I testamente förordnar ägaren af ett hemman, att hans hustru i ett senare äktenskap skulle efter hans frånfälle fritt begagna samma hemman så länge hon lefde, men efter enkans död skulle hemmanet åter tillfalla testators arfvingar. En hans son i före-
20 augusti 1872
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1873, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,7 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 61–64 i årgången 1873. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, B) Ärfdabalken, nr 3 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 10 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Ärfdabalken, nr 3.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tionde årgången, 1873 i litteraturen — s. 61–64 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 20 Augusti 1872»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
sin andel eller icke? •
Genom testamente af den 8 April 1827 förordnade Peter Jonsson, att hans hustru Stina Jonsdotter ägde i sin lifstid fritt och obehindradt begagna 1/12 mantal Eklunda Mellomgården, som efter hennes död skulle åter tillfalla Peter Jonssons arfvingar. Sedan Peter Jonsson aflidit, och i arfskifte efter honom den 17 Maj 1829 antecknats hurusom omförmalda 1/12 mantal, som. vore under lifstidsdisposition gifvet åt Peter Jonssons enka, komme att efter hennes död tillfalla Peter Jonssons arfvingar, hans son Johannes Petersson till ‘/18 mantal och hans dotter till 1/1s mantal, hade bemälde Johannes Petersson och hans hustru Stina Jonsdotter i köpekontrakt den 26 Februari 1838, hvarigenom de åt O. Gustafsson och hans hustru Maria Persdotter sålt 1/1s mantal Eklunda Mellomgården, hvarom nu ej är fråga, tillika, under åberopande, att 1/1s mantal Eklunda Mellomgården komme efter Peter Jonssons enkas död att tillfalla Johannes Petersson, till Gustafsson och hans hustru sålt samma 1/18 mantal, dock att det testamente, Peter Jonssons enka innehade, skulle för köparen lända till efterrättelse.
Johannes Petersson afled den 9 December 1859, och Peter Jonssons enka den 15 Januari 1869, hvarefter Gustafsson vid Wadsbo häradsrätt i Hasslerörs tingslag, efter särskilda stämningar å Johannes Peterssons enka och öfriga sterbhusdelägare, yrkade, att som Johannes Petersson och
s. 62 Sida 62 i årgången börjar här
hans hustru Stina Jonsdotter, enligt köpekontraktet den 26 Februari 1838, till Gustafsson försålt omförmälda 1/18 mantal Eklunda Mellomgården med vilkor att hemmansdelen ej finge tillträdas förr än Peter Jonssons ofvanbemälda enka aflidit, och att den betingade köpeskillingen 488 rdr 42 skillingar 8 runst. riksgäld skulle betalas ett år efter tillträdesdagen, med fem procent ränta från samma dag; men sterbhusdelägarne, oaktadt Peter Jonssons enka aflidit den 15 Januari 1869, vägrat att till Gustafsson afstå hemmansdelen, Johannes Peterssons enka och sterbhusdelägare alltså måtte åläggas att, emot öfverenskomna köpeskillingen, till Gustafsson genast afträda hemmansdelen, för densammas besittning betala afgäld från den 15 Januari 1869 till afträdesdagen samt aflemna fullständiga åtkomsthandlingar till hemmansdelen.
Johannes Peterssons enka svarade, att käromålet ej rörde henne, ty hon hade ingen rätt till ifrågavarande fastighet, hvilken vore arffallen endast till Johannes Peterssons barn. Till bestyrkande af denna uppgift företeddes arfskifte efter Johannes Petersson af den 20 maj 1864, enligt hvilket enkan frånträdt henne genom inbördes testamente den 18 Februari 1851 tillkommen rätt att sitta i orubbadt bo tills yngsta barnet fyllt femton år, samt fastigheterna blifvit fördelade emellan Johannes Peterssons och hennes efterlemnade barn.
I öfrigt genmäldes af sterbhusdelägarne: Bestämmelsen i 1838-års köpekontrakt, angående försäljning jemväl af ifrågavarande 1/18 mantal, skedde under förutsättning att Johannes Peterssons stjufmoder Stina Jonsdotter skulle dö före honom, i hvilket fall detta 1/18 mantal tillfallit Johannes Petersson. Eljest hade köpet ingen verkan, hvilket jemväl vore uttryckt genom det i kontraktet inryckta förbehåll, att testamentet af den 8 April 1827 skulle lända till efterrättelse. Då, enligt nämnda testamente, fastigheten skulle efter Stina Johnsdotters död tillfalla hennes man Peter Jonssons arfvingar, vore alltså Johannes Peterssons barn dessa arfvingar, och Johannes Petersson, som under sin lifstid hvarken haft ägande- eller dispositionsrätt till ifrågavarande 1/1s mantal, hade följaktligen ej kunnat sälja detsamma.
s. 63 Sida 63 i årgången börjar här
Gustafsson hade allt sedan år 1838 aldrig gjort anspråk på fullbordan af det ofullständiga och vilkorliga köpet förr än nu, sedan hemmanet under tiden blifvit betydligt förbättradt. Hans anspråk vore dock för sent framstäldt, vare sig enligt Kongl Förklaringen den 14 Maj 1805 eller Kongl. Förordningen den 4 Mars 1862 om tioårig preskription m. m. På dessa grunder bestreds käromålet.
Häradsrätten yttrade i utslag den 12 Maj 1871: Enär, enligt Peter Jonssons testamente, ifrågavarande fastighet öfverlåtits till hans enka Stina Jonsdotter att af henne gagnas i hennes lifstid, med föreskrift derjemte, att samma fastighet skulle efter hennes död delas emellan hennes barn eller arfvingar; men bemälda Stina Jonsdotter aflidit först den 15 Januari 1869, samt fastigheten således ingalunda tillfallit Johannes Petersson, som aflidit redan den 9 December 1859, och följaktligen ej heller kunnat af honom disponeras, pröfvade häradsrätten rättvist ogilla käromålet.
Gustafsson vädjade till Göta hofrätt och erinrade, att äganderätten till hemmanet redan i arfskiftet efter Peter Jonsson år 1829 tillagts Johannes Petersson, och att icke blott han utan äfven hans hustru sålt hemmanet till Gustafsson med vilkor att tillträdet deraf, i enlighet med Peter Jonssons testamente, skulle ske först efter dennes enkas död.
Hofrätten meddelade dom den 5 Januari 1872: Emedan Peter Jonsson genom testamente af den 8 April 1827 till sin hustru Stina Jonsdotter endast öfverlåtit lifstidsnyttjanderätt till 1/12 mantal Eklunda Mellomgården; samt Johannes Petersson följaktligen vid Peter Jonssons död, såsom arfskiftet efter den sistnämnde äfven upptoge, efter honom ärft äganderätten till två tredjedelar i berörda hemmansdel eller 1/18 mantal; ty och som Johannes Petersson vid sådant förhållande varit behörig att, på sätt som skett, genom köpekontraktet af den 26 Februari 1838, äganderätten till sagda 1/18 mantal å Gustafsson öfverlåta; alltså och då det, med afseende å tiden för Peter Jonssons enkas död, ålegat sterbhusdelägarne efter Johannes Petersson att, efter åtnjuten laga fardag, den 14 Mars 1871 till Gustsfsson afträda samma hemmansdel, prof-
s. 64 Sida 64 i årgången börjar här
vade hofrätten lagligt att, med upphäfvande af häradsrättens utslag, förpligta sterbhusdelägarne, dels att, emot erhållande af den i nämnda kontrakt bestämda köpeskilling 488 rdr 42 sk. 8 rst. riksgäld, till Gustafsson den 14 Mars 1872 afträda ifrågavarande 1/is mantal Eklunda Mellomgården och öfverlemna åtkomsthandlingar dertill, dels ock att för nyttjandet af samma hemmansdel till Gustafsson utgifva afgäld för tiden från den 14 Mars 1871 till dess han komme i besittning af fastigheten, med afdrag för ränta å stadgade köpeskillingen efter fem för hundra om året från sistnämnda dag, och skulle berörda afgäld, derest ej parterna annorlunda om densammas belopp åsämjdes, bestämmas af tre gode män, af hvilka parterna eller, om någon af dem tredskades, kronofogden i orten, i den tredskandes ställe, finge välja en å hvardera sidan och de två sålunda valda gemensamt tillkalla den tredje; dock ägde part, som med gode männens beslut vore missnöjd, att deremot till häradsrätten instämma klander sist till det ting, som i tingslaget infölle näst efter tre månader från beslutets meddelande.
Sterbhusdelägarne sökte i underdånighet ändring i denna dom.
Medelst underdånigt betänkande den 10 Juli 1872, hemställde nedre revisionen (revisionssekreteraren Fâhrœus samt konstituerade revisionssekreterarne Adlers och Glimstedt, den sistnämnde föredragande), att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom och ålägga sterbhusdelägarne att den 14 Mars 1873 afträda ifrågavarande hemmansdel.
Saken föredrogs inför Högsta Domstolen den 24 förenämnde Juli, hvarvid dess fiesta ledamöter (justitieråden Naumann, von Hofsten, Olivecrona, Lagerstråle och von Segebaden) biföllo det underdåniga betänkandet.
Justitieråden Carleson och Strandberg yttrade: Emedan enkan Stina Jonsdotter redan vid rättegångens början tillkännagifvit, att hon saknade all rätt till ifrågavarande fastighet; och någon omständighet, på grund hvaraf hon kunde förpligtas afträda fastigheten eller deltaga i betalande af omstämda afgäld ej förekommit, pröfvade justitieråden rättvist, med ändring af hofrättens dom, så vidt densamma Stina Jonsdotter anginge, fastställa häradsrättens derutinnan meddelade beslut; hvaremot justitieråden, beträffande öfriga sökandernas fullföljda talan, biföllo nedre revisionens underdåniga betänkande.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 20 Augusti 1872.