Naumanns tidskrift 1873 s. 681

Dä den rättegång, hvarför här nedan lemnas redogörelse, började, tillhörde Olofsfors’ bruk i Nordmalings tingslag till tre fjerdedelar kammarherren friherre C. von Rosen och f. d. kaptenen R. af Palin, samt till återstående fjerdedelen Nordmalings bolag, hvars styrelse utgjordes af grosshandlanderne P. Wikström och J. W. Åbom samt handlanden G. Lundberg.

Nordmalings bolag hade köpt berörde fjerdedel af stadsmäklaren J. Holm enligt köpekontrakt den 20 Augusti 1864 och köpebref den 1 derpå följande September, genom hvilka handlingar Holm sålt till bolaget den honom tillhöriga fjerdedelen dels i Olofsfors’ bruk, bestående af Olofsfors’ masugn etc. (uppräknade verk och inrättningar); dels i åtskilliga omnämnde, under bruket lydande eller tillköpte hemman, lägenheter och besittningsrättigheter, dels uti andelar i två fisken, dels uti fyra uppräknade grufvor eller grufvedelar jemte andelar i den vid dessa grufvor befintliga malm och dertill hörande förlag; och ansåges köparne hafva tillträdt det köpta den 1 November 1862, hvarjemte med köpet åtföljde inventarier och balanser m. m. vid bruket, hvilka af köparne skulle öfvertagas efter deras värde enligt bok.

s. 682 Sida 682 i årgången börjar härKopiera citering

Holm hade på auktion den 8 November 1862 köpt nämnde fjerdedel af urarfvaboet efter grefvinnan Lewenhaupt, som ärft densamma efter sin fader grosshandlanden Pauli.

Enligt protokoll, hållet vid »bolagsstämma» med intressenter i Olofsfors bruks- och sågverks-bolag» den 4 November 1863, och vid hvilken närvoro von Rosen, af Palin och Holm, beslöts: att som hittillsvarande disponenten begärt afsked, annan disponent skulle i hans ställe antagas; och att till »bolagets» korrespondentdisponent utsåges kamereraren J. F. von Heidenstam; hvarjemte bruksförvaltaren Schjåltz skulle underrättas, att han uti alla de frågor, om hvilka intressenternes tankar vore af vigt att inhemta, eller deras beslut erfordrades, borde vända sig direkt till von Heidenstam, till hvilken alla rapporter och förslag m. m. jemte reqvisition å penningar och varor framgent skulle å behöriga tider insändas. Tillika beslöts, att bruksförvaltaren skulle till hvar och en af intressenterne årligen afgifva summarisk redovisning för förvaltningen af all »bolagets» så lösa som fasta egendom.

Protokollet vid sammanträde med intressenterne i Olofsfors’ bruk den 15 December 1864, vid hvilket sammanträde voro tillstädes von Rosen och af Palin samt Nordmalings bolag genom Wikström, Åbom och Lundberg, innehåller:

§ 2. Sedan disponenten anmält, att bolaget Pauli & C:ni förklarat sig icke vilja vidare förlägga bruket och förty hemställt huru vid sådant förhållande borde förfaras, beslöts, att intressenterne skulle pro rata parte tillskjuta erforderlige medel till brukets, sågverkets, grufvornas och dermed sammanhängande handteringars, händelsers och rörelsers fortfarande och jemna drift, och att, derest någon intressent åsidosatte sin skyldighet i detta afseende, disponenten skulle äga att för den försumliges räkning och på hans bekostnad på bästa möjliga sätt anskaffa erforderlige medel.

§ 5. Af von Rosen och af Palin tillkännagafs: att, sedan Holm numera sålt sin andel i bruket, den emellan Holm och öfrige intressenter träffade öfverenskommelse att i fråga om försäljning af någon intressents andel i bruket hembud

s. 683 Sida 683 i årgången börjar härKopiera citering

till öfrige intressenter först skulle äga rum, innan någon andel af bruket finge till annan person säljas, till all kraft och verkan upphört, emot hvilket tillkännagifvande någon anmärkning icke framställdes.

Vid sammanträde den 17 December 1864 (närvarande desamma som den 15 December) beslöts angående fördelningen af de medel, som inflöte i och för försäljning af egendomens produkter, att hvarje intressent skulle äga att i förhållande till sin del i hela bruket uppbära och qvittera medlen i den mån de inflöte; samt, på förslag af von Rosen, att Wikström och Åbom gemensamt skulle i samråd med disponenten ombesörja försäljningen af brukets produkter, hvarföre ock Wikström och Åbom skulle äga besluta i alla de frågor, som med tillverkningen ägde gemenskap, såsom bestämmande af dimensioner, sättet för sortering och stapling, lastning m. m., om hvilket allt Wikström och Åbom ägde att med brukets förvaltare öppna korrespondens; dock skulle räkning öfver hvarje last aflemnas till disponenten.

Vid sammanträde den 24 Oktober 1866 (närvarande von Rosen, af Palin och styrelsen för Nordmalings bolag) fattades åtskilliga beslut; och i afseende å flera af dem var bemälde styrelse af olika åsigt med von Rosen och af Palin, men öfverröstades.

Någon tid derefter ingaf Nordmalings bolag till vederbörande kon. befallningshafvande en skrift, deri, med förmälan att bolaget sökt, men ej lyckats åstadkomma reformer i förvaltningen af Olofsfors’ bruk, hvilka reformer varit nödige till förekommande af allt för stora årliga förluster och beredande i stället af någon inkomst från bolagets ganska betydliga possession i sagde bruk, begärdes handräckning för utbrytning af bolagets fjerdedel i Olofsfors’ bruk och egendomar samt till en början fjerdedelen af de intressenterna i bruket tillhörande boningslägenheter vid bruket, jemte bruks- och sågverksinrättningen; och anhölls att landtmätaren Grafström måtte förordnas att verkställa utbrytningen och det laga skifte, som med anledning deraf kunde föranledas.

s. 684 Sida 684 i årgången börjar härKopiera citering

I afgifven förklaring yttrade disponenten von Heidenstam, att den ifrågasatta utbrytningen icke rätteligen eller lagligen kunde äga rum, ty bruket kunde icke delas eller delar deraf utbrytas åt en delägare, utan att meddelägarnes rätt förnärmades. De under bruket lydande hemman och skogar kunde icke heller delas, enär dessa dels vore till en del från bruket oskiljaktige och dels vore för brukets bestånd och förkofran inköpte och således icke borde kunna få af en intressent, emot de öfriges bestridande, dragas från det ändamål, hvarför de förvärfvats, helst de vore för brukets och verkets behöriga drift nödvändiga.

Sedan Nordmalings bolag frånträdt sin nämnde ansökning, i hvad den afsåge inrymning i boningshus och öfrige lägenheter vid Olofsfors’ bruk, men i öfrigt vidhållit ansökningen, förklarade konungens befallningshafvande, enligt beslut den 17 December 1866, hinder icke möta för Nordmalings bolag att få sig tillskiftad dess fjerdedel i de till bruket hörande hemman, fisken och frälselägenheter, samt förordnade Grafström att samma skifte i laga ordning verkställa; men, hvad beträffade ansökningen om handräckning för utbrytning af bolagets andel i sjelfva bruket med livad dertill af uppräknade hemman, fisken och lägenheter hörde, ansåg konungens befallningshafvande denna fråga vara af beskaffenhet, att det icke tillkomme kon. befallningshafvande att emot öfrige delägares bestridande dermed taga befattning. Med anledning af besvär utaf bolagets vederparter förklarade Kongl. Maj:t genom utslag den 25 November 1867, att Kongl. Maj:t fann förevarande fråga, om och på hvad sätt bolagsskifte parterne emellan borde äga rum, icke i dess nuvarande skick utgöra föremål för behandling enligt skiftesstadgan, hvadan kon. befallningshafvandes öfverklagade beslut undanröjdes.

Slutligen instämde styrelsen för Nordmalings bolag von Rosen och af Palin till Nordmalings och Bjurholms tingslags häradsrätt med påstående: att, enär bolaget i anseende till de obehag och stridigheter, den i vissa hänseenden hittills gemensamma förvaltningen af Olofsfors’ bruk för bolaget

s. 685 Sida 685 i årgången börjar härKopiera citering

medfört, vore sinnadt att särskildt förvalta sin andel i detsamma, bolaget måtte förklaras berättigadt att för denna andel erhålla den utbrytning, hvartill bolaget efter lag vore berättigadt, i hvilket afseende yrkades: att bolaget för sin en fjerdedel måtte njuta utbrytning medelst laga skifte ur följande under bruket lydande hemman och lägenheter, neml. Mo (m. fl. uppräknade hemman), fem sjundedelar i frälse lax- och nejonögonfisket i Lögdeå elf samt en fjerdedel af kronoskatte lax- och nejonögonfisket i Öre elf; att inköpta skogstrakter måtte likaledes genom landtmätare skiftas emellan bolagets en fjerdedel och de öfrige tre fjerdedelarne i bruksegendomen; att sjelfva bruket med tillhörande bruksbyggnader, qvarnar och sågverk måtte fördelas delägarne emellan antingen medelst turning efter dygn, eller på hvad annat sätt som kunde finnas lagligt; att skattlagda rekognitionsskogar likaledes måtte efter andel delägarne emellan fördelas af behörig landtmätare; att delning af all åbyggnad måtte af gode män verkställas med hänsyn till lägenheternas och rummens antal i så noga öfverensstämmelse med delägarnes lotter, som kunde äga rum; att den lösa egendomen jemväl måtte af förordnade gode män skiftas; samt att delägarne måtte berättigas att genast efter verkställd delning emottaga hvar sin andel af egendomen, så i fast som löst.

Vederparterne svarade: Förhållandet emellan delägarne i Olofsfors’ bruk vore ett bolagsförhållande. Sådant bolag förefunnes nemligen på grund af både tyst medgifvande och uttryckligt aftal emellan delägarne. Vid sammanträdet den 4 November 1863, hvilket sammanträde uttryckligen kallas bolagsstämma, likasom ock delägarne kallas intressenter i Olofsfors’ bruks- och sågverksbolag, blef von Heidenstam af dåvarande delägare utsedd till disponent, hvilket innefattade ett beslut om gemensam förvaltning af egendomen. Detta förhållande fortfor ännu år 1864, då Nordmalings bolag förvärfvade sin anpart i bruket, och Nordmalings bolag lät det under flera år utan anmärkning vid samma förhållande förblifva. Vid sammanträden år 1864 blef von Heidenstam

s. 686 Sida 686 i årgången börjar härKopiera citering

ånyo enhälligt utsedd till disponent, och åtskilliga beslut fattades angående rörelsens drifvande för gemensam räkning. Enligt Kongl. Maj:ts utslag den 25 November 1867 betraktades delägarne såsom utgörande ett bolag. Också hade af Nordmalings bolag framstäldt anspråk att få tillsätta särskild förvaltare för dess andel i bruket blifvit af myndigheterne ogilladt. Bolag finge icke af en eller annan bolagsman ensidigt brytas; och först när bolag upplöstes, finge bolagets egendom delas, på sätt i 15 kap. 8 § Handelsbalken stadgades. Nu vore emellertid icke stämdt om bolagets upplösning, hvarföre ock fråga derom ej utgjorde föremål för pröfning. Då således bolag förefunnes, bestredes redan på denna grund allt afseende på käromålet. Men dessutom vore den ifrågasatta delningen icke möjlig. Ty huru skulle t. ex. vid en masugn bland det framflytande glödande jernet kunna göras skilnad för de särskilda malmer, en hvar delägare låtit för sin räkning införa i masugnen. Turning vid masugnens begagnande vore icke heller lämplig. En delägare kunde ju nemligen underlåta att i sin tur begagna masugnen, som då komme att afkylas och följaktligen icke kunde af följande i tur varande delägare begagnas. På sådant sätt skulle lätteligen hela tackjernstillverkningen, som låge till grund för smidet, kunna förhindras; och i allt fall skulle en sådan turning medföra ökade förvaltningskostnader. Enahanda svårigheter mötte för delning af öfriga verken. För öfrigt stode stämningspåståenderne i strid emot hvarandra. Ty å ena sidan yrkades laga skifte af alla fastigheterne och äfven af rekognitionsskogarne (hvilka senare dock icke finge delas); men å andra sidan yrkades delning af åbyggnaderne på ett sätt, som icke läte sig verkställa vid laga skifte, dervid ju marken, hvarå byggnaderne stode, måste tillfalla någon viss delägare, hvilken väl icke tilläte, att på hans ägor funnes byggnader, som tillhörde en annan. Den påyrkade delningen af byggnaderne efter lägenheternas och rummens antal vore overkställbar. Fördelningen af hemmanen och skogarne och dessa senares dragande från det ändamål (bruksdriften), hvarför större delen af dem upp-

s. 687 Sida 687 i årgången börjar härKopiera citering

låtits, skulle vålla öfrige delägare skada, enär skogarne vore väl behöflige för bruksdriften och sågverksrörelsen vid Olofsfors. Åtskilliga hemman vore med bruket oskiljaktigt förenade, skatteköpte enligt K. Kungörelsen den 4 Februari 1811 och finge, jemlikt K. Förordningen den 6 Augusti 1864, ej klyfvas. Icke heller kunde de skogar, som. med afverkningsrätt innehades, skiftas, ty marken tillhörde icke Olofsfors’ delägare.

Käranderne anmärkte: Rättsfrågan i detta mål vore endast, huruvida det nuvarande faktiska gemensamhetsförhållandet utgjorde ett bolag af den beskaffenhet, att hinder funnes för utbrytning af hvarje delägares andel. För orubbligheten af ett sådant gemensamhetsförhållande kunde icke åberopas hvarken något kontrakt eller något vid kärandernes inköp af deras andel i bruket gjordt förbehåll. Om den ene eller den andre delägaren sålde sin andel af ett eller annat under bruket lydande hemman, kunde väl den nye ägaren icke förmenas att utbryta sin andel. Något lagligt bolagsförhållande emellan parterne kunde följaktligen icke anses äga rum. Orimligheten af ett förhållande, sådant som det nuvarande, ådagalades bland annat deraf, att Nordmalings bolag finge sjelft deltaga i kostnaderne för de rättegångar, som emot Nordmalings bolag utfördes.

Häradsrätten yttrade medelst utslag den 28 Juli 1870: att enär Nordmalings ångsågsaktiebolag vid förvärfvandet af sin ägande en fjerdedel i Olofsfors’ bruk, jemte underlydande hemman och lägenheter, icke med sine meddelägare ingått någon särskild öfverenskommelse eller gjort något särskildt förbehåll angående brukets förvaltning, som derförut varit för alla delägarne gemensam, vid hvilket förhållande bolaget måste anses en gång hafva godkänt det vid bruket öfliga förvaltningssätt, samt utbrytning af bolagets andel uti de vid bruket befintliga verk och inrättningar icke kunde ske utan skada och förfång för öfrige delägare; ty och som de icke ursprungligen till bruket hörande utan sedermera dertill inköpta hemman och lägenheter antagligen förvärfvats

s. 688 Sida 688 i årgången börjar härKopiera citering

för en ändamålsenligare och mera vinstgifvande drift af sjelfva bruket, kunde käromålet icke bifallas.

Nordmalings bolag vädjade till Svea hofrätt. Häradsrätten tycktes hafva uppfattat den akt, hvarigenom stadsmäklaren Holm förvärfvade sin andel i Olofsfors’ bruk, och den akt, hvarigenom Nordmalings bolag sedermera af Holm inköpte hans andel, såsom om dessa akter innefattade aftal emellan intressenterne i Olofsfors’ bruk, men denna uppfattning kunde så mycket mindre vara riktig, som ifrågavarande andel i bruket hvarken af Holm eller Nordmalings bolag förvärfvats från öfrige delägare i bruket. Vid auktionen den 8 November 1862, då Holm köpte sin andel, voro öfrige delägare icke ens närvarande, och än mindre gjordes några förbehåll derom att Olofsfors’ bruk skulle odeladt bibehållas. Egendomen såldes då i tre särskilda utrop, dervid flera hemman afyttrades särskildt och utan sammanhang med bruket. Vid sådant försäljningssätt hade ju lätt kunnat inträffa, att dessa hemman inropats af annan än den som köpt bruket. Skulle väl då inroparen af sådana hemman kunnat af delägarne i bruket förhindras att få sina andelar utbrutna? De hemman, som såldes i samma utrop som bruket, voro gemensamt med bruket intecknade; eljest hade otvifvelaktigt också dessa hemman särskildt utropats. Den omständighet, att icke inroparen uttryckligen förbehållit sig rätt till utbrytning, kunde väl ej föranleda dertill, att han eller hans rättsinnehafvare skulle i all tid vara fastkedjade vid öfrige delägare. — Ingenstädes funnes stadgadt, att ett bruk mer än andra fastigheter utgjorde en egendom, som, kommen i fleres händer, ej finge styckas, eller att ägare af särskilda andelar i ett bruk, emellan hvilka aftal om gemensam förvaltning ej träffats, utgjorde ett oupplösligt bolag. På dessa och förut anförda grunder yrkades: att, med upphäfvande af häradsrättens utslag, det instämda käromålet måtte bifallas.

Hofrätten yttrade enligt dom den 29 Februari 1872: att vid det förhållande att en utbrytning af Nordmalings ångsågs aktiebolags andel i Olofsfors’ bruk med derunder hörande hemman, verk och lägenheter, på det sätt, som af

s. 689 Sida 689 i årgången börjar härKopiera citering

bolaget blifvit yrkadt, uppenbarligen skulle lända öfrige delägare till förfång och skada, hofrätten pröfvade rättvist, lika med häradsrätten, bolagets instämda talan att ogilla.

Nordmalings bolag fullföljde underdånig talan.

■ Nedre revisionen (revisionssekreteraren Östergren och t f. revisionssekreteraren von Bahr) hemställde i underdånigt betänkande den 13 November 1872, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom.

Föredraganden konstituerade revisionssekreteraren Glimstedt yttrade: »Emedan, enligt hvad sökanderne uppgifvit och svaranderne lemnat obestridt, Olofsfors’ bruks- och landtegendom ursprungligen genom arf efter en person kommit i flere personers ägo, samt, ehuru egendomen fått förblifva oskiftad, likväl icke, såvidt visadt är, hvarken dessa arfvingar eller de, som sedermera blifvit delägare i egendomen, med hvarandra ingått något aftal, på grund hvaraf nuvarande delägare torde kunna anses pligtige att låta vid sådant gemensamhetsförhållande fortfarande förblifva; ty och då sålunda i förevarande fall den delägare, som skifta vill, torde, på grund af 11 kap. 2 § Ärfdabalken, dertill hafva vitsord, hemställer jag i underdånighet: att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist, med upphäfvande af domstolarnes beslut, på det sätt bifalla den af Nordmalings ångsågs-aktiebolag förda talan, att bolaget förklaras berättigadt att genom skifte, i den ordning, 12 kap. Ärfdabalken stadgar, för bolagets 1/4:del i Olofsfors’ bruk med dertill hörande verk och inrättningar samt öfriga fasta och lösa egendom vinna utbrytning».

Efter handlingarnes cirkulerande fattade Högsta Domstolen den 13 Januari 1873 följande beslut: Emedan icke styrkt är, att angående Olofsfors’ bruksegendom, med tillhörigheter, aftal varit träffadt, på grund hvaraf delägarne i nämnde egendom äro förbundne att låta densamma under viss tid förblifva ostyckad och under gemensam förvaltning, samt följaktligen Nordmalings ångsågs-aktiebolag, som äskat skifte för utbrytning af sin andel i egendomen, äger dertill

Tidskrift för lagstiftning etc. 10:de årg. 44

s. 690 Sida 690 i årgången börjar härKopiera citering

vitsord; men sådant skifte bör verkställas jemlikt grunderna i 12 kap. Ärfdabalken, och fråga, huruvida omförmälda egendom må kunna väl delas eller klyfvas, eller huru eljest i enlighet med grunderna i åberopade kapitel bör förfaras för utbrytning af Nordmalings ångsågs-aktiebolags andel, lämpligen ej må utgöra föremål för domstols bedömande, innan berörde fråga blifvit vid sjelfva skiftet pröfvad i sammanhang med då förekommande utredning, och sig visat, att parterne dervid ej kunna om sättet för utbrytningen sig förena; ty pröfvade Högsta Domstolens fleste ledamöter rättvist att, med upphäfvande af domstolarnes beslut, sålunda bifalla Nordmalings ånsågs-aktiebolags i saken förda talan, att bolaget förklarades berättigadt att i laga ordning erhålla skifte, som ofvan är sagdt, för utbrytning af sin andel i Olofsfors’ bruksegendom med tillhörigheter; ägande bolaget att vid vederbörlig domstol söka föreläggande om tid och ort för skiftet, så framt parterne ej kunde derom blifva ense.

Detta beslut fattades af justitieråden Naumann, Bolin, Rabe och Olivecrona.

Justitieråden friherre Leuhusen och von Segebaden biföllo det underdåniga betänkandet.

Justitierådet Qvensel yttrade: »Då uppenbart är, att Olofsfors’ bruksegendom icke kan väl delas eller klyfvas, samt tvisten ej blifvit så anhängiggjord och utförd, att deruti må komma under pröfning om genom utlösen eller förändring i äganderätten Nordmalings ångsågs-aktiebolag kan sättas i tillfälle att sjelfständigt förfoga öfver sin anpart i Olofsfors eller dess värde, bifaller jag det slut, betänkandet tillstyrker».

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 5 Februari 1873.