa Strömfelt, född Wachtmeister, förordnade genom testamente af den 3 Okto-
s. 58 Sida 58 i årgången börjar här
ber 1803, att Ternö säteri och gods, som de under äktenskapet förvärfvat, skulle, på sätt ett särskildt, samma dag upprättadt bref stadgade, efter begge makarnes död under fideikommiss-egenskap tillfalla deras son, sedermera generalmajoren friherre Carl Melchior Strömfelt. Genom omförförmälda fideikommissbref hade i berörda hänseende närmare stadgats, att vissa uppräknade, i Oppunda och Jönåkers härader af Södermanlands län belägna hemman och lägenheter, om tillsamman 243/6 mantal, skulle efter begge makarnes frånfälle odeladt tillfalla nämnde friherre Strömfelt under fideikommissnatur och efter honom ärfvas af hans äldsta son samt sedermera beständigt i nedstigande manliga linien af äldsta sönerna, man efter annan, eller, om någon fideikommissarie aflede utan manliga bröstarfvingar, af dess äldste broder i samma egenskap, så att godset aldrig finge till större eller mindre del försäljas, bortbytas eller förpantas. Grefvinnan Strömfelt dog år 1805 och grefve Strömfelt år 1814, hvarefter, på grund af ofvananmärkta testamente, Ternö säteri med underlydande hemman tillföll generalmajoren friherre Strömfelt och, efter dennes död, hans äldste son friherre Carl Adam Strömfelt.
Sedan denne sistnämndes moder vid Jönåkers häradsrätt anhållit om inteckning i två tredjedelar af de i samma härad belägna, under Ternö säteri lydande fasta egendomar till säkerhet för innehållet af ett utaf hennes bemälde son till henne eller ordres den 15 Juli 1869 utgifvet skuldebref å 15,000 rdr rmt med ränta, samt i anledning häraf tvist anhängiggjorts vid Svea hofrätt angående den rätt, hvarmed Ternö egendom af friherre Carl Adam Stömfelt innehades, hvilken tvist, enligt hofrättens den 16 Juni 1870 meddelade, laga kraftvunna dom, slutade så, att två tredjedelar af Ternö egendom med dertill hörande fastigheter förklarades i friherre Carl Adam Strömfelts hand hafva iklädt sig egenskap af arfvejord, hvarmed i allt skulle efter allmän lag förhållas, och att i följd deraf det i landshöfdingen grefve Strömfelts och hans frus ofvanberörda testamente stadgade förbud att egendomen försälja, bortbyta eller förpanta, icke utgjorde
s. 59 Sida 59 i årgången börjar här
hinder för bemälde friherres moder att för hvad hon hos honom hade att fordra i laga ordning hälla sig till ifrågavarande två tredjedelar af Ternö egendom med underlydande, — inkom friherre Strömfelt till Kongl. Maj:t med underdånig ansökning att, då det ej mindre för honom än äfven för blifvande fideikommissinnehafvare vore af vigt att få vissa fastigheter, motsvarande en tredjedel af det hela, i laga ordning afskiljda från de öfriga för att för framtiden utgöra fideikommissegendom, Kongl. Maj:t måtte tillåta, att den fideikommissnatur, som vidlåder en tredjedel af Ternö hufvudgård samt hvart och ett af derunder lydande hemman och lägenheter måtte få öfverflyttas på 1 mantal frälsesäteri Ternö med Franka och Tranvik, hvartdera '/2 mantal rå och rör, 2 mantal frälse Örsta, 1/2 mantal frälse Gillinge, 1 mantal frälse Stensund samt två mantal säteri-ladugård Berga, så att dessa fastigheter i sin helhet blefve fideikommissegendom, men de öfriga löstes från all fideikommissnatur.
Sökanden företedde derjemte dels värderingsinstrument, enligt hvilket Ternö med samtliga underlydande hemman och lägenheter uppskattats till 511,143 rdr 60 öre, hvaraf 170,319 rdr 20 öre belöpte på ofvannämnda sju hemman, dels ock handlingar, som visade, att samtlige de sökandens skyldemän, hvilkas rätt kunde vara af ansökningen beroende, tillstyrkt bifall dertill.
Svea hofrätt, hvars underdåniga utlåtande infordrades, tillstyrkte nådigt bifall till ansökningen.
Ärendet förekom till afgörande i Högsta Domstolen den 12 Augusti 1872, hvarvid justitieråden Almqvist, Naumann, Rabe, Lagerstråle och von Segebaden, med afseende å hvad hofrätten uti det underdåniga utlåtandet anfört, i anledning af Förordningen den 3 April 1810 funno skäligt till underdåniga ansökningen lemna bifall, så att den fideikommissnatur, som enligt hofrättens laga kraftvunna dom den 16 Juni 1870 vidlåder en tredjedel af Ternö hufvudgård samt hvart och ett af derunder lydande hemman och lägenheter, må öfverflyttas på de ofvan uppräknade sju hemmanen, hvilka i sin helhet blifva fideikommissegendom, men öfriga fastig-
s. 60 Sida 60 i årgången börjar här
heterna varda från all fideikommissnatur lösta; dock med vilkor, att sökanden, innan öfverflyttningen finge ske, infor Oppunda häradsrätt styrkte, att de till fideikommiss antagna fastigheterna icke vore med inteckningar i vidare mån besvärade, än för högst en tredjedel af de belopp, hvarför samma jemte andra fastigheter häftade på grund af med Kongl. Maj:ts tillstånd meddelade inteckningar; börande sedermera Kongl. Maj:ts i förevarande ärende meddelade utslag till framtida efterrättelse ordagrannt intagas i Jönåkers och Oppunda häradsrätters lagfartsprotokoll.
Justitierådet Carleson yttrade: »I anseende till ej mindre ofullständig utredning om de i det föreslagna bytet ingående hemmans särskilda värden, än ock den omständighet, att dessa hemman äro besvärade med gemensamma inteckningar, om hvilkas frigörande från fideikommisset eller fördelning emellan den fideikommitterade och den icke fideikommitterade egendomen någon åtgärd icke ens synes vara ifrågasatt, finner jag ej skäl att den underdåniga ansökningen bifalla».
Justitierådet Strandberg biföll ansökningen utan det af Högsta Domstolens flesta ledamöter beslutade förbehåll i afseende å fördelningen på särskilda fastigheter af de samtliga hemmanen nu vidhäftande inteckningar. —
Vid ärendets underdåniga föredragning i Statsrådet den 24 Augusti 1872, för inhemtande af Konungens två röster enligt 21 § Regeringsformen, förklarade H. K. H. Hertigen- Regenten, att Högsta Domstolens beslut skulle under Kongl. Maj:ts sekret utfärdas.