Angående skyldighet för befälhafvare å passagerareångfartyg och rederiet för fartyget att, då godsägare icke vederbörligen underrättats derom att gods med fartyget ankommit och urlastats, ersätta godsägaren den förlust, som för honom uppstått derigenom
22 januari 1873
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1873, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,0 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 702–705 i årgången 1873. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullförfattningar, nr 14 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 104 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullförfattningar, nr 14.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tionde årgången, 1873 i litteraturen — s. 702–705 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 22 Januari 1873»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Slagtaren Johan Röger instämde till rådstufvurätten i Gefle sjökaptenen Per Isak Mörk och grosshandlanden J. A. Bång, den sistnämnde i egenskap af direktör för rederi-
s. 703 Sida 703 i årgången börjar här
bolaget Alexander von Humboldt, med påstående att, som Mörk den 23 September 1870 i Stockholm å ångfartyget Alexander von Humboldt, hvarå han då var befälhafvare, för Rögers räkning emottagit och inlastat en jernspisel med tillbehör, att fraktas till Gefle och der till Roger aflemnas, men berörde jernspisel icke till Roger framkommit, Mörk och rederiet för ångfartyget måtte förpligtas att, hvilkendera bäst gälda gitte, till Roger utgifva spiselns värde och kostnaden for dess inpackning, 101 rdr med ränta derå.
Röger företedde vid målets handläggning dels räkning å spiseln och kostnaden för dess inpackning, dels ock ett den 23 September 1870 utfärdadt konnossement, deri Mörk erkände sig hafva af bolaget Jean Bolinder & C:ni emottagit spiseln med tillbehör och förband sig att efter lycklig framkomst lemna godset i samma felfria skick till herr J. Röger eller ordres.
Mörk och Bång yttrade: Spiseln togs ombord i Stockholm den 23 September 1870 och aflastades dagen derpå å ångbåtsbryggan i Gefle. Genast efter ankomsten dit sändes bud till Röger för att underrätta honom om spiselns ankomst; men Röger, som icke var hemma, då budet kom till honom, hade ännu då fartyget den 25 September afgick från Gefle, icke låtit afhemta spiseln. Vid resan från Stockholm hade medtagits sex spislar. Fem hade efter fartygets ankomst till Gefle af sina ägare afhemtats i behörig tid. Den sjette, som qvarlegat, hade fartygets kommissionär antagit tillhöra Röger. Enligt praxis i Gefle, vore ångbåtsrederi eller kommissionär ej skyldig ansvara för med ångfartyg anländt gods mera än 24 timmar efter godsets upplossande. Derefter finge godsägaren sjelf ansvara för godset.
Röger erinrade: Han hade icke på förhand erhållit konnossementet eller annan underrättelse om att spiseln skulle komma med fartyget. Så snart Röger efter sin hemkomst blifvit underrättad derom, att spiseln anländt, hade Röger genast begifvit sig till ångfartygsbryggan, hvarest icke funnits den af Röger inköpta spiseln, utan en annan. Det hade naturligtvis varit kaptenens och ångbåtsrederiets skyl-
s. 704 Sida 704 i årgången börjar här
dighet att värda spiseln och hålla den Röger tillhanda, till dess Roger blifvit behörigen underrättad om spiselns ankomst.
Rådstufvurätten yttrade medelst utslag den 23 Juli 1871: Som ostridigt vore, att Mörk den 23 September 1870 å sitt då förande ångfartyg Alexander von Humboldt i Stockholm inlastat en jernspisel med tillbehör, hvilken han uti meddeladt konnossement förbundit sig att vid framkomsten leverera till Roger eller ordres, och för uppfyllande hvaraf Mörk förbundit sig sjelf jemte fartyg med dess tillbehör, men berörde jernspisel, efter det fartyget påföljande dag anländt till Gefle, icke kommit Roger till handa, utan uppgifvits hafva vid hamnen i Gefle förkommit; alltså och då icke, emot Rogers bestridande, visadt blifvit, att han genom Mörks försorg erhållit underrättelse om ifrågavarande jernspisels ankomst till Gefle, blef, jemlikt 49, 90, 100, 103 och 108 §§ i Sjölagen, Mörk och rederiet för ångfartyget, den af dem som gälda gitte, rederiet dock endast med fartyg och frakt, ålagdt att godtgöra Röger för jernspiselns värde och kostnaden för dess inpackning med fordrade 101 rdr, hvilket belopp det sålunda ålåge Mörk och rederiet att, emot återbekommande af konnossementet jemte qvitto, till Röger genast utgifva tillika med ränta derå, beräknad efter fem för hundra om året från stämningsdagen den 2 Mars 1871 till dess betalning följde.
En ledamot af rådstufvurätten var i så måtto skiljaktig, att han yttrade, att som ostridigt vore, ej mindre att Mörk å sitt fartyg Alexander von Humboldt fört spiseln till Gefle och aflastat densamma å ångfartygsbryggan derstädes samt derefter afgått med fartyget redan innan Röger, som varit bortrest, fått kännedom att spiseln framkommit, än äfven att spiseln sedermera icke kunnat återfinnas, rederiet för fartyget, som efter fartygets afgång, bort taga vård om icke afhemtadt gods, vore skyldigt ersätta Röger den förlust, som drabbat honom derigenom att han icke bekommit spiseln; och att följaktligen, samt då Sjölagens stadganden i fall, sådant som ifrågavarande, icke vore tillämpliga på passagerare-
s. 705 Sida 705 i årgången börjar här
fartyg, denne ledamot, med ogillande af käromålet emot Mörk, ålade rederiet att till Roger utgifva fordrade 101 rdr jemte fem procent ränta derå från den 2 Mars 1871.
Svea hofrätt, dit Mörk och Bång vädjade, fann enligt dom den 2 Maj 1872 ej skäl att göra ändring i rådstufvurättens dom.
Underdånig talan fullföljdes af Mörk och Bång.
Nedre revisionen (revisionssekreteraren Lilienberg, föredragande, samt konstituerade revisionssekreterarne Adlers och Lagergren) hemställde i underdånigt betänkande den 4 December 1872, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom; hvilket betänkande bifölls vid sakens föredragning den 12 i sistnämnde månad inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Södergren, Cramér, Carleson, Nazimann, von Hofsten och Rabe).
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 22 Januari 1873.