Naumanns tidskrift 1873 s. 676

Uti stämning å fabriksidkaren Jacques Lamm och t. f. stadsmäklaren John Håkansson yrkade vice häradshöfdingen S. Th. Rubin: att som, efter det Rubin Torsdagen den 23 Februari 1871 med Håkansson träffat aftal om köp af 400 aktier i Gefle-Dala jernvägs aktiebolag, med ränte- och vinstutdelningskuponger från och med år 1871, emot ett betingadt pris af 260 rdr för hvarje aktie att kontant betalas, och äfven å detta köp erhållit slutsedel, med upplysning tillika, att 100 st. af aktierna tillhörde Lamm, denne sådant oaktadt vägrat att sistberörda aktier emot erbjuden betalning till Rubin utgifva, Lamm måtte gemensamt med Håkansson varda ålagdt att för fullgörande af det ingångna köpeaftalet till Rubin utlemna nyssnämnda aktier med ränteoch vinstutdelningskuponger från och med år 1871, emot betingade priset 260 rdr för hvarje aktie, eller ock, om det ej kunde ske, genast till Rubin erlägga skilnaden emellan samma pris och det pris, som, efter det ifrågavarande försäljningen ägt rum, å Stockholms börs för dylika aktier högst noterats eller 300 rdr.

Rubin företedde den åberopade slutsedeln så lydande:

»Stockholm den 23 Februari 1871. Slutadt till häradshöfdingen herr S. T. Rubin af följande:

Herr Adler Larsson 275 aktier;

» Jacques Lamm 100 »

» Aug. Södermark 25 »

400 aktier i Gefle-Dala jernvägsaktiebolag, lydande å 100 rdr pr aktie med ränte- och vinstutdelningskuponger från och med år 1871, efter ett betingadt pris af rdr 260 rmt pr aktie att kontant betalas.

John Håkansson t. f.»

s. 677 Sida 677 i årgången börjar härKopiera citering

Och uppgaf Rubin, att Håkansson sålt aktierna Torsdagen den 23 Februari på bolaget Guilletmot et Weylandts kontor, dervid Lanam icke närvarit; att Håkansson lemnat Rubin Fredagen den 24 Februari slutsedel och den 25 Februari 300 aktier samt, tillfrågad Måndagen den 27 eller Tisdagen den 28 Februari hvarför de felande 100 aktierna icke bekommits, tillkännagifvit sin förundran öfver att Lamm icke aflemnat dem och uttalat förmodan, att Lamm oförtöfvadt skulle uppsända aktierna; att då emellertid aktierna icke afhördes hvarken den 28 Februari eller tidigt på Onsdagen den 1 Mars, Rubin sistnämnde dag vid middagstiden uppsökt Lamm på börsen och tillfrågat honom, i Håkanssons närvaro, om Lamm vore beredd att aflemna aktierna, dervid Rubin tillika förevisat slutsedeln och köpeskillingen för aktierna; att Lamm yttrat, att som aktierna efter försäljningen stigit i pris och de ej afhemtats inom föregående veckas slut, Lamm vidtalat en annan mäklare att försälja dem, hvarjemte Lamm föreslagit att öfverlemna frågan till afgörande af några dertill utsedde personer, men att då Rubin förklarat sig vilja hafva aktierna, Lamm slutligen yttrat, att han då ej ville lemna något vidare svar eller taga befattning med de erbjudna penningarne; samt att Rubin derpå den 2 Mars låtit genom notarius publicus uppvisa för Lamm slutsedeln och penningar (26,000) rdr, med yrkande att, emot dessa, få aktierna, men att Lamm yttrat, det han ej hade något svar att afgifva å den skedda framställningen.

Lamm bestred käromålet. Något köp med säljarens ja och samtycke hade icke ägt rum, hvarföre ock ett verkligt köp ej kommit till stånd. Hvad än som förekommit emellan Lamm och Håkansson angående aktierna, hade detta dock endast varit ett tingande om köp angående aktierna emellan Lamm och en för honom ännu obekant person, samt hade icke kunnat berättiga Håkansson att till hvilken person som helst bortsluta aktierna utan bestämmelse af tid och ställe för betalningen och leveransen af aktierna, blott Lamm finge för hvarje aktie 260 rdr. Men om än den af Håkansson uppgjorda affär kunde anses såsom giltigt köp, så bestredes

s. 678 Sida 678 i årgången börjar härKopiera citering

dock käromålet på den grund, att köparen ej erlagt till säljaren betalning för aktierna genast efter köpets afslutande, utan först på sjunde dagen derefter erbjudit säljaren penningarne, och följaktligen, då liqviden bort kontant betalas, brustit åt köpet. »Någon kommunikation emellan Lamm och Rubin i saken hade nämligen ej ägt rum förrän Onsdagen den 1 Mars».

Sedermera bestred Lamm, att han gifvit Håkansson uppdrag att sälja aktierna på de i slutsedeln omförmälde vilkor, och anmärkte tillika, att Lamm icke erhållit slutsedeln inom den i gällande mäklareordning bestämda tid eller kl. 10 f. m. dagen efter slutsedelns utfärdande.

Håkansson bestred jemväl för sin del käromålet, i hvad det honom anginge.

I målet hördes såsom vittnen två hos Håkansson anställde bokhållare, hvilka berättade, den ene: att sedan Håkansson blifvit i saken stämd, Lamm inkommit på Håkanssons kontor, dervid samtal emellan Håkansson och Lamm uppstått om rättegången och aktierna Och Lamm förklarat sig hafva emottagit ifrågavarande slutsedel och godkänna densamma, men tillika yttrat, att han ansåge sig icke längre vara bunden af den, då Rubin ej gifvit sig tillkänna eller för aktierna erbjudit betalning förr än några dagar efter det slutsedeln emottagits af Lamm; hvarjemte denne tillagt, att Rubin ej inställt sig hos Lamm förr än påföljande Måndag, och att som Rubin dröjt så länge, innan han velat erlägga penningarna och afhemta aktierna, Lamm ansett sig ej bunden af slutsedeln. Den andre bokhållaren förmälde: att han en dag i slutet af Februari 1871 på Håkanssons tillsägelse gått med en slutsedel af samma innehåll som den i målet företedda till Lamm och lemnat den i hans bostad till någon af hans husfolk; att vittnet på Håkanssons anmodan påföljande Tisdag inställt sig hos Lamm och anhållit, att Lamm ville aflemna de enligt slutsedeln till Rubin sålda aktierna på Guilletmot et Weylandts kontor, der Lamm skulle få liqvid för dem; att emellertid Lamm svarat, att som det varit uppgjordt (eller stod i slutsedeln) att aktierna

s. 679 Sida 679 i årgången börjar härKopiera citering

skulle »kontant betalas», men detta icke skett under den vecka, då köpet uppgjorts, Lamm ej ville utlemna några aktier, och att i allt fall Lamm icke vore skyldig att utlemna aktierna, utan att den, som köpt dem, borde komma till Lamm och afhemta dem.

Lamm bestred vittnesmålen; men tillade att, äfven om de vore riktiga, de blott utvisade, att Lamm skulle hafva godkänt försäljningen, derest köparen erlagt liqvid innan slutet af den vecka, i hvilken köpet afslutats.

Sedan såsom ostridigt parterne emellan antecknats, att aktier i Gefle-Dala jernvägs aktiebolag med tillhörande kuponger fr. o. m. 1871 blifvit under veckan före den 19 Juni 1871 sålda å Stockholms börs för 300 rdr stycket, yrkade Rubin: att derest icke Lamm till Rubin utlemnade omstämde aktierna, Lamm måtte åläggas till Rubin utbetala för hvarje aktie skilnaden emellan det belopp 260 rdr, hvarför Rubin köpt aktierna, och berörde 300 rdr.

Lamm anmärkte, att prisskilnaden borde enligt lag och praxis beräknas, icke efter det pris, som efter försäljningen högst noterats å Stockholms börs, utan efter priset den dag, då Rubin hos säljaren bort anmäla sig eller anmält sig för att emottaga och betala aktierna.

Enligt rådstufvurättens dom den 7 Augusti 1871 ogillades Rubins emot Håkansson förda talan, hvarjemte vidare yttrades: att emedan genom i saken afhörda vittnena bokhållarena August Södermarks och G. A. M. Undéns berättelser måste anses utredt, att Lamm godkänt det försäljnings- och köpeaftal, som omförmäldes uti den af Rubin företedda och af Håkansson den 23 Februari 1871 utfärdade slutsedel, enligt hvilken Lamm till Rubin försålt ifrågakomne 100 aktier med tillhörande ränte- och vinstutdelningskuponger efter betingadt pris 260 rdr för hvarje aktie; ty och som Rubin, hvilken, enligt hvad framginge af ett företedt, af Lamm till riktigheten obestridt notarialbetyg, låtit den 2 Mars 1871 tillbjuda Lamm den för aktierna öfverenskommna betalningen, desto mindre kunde, såsom Lamm förmenat, anses hafva brustit i fullgörandet af köpevilkoren

s. 680 Sida 680 i årgången börjar härKopiera citering

derigenom att han icke förr än nämnde dag, med erbjudande af betalning, begärt att af Lamm utfå aktierna, som någon tid, inom hvilken betalning skulle erläggas, så vidt visadt vore, ej blifvit bestämd, och Lamm icke ens uppgifvit, mindre styrkt, att han före den 2 Mars affordrat Rubin betalning för aktierna; alltså och vid det förhållande, att Lamm icke velat ifrågasätta riktigheten af Rubins uppgift derom, att aktier i Gefle-Dala jernvägs aktiebolag af ifrågavarande beskaffenhet under tiden från och med den 12 till och med den 17 Juni 1871 blifvit å Stockholms börs försålde till ett pris af 300 rdr for hvarje aktie, förpligtades Lamm att genast antingen, emot erhållande af den för merberörde 100 aktier med kuponger i slutsedeln bestämda betalning, till Rubin utlemna samma antal aktier i nämnda aktiebolag jemte till aktierna hörande ränte- och vinstutdelningskuponger från och med år 1871, eller ock till Rubin emot qvitto utbetala skilnaden emellan det i slutsedeln för aktierna betingade pris 260 rdr och ofvannämnda börspris 300 rdr, hvilken skilnad, efter 40 rdr för hvarje aktie, för 100 aktier utgjorde 4,000 rdr.

Lamm vädjade till Svea hofrätt och åberopade hvad han förut anfört samt begärde att få hörde uppgifne personer såsom vittnen derom, att i fråga om värdepapper prisskilnaden enligt vanligt handelsbruk beräknades på sätt Lamm redan vid rådstufvurätten uppgifvit; och att den 1 Mars 1871, då Rubin anmälde sig hos Lamm för att få aktierna, priset å dem varit 291 rdr stycket.

Hofrätten i dom den 11 April 1872 ansåg den af Lamm, framställda anhållan att få uppgifne personer hörde såsom vittnen icke kunna bifallas, enär de omständigheter, hvarom vittnesförhör äskats, icke vore af beskaffenhet att kunna på sakens utgång inverka, samt fann ej skäl att i rådstufvurättens dom ändring göra.

Lamm fullföljde underdånig talan.

Nedre revisionen (revisionssekreterarne Östergren och Lilienberg, den sistnämnde föredragande, samt konstituerade revisionssekreteraren Lagergren) hemställde i underdånigt

s. 681 Sida 681 i årgången börjar härKopiera citering

betänkande den 4 December 1872, att Kongl. Maj:t mätte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom, hvilket betänkande bifölls vid sakens föredragning inför Högsta Domstolen den 12 nyssnämnde December (i närvaro af justitieråden Södergren, Cramér, Carleson, Naumann, von Hofsten och Rabe).

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 22 Januari 1873.